En ny fas

Nej, jag är inte död. Även om det i många betydelser kan passa ganska bra som metafor ändå. Det senaste året har varit ett speciellt år. Ett år fyllt av hemlighetsmakeri, hopplös förtvivlan, outhärdlig längtan och tveklösa förhoppningar.

A och jag har under ett års tid försökt att bli gravida med hjälp av insemination. Det var inte så lätt som vi trodde. När man är liten tror man att man blir med barn bara man råkar peta på lite sperma. Så funkar det tydligen inte.

I våras kom vi äntligen fram i landstingskön till Umeå Universitetssjukhus där vi gick över till provrörsbefruktning, vilket är några procent större chans än vanlig insemination. (Äggen plockas ut och befruktas i en skål i ett värmeskåp och sätts tillbaka i kroppen efter ett par dagar när man ser att ägget blivit befruktat.)

Och det fungerade! Jag är numera GRAVID. Otroligt mystisk känsla! Jag kräks i snitt två gånger om dagen, och mår ungefär som jag tänker mig att en levande död mår. Är i vecka 14 nu, och de säger att det värsta illamåendet strax går över. Dessvärre tror jag att dom ljuger.

Men allt illamående i världen kan ändå inte ta bort den lyckliga känslan. Det känns verkligen superroligt att vi äntligen kommit ett steg vidare på vägen mot en bebis.

Vi har bloggat om vår resa här:
www.regnbagsknytt.wordpress.com





"Jag är ju inte så värst lesbisk"

Är hemma med feber och försöker underhålla mig själv på bästa sätt för att inte rastlösheten ska sätta klorna i mig. Hamnade i en massa gamla mappar på datorn där en wordfil med namnet "Gamla Lunarstorm-dagböcker" återfanns. Spännande, tänkte jag och började läsa.

Vilken intressant tidsresa det var! Mitt femtomåriga jag log åt mig mellan raderna och jag kände stor vördnad för den här lilla coola fjortisen som trodde att världen kretsade runt henne. Jag skrev om mina älskade pojkvänner, knäppa klasskamrater som jag "aldrig mer skulle prata med", inskränkta föräldrar som "inte fattar nånting" och ständigt med en underton av att känna mig totalt missförstådd av omvärlden.

Med ett tioårigt facit i handen är det ganska lustigt att se hur det gick sedan. Att "Jag älskar dig för aaalltid" och "Jag kan inte leeeva utan dig" var ganska stora överdrifter var något som jag aldrig kunde gissa då, men som framstår som ganska gulligt så här i efterhand.

Vad sägs om facit till detta inlägg till exempel?

"My ex made me a lesb..." Torsdag 2 augusti 2001
Hej alla! Har just kommit hem efter att ha varit borta som vanligt.. Är det någon som har sett en t-shirt med texten "My ex made me a lesbian"? I så fall skulle jag vilja veta var! Inte för att jag är så värst lesbisk, jag har ju pojkvän så att! Men mitt ex var så knäpp, så det vore ju jättekul!

Varför inte Salem??

Jag är lite... Besviken. Stort plus för Annas dojjor dock. Det blir nog bra.

Mello

Jag är kär i Salem. Det känns lite förvirrande eftersom jag är flata. Men vad gör man? Jag röstar!

Stolthet på fingret



Här är mina nytillverkade silverringar. Två släta, en med stansad text PRIDE och en med en liten CZ-sten i. Synd att jag bara har tio fingrar...

Annars händer inte så mycket. Sambon är på fotbollscup i Jönköping och jag sitter hemma, är snorig och febrig och tittar på Let's dance. Jag blir utmattad bara av att höra tv:n i bakgrunden.

--- 

"J", kul att du gillade armbandet jag la upp senast! Jag försökte svara i din blogg men lyckades inte hacka mig förbi "kommentera som-rutan". Jag har inte sålt några av mina smycken ännu, men visst går det att ordna om det är så att någon vill ha ett. Du kan väl höra av dig på
[email protected] om du är intresserad.

