Mysteriet i trappuppgången
En stund senare hade en arg lapp tejpats upp, troligen av tanten under. "Du som har spytt, var vänlig att torka upp efter dig. Det luktar kräk i hela huset!!!" Ingen kände väl sig direkt manad att ta upp den som den fick ligga. Den skyldiga verkade inte återvända till brottsplatsen, eftersom han/hon inte torkat upp. Eller så kanske personen har läs- och skrivsvårigheter och därför inte har uppfattat anvisningen på lappen.
Jag tänkte i tur och ordning gå igenom de misstänkta. Längst ner bor ett svartrockarpar och mittemot en jättejättegammal tant. Dessa är än så länge fria från misstankar eftersom spyan befann sig en trappa ovanför. (I fall de behövde kräkas verkar det ologiskt att de skulle springa en trappa upp. Eller så är det tanken att de ska bli friade eftersom det verkar ologiskt. Man vet aldrig med svartrockare och jättejättegamla tanter.
Våningen ovanför (där spyan fanns) bor en mellangammal tant och mittemot ett ungt par som vi känner lite. Handstilen på lappen verkar vara den mellangamla tantens för den är så här lagomt snirklig och mellangammeldags. Det unga paret trodde att någon som varit hos oss på förfest på fredagen innan gayklubben var den skyldige. Vi upplyste dock paret om att spyan inte uppkommit förän lördag eftermiddag, efter att sambon kommit hem från träningen. Det verkar ologiskt att någon som varit hos oss på förfest återkommit dagen efter bara för att kräkas i vår trappuppgång. Våningen ovanför bor en mamma och hennes vuxna son och mittemot dem bor vi. Sen kommer vinden och alla spöken.
Den huvudmisstänkta är därför i nuläget mammans son, och hans fjortiskompisar. Jag mötte en av fjortiskompisarna i trappan igår och när mina ögon smalnade och jag tittade forskande på henne så tyckte jag att hon såg lite skamsen och misstänkt ut. Eller så undrade hon bara varför en stressad brud som trasslat in sig i mp3-snöret och som är i full färd med att proppa ner en vinflaska i en alldeles för liten väska blängde på henne som om det vore hennes fel att min klocka aldrig synkar med vad jag måste hinna med.
Spyan hade vid det laget torkat in. Den har ju ändå legat där i en vecka, och alla har beklagat sig över annan ingen annan bara kunnat torka upp geggan. Och nu är den bortstädad av städpersonalen, och därmed alla bevis över vem den skyldiga var. Jag kommer aldrig få veta. Det känns lite sorgligt.
No more fläskläpp-sex, thank you!
Anyways.
Sex kan ju vara väldigt vackert, med fin musik och tända ljus. Det är mysigt. IBLAND. Oftast är jag mer inne på lite mer hardcore. Sex när det är som bäst är svettigt, ångande och euforiskt. (Vem kan komma av lite vackert smek? Jag kan då inte det i alla fall, tyvärr.) Vi har hittat på roliga nya ställningar flera gånger nu den senaste tiden. Utvecklande och sexigt. Nu är det så att på den senaste tiden har vi också utvecklat någon konstig tendens att ha så pass intensivt sex att vi har råkat ut för diverse olyckor under akten.
Sambons axel hoppade ur led för ett tag sen, mina ben har lyckats knaka i de mest konstiga lägen och igår fick jag en saftig fläskläpp från hennes tand. Sitter här idag och hoppas att den ska lägga sig till klockan tre när jag ska till skolan. Eller så får jag helt enkelt låna min polare Rinas nya lip plumper igen. (Man smetar på ett lager, det känns som att läpparna brinner och plötsligt är de så svullna att man knappt kan uttala B och P.) Kanske kan jag bara smeta på den halvan där läppen inte är svullen för att få en jämn och fin tjocklek som jag kan låtsas är tillfogad helt av egen vilja.
En tjej skulle aldrig ragga på ett bögpar
I min lilla stad i Norrland har vi bara gayklubb en gång i månaden. Men då är verkligen alla där. Det är the place to be i fall man vill uppdatera sig kring vem som pippar vem, vilka som har gjort slut, vilka som blivit tillsammans med någon annan, vilka som är ovänner och så där. Min flickvän och jag gick dit med några polare. Det var riktigt mycket folk, vilket var himla roligt. Det trista med att det bara är gayklubb en gång i månaden är att många inte inser att det är gayklubb. Jag välkomnar självklart alla heterosar, men de bör ändå känna till att det kan tänkas finnas flator som vill hångla med sina flatflickvänner utan att känna en massa heterosnubbars kåtblickar.
Jag och sambon dansade till någon gammal Michael Jackson låt (jag förstår inte varför det alltid måste vara Michael Jackson, Abba och Carola bara för att det är gaykväll?) och svängde våra lurviga bäst vi kunde. Då kom en snubbe i röda hängslen och skrik-väste i mitt öra att vi var "ett så otroligt snyggt par." Jag svarade "tack" (man är ju trevlig) och vi fortsatte dansa. Han fortsatte också dansa en stund tills han vände sig mot oss igen och frågade om vi inte kunde dansa med dem. Jag garvade lite och dansade vidare. (Man stod ju redan på varandra i princip eftersom det var så mycket folk så vi kunde inte ha dansat mycket närmare dem ändå.) Men sambon var hångelsugen så vi riktade väl ändå mest uppmärksamhet mot varandra. "Men gud vad ni verkar nykära då..." sa snubben och rullade ögonen. "Men kan ni inte dansa med oss istället för bara med varandra?" Ungefär här började jag bli trött på tjatsnubben och kläckte ur mig någonting om att det här var min sambo och att jag dansar med henne så mycket jag vill. Och att det inte behöver handlar om att vi är nykära, för vi dansar hellre med varandra än med dem hur icke-nykära vi än skulle vara.
Nu hörde han ingenting av det där ändå eftersom det var så hög musik. Men jag tror budskapet gick fram när vi tog varandra i handen och gick i väg och hånglade i något annat hörn som var på betydligt längre avstånd ifrån dem. Visst är det kul att få komplimanger, och visst är det kul att höra att jag och min tjej är ett snyggt par.
MEN ÄNDÅ.
