Månadens gayparty
Om ni varit uppmärksamma så finns det ett visst mönster över hur ofta jag går på gayklubb. Det har inte alls med min lust att gå på gayklubb att göra utan det är helt enkelt så utbudet ser ut − gayklubb en gång i månaden. Oftare hade varit roligt förstås, men sen tänker jag också att det kanske är bäst att det är så pass sällan som det ändå är. Vet ni hur mycket kraft och energi det tar av en att träffa alla flator från en stad på samma plats, samtidigt?
Denna fredag var det extra spänt. Illvilliga stridsflator som häller öl på varandra och inte vill något annat än att smälla till varandra. Jag försökte hålle mig på ett lagomt avstånd, men det är svårt när man står på samma dansgolv med brudarna dansade överallt runt om en.
Jag hade på mig Bruden M:s baggy brallor och har väl aldrig blivit så inkollad av brudar. Helt plötsligt kanske jag inte såg ut som ett fyllebi (som vill testa tjejhångel för att sedan gå hem till sin pooojkvän.) Men vad vet jag. En brud stegade fram och sa att jag var snygg. Hon hade aldrig sett mig innan sa hon. Det roliga är att vi har gått i samma skola i tre år och vi är från samma lilla by utanför stan. Ser jag hemskt annorlunda ut nuförtiden eller vad?
Mina straighta klasskompisar var också med, det var väldigt kul! Vi dansade like it was last year. Tror däremot att de också blev lite trötta på alla flatigheter och aggressiva utbrott från folk runt omkring. De brukar annars tycka att det är rätt okej att gå på gayklubb. "Det är rolig stämning och musik!" brukar det låta. "Knappt nåt ögongodis, och det är ju synd" brukar det också låta. Ja, gayklubb är kanske inte bästa forumet att leta straighta killar. Men det är ju också lite det som är meningen.
Mamma och pappa ringer hela tiden och sms:ar gulliga saker. Dom verkar tro att jag tror att dom inte är okej med min flatighet. Så pappa ringde bland annat igår för att säga att han ska kolla på en ny bärbar dator till mig. Hahaha, säger jag. Men visst, kärleksmutor är alltid bra. Det ska bli skönt att träffa dem så att inte komma-ut-sms:et ligger i luften och tär något mer. Det kommer kännas bra bara vi ses. Det är jag övertygad om.
Denna fredag var det extra spänt. Illvilliga stridsflator som häller öl på varandra och inte vill något annat än att smälla till varandra. Jag försökte hålle mig på ett lagomt avstånd, men det är svårt när man står på samma dansgolv med brudarna dansade överallt runt om en.
Jag hade på mig Bruden M:s baggy brallor och har väl aldrig blivit så inkollad av brudar. Helt plötsligt kanske jag inte såg ut som ett fyllebi (som vill testa tjejhångel för att sedan gå hem till sin pooojkvän.) Men vad vet jag. En brud stegade fram och sa att jag var snygg. Hon hade aldrig sett mig innan sa hon. Det roliga är att vi har gått i samma skola i tre år och vi är från samma lilla by utanför stan. Ser jag hemskt annorlunda ut nuförtiden eller vad?
Mina straighta klasskompisar var också med, det var väldigt kul! Vi dansade like it was last year. Tror däremot att de också blev lite trötta på alla flatigheter och aggressiva utbrott från folk runt omkring. De brukar annars tycka att det är rätt okej att gå på gayklubb. "Det är rolig stämning och musik!" brukar det låta. "Knappt nåt ögongodis, och det är ju synd" brukar det också låta. Ja, gayklubb är kanske inte bästa forumet att leta straighta killar. Men det är ju också lite det som är meningen.
Mamma och pappa ringer hela tiden och sms:ar gulliga saker. Dom verkar tro att jag tror att dom inte är okej med min flatighet. Så pappa ringde bland annat igår för att säga att han ska kolla på en ny bärbar dator till mig. Hahaha, säger jag. Men visst, kärleksmutor är alltid bra. Det ska bli skönt att träffa dem så att inte komma-ut-sms:et ligger i luften och tär något mer. Det kommer kännas bra bara vi ses. Det är jag övertygad om.
