En ny fas
A och jag har under ett års tid försökt att bli gravida med hjälp av insemination. Det var inte så lätt som vi trodde. När man är liten tror man att man blir med barn bara man råkar peta på lite sperma. Så funkar det tydligen inte.
I våras kom vi äntligen fram i landstingskön till Umeå Universitetssjukhus där vi gick över till provrörsbefruktning, vilket är några procent större chans än vanlig insemination. (Äggen plockas ut och befruktas i en skål i ett värmeskåp och sätts tillbaka i kroppen efter ett par dagar när man ser att ägget blivit befruktat.)
Och det fungerade! Jag är numera GRAVID. Otroligt mystisk känsla! Jag kräks i snitt två gånger om dagen, och mår ungefär som jag tänker mig att en levande död mår. Är i vecka 14 nu, och de säger att det värsta illamåendet strax går över. Dessvärre tror jag att dom ljuger.
Men allt illamående i världen kan ändå inte ta bort den lyckliga känslan. Det känns verkligen superroligt att vi äntligen kommit ett steg vidare på vägen mot en bebis.
Vi har bloggat om vår resa här: www.regnbagsknytt.wordpress.com
"Jag är ju inte så värst lesbisk"
Vilken intressant tidsresa det var! Mitt femtomåriga jag log åt mig mellan raderna och jag kände stor vördnad för den här lilla coola fjortisen som trodde att världen kretsade runt henne. Jag skrev om mina älskade pojkvänner, knäppa klasskamrater som jag "aldrig mer skulle prata med", inskränkta föräldrar som "inte fattar nånting" och ständigt med en underton av att känna mig totalt missförstådd av omvärlden.
Med ett tioårigt facit i handen är det ganska lustigt att se hur det gick sedan. Att "Jag älskar dig för aaalltid" och "Jag kan inte leeeva utan dig" var ganska stora överdrifter var något som jag aldrig kunde gissa då, men som framstår som ganska gulligt så här i efterhand.
Vad sägs om facit till detta inlägg till exempel?
"My ex made me a lesb..." Torsdag 2 augusti 2001
Hej alla! Har just kommit hem efter att ha varit borta som vanligt.. Är det någon som har sett en t-shirt med texten "My ex made me a lesbian"? I så fall skulle jag vilja veta var! Inte för att jag är så värst lesbisk, jag har ju pojkvän så att! Men mitt ex var så knäpp, så det vore ju jättekul!
Varför inte Salem??
Mello
Stolthet på fingret

Här är mina nytillverkade silverringar. Två släta, en med stansad text PRIDE och en med en liten CZ-sten i. Synd att jag bara har tio fingrar...
Annars händer inte så mycket. Sambon är på fotbollscup i Jönköping och jag sitter hemma, är snorig och febrig och tittar på Let's dance. Jag blir utmattad bara av att höra tv:n i bakgrunden.
---
"J", kul att du gillade armbandet jag la upp senast! Jag försökte svara i din blogg men lyckades inte hacka mig förbi "kommentera som-rutan". Jag har inte sålt några av mina smycken ännu, men visst går det att ordna om det är så att någon vill ha ett. Du kan väl höra av dig på femmelicious@live.se om du är intresserad.
Ställa in skolbalen för att hindra ett lesbiskt par från att gå?
Queer på armen

Har hunnit pyssla lite i min silververkstad i helgen. Det blev bland annat en silverbricka med stansad text QUEER på som fick bli ett armband.
Flatan på OS
Synd att det inte var ett riktigt land. Då hade jag velat vara en OS-deltagare därifrån.
Ny hobby!
Att gå kurser är faktiskt jäkligt underskattat. Det finns ju tusentals roliga kurser man kan gå, allt i från blomsterbindning till japanska. Nästa mål är att komma iväg på den där fotokursen som jag trånat efter sen jag gick i gymnasiet. Kanske dags att komma till skott?
Så var det ett nytt år igen
Ett exempel på detta kom redan första helgen efter nyår när vi skulle på bio. Vi hade köpt biljetterna via internet och betalat tre av fyra med VISA och ett med presentkort. På så sätt slapp vi köa och hämtade bara ut biljetterna i biomaten. Smidigt! Den fjärde biljetten skulle däremot hämtas i biljettluckan eller i godiskiosken. Bra, tänkte vi, för vi ska ju ändå köpa godis och kön till biljettluckan var milslång. När vi kom fram till tanten i kiosken börjar hon klaga på att vi skulle hämta ut en biljett där och sa att det är ju mycket bättre om vi hämtar den i kassan eftersom "det var så lång kö" och att det ju är "två olika system" och massa annat... Så valet stod mellan att snällt gå och ställa sig sist i kön till kassan, eller att bli förbannad över att skyltarna och personalen säger emot varandra, (plus att personalen dessutom är jäkligt otrevlig). Mina argument var istället att om det står på en skylt att man kan hämta sin förbetalda biljett i kiosken så är det smidigare för kunden att göra som det står och slippa stå i två köer. Om det nu är besvärligt och det är två olika system så är inte det kundens problem. Ändra skylten eller fundera över vad som är smidigast i kundsynpunkt.