Jag vet ju att heterosnubbar av hans kaliber enbart tycker att vi är snygga för att vi ser ut som två feminina brudar som de tror är ute och experimenterar och hånglar med bästisen. JÄTTEHETT. Typ. Jag har aldrig hört om någon brud som gått fram till ett bögpar och stört dem på dansgolvet bara för att hon tycker att de är heta och hoppas på att hon ska få lite uppmärksamhet.
Mitt ex var där med sin nya tjej också. Det skulle bli första gången jag träffade henne så det var roligt. Hon var söt och trevlig! I alla fall så länge hon presenterade sig. (Tre sekunder.) Sen talade hon om att hon tyckte att jag såg mycket bättre ut på kort än i verkligheten och att min hårfärg (vanlig blond) inte alls passar mig. "Nähä?" Sa jag förvånat och förstod inte riktigt vad hon var ute efter. Kanske är hon ganska ny på flatmarknaden så att hon inte har lärt sig att det brukar vara bäst att hålla sig på ganska god kant med sina flickvänners ex eftersom de troligen kommer att fortsätta vara polare trots nya flickvänner. (En flatbruds vänskapskrets består ju ofta av en stor del avdankade ex.) Eller så handlar det inte alls om att hon inte är insocialiserad i flatnormerna utan kanske bara om allmänt hyfs eller dålig uppfostran. Vad vet jag.
Men så länge hon gör mitt ex lycklig så är jag glad för deras skull. Hennes närvarande bidrog faktiskt också till att mitt ex var trevlig mot min sambo (!). Hon tog till och med henne i handen och hälsade. (Här snackar vi stora framsteg.) Det blev inget svartsjukedrama överhuvudtaget, vilket är första gången sen jag och flickvännen blev tillsammans. Tack för det exets nya flickvän! Jag kan nästan förlåta dig för dissadet av mitt utseende bara därför.
Nu sitter jag ensam i datasalen på skolan och försöker skriva C-uppsats. Den är snart klar.
Snart, mycket snart kan jag ana frihetens sötma.
Ikväll ska jag och flickvännen åka hem till svärmor, hennes mamma, och fira henne på födelsedagen!
Hej, jag är gay nuförtiden!
Jag mailade henne och sa att vi kommit på att det var hon. Och att det var min "sambo" hon haft kontakt med. Jag vet inte om hon visste att jag kommit ut som gay och börjat träffa/dejta/bli tillsammans med tjejer /skaffat mig ett helt nytt liv sen sist vi sågs. Men hon verkade lite chockad eller så spelade hon för att hon redan hört skvallret men inte ville erkänna det. Så kan det ju också vara förstås.
Jag kan tänka mig att det måste vara svårt för de som gick med mig i skolan att tänka sig att jag några år senare skulle vara lesbisk sambo. Men så är det, och jag tycker bara att det är kul att folk blir så pass förvånade. Det visar att vem som helst kan vara vad som helst och känna hur som helst. Stereotyper är ofta överskattade med andra ord!
Tjej + tjej = Barn?
När jag var 16 och tillsammans med min första pojkvän (det höll i fyra år) så var jag jättenervös att jag skulle råka bli med barn. (Trots att skydd alltid användes.) Jag vet jättemånga som när de är äldre tänker: "Ja men blir det så blir det!" Det är svårt att tänka så när man är tillsammans med en tjej. Det finns liksom inte så mycket utrymme för att råka bli med barn. (Om man förutsätter trohet och inga skumma trekanter med oskyddade pojkar förstås.)
Jag och sambon hamnade i en diskussion om barn häromdagen. Hon är också väldigt barnkär och vill bli mamma någon dag. (Inte nu alltså, det vill inte jag heller. Men NÅN dag.)
Men liksom. Jag känner inga lesbiska som skaffat barn tillsammans. Jag vet en hel del om HUR man gör, men inget om känslomässiga bitar. Typ hur kommer man fram till om vem som ska bära första barnet? Hur känns det för "medmammans" föräldrar? Ser de sig som självklara mor- och farföräldrar? Är det inte lätt att bådas önskan och bild om mammarollen inkräktar på varandras roller? Hur pass jobbigt är det att genomgå själva skaffa-barn-processen? Hur mycket kostar det?
Egentligen vet jag inte varför jag skriver det här, för det finns inga konkreta planer. Men det är i alla fall mysigt att veta att man delar en dröm.
Influensan tar ju knäcken på en
Trots att man är sjuk och har varit det ganska länge så har ju tiden fortfarande sprungit på som vanligt. Jag har hunnit med ganska många saker också. Ändå. Jag har skrivit klart den där bokgrejen så den är nu inskickad. Nu vet jag inte vad som kommer att hända med den, men det märker vi.
Jag har dessutom sökt ett nytt jobb. Att skriva CV var en rolig upplevelse. Jag har aldrig sökt ett jobb på ett sånt där traditionellt sätt förut så det var en rolig erfarenhet. Jag är nästan lite rädd att jag får jobbet, för då måste jag ju stå för alla de där otroligt bra sakerna jag skrivit om mig själv. Enligt mitt CV är jag både extremt påhittig och alltid glad och trevlig. Och kan typ en massa andra saker. Tänk Martina Haag.
Den tredje grejen jobbar jag fortfarande på. Hemtenta i Strategisk kommunikation C. Jag sitter mest och skriver här nu för att slippa ta tag i den skiten.
Min mamma fyllde 50 häromdagen så i fredags var jag och flickvännen hemma på släkt- och vänner-kalas. Det var jättetrevligt. Alla vet om att jag och flickvännen är tillsammans och det är så himla skönt att alla har tagit det så väldigt bra. Farfar frågade när han ska bli bjuden på middag och farmor frågade vad vi behöver till lägenheten tills vi fyller år. Farmor och farfar kramar alltid flickvännen när de ses. De hade varit inne på hennes jobb för ett tag sedan också för att hälsa, men hon hade varit på lunch eller något. Pappas kompis erbjöd sig att hjälpa till att renovera om jag målade ett par tavlor till hans hall. (Kan jag måla?) Så han och sambon kastade sig in i en diskussion angående kakel och badrum. Sen spöade hon alla mina grabbkusiner i pingis. Jag älskar henne.
