Fredagsflaterier
På gayklubben var det först ganska lite folk. Ett par, tre transor gick runt och sippade på sina drinkar och en bög som var lika bred som lång satt i soffan och spanade. Några flator, alla iklädda rutiga skjortor, dansade loss på golvet. Efter ett tag, som alltid, så var stället fullt med folk. Runt si så där halv två vaknar gaylivet här i Norrland med andra ord. Killpolaren, som är hetero, spanade in diverse brudar som han hoppades bara var lite bi. Vet inte om han hade några stora framgångar.
Fantastiska A hade för kvällen och för stämningens skull klätt sig i flatmundering bestående av baggy brallor och gympadojjor. Fett med nice, tyckte hon och shakade dansmuskler hon annars aldrig kunnat röra i sina tighta jeans och klackar. Hon hade väntat sig en hel drös med tindrande flatögon på sig, men jag tror att nagellacket och alla glittriga smycken avslöjade att detta inte var hennes äkta identitet. Men vad vet man. Jag har förövrigt själv nagellack och smycken idag och jag är ju inte så väldigt hetero av mig.
Men uppraggad blev hon allt − men av snubbar. Dålig målgruppsanalys, skyllde vi på. Men som hon sa så var det lika bra. Hon vill inte vara en fitt-teaser. Eller inte så mycket i alla fall. Men som hon sa så måste man ju veta om man skulle kunna få nåt. Ego-boost är alltid bra. Hon har ju förövrigt pojkvän sen sju år tillbaka, så något annat än att se men inte röra var det inte tal om.
Inga skandaler inträffade denna gaykväll. Det kändes nästan lite konstigt. Knappt några intriger alls. Det kan ha berott på att det inte vimlade av ex som strulade med andra ex utan att det faktiskt var mycket folk som jag inte sett förut. Kul var det i alla fall.
Red Alert
Mensen rättfärdigar däremot en massa beteenden som jag annars inte skulle acceptera.
1. Maniskt chokladätande.
(Nu snackar vi inte två tre bitar, nu snackar vi två eller tre 200 grammare.)
2. Surheten.
(Jag anser inte att jag gör något fel när jag ska ringa och boka tid på sjukhuset och gnäller över att telefonkön är på tooook för lång och att det faktiskt kostar pengar och att eftersom det är de som vill att jag ska testa mig så kan de väl gå med på att boka in mig redan när de ringde första gången som jag bad om då?!)
3. Gnälla över att jag får för lite mänsklig beröring.
(Du vet väl att du ska älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, det är då jag behöver det som mest. Faktiskt.)
Faktum är att jag blir ett riktigt mensmonster när jag har mens. Jag har i genomsnitt ett stort bråk med någon i min närhet en gång i månaden. På någon sätt är det alltid tajmat till antingen pms- eller mensveckan. Inte för att min statistik är speciellt tillförlitlig. Men det är under mensen som jag verkligen känner vad jag känner. Är jag arg är jag verkligen arg. Är jag kramig så är jag verkligen kramig och är jag kåt så är jag verkligen kåt.
Det är ödets ironi faktiskt. Att jag blir kåtare än vanligt under mensen. What's the use liksom? Klart man kan ha sex ändå, men i ärlighetens namn så är det roligare när man slipper lägga lakanen i blöt och tvätta bort mensfläckar lika stora som kraschlandade ufon.
En gång tänkte en brud slicka mig fast än jag hade mens. Men tanken på att se henne sticka upp mellan mina ben med ett blodigt Dracula-leende fick mig att lägga idén åt sidan.
En tampong och ett vibrerande ägg gör dock susen i musen. Eller i alla fall utanpå.
I år blir det Pride!
Det enda lilla problemet som kvarstår just nu är polare att gå dit med. Alla norrlandsflator har bangat och flatexen jobbar/ orkar inte/ vill inte veta av mig. Har i alla fall raggat med mig världens bästa heterovän, fantastiska A. Det var även hon som hade barmhärtigheten av dra med mig till Klubb Intern i vintras. En sann vän med andra ord.
Förmodligen kommer hon och jag gå runt och se ut som två fån som är på cirkus för första gången. Men det bjuder jag på.
Det har varit lite segt uppdaterat här ett tag.
Det beror på följande saker:
1. Tentaångest
2. Jobbångest x 2
3. Äntligen utnyttjat gym-kort
4. Pollenallergi av nästan dödlig art (Enligt Pitebruden är denna anledning det enda giltiga skälet till bloggfrånvaro så jag kände att jag var tvungen att lägga till ordet "dödlig". Förövrigt har hon medvetet placerat två chokladkakor av typen Daim i min kyl eftersom hon vet att jag inte kommer kunna motstå dem. Hennes metod för att gå ner i vikt handlar om att göda sina kompisar för att på så sätt se smalare ut själv. Ska jag vara helt ärlig så slutade jag stå emot chokladen redan igår. You Devil Pitebrud!)
I inkorgen intet nytt
En del mail kan förföra mig, förleda mig, få mig att undra vad som står mellan raderna, förälska mig i begrepp som jag inte förstår betydelsen av eller få mig att vilja veta mer mer mer...
En del mail är fyllda med text, men är så tomma så man kan höra ekon i orden. Av någon anledning är 99% av mina mail på QX av den senare sorten.
Dagens skörd ser ut så här:
Tjej 28, Stockholm:
"Hej, ser att du är i från .... (Min stad i Norrland) Måste bara säga att det är synd att vi inte pluggade samtidigt ;)"
Är detta ett raggningsförsök eller verkar jag vara väldigt smart så att jag är en tillgång att plugga ihop med?
