Femmelicious

Jag har fortfarande svimningskänslor. Jag har däremot lärt mig att kontrollera dem rätt bra. Så fort jag känner att hjärnan börjar gunga omkring som en tennisboll i en mixer sätter jag mig ner och andas lite. Och äter något. Då går det oftast över.

Igår sprang jag in i exet Bruden M på stan som numera är min bästa kompis! (Hör och häpna efter de dräpande kommentarerna jag fick från henne i bloggen för någon månad sen... Okej vi har gått vidare nu, det är såå skönt!) Inne i en affär kände jag plötsligt hur ögonen började tappa fokus och alla raka linjer runt omkring plötsligt vred sig i diverse bananformer. Dags att sätta sig ner och andas lite, tänkte jag. Bruden M drog med mig till Donken där jag snabbt fick i mig en Big Mac-junior. Bananformerna försvann och snurret slutade snurra.

Hon är rolig Bruden M. Vi satt där på Donken och kollade på fjortisar med spiksprayat hår och diskuterade våra nya brudar. Eller ja, hennes nya brudar. Vad jag vet har jag själv bara en. Och det kändes inte så där jättekonstigt som det kanske borde i och med att Bruden M och jag var sambos för två månader sen. Hon hade lite problem med sina brudar eftersom det var flera stycken som tyckte sig vara tillsammans med henne. Och det är ju inte lätt. Hon skulle fundera vem hon ville dedikera sitt hjärta till och återkomma om sin status, men i nuläget betraktade hon sig själv som singel.

Jag gillar att umgås med Bruden M. Jag tror att vi skulle kunna bli grymma polare. Men som hon sa − vi får ge det lite tid. Det är fortfarande ganska weird att prata om våra nya när vi nyss bråkade ihjäl varandra och gjorde slut. Men det är väl lite så vi flator funkar kanske. Varenda flata jag känner har ju i alla fall en eller tre bästa kompisar som är avdankade före detta flickvänner. Man kanske vänjer sig.

Igår var jag hos doktorn. Den senaste tiden har jag nämligen haft en ful ovana att vilja gå runt och svimma lite varstans. Detta fenomen blir ganska irriterande i längden eftersom relativt pinsamma situationer kan uppstå. Ta Hemköp till exempel. Eller när man har sex. Ja ni förstår det kniviga.

Doktorn kollade blodtrycket och konstaterade att det var ganska lågt. Sen frågade hon om jag äter och dricker som man ska och om jag har diabetes i familjen.
− Jag äter som jag ska och har ingen diabetes i familjen, sa jag.
Hon tittade fundersamt på mig, la huvudet på sned och såg bekymrad ut.
− Är du säker på att du inte är gravid? Undrade hon.
− Ehh, ja jag är säker.
− Men har du verkligen kollat upp det? Du vet, man kan bli gravid utan att det märks, sa hon som vet bäst.
− Ja jo, det kan man säkert. Men jag är inte det.
− Jag tycker nog att vi ska kolla upp det för att vara på den säkra sidan.
− Jo fast, för det första har jag mens, för det andra har jag flickvän.
− ...Ehh, jaha! På så... vis. Jamen då så. Ja nä då kanske du inte är gravid.
− Nej jag tror inte heller det.
− Ja då måste det ju vara att du slarvar med att dricka vatten.

Hon tog blodtrycket och sen räckte det för dagen tyckte hon. Inte ens ett ynka litet blodprov gjorde hon. Men jag skulle "boka en tid om det blev värre." (Jag trodde det var därför jag var där.) Och jag skulle skriva upp i alla situationer som jag får svimningskänslor. (Ska jag skriva "när vi pippade häromnatten"?)

Nu ska jag äta frukost så jag kan övertyga i alla fall mig själv om att det minsann inte slarvas med maten.

Idag i inkorgen på QX:

"Femmelicious!!!!
:-)
Jag lovar ska inte berätta för någon!!
Men men.... jag gillar det du skriver väldig mycket."