Det var så bra stämning så att vi faktiskt var tvungen att diskutera det sen. Det hade ju faktiskt kunnat vara jättekonstig stämning. Egentligen. Bara för att vi är två tjejer. Men det tråkigaste är att man överhuvudtaget ska behöva tänka att det är skönt att alla tar det så bra. Egentligen borde det vara självklart. Vi kände oss i alla fall som vilket par som helst och jag är otroligt glad att jag har världens bästa släkt!
Lite trevlighet skadar aldrig
Jag har legat hemma med feber och världens dunderförkylning i en vecka. (Influensa?) I helgen mådde jag riktigt dåligt så jag (eller egentligen min sambo) bestämde att jag skulle ringa vårdcentralen det första jag gjorde måndag morgon. Så det gjorde jag. Men nu är det ju så att det troligen är lättare att komma fram i direktsändning till Bingolotto än att lyckas komma fram till den jävla vårdcentralen. När jag äntligen lyckades pricka in så att jag fick hamna i kösystemet var klockan redan kvart i nio. Väntade i telefonkön i ungefär en kvart tills vårdcentralen äntligen svarade. Jag berättade om mina symptom och att jag tror att jag har halsfluss och att jag knappt kan svälja.
Klagomål nummer ett:
Hon börjar diskutera om huruvida jag överhuvudtaget ska få gå till deras vårdcentral eftersom jag bor i stan numera. (Jag har inte bytt vårdcentral sen jag flyttade.) Jag säger att jag måste gå på den jag redan haft eftersom min journal finns där. Om jag ska gå i stan så behöver jag byta vårdcentral först och det tar ju några dagar. Minst. Och jag är sjuk NU. Kärringen blir ännu surare och byter strategi.
Klagomål nummer två:
"Ja men det finns ändå ingen tid idag."
Men fel att säga det redan från början då? Och fel att ändå vara lite trevlig och säga "Tyvärr, vi har fullt idag, jag är ledsen!" Nej istället sa hon att jag borde ha ringt tidigare om jag nu var så sjuk. (Jag som ringt sedan 07.57 ungefär en gång i minuten.) Det lät som att hon ville säga åt mig att skylla mig själv och sedan skratta rått.
Jag la på och funderade över om jag hade varit otrevlig på något sätt, eller om jag retat upp henne på något sätt som jag inte själv märkt. Jag ringde mamma och hon sa att den där kärringen är dum i huvudet. Då kändes det bättre. Mamma sa att jag skulle ringa till läkarjouren på sjukhuset om det inte blev bättre. De öppnade efter klockan sju, så jag och sambon åkte dit eftersom mitt tillstånd var lika halsflussigt. Där satt halva våran stads befolkningen och hostade influensa. (Var man inte redan sjuk när man klev in där kommer man garanterat att bli det.) Efter tre timmars kö fick jag äntligen komma in. (Ingen tidsbokning, därför kötiden är så lång.) Alla små kids som spydde fick gå före i kön, av ganska självklara anledningar. Jag funderade därför på att börja spy också, rent strategimässigt.
Klagomål nummer tre:
Eftersom köandet tog så lång tid var det många av patienterna som blev väldigt otåliga. Personalen jobbade väl så gott de kunde antar jag. När det så väl var dags för min tur så ropade de upp mitt och en gubbes namn. När vi väl kommer in så skäller kärringen ut oss för att "folk inte kan fatta att man faktiskt måste vänta!" Jag och gubben kollade på varandra som för att säga "Ehh, vad har vi gjort?" Jag förstår att det är jobbigt att vara personal när det är så mycket att göra, men skäll inte på de som inte ens har klagat!
Klagomål nummer fyra:
Så fick jag träffa läkaren. En velig man som knappt sa någonting alls. Jag berättade att jag hade ont i halsen och att jag trodde att det var halsfluss. Jag berättade att jag haft det innan så att jag är rädd att det är det igen.
- Ja men då går jag och skriver ut penicillin, tål du det?
- Eh ja, det gör jag. Men ska du inte lysa i halsen?
- Jo okej. (Lyste i halsen och hmm:ade lite.) Ja egentligen ser det inte ut som halsfluss, men om du är så säker och har haft det förut så. (Börjar gå för att hämta penicillinrecept.)
- Men det var tre år sedan. Alltså jag vill ju inte äta penicillin om det inte är halsfluss. Ska man inte ta ett halsprov??
- Jo, det kan man ju göra. Men du lät ju så säker.
Han gjorde ett halsprov och det var INTE halsfluss. Så jag fick inget penicillin. (Vilket var bra, för mitt immunförsvar blir sabbat i upp till ett år efter en penicillinkur. Därför är jag jävligt glad att jag inte fick en i onödan.)
Istället så hade han ju ingen aning om vad det kunde vara så han sa åt mig att gå hem och vila.
Jag kom hem vid elva, trehundra spänn + en taxiresa fattigare med insikten om att jag fortfarande inte visste vad det var för fel, men att det inte var halsfluss. Jag vet inte riktigt om det var värt det.
Dagens frågelåda
Dagens fråga:
Hej!
Håller på och känner efter var jag står... Svårt... Kan du hjälpa mig, tror du?
Kände igen mig i det du skriver. Ritade bystiga kvinnor på mina teckningar när jag var liten, var imponerad av hur vacker min ena klippdocka var... =) Brydde mig inte så mycket om Ken när jag lekte med Barbie heller. =) Avgudade en av mina kvinnliga lärare i lågstadiet. Hade en väldigt bra vän som jag "lekte" (inget sex, men något på den vägen) med. Var också "besatt" av henne, hon var mitt allt!
När vi fick i uppgift att skriva en historia skrev jag om ett lesbiskt par... Frågade alltid min bästa vän om vad hon skulle säga om jag var lesbisk (detta var i högstadiet).
Har varit kär, antar jag, i en tjej som jag aldrig fick kontakt med.
Har dock bara haft relationer med killar, som jag alltid avslutat. Inte känt så mycket sexlust med dessa killar mot slutet av vår relation. Har funderingar kring om relationen avslutades för att jag inte kände någon lust längre eller om det har varit så att jag avslutat förhållandena för att det inte känts rätt och att lusten därför avtagit...?
Jag antar att jag bara borde prova...!? Men så svårt. Önskar att någon kunde säga att jag är det ena eller det andra...!
Vad tror du om lilla mig?