På garderobsfronten intet nytt
Igår kom jag ut för mina föräldrar via SMS. (Läs det mycket detaljerade händelseförloppet i föregående blogginlägg.) SMS kanske inte är det bästa sättet, men det var det bästa för mig tror jag. Mina föräldrar hann nog läsa, fundera och ta sig tiden att formulera något som de senare också kan stå för. Jag slapp se någon reaktion utan satt nipprigt och väntade på svar i stället. Igår fick jag som sagt två svar och båda var jättesöta. En enorm lättnad och några tårar senare upptäckte jag dock problem nummer två.
Nu vet de ju. Och nu måste vi ändå prata om det. Pappa ringde till exempel fem gånger, men jag svarade inte. Han lämnade mobilsvar och jag svarade via SMS att jag blev glad för vad han skrev men att jag inte har tid att prata i telefon.
Varför är jag plötsligt så otroligt blyg för mina föräldrar? Nu vet de ju. Nu borde ju det värsta vara över. Men sen kom jag på att nu har de naturligtvis frågor. Frågor som de naturligtvis vill att jag svarar på. För det krävs någon typ av kommunikation och jag tror inte att de nöjer sig med mina taffliga SMS.
Jag har aldrig varit blyg eller haft något problem med att prata med mina föräldrar. Hur kan man då bli det när man är 22 och är jävligt säker och stolt över sig själv? Paradoxalt. Så nu ligger bollen hos mig igen. Gaah, jag hatar att ha bollen...
Nu vet de ju. Och nu måste vi ändå prata om det. Pappa ringde till exempel fem gånger, men jag svarade inte. Han lämnade mobilsvar och jag svarade via SMS att jag blev glad för vad han skrev men att jag inte har tid att prata i telefon.
Varför är jag plötsligt så otroligt blyg för mina föräldrar? Nu vet de ju. Nu borde ju det värsta vara över. Men sen kom jag på att nu har de naturligtvis frågor. Frågor som de naturligtvis vill att jag svarar på. För det krävs någon typ av kommunikation och jag tror inte att de nöjer sig med mina taffliga SMS.
Jag har aldrig varit blyg eller haft något problem med att prata med mina föräldrar. Hur kan man då bli det när man är 22 och är jävligt säker och stolt över sig själv? Paradoxalt. Så nu ligger bollen hos mig igen. Gaah, jag hatar att ha bollen...
Mamma pappa, jag är gay
Jag kom just ut för mina föräldrar på SMS. Klockan är 10:10.
SMS är bra. Man slipper se någon i ögonen, man slipper se en eventuell hemsk reaktion, man slipper vara orolig för att man själv ska börja lipa.
Det negativa är att mina föräldrar knappt vet hur man läser SMS. Ännu mindre hur man svarar. Så nu sitter jag här på nålar och väntar på något sorts livstecken från de båda. Undra vad de gör och tänker. Undra om de ringer varandra och gråter.
Som om det inte vore nog så spydde katten just en hårboll vid mina fötter.
10:44
Jag har fortfarande inte fått något svar.
Och jag har fortfarande inte torkat bort kräkhårbollen.
10:54
Alltså, jag vet ju att de har läst vid det här laget. Så mobilkåt som min mamma är, och så affärsbusy som min pappa är. Ska jag ringa upp? Nej, aldrig i livet. Bollen är hos dem.
11:07
Jag klev i kattens kräkhårboll.
11:22
Ni vet när man var yngre och hade skickat ett fråga-chans-brev till snyggingen i klassen med kryssrutor för ja, nej eller kanske. Sen satt man och väntade på svar. Det var väntan som var värst. Det känns lite så. Mamma pappa, kommer ni fortfarande älska mig? Ja, nej eller kanske?
11:46
Gaaaaah!
11:57
Hur svårt är det att svara på ett jävla SMS?
12:03
Nu orkar jag inte SMS-vaka mer. Jag måste gå till skolan och fortsätta mitt liv. De får väl höra av sig när de vill.
Jag återkommer med en rapport senare.