Coolt!
Jag är mäkta imponerad av igenkänningen och tackar så mycket!
(Och blir lite rödblommig om kinderna.)

Just lämnat Vackra A på bussen mot Stockholm. Hon ska hälsa på en kompis som bor i samma lilla förort som jag bodde i när jag bodde i Stockholm. Folk lämnade in sitt bagage, kramade sina nära och kära, klev i och ur bussen och packade och lastade för fullt. Jag är inte en sån som brukar hångla offentligt, inte ens när jag dejtade killar. Men vi kunde inte låta bli så vi pussade loss på varandra helt utan censur. Det var inte så många som glodde. Bara en halvfull dubbelbuss, men vad gör det. Vi bjuder på lite lesbisk live show. Hon ska bara vara borta över helgen, men jag saknar henne som fan redan.

Nu får jag tampas med min rastlöshet och istället drömma mig bort i hennes vackra leenden och glittrande ögon, hennes inre lugn och tysta styrka som inte behöver hävdas utan finns under huden, i blicken och i rösten, lukten av hennes nytvättade hår och känslan av att stryka henne över magen.  

Jag har funderat på en grej. Varför är jag alltid fyndigare och mer intressant som person när jag är bitter och cynisk? Just nu skulle jag bara vilja skriva om rosa moln, stora blå ögon och världens sexigaste magtatuering.

Nej, om man skulle ta tag i sitt liv, dammsuga bilen och gå ut i solen kanske. Ja, eller jobba.

Igår var jag och Vackra A ute och race:ade i min supercoola gamla Volvo. Vi skulle hälsa på hennes polare, käka lite mat och glo på L word. Vi stannade utanför och hånglade loss på parkeringen. Det var skymning, så vi hade ingen publik. Trodde vi i alla fall.

Vi gick tre meter till och möttes i fönstret av två pubertetsstinna tonårspojkar som stod där och glodde, buffade på varandra och fnittrade och flinade helt hysteriskt. Vi öppnade ytterdörren och klev in i trappuppgången. Vi hörde några snabba älgkliv och dunsar och plötsligt blev titthålet i pojkarnas ytterdörr svart.

Jag suckade lite förstrött och log in i titthålet, pekade och blinkade med ögat och posade en puss med läpparna. En vild duns hördes och ett gällt tonårspojksfnitter* bröt ut. Jag och A började också garva och gick förbi och uppför trapporna.

Det var förmodligen deras första nära-lesbiska-upplevelse och jag tänkte att det var ju bra att de fick valuta för sina smygtittarfasoner. De kommer troligen gå runt på skolan och berätta om de två lesbiska brudarna som hånglade utanför deras fönster och det kan jag väl bjuda på. Vill de sola sig i min lesbiska glans, så var så god. Hoppas de får kompisar eller nåt.

---

* Ett nytt begrepp som skapades just i från denna händelse.

I lördags var vi på Gina-tjejfesten, Kolingsborg i Slussen. Det var helt okej, men inga extraordinära händelser inträffade. Fick se mitt gamla ex ex som jag pratat med på QX innan jag fattade att mitt ex ex raggade på mig. Hon var rätt söt. Jag sa inte hej utan glodde i golvet istället. Tänkte att det var lika bra att hålla en ganska låg profil.

Söndag klockan tolv tog jag bussen hem till Norrland igen. Jag satt där och var uppfylld av en blandad lycklig och melankolisk känsla. Solen sken och mp3:n spelade Lars Winnerbäck. Jag satt och funderade över livet och över hur härligt och peppande det är att ta del av en festival som är så laddad med kärlek, glädje och stolthet som Pride. Där blir minoritet majoritet och det udda det normala.

Men det är ganska skönt att komma hem igen till sin egen vardag också. Nu har jag haft min semester för i år och det är tags att ta tag i mina projekt. Men jag ser redan fram emot nästa års Pride och då hoppas jag att en viss flicka vill följa med.