Varma hälsningar
Fisken
Femmelicious svarar:
Bara för att man är en tjej som inte hittat någon schysst snubbe som får ens hjärta att slå dubbelslag eller som man är så attraherad av att man glömmer blinka så behöver det ju inte betyda att man är lesbisk. Men samtidigt så behöver det ju inte betyda att bara för att man inte känt samma sak för en tjej så är man hundra procent hetero.
Jag var som du. Jag hade flera förhållanden med killar. Det var inget fel på dom. Jag var lycklig, men samtidigt kändes det som att det var någonting annat som jag väntade på. Det fanns en känsla av att jag fortfarande sökte något, men jag visste inte vad. Jag trodde att det skulle försvinna bara jag började gymnasiet / fick nya kompisar / flyttade till Stockholm / gick ner i vikt / bytte frisyr. Men vad jag än gjorde så fanns ändå den där känslan av att allt inte var fulländat inom mig. (Så kan man ju förmodligen känna även om man inte råkat undertrycka sin sexuella läggning, men jag tror att det var det som hände mig, för det gick över när jag insåg hur det låg till.)
Att "prova" är ju ett råd som jag också fick när jag var i din situation och desperat sökte råd från alla flator som verkade rutinerade på QX. Men som du sa så är det inte så lätt. Jag "provade" i alla fall, med första bästa tjej som dök upp. (Hon var väl också lika nyfiken antar jag. Träffade henne på QX.) Men efteråt trodde jag att jag var straight igen, eftersom det inte klickade någonstans. Jag kom däremot fram till insikten att det kanske var just HENNE jag inte klickade med. Det krävs ju lite mer än att det är EN TJEJ vilken som helst för att man ska bli kär. Men vips en dag så blev jag kär i en annan tjej och hon blev kär i mig. Då insåg jag och bitarna föll på plats.
Jag tror det är svårare om man inte känner någon annan som är gay. Känner man andra kan man känna igen sig i dem och känna sig trygg i att man absolut inte är ensam. Heteropolare är ju också guld värda, men de förstår ändå inte riktigt fullt ut. Därför skulle jag, om jag var du, skaffa mig ett konto på QX på direkten och spana runt lite på lokalflatsbefolkningen där du bor. (Om du inte redan har ett konto.) Prata med folk, be att de berättar om sina erfarenheter, vad du nu än är nyfiken på eller undrar. Råkar du finna någon intressant och de råkar tycka att du är intressant, ja men vad roligt! Om inte, så stressa inte. Man kan ju träffa folk överallt, och rätt som det är så blir man totalt knockad av någon. Börja leta lite gay-polare så sköter resten sig själv!
Lesbisk sex-work out: Armar och mage
Jag är ju dessutom utbildad kommunikatör till våren, så om våra idéer blir världsrevolutionerande (vilket vi nästan tar för givet att de kommer bli!) så kan jag ju jobba med att ta fram en stor kampanj, medan hon kan föra in den i sportbranschen! Vi kompletterar varandra så bra min sambo och jag. Ja det här har vi kommit fram till i nuläget:
Dagens lektion är armar och mage!*
1. Den lodräta 69:an
Beskrivning:
Den ena partnern ställer sig på armar mot en vägg. (Att först ställa sig på huvudet och sedan pressa upp kroppen med hjälp av partnern är en variant.) Den armstående särar lite på benen medan partnern tar ett stadigt grepp om dennes lår. Beroende på hur långa de båda är kan den som står upp antingen stå upp på fötter eller på knä. Börja slicka. (Byt efter en stund när den upp-och-ner-vände börjar klaga på för mycket blod i huvudet.) För att öka svårighetsgraden kan den som står upp-och-ner göra armhävningar. Men det är lite överkurs.
Svårighetsgrad:
Svår, kräver viss förkunskap, (eller en hel del tålamod.)
2. Erotiska armhävningar
Beskrivning:
Lägg din partner på ett plant underlag. (Säng, bord, golv, vad ni nu har.) Spänn kroppen och gör en armhävning ner till hennes mun och kyss henne. Upprepa.
Svårighetsgrad:
Ganska enkelt. Knästående är okej.
3. Magtränarpull
Beskrivning:
Sitt på golvet med benen i utsträckta och låt din tjej sitta framför dig med ryggen mot ditt bröst. Ha alltså benen och armarna runt henne. När hon lutar sig mot dig och du inte har något ryggstöd kommer du att känna att din mage tränas. Pilla på henne så att hon njuter medan du får din magträning! Byt efter en stund.
Svårighetsgrad:
Ganska enkel och ganska trevlig!
4. Oralsexplankan
Beskrivning:
Ställ dig i plankan, det vill säga i en rak vågrät linje där du sätter ner tårna i golvet/sängen och stödjer dig på armbågarna. Svanka inte och skjut inte upp ryggen. Rakt ska det va! Här finns ganska mycket utrymme för improvisation. Halv 69:a fungerar exempelvis. (Hel 69:a kan också fungera efter lite träning.)
Svårighetsgrad:
Svårigheten är beroende på hur länge man orkar stå. Öka tiden successivt.
Så var dagens lektion över! Kanske på återseende!
* Alla övningar genomförs på egen risk! Vi avsäger oss allt ansvar i det fall att olyckor inträffar!
Alltid dessa val och kval
Flickvännen fyllde år igår. (Hon fick förövrigt två spännande presenter av mig, som jag tror att jag är mest nyfiken på att testa. Ni som känner mig vid det här laget kanske har en aning om vad det kan tänkas vara. Jag lovar att komma med en recension så fort vi testat!)
Ett annat paket som inte var från mig (mina fick hon öppna när vi var ensamma.) fanns underkläder. Det var en bh och medföljande trosor. De var jättesnygga! När gästerna hade gått och tårtan (som jag bakat med rosa och lilla små strösselhjärtan på) var uppäten gick hennes släkt hem.
Flickvännen försvann in i badrummet och kom ut i underkläderna. Hon tittade på mig med den där speciella blicken och sa åt mig att snabba mig och komma till sängen. Jag skyndade mig in i badrummet för att göra mig i ordning, borsta tänderna och torka bort sminket. I min iver när jag hetsigt tvättade ansiktet råkade jag riva mig själv med lillfingernageln på kanten av näsborren som började tokblöda. (Dags att fila naglarna?)