12:04
Katthårbollen är upptorkad.
12:10
Kan man återta SMS?
12:12
SMS från pappa:
"Självklart kommer jag alltid älska dig vad du än är eller gör. Du är ju min lilla Skrutt i alla lägen! Vi kan väl träffas och snacka? Kram från pappa"
12:13
Lättade tårar.
20:52
SMS från mamma:
Det är väl klart att jag älskar dig oavsett, mitt första lilla kärleksbarn! :) Vi hörs. Kramar /mamma
20:53
Insikt: Jag gjorde det! Jag gjorde det verkligen!
SMS är bra. Man slipper se någon i ögonen, man slipper se en eventuell hemsk reaktion, man slipper vara orolig för att man själv ska börja lipa.
Det negativa är att mina föräldrar knappt vet hur man läser SMS. Ännu mindre hur man svarar. Så nu sitter jag här på nålar och väntar på något sorts livstecken från de båda. Undra vad de gör och tänker. Undra om de ringer varandra och gråter.
Som om det inte vore nog så spydde katten just en hårboll vid mina fötter.
10:44
Jag har fortfarande inte fått något svar.
Och jag har fortfarande inte torkat bort kräkhårbollen.
10:54
Alltså, jag vet ju att de har läst vid det här laget. Så mobilkåt som min mamma är, och så affärsbusy som min pappa är. Ska jag ringa upp? Nej, aldrig i livet. Bollen är hos dem.
11:07
Jag klev i kattens kräkhårboll.
11:22
Ni vet när man var yngre och hade skickat ett fråga-chans-brev till snyggingen i klassen med kryssrutor för ja, nej eller kanske. Sen satt man och väntade på svar. Det var väntan som var värst. Det känns lite så. Mamma pappa, kommer ni fortfarande älska mig? Ja, nej eller kanske?
11:46
Gaaaaah!
11:57
Hur svårt är det att svara på ett jävla SMS?
12:03
Nu orkar jag inte SMS-vaka mer. Jag måste gå till skolan och fortsätta mitt liv. De får väl höra av sig när de vill.
Jag återkommer med en rapport senare.
12:04
Katthårbollen är upptorkad.
12:10
Kan man återta SMS?
12:12
SMS från pappa:
"Självklart kommer jag alltid älska dig vad du än är eller gör. Du är ju min lilla Skrutt i alla lägen! Vi kan väl träffas och snacka? Kram från pappa"
12:13
Lättade tårar.
20:52
SMS från mamma:
Det är väl klart att jag älskar dig oavsett, mitt första lilla kärleksbarn! :) Vi hörs. Kramar /mamma
20:53
Insikt: Jag gjorde det! Jag gjorde det verkligen!
Besök i dildoaffären
Det vibrerande ägget har börjat glappa, som jag skrivit om tidigare. Ni vet när man är en mikrosekund från en 10 poängsorgasm och så lägger ägget av. Så blir man snuvad på fyrverkerierna... Pallrade mig iväg till sexshoppen igår för att köpa ett nytt. Pitebruden skulle följa med, men hon fick för sig att det var mer intressant att åka till IKEA. Sen när blev omonterade möbler i platta paket viktigare än sexuell njutning? Sex är faktiskt ett mänskligt behov. Okej då, IKEA är också ett behov i viss mån. Pitebruden sa förövrigt åt mig att hon inte ville stödja mitt äggberoende. Hon är rädd att jag inte ska kunna kontrollera det. Jag antar att jag är i första stadiet − förnekelse.
Pitebruden berättade om sina egna erfarenheter av onaniknarkande. Hon berättade att hennes vibratoranvändande gick till sån överdrift att hon lurade iväg sin pojkvän på små uppdrag, typ "du måste gå och handla" bara för att fjärilen låg där i lådan och skrek "ta mig". Jag gjorde samma sak när jag hade pojkvän, men det kanske hade helt andra anledningar, vad vet jag.