Jag valde att bli förbannad och det ledde till en diskussion som tog flera minuter. (Tänk vilken kötid hon sparat om hon bara skrivit ut biljetten från början.) Till slut gick vi därifrån med alla fyra biljetter, och jag kände mig som jag precis vunnit ett slagsmål utan en skråma på kroppen.
Det här med att vara elak har sina fördelar. Det vet ju alla som jobbat inom handels. De som är bitchigast får alltid som de vill till slut.
Pepparkakshus och annat julstök
Första advent
Helgen har varit händelserik. I fredags bjöd vi in några kompisar på glöggkväll. Bästa killpolaren C tog med sitt nyaste kompisfynd som är en jättecool snubbe som har ett jättecoolt jobb och som pratar om jättecoola saker. Jag vill också bli kompis med honom och jag och C har redan börjat fila på en strategi om hur vi ska verka mycket häftigare än vi egentligen är och på så sätt behålla honom i vår vänskapskrets och således sola oss i glansen av hans coolhet.
I lördags var vi några som träffades hemma hos kompisen E, och sen drog vi ner på krogen. Det var typ år och dar sedan jag var på en vanlig heteroklubb, så det tog en stund att vänja sig. Det är lustigt att gå ut i en liten stad. Man lyckas alltid träffa på ett halvt dussin personen som man hade hoppats aldrig behöva uppvisa sitt nylle för igen. Bland dem ett ex till ett ex som jag "råkade" knuffa till lite i en trappa på gymnasiet, ett gammalt ragg ur högstadiet som blivit skitlång och töntig, ett hatobjekt ur min klass i gymnasiet som jag på "låtsas" försökt utöva woodoo på och några andra som jag inte ens bevärdigar med att nämna. Däremot träffade jag några trevliga också, typ E från gymnasiet som berättade att hon börjat plugga juridik.
Sedan skulle jag gå iväg på toa och öppnade toadörren. Där stod en panikslagen tjej som i handen höll den andra delen av handtaget som lossnat och gjort att hon suttit inlåst. Hon tackade så hemskt mycket att hon äntligen blev utsläppt. "Inga problem" sa jag chockerat och glömde bort att gå på toa.
Göteborg är fint
Jag har en känsla av att Göteborg är en nice gaystad. Min gaydar har pipit till en hel del! Jag skulle till och med kunna tänka mig att flytta hit på heltid. Inte för att jag funderar på att flytta ifrån Norrland, men ibland är det kul att leka med tanken.
Göteborg, here I come!
Nu måste jag fortsätta packa.
Om båda i en relation är kära i samma person, räknas det som otrohet då?
Dock inte på varandra utan på Mariette i Idol! Redan första gången hon gled in i TV-rutan vidgades fyra ögon och två hjärtan började banka lite extra här hemma hos oss. Vår gaydar var nära att haka upp sig och vi svor på att äta upp varandras dojjor om det visade sig att hon av någon outgrundlig anledning skulle föredra män framför kvinnor.
Det var obefogad oro som tur va, och vi slapp äta skor. Det visade sig dessutom att A känner hennes tjej. Såklart. Typiskt gayvärlden. Men då fick vi i alla fall anledning att lägga Mariette på hyllan och återgå till att bara vara kära i varandra. Vilken tur! Hur är det egentligen om båda i ett par skulle råka bli kära i samma person? Det måste ju vara jättekrångligt. Får man ha olika veckor då?
Nu är vi istället stolta fans som faktiskt måste inse att vi blivit Idol-knarkare av stora mått. Vi har väl aldrig följt Idol så här intensivt. (I alla fall inte erkänt det.) Det är kul att vara flata när man spelar i samma team som en person som Mariette som är så charmerande och ball! Hon sätter lite guldkant på vår annars ganska oglamorösa och inrutade gayvardag. Det är coolt att vi också är flator och alltså är liiite mer som Mariette än vad alla andra vanliga heterosvensson-bondlurkar är!
Vi röstar sönder våra SMS-tummar.