Jag fick panik eftersom jag precis hade tänkt att kliva ur badrummet och vara lite så där snygg och småsexig. Men näsan slutade inte att blöda. Det blev ett ganska djupt rivsår och jag var tvungen att hålla för droppandet med en papperstuss. Jag väntade i någon minut men blodet fortsatte droppa så fort jag tog bort tussen.
− Men kommer du någongång, annars somnar jag! Ropade en otålig flickvän ifrån sängen.
Jag torkade och blötte tussen, svor och fick torka igen. Tussen blev röd och jag fick byta.
− Alldeles strax! Ropade jag tillbaka och försökte låta som att jag borstade tänderna.
Efter ett tag fick jag helt enkelt stoppa upp en tuss i näsan och gå ut. Min sexighet kändes nerplattad till marken. Hon låg i sängen och såg ut som en gudinna. I nya underkläder och med lust i blicken. Jag stod och hängde med armarna och såg bitter ut med en stor papperstuss intryckt i näsborren.
Vi hamnade i alla fall i säng och någon form av förspel ägde rum. Det är här som beslutsångesten faller in. Det finns två olika val. Antingen släcker man lampan så att hon ska slippa se mig och min nästuss, men å andra sidan så får inte jag se henne och hennes nya underkläder. Eller så låter man det vara tänt och jag kan spana på henne hur mycket jag vill både när underkläderna är på och av, men å andra sidan kan hon se mig som just nästan råkat riva av mig näsan och försöker stoppa en sprutade näsblödning med en stor, osexig, oergonomisk papperstuss i näsan. Livet är fullt av mariga val, som Ursula i lilla sjöjungfrun säger.
Jag spanade på henne en stund, men när vi skulle hångla kändes tussen lite i vägen. Det inkräktade ganska grovt på stämningen. Mitt inne i hettan försvann till sist både hennes underkläder och min tuss och sedan levde vi alla lyckliga hela natten.
Finns flatighet?
Fick en fundering i kommentarerna sist. Elvira undrar:
I ett inlägg menar du att det inte finns något som är "typiskt flatigt" för att sedan i din personbeskrivning prata om flatvärlden. Vad är din åsikt egentligen? Finns flatvärlden och vad består den av?
Det här med vad som är typiskt flatigt... Det är väl lite så att så fort folk i allmänhet har en generell uppfattning om vad som är flatigt eller inte så känns det fel. Ungefär som att jag MÅSTE ha baggy brallor bara för att jag är gay. Men lever man mitt INUTI hela härligheten så vet man ju att det är jäkligt vanligt med baggy brallor. Det blir väl lite så att det är mer okej att prata om "hur flator är" när man sätter orden på sig själv och det är mindre roligt när man hör från andra hur man ÄR.
"Flatvärlden" är mer en term jag använder för att beskriva kretsen av flator. Eftersom det (ofta) är färre flator än heterosar i en stad så blir det ju lätt att alla känner alla. Men bara för att det finns en flatkrets (eller flera) betyder det ju inte att flatorna som ingår i den beter sig på något gemensamt sätt eller har gemensamma klädkoder. Nej det är nog väldigt spritt. Men som i alla mindre subkulturer så bildas ibland olika trender. Går man på gayklubb här till exempel så ser man typ 5 av 10 flator med baggy brallor, spretigt hår och skjorta. Därför kan man ju tycka att det är lite flatigt. Men eftersom jag själv inte ser ut så, så är det ju inte en generell sanning och därför inget man kan utgå ifrån att det är typiskt flatigt.
Så det är både på gott och ont. Men samtidigt kan jag tycka att det är roligt med flatighet. Jag tycker att det är roligt om flator sticker ut lite. Jag tycker om att inte vara en i mängden jämt. Att jag är flata är som en kryddig liten extragrej. (Jag kallar det stolthet.) Men jag blir arg när ANDRA påpekar att jag skulle vara annorlunda. Det är väl lite som syskonkärlek. Jag själv får prata strunt om mina syskon, tycka att de är jobbiga, irritera mig på dem, slå dem lite lagom. Men skulle någon annan kröka minsta lilla hårstrået på dem, eller yppa minsta lilla fula ordet om dem så skulle jag bli helt vansinnig.
Det är väl lite samma sak med flatkultur. Jag själv får komma med grova generaliseringar och säga att "höhö, hon snusar ju och har baggy brallor, det är klart att hon är gay!" Medan om någon annan skulle säga "Men DU är ju gay, då måste DU väl snusa?" så kan det göra mig otroligt irriterad.
Paradoxalt och motsägelsefullt. Jag vet. Men så är det.
Sambofritt
Tjejen är i Norrköping med jobbet. Och här sitter jag i min ensamhet.
Sitter och skriver på mitt skrivprojekt för fulla muggar. Det ska vara inlämnat innan februari. Synd bara att inspirationen och fantasin i hjärnan måste trängas med ungefär en liter snor och förkylning.
Tänkte sitta uppe hela natten och bara skriva skriva skriva, men jag tror att det är dags för sängen snart. Halvligger nämligen med huvudet på tangentbordet. (Jag har somnat så här alldeles för många gånger för att ännu en gång vakna upp med tangentmärken i pannan och femton datasidor skrivna med samma bokstav.
I morse gjorde jag diverse fasansfulla upptäckter. Hon hade snott med sig den bästa tandkrämen, den bästa rougeborsten och hårvaxet. Så jag fick ta den äckliga tandkrämen, ingen rouge och ha världens ostyrigaste hår. Som tur var fick jag ha kvar plattången. Det var den kompromissen vi gjorde. Hon fick ha rosiga kinder och jag fick möjligheten att platta håret i morse. (Som jag ändå inte hann.)
Det är faktiskt en nackdel med att vara sambo med en tjej när man själv är en tjej, när man delar på alla grejer. Typ mascara. (Fast jag vet att man inte ska det.) När den ena tar med sig den blir den andra helt plötsligt utan. Och är man som vi är, två mascaraberoende brudar så kan det bli en katastrof.