Väl inne i butiken så gick jag snabbt och haffade mig ett ägg från hyllan. Min strategi var att snabbt lirka mig in mellan pelarna, hasa mig obemärkt fram till kassan, betala och lägga benen på ryggen. Men så fastnade mina ögon på något som fick flykten att stanna upp − strapon-hyllan. Ett ljussken från himlen och änglasång i mina öron. Affärsbiträdet måste ha sett beundran i mina ögon. Snabb och listig som en dammsugarförsäljare var hon framme vid hyllan. En minut senare fann jag mig själv bläddra i diverse kataloger och hon guidade mig genom strapon-djungeln.
Jag köpte inget, men jag ska. Ska bara hitta Mr. Perfect och nån som törs.
Välkommen till flatkulturen
Klockan kunde vara fem-i-tre vilken lördag som helst, på vilket heteroställe som helst. Med djup urringning och intensiv blick hade jag kunnat få manligt sällskap i princip varje gång om jag velat.
Heteroraggning var så lätt: "Hej, här är jag, mina tuttar och mitt blonda hår ute och går." Det var lätt att få napp i heterofiskdammen. När jag sedan konverterade till flatfiske uppstod några smärre kulturkrockar. Nu blev jag tvungen att ragga med mina intellektuella tillgångar istället för att ragga med mina boobie-tillgångar och en djup urringning. Det var faktiskt ovant i början. Jag märkte att de som jag raggade på faktiskt lyssnade på vad jag sa och att de kom ihåg mitt namn/jobb/ögonfärg/val av fylle-hamburgare redan efter första tillfället.
När jag var yngre var jag utbytesstudent för en period. När lilla jag från Sverige klev in i en helt annan kultur, med helt andra värderingar och normer skedde det som kallas för kulturkrock. Helt plötsligt märkte jag att sättet jag betedde mig på, kläderna jag hade, sättet jag pratade, sättet jag umgicks på var helt annorlunda gentemot de andra runt omkring. Kulturkrock alltså.
Lite samma sak hände när jag flyttade in i flatvärlden. Jag kände lite som att jag var en alien från en annan planet som ville ta mig in i the secret society of lesbians. Det verkade finnas andra ideal, andra normer och andra värderingar. Stora tuttar var kanske inte längre någon självklar tillgång och det blonda prinsesshåret gjorde bara folk misstänksamma att jag kanske var en wanna-bi. Mitt första tjejstrul gick ut på att försäkra bruden ifråga om att jag verkligen inte var straight och att jag inte hade en pojkvän där hemma som ville ha trekant.
Min första lesbiska insats var att klippa av mina nagelförlängningar. Har du sett en flata med nagelförlängningar? Nej, inte jag heller. Sen färgade jag håret och blev brunett, ja nästan svarthårig. Varför vet jag inte riktigt, men jag ville tvätta bort den blonda söt-stämpeln och bli lite mer av en annan del av mig själv. (Jag är ju fortfarande jag.) Sen bytte jag ut mina tighta urringade toppar mot lite lösare, coolare toppar. Helt plötsligt såg jag ut på ett sätt som jag skulle vägrat gå ut som för några år sedan. Ändå ser jag fortfarande otroligt feminin ut. Men det är ju liksom lite min grej. Men det är ganska intressant hur ens ideal och ens förebilder förändras i och med att man upptäcker andra sidor och egenskaper hos sig själv.
Nu kanske någon moraltant tänker att "vad sorgligt att hon inte vågar stå för vem hon är och vara som hon egentligen var." Det är sant att jag var blond och hade ett barbie-ideal förut. Men är det idealet verkligen mer jag bara för att jag hade det idealet först? Nej, jag skulle inte tro det.
Heteroraggning var så lätt: "Hej, här är jag, mina tuttar och mitt blonda hår ute och går." Det var lätt att få napp i heterofiskdammen. När jag sedan konverterade till flatfiske uppstod några smärre kulturkrockar. Nu blev jag tvungen att ragga med mina intellektuella tillgångar istället för att ragga med mina boobie-tillgångar och en djup urringning. Det var faktiskt ovant i början. Jag märkte att de som jag raggade på faktiskt lyssnade på vad jag sa och att de kom ihåg mitt namn/jobb/ögonfärg/val av fylle-hamburgare redan efter första tillfället.