Ställa in skolbalen för att hindra ett lesbiskt par från att gå?

Var är världen på väg? http://on.cnn.com/aC4GGi

Queer på armen



Har hunnit pyssla lite i min silververkstad i helgen. Det blev bland annat en silverbricka med stansad text QUEER på som fick bli ett armband.

Flatan på OS

Är det bara jag som nyfiket har funderat på vem den där flatan på OS är? "Flatan är tio sekunder bakom" eller "Flatan är strax vid krönet" eller "Flatan börjar knappa in"... Det är meningar man hör hela tiden när man som jag sitter med halva örat vid tv:n och egentligen bara bryr sig halvhjärtat om OS. Min kära sambo upplyste mig däremot om att hon heter Flatland, och att det är ett norskt efternamn.

Synd att det inte var ett riktigt land. Då hade jag velat vara en OS-deltagare därifrån.

Ny hobby!

Jag har en ny hobby. En kreativ sådan för en gångs skull, nämligen smyckesskapande - hör och häpna. Jag har gått en kurs i tillverkning av silversmycken så nu gör jag halsband, tags, och ringar för fulla muggar. Någon dag kanske jag till och med törs visa upp något alster!

Att gå kurser är faktiskt jäkligt underskattat. Det finns ju tusentals roliga kurser man kan gå, allt i från blomsterbindning till japanska. Nästa mål är att komma iväg på den där fotokursen som jag trånat efter sen jag gick i gymnasiet. Kanske dags att komma till skott?

Så var det ett nytt år igen

Mitt nyårslöfte är att jag ska bli elakare. Det kanske låter hemskt, men jag har bestämt mig för att bli bättre på att säga ifrån, att inte vara för snäll jämt och att stå för vad jag tycker även om det är mycket besvärligare. Inte för att jag är dålig på att stå för vad jag tänker och tycker, men ibland är det så lätt att låta saker passera utan att man regagerar mest för att det är edet enklaste.

Ett exempel på detta kom redan första helgen efter nyår när vi skulle på bio. Vi hade köpt biljetterna via internet och betalat tre av fyra med VISA och ett med presentkort. På så sätt slapp vi köa och hämtade bara ut biljetterna i biomaten. Smidigt! Den fjärde biljetten skulle däremot hämtas i biljettluckan eller i godiskiosken. Bra, tänkte vi, för vi ska ju ändå köpa godis och kön till biljettluckan var milslång. När vi kom fram till tanten i kiosken börjar hon klaga på att vi skulle hämta ut en biljett där och sa att det är ju mycket bättre om vi hämtar den i kassan eftersom "det var så lång kö" och att det ju är "två olika system" och massa annat... Så valet stod mellan att snällt gå och ställa sig sist i kön till kassan, eller att bli förbannad över att skyltarna och personalen säger emot varandra, (plus att personalen dessutom är jäkligt otrevlig). Mina argument var istället att om det står på en skylt att man kan hämta sin förbetalda biljett i kiosken så är det smidigare för kunden att göra som det står och slippa stå i två köer. Om det nu är besvärligt och det är två olika system så är inte det kundens problem. Ändra skylten eller fundera över vad som är smidigast i kundsynpunkt.

Jag valde att bli förbannad och det ledde till en diskussion som tog flera minuter. (Tänk vilken kötid hon sparat om hon bara skrivit ut biljetten från början.) Till slut gick vi därifrån med alla fyra biljetter, och jag kände mig som jag precis vunnit ett slagsmål utan en skråma på kroppen.

Det här med att vara elak har sina fördelar. Det vet ju alla som jobbat inom handels. De som är bitchigast får alltid som de vill till slut.