Det här med att dela dildo, kom jag osökt in på. Det ska man ju inte heller. Har jag läst. Flera gånger. Men nog fan gör jag det ändå. Man ska vara noga och tvätta av den med sånt där starkt medel, men vem fan hinner det när lusten redan är ett faktum? Man blandar ju baciller om en snopp tränger in i en, är det då farligt med lite pupp-slem? (Självklart vet man att ingen bär på någon otrevlighet av typen klamydia eller HIV eller sådant.)
Nej om man skulle fortsätta skriva kanske.
Egentligen borde man ju tycka att det är jätteskönt att vara ensam hemma en kväll och bara ha tid för sig själv en stund. Särskilt när man är sambo och aldrig är ensam. Men det tycker jag inte. Jag håller på att längta ihjäl mig...
Kom hem snart...
Ett vuxenpoäng till
Häromdagen missade ni en rolig syn. Jag och flickvännen och hennes pappa åkte iväg för att inhandla ett stycke diskmaskin. Jag har önskat mig en hur länge som helst. Jag ville slippa diska och sambon ville slippa ha dåligt samvete över att det är jag som diskar. (Hon tränar ju bara sitt nedrans fotbollslag hela tiden. Dessutom är jag så petnoga, så jag har råkat säga: "Ehh du missade lite där" varpå hon sagt: "Ja men gör det bättre själv då!" och jag har trott det var en utmaning och antagit den, utan att fatta att det bara var ett trick.)
Hursomhelst. Hennes pappa åkte med oss på fyra ställen innan vi hittade en som var tillräckligt fin/bra/billig. Sedan fick vi ringa hennes andra pappa för att få hjälp med frakt och att bära upp den till lägenheten. (Fjärde våningen utan hiss.)
Alltså, det lät som två bögpappor. Det är inte riktigt så, utan en riktig pappa och en bonuspappa. (Hennes mammas nuvarande man.) Ibland verkar det lite som att de inte riktigt gillar varandra. I och för sig kan jag förstå det om man har varit gift med samma kvinna. (Jag hatar också alla mina föredettingars nya samt mina nuvarandes ex.) Det bildas liksom en liten maktkamp om vem som är bäst.
Det gjorde ju saken ännu roligare eftersom båda två ville vara bättre än den andra på att bära och installera en diskmaskin. Flickvännen gastade att jag skulle hämta kameran, men jag vågade inte. Sedan till slut var diskmaskinen uppburen och även placerad under diskbänken. När den äntligen satt på plats så råkade jag hitta små runda plastfötter som visst skulle sitta under maskinen. Då suckade papporna båda två och så fick de dra ut maskinen igen.
När de äntligen var klara och båda två ansåg att de hade stoltheten i behåll reste de sig och torkade av pannorna på ett sånt där manligt sätt. Varken flickvännen eller jag vågade kommentera att diskmaskinen verkade luta en aning åt höger.
Nu har vi i alla fall en diskmaskin och ännu ett stort vuxenpoäng!
Jag vill gifta mig
Någonstans där började den romantiska sidan av mig protestera invändigt och ganska snart även den sidan av mig som vill sträva efter rättvisa. Efter ytterligare en millisekund kände jag vreden och alla andra argument började bubbla inom mig. Jag bet mig i tungan för att andas en sekund och inte bli en sån där bitterflata som käftar emot vad som helst utan att ens lyssna vad personen egentligen sagt. Och jag andades. Men bitterheten kändes ändå.
Inte för att det egentligen spelar någon roll nu ändå. Jag kommer förmodligen kunna gifta mig som vem som helst snart, bara politikerna får tummen ur och börjar reda upp lite i äktenskapsbalken. Lite tid så är det löst sen.
Men själva grejen, det här att "det är väl ingen stor grej" − det är det visst det! Jag vill väl också gifta mig. Kanske är jag inte urtypen av brudar som drömt om mitt storslagna sagolika bröllop sedan första gången mamma läste en prins och prinsess-bok, men jag har väl också drömmar. (Även om de inte innehåller lika detaljrika planer i vitt skimmer och rosa drömfluff som vissa jag känner. Inga namn nämnda.)
Ponera att jag skulle fria* till min sambo. Ska jag då gå ner på knä (fast det kanske känns lite nördigt, jag vet inte) och le ett vitblankt leende med en ros mellan tänderna (ehh, nu skenade jag iväg lite) och säga "Älskling, vill du ingå partnerskap med mig?" Hallå liksom. Där föll ju sexigheten direkt. Jag hade ju lika gärna kunnat ha en sparris i näsan och en blomkruka i munnen i stället. Nej, "Vill du gifta dig med mig" ska det vara. Så är det i alla romantiska historier.
Så i framtiden tycker jag att det ska skrivas fler sagoböcker om prinsess-prinsess bröllop och fler prins-prins-bröllop. Liksom för att ge våra barn ett lite bredare drömspektra.
* Alltså det finns inga planer på det i nuläget. Det är bara ett exempel.
(Alltså älskling, om du läser det här, så inte för att jag inte vill någon gång, förstås. Men kanske inte just nu. Eh, ja vi har ju inte ens diskuterat det någon gång. Oj, hoppas du inte tar det här som en chock att jag börjar prata om det eller så, för att det är bara ett exempel eftersom jag råkar skriva en debattblogg i ämnet. Men ja. Skitsamma. Eller inte skitsamma. Men du vet. Okej. Bra. Då har vi utrett saken.)
Dygnets olika sextillfällen
Femmelicious flickvän tillika sambo här. Har fått äran att skriva ett eget inlägg eftersom jag alltid kommer med så många fina förslag och idéer men som av någon konstig anledning inte blir skrivna eller publicerade. Jag har klagat lite på innehållet i bloggen på senaste tiden. Anledningen till detta är att jag tycker bloggen blivit lite för tråkig. För lite sex alltså. Så nu ska jag ta saken i egna händer är det bestämt. Ja, jag ska inte ha sex med mig själv, utan skriva ett eget inlägg om just sex.
Sen jag kom in i bilden, där någonstans i somras, så har bloggen inte haft samma innehåll sedan tidigare. Ja inte fullt ut iaf. Enligt mig kan det bero på att den rätta bloggaren inte vågar skriva en massa om sex eftersom den hon många gånger skriver om - alltså mig - är lite av det blygare släktet.. Kan visserligen ligga någonting i det. Enligt Femmelicious själv så skriver man inte lika roligt när man är lycklig som när man är bitter och cynisk. Egentligen är det är det kanske inte tänkt att jag ska veta om bloggen, men eftersom jag läste den redan innan vi träffades och jag efter ett tag märkte att den började likna mitt liv mer och mer ju längre tiden gick, så blev avslöjandet oundvikligt.