När jag var yngre var jag utbytesstudent för en period. När lilla jag från Sverige klev in i en helt annan kultur, med helt andra värderingar och normer skedde det som kallas för kulturkrock. Helt plötsligt märkte jag att sättet jag betedde mig på, kläderna jag hade, sättet jag pratade, sättet jag umgicks på var helt annorlunda gentemot de andra runt omkring. Kulturkrock alltså.
Lite samma sak hände när jag flyttade in i flatvärlden. Jag kände lite som att jag var en alien från en annan planet som ville ta mig in i the secret society of lesbians. Det verkade finnas andra ideal, andra normer och andra värderingar. Stora tuttar var kanske inte längre någon självklar tillgång och det blonda prinsesshåret gjorde bara folk misstänksamma att jag kanske var en wanna-bi. Mitt första tjejstrul gick ut på att försäkra bruden ifråga om att jag verkligen inte var straight och att jag inte hade en pojkvän där hemma som ville ha trekant.
Min första lesbiska insats var att klippa av mina nagelförlängningar. Har du sett en flata med nagelförlängningar? Nej, inte jag heller. Sen färgade jag håret och blev brunett, ja nästan svarthårig. Varför vet jag inte riktigt, men jag ville tvätta bort den blonda söt-stämpeln och bli lite mer av en annan del av mig själv. (Jag är ju fortfarande jag.) Sen bytte jag ut mina tighta urringade toppar mot lite lösare, coolare toppar. Helt plötsligt såg jag ut på ett sätt som jag skulle vägrat gå ut som för några år sedan. Ändå ser jag fortfarande otroligt feminin ut. Men det är ju liksom lite min grej. Men det är ganska intressant hur ens ideal och ens förebilder förändras i och med att man upptäcker andra sidor och egenskaper hos sig själv.
Nu kanske någon moraltant tänker att "vad sorgligt att hon inte vågar stå för vem hon är och vara som hon egentligen var." Det är sant att jag var blond och hade ett barbie-ideal förut. Men är det idealet verkligen mer jag bara för att jag hade det idealet först? Nej, jag skulle inte tro det.
Vårkänslor
På våren rusar en massa olika känslor i min kropp. På något outgrundligt sätt så har solen en särskild förmåga att göra mig galet lycklig, hoppig och pirrig. Pirrig i hela kroppen. Hela kroppen.
Det finns ett ägg. Ja inte påskägg, även om vi just passerat denna festliga högtid. Det handlar om sexleksaker igen. Ja jag kanske tjatar om ämnet, det är bara det att ett visst ägg har blivit ett ganska vanligt inslag i min vardag den senaste tiden. Jag skyller på solen och den spirande årstiden. Tyvärr ett så vanligt inslag att sladden har börjat glappa. När vibrationerna är som mest intensiva och man är på en si så där 9,9 på nära-orgasm-skalan så lägger det av. Det är ungefär som att få slicka på en godis, utan att stoppa den i munnen.
Istället får man ta till det gamla hederliga manuella sättet. Satt på en föreläsning igår och kunde knappt skriva. Jag hade så ont i handen av någon anledning. Jag brukar lugna ner mig en aning närmare hösten igen.
Det är härligt med våren. Fågelkvitter, tussilago och korta kjolar har vågat sig fram i stan igen!
Det finns ett ägg. Ja inte påskägg, även om vi just passerat denna festliga högtid. Det handlar om sexleksaker igen. Ja jag kanske tjatar om ämnet, det är bara det att ett visst ägg har blivit ett ganska vanligt inslag i min vardag den senaste tiden. Jag skyller på solen och den spirande årstiden. Tyvärr ett så vanligt inslag att sladden har börjat glappa. När vibrationerna är som mest intensiva och man är på en si så där 9,9 på nära-orgasm-skalan så lägger det av. Det är ungefär som att få slicka på en godis, utan att stoppa den i munnen.
Istället får man ta till det gamla hederliga manuella sättet. Satt på en föreläsning igår och kunde knappt skriva. Jag hade så ont i handen av någon anledning. Jag brukar lugna ner mig en aning närmare hösten igen.