Pepparkakshus och annat julstök

Idag har jag varit julig och bakat pepparkakshus. Jag har även bakat någon hälsosam variant på pepparkakor utan kolhydrater. Tyvärr blev de så motbjudande att jag inte ens vill lägga upp receptet. Sedan glömde jag smält socker på plattan och en rökutveckling utan dess like spred sig i hela lägenheten. Jag fick panik och slängde upp balkongdörren och började vifta med toalettdörren för att blåsa bort rök från brandvarnaren. Brandvarnaren utbröt dock inte, vilket gjorde mig väldigt lättad. Men så här i efterhand känner jag en viss oro över att den inte med ett minsta pip talade om att det var fara på färde... Dags att kolla upp säkerheten här hemma?


Första advent

Jag har precis börjat julpynta. Det innebär att jag har hämtat en låda krafs från vinden och ställt på hallgolvet. Sedan tog min motivation slut. Sambon A är däremot i full fart med att stryka julgardiner med små tjocka tomtar på. Juligt värre.

Helgen har varit händelserik. I fredags bjöd vi in några kompisar på glöggkväll. Bästa killpolaren C tog med sitt nyaste kompisfynd som är en jättecool snubbe som har ett jättecoolt jobb och som pratar om jättecoola saker. Jag vill också bli kompis med honom och jag och C har redan börjat fila på en strategi om hur vi ska verka mycket häftigare än vi egentligen är och på så sätt behålla honom i vår vänskapskrets och således sola oss i glansen av hans coolhet.

I lördags var vi några som träffades hemma hos kompisen E, och sen drog vi ner på krogen. Det var typ år och dar sedan jag var på en vanlig heteroklubb, så det tog en stund att vänja sig. Det är lustigt att gå ut i en liten stad. Man lyckas alltid träffa på ett halvt dussin personen som man hade hoppats aldrig behöva uppvisa sitt nylle för igen. Bland dem ett ex till ett ex som jag "råkade" knuffa till lite i en trappa på gymnasiet, ett gammalt ragg ur högstadiet som blivit skitlång och töntig, ett hatobjekt ur min klass i gymnasiet som jag på "låtsas" försökt utöva woodoo på och några andra som jag inte ens bevärdigar med att nämna. Däremot träffade jag några trevliga också, typ E från gymnasiet som berättade att hon börjat plugga juridik.

Sedan skulle jag gå iväg på toa och öppnade toadörren. Där stod en panikslagen tjej som i handen höll den andra delen av handtaget som lossnat och gjort att hon suttit inlåst. Hon tackade så hemskt mycket att hon äntligen blev utsläppt. "Inga problem" sa jag chockerat och glömde bort att gå på toa.



Göteborg är fint

Nu har jag varit i Göteborg i tre dagar och åker norröver igen i morgon. Det har varit nice att besöka den här fina staden. Tyvärr har jag mestadels hållit till på mässan, men ikväll ska jag pallra mig bort till Liseberg och spana in deras julpreimär! Man måste ju passa på när man ändå är här.

Jag har en känsla av att Göteborg är en nice gaystad. Min gaydar har pipit till en hel del! Jag skulle till och med kunna tänka mig att flytta hit på heltid. Inte för att jag funderar på att flytta ifrån Norrland, men ibland är det kul att leka med tanken.


Göteborg, here I come!

I morgon klockan 13.00, norrländsk tid, drar jag söderut för att jobba på utbildningsmässan Kunskap & Framtid i Göteborg torsdag till söndag. Det ska bli trevligt, trots att flygplan är min stora skräck i livet. Ser mest fram emot hotellfrukost fyra dagar i rad dock. Samt att jag ska passa på och träffa exkexet Bruden M som flyttat tillbaka dit efter typ två år i Norrland. Det var jättelängesen jag såg henne så det ska bli kul att hälsa på nere i hennes gamla hoods.

Nu måste jag fortsätta packa.

Om båda i en relation är kära i samma person, räknas det som otrohet då?

Jag och A har en liten crush.

Dock inte på varandra utan på Mariette i Idol! Redan första gången hon gled in i TV-rutan vidgades fyra ögon och två hjärtan började banka lite extra här hemma hos oss. Vår gaydar var nära att haka upp sig och vi svor på att äta upp varandras dojjor om det visade sig att hon av någon outgrundlig anledning skulle föredra män framför kvinnor.