Tjejfesten på Alladin var trots F.A:s kryckhoppande och min huvudvärk en riktigt rolig fest. Efter lite alkohol försvann värken, både i mitt huvud och i hennes fot. Hon valde ändå att inte hänga in kryckorna i garderoben eftersom hon ville bli påmind om att inte breakdansa eller hoppa grodhopp för mycket, eftersom foten då troligen skulle ha ramlat av redan innan vi gått över kungsbron på väg hem. Vi upptäckte också att just kryckorna var ett väldigt bra sätt att få kontakt med andra. F.A som var lite rädd att hon inte skulle få någon uppmärksamhet, blev bevisad motsatsen eftersom det var flera brudar som kom fram till henne och började prata om hennes stackars fot.

(Minnesanteckning till mig själv: Om jag någon gång skulle få lust att ragga på krogen ska jag låna ett par kryckor och hitta på en tuff historia innehållandes lite superhjälteaction, för att ha något väsentligt att börja prata obetydande strunt om.)

Träffade lite kompisar och förra exet. Hon var glad och mådde bra, och det var bra. Sen hände något, jag hann inte ens reagera på vad, så var hon sur och gick upp för den oändliga trappan. Eftersom jag och fröken Kryck-invalido (hennes nya alterego) var något långsammare på grund av snigelfarten i kryckhoppandet så hann exet försvinna. Träffade henne sen igen på dansgolvet. Hon drog en snabb genomgång i ämnet "du får göra preciiis vad du vill och träffa preciiis vem du vill, jag bryyyr mig faktiskt inte!!!" Sen var allting bra igen.

Jag tyckte mig känna igen var och varannan brud på festen. Först trodde jag att de måste vara kändisar som jag sett på TV eller liknande. Sen insåg jag att om jag bläddrar lite i mailen och gästboken på QX så har jag svaren. Ungefär fem av brudarna har jag mailat med under en längre tid om väder och vind och "vad har du gjort i helgen?"-frågor. Jag är inte den som går fram och säger "Men heeeej! Har inte vi pratat på Nääätet!??" så jag höll god min och nickade lite förstrött som för att säga: Jag känner igen dej, kul, trevligt, vi hörs, hej.

Det var ingen som nöp mig i tuttarna i år vilket var tur. Fick däremot ett nyp i baken i trappan av en tjej som undrade hur jag fick rumpan att se så snygg ut i jeansen. Jag minns inte vad jag svarade, för samtidigt sprang en tjej förbi och skrek att hon måste komma ut för att hon hade fått ett astma-anfall. Samma brud hade sekunden innan stått och skrikit "Andy! Andy! Andy!" Så tydligen kan astma-attacker komma väldigt fort när det är trångt och lång kö ut.

Jag har ju varit på tjejfesten en gång förut, då gick jag också med en straight kompis. Skillnaden var att jag själv också var inbillningsvis straight på den tiden. Idag ser jag flatorna med helt andra ögon. Då var jag livrädd för allt som gick att förknippa med ordet lesbisk, och idag, ja... är jag ju inte längre livrädd för flatvärlden kanske. Det skulle ha blivit jobbigt att gå runt och vara livrädd för sina egna flickvänner i längden antar jag.

Vi gick hem runt två, helt utmattade och trötta. Vaknade klockan tio i morse. Inte allt för bakis, vilket var skönt. Idag ska vi softa och framåt eftermiddagen ska vi ta med mat till tanto och sitta utanför och äta. Sen ska jag spana på Mian Lodalen och senare tjejsex-snacket.

Beware of the adventures with the norrlandsflata and her best friend Kryck-invalido in Stockholm Pride 2007.
To be continued...

I morse tog jag bussen från Norrland ner till Stockholm och Pride. Redan på bussen kunde jag ana en viss regnbågsglans över passagerarna. Det låg liksom lite allmänna gayvibbar i luften, även om de inte var så synliga. Till exempel satt en äldre dam framför mig och läste om My, Hedda och Mackan i Smulklubben. Bara en sån sak. Och killen bakom mig var förmodligen en tjej.