Det är härligt med våren. Fågelkvitter, tussilago och korta kjolar har vågat sig fram i stan igen!
"Jag ska minsann vara hetero"
Det är sent nittiotal och jag är tretton år. Jag och fyra tjejkompisar har pyjamasparty. Vi har lagt ansiktsmasker, haft gurka på ögonen och gjort tjejsaker hela kvällen. Runt midnatt lägger vi oss i sovsäckarna och trängs i Flisans* flickrum med snedtak, billybokhyllor och affischer med pojkband. Vi skrattar och skvallrar och fnittrar. Plötsligt säger någon:
− Vet ni att ungefär två stycken i varje klass är homosexuella. Tänk om det är någon av oss?
Jag visste att jag absolut inte kunde vara homosexuell. Ändå kände jag att jag blev varm om kinderna där i sovrumsmörkret. Hjärtat klappade och jag försökte febrilt tänka ut hur jag skulle svara för att ingen skulle bli misstänksam.
− Jag tror att det är Ditte* i så fall, sa jag och försökte låta lite cool. Hon är ju redan så konstig så det skulle inte förvåna mig ett dugg. Kolla på hennes hår bara.
Diskussionen flöt på och jag gjorde mitt bästa för att skylta med mitt pojkgillande, men bara lagom mycket så att ingen skulle tro att jag överdrev och blev misstänksam ändå. En balansgång på liv och död för mitt trettonåriga jag.
Där och då beslutade jag mig för att aldrig trilla ner i gayfällan och bli lesbisk. Nej, jag skulle vara normal och leva lyckligt heterosexuellt liv. "Pojkar is the shit, pojkar är det bästa som finns. Åhh vad jag gillar pojkar..."
Efteråt hade jag ont i magen och mådde illa. Jag skyllde på chipsen.
Tillbaka till 2007 och en mer sund självbild. På omvägar har jag hört att Flisan är flata. Och hon har nog ingen aning om mig skulle jag tro. Jag har inte pratat med henne på några år. Jag undrar om hon kommer ihåg pyjamaspartyt lika väl som jag.
* Råkar du heta så här så kan du vara lugn, det handlar inte om dig.
Lesbisk dildorädsla
Eftersom jag kastades in i lebbvärlden efter flera år av heterosexuella aktiviteter har jag aldrig tyckt att det skulle kännas konstigt att pilla in saker nere i underlandet. För mig är dildon ett kul sätt att kombinera sexet med. (Ja, så var det redan på den gamla straighta tiden vill jag lova...) Vissa tjejer jag dejtat, som inte hade någon heterosexuell fas, har däremot inte nappat på det här med dildosar. De har tyckt att det känns fel och att jag är lite knäpp och smått pervers som vill testa "sådana saker". Jag är lite nyfiken på vad det beror på. Är det jag som är översexuell?
Här kommer fyra funderingar:
1. De har aldrig upplevt penetration och är rädda att det ska göra ont.
2. De anser att man valt bort snoppar om man är lesbisk och ser dildon som ett snedsteg mot deras livsstil.
3. De gillar helt enkelt inte sexleksaker utan tycker att sex är något mellan två personer, utan krusiduller.
4. De har testat dildosar, men gillar helt enkelt inte hur de känns.
Ligger det någon sorts sanning bakom mina hypoteser eller svamlar jag bara utifrån min ytterst fattiga statistik?
Jag vill inte vara någon som sprider dildopropaganda eller någon som säger att tjejsex inte funkar utan hjälpmedel. För så är det verkligen inte. Men det kan vara jävligt roligt att experimentera lite ibland. Jag hade ett samtal kring detta senast igår. Bruden som jag pratade med då hade upplevt att eftersom hon haft killar innan så kunde hon inte leva utan penetration, "trots" att hon var lesbisk. Detta eftersom hennes fysik och känsel inte ändrades i samma veva som hon beslutade sig för att träffa tjejer istället. Och det ligger ju något i det. Hon sa också att de som varit 100% lesbiska från början kanske inte har kommit att gilla det här med penetration eftersom de aldrig tränat sig duktiga på det. Och visst, har man inget behov av att testa så är det ju så.