Det var obefogad oro som tur va, och vi slapp äta skor. Det visade sig dessutom att A känner hennes tjej. Såklart. Typiskt gayvärlden. Men då fick vi i alla fall anledning att lägga Mariette på hyllan och återgå till att bara vara kära i varandra. Vilken tur! Hur är det egentligen om båda i ett par skulle råka bli kära i samma person? Det måste ju vara jättekrångligt. Får man ha olika veckor då?

Nu är vi istället stolta fans som faktiskt måste inse att vi blivit Idol-knarkare av stora mått. Vi har väl aldrig följt Idol så här intensivt. (I alla fall inte erkänt det.) Det är kul att vara flata när man spelar i samma team som en person som Mariette som är så charmerande och ball! Hon sätter lite guldkant på vår annars ganska oglamorösa och inrutade gayvardag. Det är coolt att vi också är flator och alltså är liiite mer som Mariette än vad alla andra vanliga heterosvensson-bondlurkar är!

Vi röstar sönder våra SMS-tummar.

Att blogga eller inte blogga - det är frågan

Tänk att det fortfarande är flera besök om dagen i min lilla bortglömda blogg. Fantastiskt! Jag undrar hur det kommer sig att man trillar in här.

Det är både skönt och tråkigt att jag inte bloggar här längre. Det är skönt eftersom jag numera är ganska anonym igen, som tanken var från början. Det är svårt att ha en anonym blogg när fler och fler får reda på vem man är. Men det är tråkigt också. Det finns ju en viss charm i att vräka ur sig sina vardagliga funderingar och bryderier, och att dessutom faktiskt ha några som läser det (!). Och framförallt saknar jag er alla som (i alla fall enligt besöksstatistiken) klickar in på bloggen då och då och läser mina banala små anteckningar.

Detta gör jag nuförtiden:
- Åtta-till-fem-jobbar.
- Glor på tv-serier.
- Kollar på när A renoverar (hjälper till någon enstaka gång).
- Filar på en skiss till en brudklänning som jag tänkt få användning av under kommande år.

Kan man bli kär på nytt i en ny frisyr?

Min sambo A har klippt sig. Det är kortare runt ena örat och axellångt och väldigt uppklippt i resten av håret. Det är riktigt snyggt! Jag blev nästan blyg när hon gled in på mitt kontor i torsdags. Hon gick in och pratade med min kollega/polare L och jag stod bara som ett fån och betraktade henne och kunde inte komma på något smart att säga. Det kändes ungefär som första gången jag träffade henne när jag helt ogenerat började prata om vitmålade pallar. Hur kan en sån sak vara det första man kommer på att prata om?!

Hon är cool min A. Och så het så man bara kan smälla av!

Förövrigt så har jag designat kondompaket som ska användas på en mässa om två veckor. När vi började arbetet med kondomerna pratade vi målgrupper och funktion. Någon sa då "men vi får ju inte glömma att kondom inte bara skyddar mot sjukdomar, man måste tänka på målgruppen som skyddar sig mot graviditet också." Jag satt förbryllad och undrade vad han menade innan det gick upp för mig att jag nog har grottat ner mig alldeles för långt i homoträsket som inte längre ens reflekterar över att vissa som har sex  med varandra faktiskt kan bli med barn.

Vi har utökat familjen

Nu är vi stolta ägare till en jättefin sandfärgad bil! Det är en Renault Megane bla bla bla (några siffor och bokstäver som jag varken minns eller förstår.) Det är en 2008 som bara gått drygt 3000 mil så den luktar fortfarande nybil. Vi hade tänkt köpa en bil i 50.000 kronors-klassen. Men det gjorde vi inte, utan nästan tripplade den summan... Men däremot fick vi 10.000 kr i rabatt i miljöbilspremie. Klart man ska tänka på miljön! Så på något underligt sätt kändes det i bilaffären som att vi TJÄNADE 10.000 spänn. Vi funderade lite kritiskt angående detta när vi sedan var på banken och förde över pengarna. Men då var vi redan så kära i bilen att vi tänkte "äsch, det är den väl VÄRD". Gud vad lurad man är egentligen.