Det något som jag har tänkt på, att sex och sex kan vara så olika. Vilket sex är egentligen bäst? Sex vid olika tillfällen är ju vardagen. Men kan man enas om vilket sex som alltid är lite top of the line?
Planerat kvällssex, när man hinner både duscha och raka diverse delar av kroppen, spraya lite favoritparfym, borsta tänderna och krypa ner i värmen hos partnern...
(dock finns det en liten detalj som kan sabba det en aning − det är om man råkar somna lite.)
Spontant morgonsex är härligt, vakna av att någon smeker med lekande fingrar över hela kroppen och ligger med kåt blick efter en het fortsättning. Nackdelar är att jag 85% av mornarna vaknar kissnödig och ibland av taskig morgonandedräkt.
Oplanerat mitt-på-dagen sex. Alltid lika hett, ja beroende på var man befinner sig iof. Kan finnas vissa stunder det inte riktigt passa sig att sexa loss med sin partner. Då får man försöka hålla kåtheten i styr och skjuta upp det till ett planerat kvällssex. Om man är hemma och i frihet kan sprida sina kläder lite överallt och ha sex i flera timmar utan att känna sig stressad över att komma försent till jobbet alternativt "jag måste egentligen sova eftersom jag börjar skittidigt imorgon" så är det underbart. Man kan vara lite högljudd också med tanke på att alla andra i huset förmodligen är på jobbet.
Det här lite förbjudna sexet som egentligen inte får förekomma kan vara grymt hett. Om man får möjligheten att avsluta akten alltså. Annars kan det återigen bli tvunget att hamna i kategorin det planerade kvällssexet, vilket kan vara ytterst frustrerande har jag märkt. Aldrig har tiden gått så långsamt som när man är skitkåt. Några förslag på förbjudet sex är när man är i ens föräldrars husvagn och hälsar på. Ponera att man ska sova för natten, men innan sömnen faller på pillar man lite på varandra och kåtheten slår på. Men det finns ju några nackdelar med detta − husvagnar är ju inte direkt kända för att vara stora, gjorda i flera rum eller speciellt ljudisolerade. Det var hett som fan men när man verkligen inte får knysta ens ett litet litet stön eller andas speciellt märkvärdigt högt var det kört. Sexet fick skjutas upp. Alltså inget jag rekommenderar om man ska kunna vara människa dagen efter.
En annan förbjuden del som jag har hört ska vara ofint och pinsamt är när man har vänner hemma hos sig som sover över i extrarummet i lägenheten. Då är det tydligen jätteförbjudet. Det är något som jag fullkomligt gett mig blanka fan i. Visst man kan inte låta för mycket, mest på grund av att man ska kunna se på varandra på frukost dagen efter, men det blir bara lite extra krydda. En vibrator kan dock vara på gränsen beroende på hur mycket den låter och hur nära rummet ligger där vännen sover. Bör funderas på innan kåtheten slår på alltför hårt.
Nu skramlas det och visslas i köket av F... ska testa och se om spontant diskbänkssex slår det senaste oplanerade mitt-på-dagen sexet. Kan kanske återkomma med fler referat om det vill sig väl..
Flata, so what?
Däremot så kan jag inte riktigt begripa vad i mig själv som är intressant just av den anledningen att jag råkar vara gay. Det mesta som händer i mitt liv, och det mesta som gör mig till den jag är har knappt alls något med min flatighet att göra.
Så vad vill man egentligen veta om någon som är speciell bara av den anledningen att man är en aning lesbisk? Är det bara traditionella flatgrejer som är av intresse, typ hur man kom ut för sina föräldrar, hur man kom på att man var gay, eller hur det var första gången med en brud. Det måste ju finnas andra intressanta saker. Tycker man.
Men vad vet jag. Jag är nog inte så jävla intressant som jag egentligen skulle vilja utge mig för att vara. Jag kom på att jag var gay, jag träffade tjejer, jag kom ut för mina föräldrar, jag träffade fler tjejer. Ja typ så. Allt har gått så väldigt smidigt. Hade jag stött på några motgångar och fördomar hade jag kanske kunnat skriva lite djupare och mer insiktsfullt. Men som det är nu så tycker jag inte att mitt liv skiljer sig så avsevärt mycket ifrån mina heteropolares.
Ett av ämnena handlar exempelvis om hur jag som flata definierar "vår" musik. Vadå "vår" musik? Jag har aldrig tänk att bara för att jag råkar vara gay så skulle jag lyssna på någon särskild musik.
Jag känner mig inte så värst annorlunda. Jag är flata, men liksom det är väl inget mer med det? Nåja, jag har ju trots allt ganska mycket material i min lilla hjärna som ändå har ett och annat med flatlivet att göra. Ska plita ner lite mer och se om jag någonstans sticker ut och blir en sån där intressant person som folk actually orkar läsa om i en bok. Önska mig lycka till...
Mata ex med kex
Jag hade den konstigaste drömmen på länge i natt. Innan jag drar drömmen måste jag ge er lite bakgrundsfakta som kommer här:
Innan jag sparkade upp garderobsdörren och bestämde mig för att bli en heltidsflata så hann jag med att ha två längre förhållanden med killar. Det ena höll i fyra år och det andra i nästan två. De hette Cricke och Peppe. På ett ungefär.
Drömmen gick till på följande sätt:
Det är en vanlig dag och jag och flickvännen går runt i vår lägenhet. Solen sken och vi höll på att dammsuga. Jag öppnar garderobsdörren och tittar till mina två ex Cricke och Peppe som bor där inne. Jag klappar dem lite på huvudet och matar de med varsitt kex. "Duktiga ex" säger jag och ger dem varsitt kex till. Jag stänger dörren och är glad för att de inte bråkar med varandra idag. Det som är en så härlig dag och allting. Jag och flickvännen fortsätter städa och matar katterna också.
Ungefär här någonstans vaknade jag och utbrast: Höööh?!
Här följer några förslag till psykoanalyser: (Endast genomförda i hemmasyfte och saknar vetenskaplig grund.)