Och testar man en dildo för första gången är det ju nästan självskrivet i tapeten att man inte kommer att älska den på en gång. Ingen var väl överväldigad första gången man fick en snopp i sig heller. Det kräver ju lite träning.
Men vilka resultat man kan få alltså... Åh gud.
Fick typ tre resultat bara i morse.
Här kommer fyra funderingar:
1. De har aldrig upplevt penetration och är rädda att det ska göra ont.
2. De anser att man valt bort snoppar om man är lesbisk och ser dildon som ett snedsteg mot deras livsstil.
3. De gillar helt enkelt inte sexleksaker utan tycker att sex är något mellan två personer, utan krusiduller.
4. De har testat dildosar, men gillar helt enkelt inte hur de känns.
Ligger det någon sorts sanning bakom mina hypoteser eller svamlar jag bara utifrån min ytterst fattiga statistik?
Jag vill inte vara någon som sprider dildopropaganda eller någon som säger att tjejsex inte funkar utan hjälpmedel. För så är det verkligen inte. Men det kan vara jävligt roligt att experimentera lite ibland. Jag hade ett samtal kring detta senast igår. Bruden som jag pratade med då hade upplevt att eftersom hon haft killar innan så kunde hon inte leva utan penetration, "trots" att hon var lesbisk. Detta eftersom hennes fysik och känsel inte ändrades i samma veva som hon beslutade sig för att träffa tjejer istället. Och det ligger ju något i det. Hon sa också att de som varit 100% lesbiska från början kanske inte har kommit att gilla det här med penetration eftersom de aldrig tränat sig duktiga på det. Och visst, har man inget behov av att testa så är det ju så.
Och testar man en dildo för första gången är det ju nästan självskrivet i tapeten att man inte kommer att älska den på en gång. Ingen var väl överväldigad första gången man fick en snopp i sig heller. Det kräver ju lite träning.
Men vilka resultat man kan få alltså... Åh gud.
Fick typ tre resultat bara i morse.
Lesbiska intriger
Gayklubb i fredags. Flator, bögar, bisexuella, och lite allmänt sexuella i en härlig blandning.
Jag var där med Bruden M. Hennes Ex var också där. Mitt Ex (inte det nyaste, utan en som jag är kompis med nu)var också där. Mitt ex och Bruden M's ex har förövrigt också strulat med varandra. Och det är enbart brudar det handlar om nu.
Jag träffade Bruden M:s ex och stod och snackade med henne ett bra tag. Hon är trevlig. Hon var där med en tjej vars föräldrar är kompisar med mina föräldrar. Bruden M:s ex hade också ett annat ex där, som är osams med Bruden M. Det exet strulade med mitt ex's span. Så det var sura miner från både Bruden M:s ex, mitt ex och Bruden M:s ex's dejt. Bruden M:s ex strulade då med en tjej från min gamla skola, och jag satt och pratade med hennes dejt istället eftersom hon blev ledsen... Extrema flatigheter med andra ord. Det saknades bara ett rejält slagsmål så hade flatigheterna fått tio flathetspoäng av tio möjliga.
Förfesten var ändå nästan det roligaste på hela kvällen. Jag, Bruden M, Bästa killkompisen och Bästa Pitebruden och massa annat folk var hemma hos Bruden M. Framåt småtimmarna satt vi fyra förstnämda i Bruden M's säng och diskuterade sexleksaker och flat- respektive heteroställningar. Mycket givande diskussion.
När vi X-antal timmar senare och X-antal flatintriger senare befann oss i den oändliga kön till Subway dyker en polare till killkompisen upp. Jag noterar först inte vem det är så när min killkompis säger att vi alla ska få skjuts med snubben så hinner alla sticka iväg innan jag får en syl i vädret. Så jag packade in mina flator i baksätet (ja, vissa var mer packade än andra...) och så bar det iväg. I bilen sitter då alltså jag, Bruden M som ni vet att jag har en liten thing for, hennes kompis, sen mitt ex, hon som jag nu är polare med, och killkompisen som jag fyllestrulat med, ni vet sånt som alla polare gör. Och sen han då, han som körde... Det är min gamla brandman från den tiden när jag tänkte att "jag är säkert hetero, jag måste bara hitta rätt snubbe." Så Brandmannen är ett sånt exempel. Ni vet en sån som man testar, men behåller kvittot så man kan returnera. Han är schyst som fan, men det funkade bara inte. Men han ringer mig fortfarande ibland. Jag tror inte han vet om att jag dejtar tjejer nuförtiden.