Nu väntar jag bara på att flickvännen A ska ta körkort så att vi faktiskt har behov av bilen också. Jag bor ju bara tvärs över gatan från mitt jobb så just nu kommer vi ju bara att åka och handla med den när vi är lata och inte orkar gå in till stan som tar 10 minuter. A kommer däremot dra ner restiden till och från jobbet med typ en timme när hon väl tar körkort.

Det roligaste med bilen är att det inte finns någon nyckel utan det är ett litet kort man stoppar in och sen trycker man på en startknapp så startar bilen. Roligt! Fast ganska opraktiskt eftersom kortet är bra mycket större att släpa på än vad en bilnyckel är.

Jag känner mig så vuxen som har en egen bil som man inte måste lämna tillbaka när man har kört färdigt!

Racer-bebis

Igår fick kompisen H en liten bebis! En racer-bebis dessutom som föddes på typ en timme. Känns som att det bara var igår som hennes mage började synas så smått och jag var helt fascinerad över livets under. Det blev en liten pojke! Pojken E. Har bara sett honom på en liten suddig mms-bild ännu, men jag hoppas att jag och flickvännen får åka och hälsa på när den nya lilla familjen kommit i ordning.

Jag är sugen på att lukta bebisen lite på huvudet och killa den lite under fötterna!

Heterorykten och luftpussar

Om någon hör heterorykten om mig, eller helt enkelt vanliga psykopatrykten så kan jag lugna er med att berätta att det inte alls var meningen att det skulle hända. Det var en sån där pinsam grej som man inte riktigt förstår det fasanfulla i förrän det är för sent.

Jag satt och lunchade med mina kollegor i restaurangen när A ringer från Stockholm. Hon går en chefsutbildning där och är därför borta var tredje vecka. Vi var gulliga i telefonen och för att inte behöva rodna inför mina kollegor så lutade jag mig bort från bordet och hängde lite över ett räcke bakom bordet. När vi ska avsluta samtalet säger jag högt och tydligt "puss puss!" Jag håller telefonen under håret så det ser nog mest ut som att jag vilar huvudet i handen och sitter och dagdrömmer men armbågen på räcket.

I samma ögonblick som jag säger de två gulliga ordet går en kille förbi och vi råkar precis få ögonkontakt. Jag hör mig själv i slow motion när jag tittar killen in i ögonen och formar munnen till de två puss-orden. Han tittar förundrat på mig. Först ser det ut som att han ska säga "Va? Vad sa du?" och sen såg han ut som man gör när man först inte trodde att man hörde, men att ordens betydelse till slut ändå formas i hjärnan och man hör i efterhand. Sen visade han ett tredje ansiktsuttryck och såg ut som man ser ut när man ser någon göra något galet och man snabbt identifierar personen som mentalt störd eller i alla fall lite efterbliven och bara ignorerar personens uppenbart sjuka beteende. 

En millisekund senare slog pinsamhetens kraft ner i mig och jag översköljdes av en omedelbar impuls att springa efter killen och förklara att jag normalt inte brukar sitta och uttrycka kärleksord till killar som går förbi mig på offentliga platser. Men när man ska förklara en sån där grej är faran att man bara verkar ÄNNU mer störd. Det är svårt att bevisa att man inte är störd genom att tala om att man inte är störd eftersom det bara verkar ännu mer stört. Så jag valde att sitta kvar. Och när han kom tillbaka och gick förbi två gånger till så låtsades jag inte se honom och försökte att se ut som vilken annan makaronsmaskande restaurangbesökare som helst. Nu i efterhand har min hjärna börjat rekonstruera verkligheten och min självbevarelsedrift och överlevnadsinstinkt samarbetar i ett försök att få mig själv att tro att han gick förbi för att han hoppades på ännu fler luftpussar.


Tidigare inlägg