Tjej 19, Örnsköldsvik
"hej! allt bra med dig nuförtiden?:)"
Har jag ens pratat med dig någongång? Det kanske jag har, nåja, jag svarar väl då...
Tjej 19, Sundsvall
"Yo! Det var längesen. Hur är det med dig?"
Känner henne. Kort, koncist som säger "hallå jag vill höra av dig." Funkar.
Tjej 22, Malmö
"Hej, adda mig på msn så kan vi snacka. (Adress)"
Eftersom jag aldrig snackat med henne innan känns det som att hon självsäkert tar för givet att hon är så pass snygg så att jag ska känna mig utvald som får hennes msn. Doesn't work for me.
Kille 31, Gävleborg
"Du är läcker."
Komplimanger är alltid trevliga. Däremot är det svårare för kille 31 att charma mig än för typ tjej 22.
Tjej 15, Sundsvall
"Hej."
Fåordigt. Jag svarade "jo hej du, hur är det?" då svarade hon: "Det är bra." Helt plötsligt känns det som att det var jag som skrev till henne först och att det är mitt jobb att fråga henne saker. Snälla nån. Kom tillbaka om tio år.
Men jag får i alla fall mail.
Flata med klamydia?
Igår fick jag ett underligt telefonsamtal av en trevlig gammal dam som ringde från hud- och könskliniken uppe på sjukhuset. Hon ville bara ha vänligheten att meddela att någon lämnat mig som sexuell referens eftersom denna nu led av klamydia.
− Vad tråkigt för henne, sa jag. Jag ska genast gå och testa mig.
− Ehh, nu förstår jag inte riktigt? Henne?
− Ja, det var år och dar sen jag hade sex med nån snubbe senast, sa jag.
− Jaha... Jasså! På så vis... Men... Ja men... (Letar efter ord och tänker så det knakar.) Jag har i alla fall fått ditt namn och telefonnummer så jag måste ju be dig gå och testa dig.
− Visst kan jag göra det. Det är inga problem. Jag var i och för sig på en undersökning för ett tag sen och då passade de på att testa klamydia, men visst vill du att jag gör det igen så är det inga problem.
− Men är du säker på att du inte haft sex med någon kille nyligen? Sa hon undrande.
− Ja, det borde jag ha märkt annars, sa jag, (och tänkte att det var väl en jävligt dum fråga. Oftast så är man väl medveten om att man har sex med någon, särskilt om det är en snubbe och man inte pippar snubbar nu förtiden.)
Förmodligen är det något gammalt heterosexuellt äventyr som fått klamydia och som måste uppge alla han har haft sex med och så råkade lilla jag finnas med där långt bak i tiden. Han har alltså fått klamydia av nån efter mig, eftersom jag vet att jag inte har det. (Testade som sagt för några månader sen och efter det har jag koll på vilka baciller och kroppsvätskor jag beblandat mig med.)
Dessa tankar kring klamydia fick mig att fundera kring könssjukdomar inom flatvärlden.
Så här står det här:
"Kvinnor som lever lesbiskt har alltid betraktats som ovanligt fria från sexuellt överförbara infektioner (STI). De få studier som gjorts visar också att sådana sjukdomar förekommer mer sällan hos kvinnor som bara har sex med kvinnor än hos kvinnor som har sex med män.
Hos kvinnor som lever helt lesbiskt förekommer så gott som ingen syfilis, gonorré eller klamydia. Herpes och kondylom är däremot inte ovanliga bland lesbiska, vilket visar att också kvinnor kan föra över infektioner till varandra sexuellt."
Eftersom jag nu ändå har ett ärende uppe på könskliniken så tänkte jag ta och fråga allt jag kan om sexuellt överförbara sjukdomar bland tjejer som pippar tjejer. Det kan bli intressant. Ett inlägg om detta kommer senare.
Om sexfantasier
Ibland har jag vild sex med en lättklädd sjuksköterska i sjukhussängen och ibland tar butchen i gymmet med mig på äventyr på bänkpressen. Ibland badar jag nakenbad i månskenet och ibland får jag sexig massage av tio snygga thailändskor.
Ja, inte på riktigt alltså...
Som vi alla vet är det mest sexuella organet i kroppen hjärnan. Och min hjärna är nog mer sexuell än många andra hjärnor. Eller så är jag bara mer öppen. Vem vet.
Jag har alltid haft mycket fantasi. När jag var liten kunde jag inbilla mig saker så övertygande att jag till slut trodde på dom själv. I sexuella syften är fantasin en stor tillgång, i alla fall för mig. Jag menar jag blir kåtare av att ha sex med Angelina Jolie än att ligga ensam i sängen och förbanna den där lilla spindeln som kryper i taket.
Att leva ut sin fantasi i verkligheten är en annan sak. Att ha sex på en sandstrand med vågorna sköljande av fötterna är kanske en kul tanke. En vecka senare när man fortfarande kan hitta sand i puppan är det mindre kul. (Ännu mindre kul när ens sexpartner får sand på tungan och knaster i tänderna och undrar hur fan man lyckats få sand i puppan.)
Sex i en skogsglänta vid ett vackert vattendrag kan också tänkas vara nice. Ett ord som däremot inte fanns med i beräkningen eller i fantasin: myror. Bli biten av en myra i puppan en gång och jag lovar dig att skogsfantasierna inte är lika heta längre.
Sexfantasier är bäst när de stannar i huvudet tycker jag. I huvudet kan jag kontrollera allt och det finns ingen risk att stämningen förstörs av att någon släpper en fis till exempel. Något som annars brukar få min kåthet att dala något. Att återhämta sig från en fis i sexakten kräver annars att man är så pass nära den man har sex med att man kan garva och börja om.
Nej, om man skulle återgå till pluggandet i stället för att sitta här och förföras av sina egna påhitt...