Idag har jag och Fantastiska A gått omkring på stan och utdelat flatpoäng till olika brudar. Det är en underhållande aktivitet. Snart ska vi dra in till Tanto och lösa in biljetterna. Vi lär väl fastna utanför och förfesta lite innan det bär av till Tjejfesten på Alladin.

Vi är ett riktigt radarpar, FA och jag. Jag har ont i huvudet (men är dagen till ära nyklippt) och hon hoppar runt på kryckor eftersom hon skadat foten i en brottningsmatch. (Det är vad hon själv säger i alla fall. Det känns som att sanningen ligger en bit ifrån.)

Eventuellt ska vi träffa lite folk i tanto och FA tycker att det är väldigt jobbigt att hon ska behöva komma ut som straight.  "De kanske inte gillar straighta?!" undrar hon med paniken i vitögat. Det är lite roligt när det plötsligt är de heterosexuella som känner sig som minoritet.

Vi ses i vimlet.

---

Jag saknar dig.

Jag var fjorton år och min högstadievärld kantades av stormande känslor, rebelliska uppror, dramatiska kärlekar och en ständig strävan mot att vara självständig och originell. Jag var som vilken annan fjortis som helst alltså.

Jag var duktig i skolan, fast jag inte pluggade så mycket. Jag gick oftast till lektionerna och jag fick bra betyg. (De flesta av mina bättre betyg snikade jag till mig genom min egenhet att låta som om att jag vet vad jag pratar om när jag egentligen inte har någon aning.)

Hon spelade basket, struntade i skolan, satt längst bak i klassrummet och rökte på rasterna. Jag kände henne inte, men jag ville vara som henne, vara nära henne, lära känna henne, få veta allt om henne. Hon var min första olyckliga kärlek. (Ja, jag har hunnit med några fler vid det här laget.) Hon bytte killar lika ofta som jag bytte frisyr, (vilket kunde bli ganska ofta i och med en ständig strävan efter att hitta mig själv.) Jag antog därför att hon var förhållandevis heterosexuell och därför lät jag mig själv slippa ett liv av mobbing och misär genom att låtsas gilla killar som alla normala tjejer.

Vi slutade nian och jag träffade henne endast en gång efter det. Det var på bussen på väg ut i ingenstans och en alkis satt och systematiskt trakasserade oss. Det blev okej att prata då, eftersom vi plötsligt fått en bitter alkis som gemensamt problem.

På sex år har jag alltså sett henne en gång. Trots att vi förmodligen bott i samma stad större delen av tiden. (Och jag som oftast tycker att världen är för liten.)

Men så igår.

Jag och vackra A var på lunchdate och jag satt och koncentrerade mig för fullt på att inte smeka henne för mycket på benet när Basketbruden från högstadiet plötsligt trippar in. Vi fick ögonkontakt och jag höll på att sätta oliven jag inte beställt i halsen av chocken. Under två sekunder passerade högstadiet i revy och jag kände hur liten och skamsen jag blev där i soffan.

De två sekunderna passerade ganska fort (för att vara två väldigt långa sekunder) och jag skrattade reflekterande åt mig själv inombords. Det kändes verkligen som en evighet sen, tänkte jag. Det är så mycket som är förändrat sedan den tiden. Jag själv är så väldigt förändrad. Hon var också förändrad. Hon var inte alls lika vacker som i högstadiet. Det var till och med så pass att jag tyckte att jag själv gått om henne på snygghetsbarometern. Hon var kortare nu (eller är det månne så att det är jag som vuxit?) och ögonen brann inte längre av tonårstrots och individualisthunger. Hon hade blivit vuxen, och jag med. Men det var ändå en smula intressant att låta minnet av en gammal verklighet ta form i tanken. Intressant för att man inser hur mycket man hunnit med sen dess och hur många bättre kärlekar man funnit allt eftersom tiden passerat.

Sen gjorde det ju ingenting att jag hade en ovanligt bra hårdag och en otroligt sexig brud bredvid mig som satt och gav mig heta blickar som ingen annan. Det är alltid skönt att visa att man är snygg, frisk och lycklig när man träffar på en misslyckad gammal kärleksdemon.