Så jag har alltså haft någon sorts relation till fyra personer i bilen. Stressad situation. Särskilt eftersom nästan ingen vet om någon annan. Ibland känns mitt liv lite som en dokusåpa. Fast skulle det vara en dokusåpa skulle till och med den tappa tittare eftersom handlingen skulle kännas för orealistisk.
Jag tror jag ska rita en liten karta så att jag får översikt på hur alla relationer mellan dessa brudar ser ut...
Alla vägar bär till Rom brukar man ju säga, men just nu känns det som att alla vägar leder till mig på något skumt vis.
Jag var där med Bruden M. Hennes Ex var också där. Mitt Ex (inte det nyaste, utan en som jag är kompis med nu)var också där. Mitt ex och Bruden M's ex har förövrigt också strulat med varandra. Och det är enbart brudar det handlar om nu.
Jag träffade Bruden M:s ex och stod och snackade med henne ett bra tag. Hon är trevlig. Hon var där med en tjej vars föräldrar är kompisar med mina föräldrar. Bruden M:s ex hade också ett annat ex där, som är osams med Bruden M. Det exet strulade med mitt ex's span. Så det var sura miner från både Bruden M:s ex, mitt ex och Bruden M:s ex's dejt. Bruden M:s ex strulade då med en tjej från min gamla skola, och jag satt och pratade med hennes dejt istället eftersom hon blev ledsen... Extrema flatigheter med andra ord. Det saknades bara ett rejält slagsmål så hade flatigheterna fått tio flathetspoäng av tio möjliga.
Förfesten var ändå nästan det roligaste på hela kvällen. Jag, Bruden M, Bästa killkompisen och Bästa Pitebruden och massa annat folk var hemma hos Bruden M. Framåt småtimmarna satt vi fyra förstnämda i Bruden M's säng och diskuterade sexleksaker och flat- respektive heteroställningar. Mycket givande diskussion.
När vi X-antal timmar senare och X-antal flatintriger senare befann oss i den oändliga kön till Subway dyker en polare till killkompisen upp. Jag noterar först inte vem det är så när min killkompis säger att vi alla ska få skjuts med snubben så hinner alla sticka iväg innan jag får en syl i vädret. Så jag packade in mina flator i baksätet (ja, vissa var mer packade än andra...) och så bar det iväg. I bilen sitter då alltså jag, Bruden M som ni vet att jag har en liten thing for, hennes kompis, sen mitt ex, hon som jag nu är polare med, och killkompisen som jag fyllestrulat med, ni vet sånt som alla polare gör. Och sen han då, han som körde... Det är min gamla brandman från den tiden när jag tänkte att "jag är säkert hetero, jag måste bara hitta rätt snubbe." Så Brandmannen är ett sånt exempel. Ni vet en sån som man testar, men behåller kvittot så man kan returnera. Han är schyst som fan, men det funkade bara inte. Men han ringer mig fortfarande ibland. Jag tror inte han vet om att jag dejtar tjejer nuförtiden.
Så jag har alltså haft någon sorts relation till fyra personer i bilen. Stressad situation. Särskilt eftersom nästan ingen vet om någon annan. Ibland känns mitt liv lite som en dokusåpa. Fast skulle det vara en dokusåpa skulle till och med den tappa tittare eftersom handlingen skulle kännas för orealistisk.
Jag tror jag ska rita en liten karta så att jag får översikt på hur alla relationer mellan dessa brudar ser ut...
Alla vägar bär till Rom brukar man ju säga, men just nu känns det som att alla vägar leder till mig på något skumt vis.