1. Att sitta i garderoben är en ganska vanlig symbol i gayvärlden. Drömmen kan därför betyda att jag numera vill gömma mina gamla ex istället för min egen läggning. Som att jag skulle vara rädd att någon skulle ta mig för hetero? Det verkar i och för sig inte så jättelogisk. Men så har jag aldrig gjort en hemmagjord psykoanalys. Ingen annan psykoanalys heller för den delen. Även kexen har här ett symbolvärde som skulle kunna betyda att jag på något sätt vill muta mina ex att vara snälla och tysta. Inte för att jag vet varför de någonsin skulle ha bråkat eller inte ha varit tysta. Kanske vill jag hålla dem ifrån att avslöja en stor hemlis?
2. Mina två ex är helt klart bögar och mitt undermedvetna har vetat det länge. De sitter där inne i garderoben och tuggar sina kex i ren frustration. De är i alla fall glada att de har varandra.
3. Jag är en störd hämdlysten exkidnappare inombords och drömmer om att spärra in mina ex i en trång liten garderob och endast mata dem med torra kex och inget att dricka.
Jag måste sms:a dem och fråga dem hur de har det på kärleks- och kexfronten.
London del 2
Till exempel West Ham - Manchester Unitied. Flickvännen som är fotbollsspelare och numera fotbollstränare var helt lyrisk. Jag tyckte att det var kul, men mer underhållande på grund av den stora folksamlingen och själva draget och känslan, inte så mycket på grund av spelet.
Samma kväll åt vi på Jamie Olivers restaurang. Supergott! Men tyvärr var inte Jamie där. Jag och flickvännen som skulle fråga om han inte har lust att ställa upp som spermadonator. (Vi funderade på att hälsa genom personalen, men insåg att vi inte visste vad "han får skriva på ett papper som innebär att han säger upp sina rättigheter så att vi två blir de lagliga förmyndarna" på engelska.)
Maten var himmelsk, särskilt efterrätten:
Vi träffade trots allt Jamie till sist. Men han var ganska tystlåten och rörde inte en min när vi frågade om spermagrejen. Ingen annan kändis på Madame Tussaudes heller för den delen. Man får kanske inte röra en min då. Ungefär som de rödklädda engelska männen som vaktar i London:
Nyår firades på Trafalgar square. Det var meningen att vi skulle hinna till fyrverkerierna i närheten av London Eye, men tre miljoner människor på Londons gator var i vägen:
På tolvslaget blev britterna som tokiga och ville hitta hångelkompisar. Jag greppade tag i flickvännen som för att markera. Men sådant uppfattades inte av fulla britter. Till slut skrek jag "I am engaged!" eftersom jag inte kunde förklara att "det här är min flickvän" eftersom girlfriend, bara blir tjejkompis på engelska.
Så om ryktet spridits till Sverige så måste jag tyvärr dementera en eventuell förlovning.
På hemvägen satt vi bakom två brudar i planet. Vi tänkte inte mer på det förän de började hångla. Oj, tänkte vi. Hur fan kan de sätta alla flator bredvid varandra hela tiden? Det hände ju på bussen till Arlanda också. Jag kände dessutom igen dem, säkert från QX eller nåt. Världen är ju inte alltid så oändligt stor i flatvärlden.
På bussen hem hände det igen...!
Det är vad vi numera kallar en flat-hattrick. På bussen hem satt två unga flator och pussades hela vägen upp till Norrland. Lite lustigt! Det är kul när man träffar på andra flator. Man ser att de är flator och man undrar om de förstår att även vi är flator. Man får den där igenkännande nicken som säger "hej du jämlike". Eller så funderar de helt enkelt över om man är deras ex ex, eller om man pippat deras förra brud eller om man är ex till dennes nya. Vad vet man.
London del 1
När flatorna tappade ut sin öl under sätet så att det rann och luktade och blötte ner min flickväns väska var det kört. Flickvännen fick snabbt ut burken som sprutade åt alla håll, vartefter hon läxade upp öl-flatorna så halva bussen häpnade. Sen sa de inte ett pip mer på den resan. Och vi kunde sova.
Det här var inte de enda flatorna vi skulle träffa på, skulle det visa sig.
På Arlanda satt vi och väntade och väntade och väntade eftersom vi var ganska tidiga. Vi åt frukost och var otroligt trötta eftersom vi sovit ungefär en timme den natten. Äntligen öppnade gaten och vi kunde sitta där och vänta. Sen skulle vi boarda. Men så skulle det bara dröja 20 minuter. Sen skulle vi boarda igen men så skulle det bara dröja en halvtimme. Vi började ana oråd och mycket riktigt så kunde vi inte åka förän fyra timmar senare. Vi hade då slagit rekord i att sova korta powernaps på konstiga stället. Flickvännen sov på en liten pall, jag sov på ett ben (hennes alltså), jag sov sittande, hon låg i en soffa. Jag höll till och med på att somna på toan. Vi var nere i London klockan 5 ungefär och hade alltså missat en dag eftersom vi var trötta som två utslagna lamm.
Vi gick en runda på kvällen. Såg Piccadilly Circus bland annat. Men jag var så trött så allt tycktes sväva omkring bredvid mig och jag kände mig full på något nyktert vis. i Efterhand hann vi se desto fler roliga grejor:
Norrland möter London
Bussarna syns till precis hela tiden. Även här vid Big Ben.
Fontänen var stängd så det var bara reklamväggen på Piccadilly som kom med.
Vi tänkte åka London Eye, men kön var för lång för tre kissnödiga brudar.
Resväskan är packad
Jag har aldrig varit i London. Det ska bli spännande! Vi ska träffa flickvännens bästa kompis och bo hos henne. Hon bor tillsammans med typ fem tjejer och de delar på en trea. Vi ska få låna en italienskas rum. Hon tror att vi bara är väldigt bra kompisar. Flickvännens kompis har inte talat om för någon att vi är tillsammans. Det här kommer att bli spännande. Man är ju så van att alla i Sverige (nästan ialla fall) ser det som helt naturligt och nästan lite spännande, så att få en reaktion åt motsatt håll skulle jag inte alls vara van. Men vi får se. Jag tror det kommer gå strålande!
Nu ska jag fortsätta packa. Hittar jag en dator kanske jag kan blogga från London.