Att blogga eller inte blogga - det är frågan
Det är både skönt och tråkigt att jag inte bloggar här längre. Det är skönt eftersom jag numera är ganska anonym igen, som tanken var från början. Det är svårt att ha en anonym blogg när fler och fler får reda på vem man är. Men det är tråkigt också. Det finns ju en viss charm i att vräka ur sig sina vardagliga funderingar och bryderier, och att dessutom faktiskt ha några som läser det (!). Och framförallt saknar jag er alla som (i alla fall enligt besöksstatistiken) klickar in på bloggen då och då och läser mina banala små anteckningar.
Detta gör jag nuförtiden:
- Åtta-till-fem-jobbar.
- Glor på tv-serier.
- Kollar på när A renoverar (hjälper till någon enstaka gång).
- Filar på en skiss till en brudklänning som jag tänkt få användning av under kommande år.
Kan man bli kär på nytt i en ny frisyr?
Hon är cool min A. Och så het så man bara kan smälla av!
Förövrigt så har jag designat kondompaket som ska användas på en mässa om två veckor. När vi började arbetet med kondomerna pratade vi målgrupper och funktion. Någon sa då "men vi får ju inte glömma att kondom inte bara skyddar mot sjukdomar, man måste tänka på målgruppen som skyddar sig mot graviditet också." Jag satt förbryllad och undrade vad han menade innan det gick upp för mig att jag nog har grottat ner mig alldeles för långt i homoträsket som inte längre ens reflekterar över att vissa som har sex med varandra faktiskt kan bli med barn.
Vi har utökat familjen
Nu väntar jag bara på att flickvännen A ska ta körkort så att vi faktiskt har behov av bilen också. Jag bor ju bara tvärs över gatan från mitt jobb så just nu kommer vi ju bara att åka och handla med den när vi är lata och inte orkar gå in till stan som tar 10 minuter. A kommer däremot dra ner restiden till och från jobbet med typ en timme när hon väl tar körkort.
Det roligaste med bilen är att det inte finns någon nyckel utan det är ett litet kort man stoppar in och sen trycker man på en startknapp så startar bilen. Roligt! Fast ganska opraktiskt eftersom kortet är bra mycket större att släpa på än vad en bilnyckel är.
Jag känner mig så vuxen som har en egen bil som man inte måste lämna tillbaka när man har kört färdigt!
Racer-bebis
Jag är sugen på att lukta bebisen lite på huvudet och killa den lite under fötterna!
Heterorykten och luftpussar
Om någon hör heterorykten om mig, eller helt enkelt vanliga psykopatrykten så kan jag lugna er med att berätta att det inte alls var meningen att det skulle hända. Det var en sån där pinsam grej som man inte riktigt förstår det fasanfulla i förrän det är för sent.
Jag satt och lunchade med mina kollegor i restaurangen när A ringer från Stockholm. Hon går en chefsutbildning där och är därför borta var tredje vecka. Vi var gulliga i telefonen och för att inte behöva rodna inför mina kollegor så lutade jag mig bort från bordet och hängde lite över ett räcke bakom bordet. När vi ska avsluta samtalet säger jag högt och tydligt "puss puss!" Jag håller telefonen under håret så det ser nog mest ut som att jag vilar huvudet i handen och sitter och dagdrömmer men armbågen på räcket.
I samma ögonblick som jag säger de två gulliga ordet går en kille förbi och vi råkar precis få ögonkontakt. Jag hör mig själv i slow motion när jag tittar killen in i ögonen och formar munnen till de två puss-orden. Han tittar förundrat på mig. Först ser det ut som att han ska säga "Va? Vad sa du?" och sen såg han ut som man gör när man först inte trodde att man hörde, men att ordens betydelse till slut ändå formas i hjärnan och man hör i efterhand. Sen visade han ett tredje ansiktsuttryck och såg ut som man ser ut när man ser någon göra något galet och man snabbt identifierar personen som mentalt störd eller i alla fall lite efterbliven och bara ignorerar personens uppenbart sjuka beteende.
En millisekund senare slog pinsamhetens kraft ner i mig och jag översköljdes av en omedelbar impuls att springa efter killen och förklara att jag normalt inte brukar sitta och uttrycka kärleksord till killar som går förbi mig på offentliga platser. Men när man ska förklara en sån där grej är faran att man bara verkar ÄNNU mer störd. Det är svårt att bevisa att man inte är störd genom att tala om att man inte är störd eftersom det bara verkar ännu mer stört. Så jag valde att sitta kvar. Och när han kom tillbaka och gick förbi två gånger till så låtsades jag inte se honom och försökte att se ut som vilken annan makaronsmaskande restaurangbesökare som helst. Nu i efterhand har min hjärna börjat rekonstruera verkligheten och min självbevarelsedrift och överlevnadsinstinkt samarbetar i ett försök att få mig själv att tro att han gick förbi för att han hoppades på ännu fler luftpussar.