Sambofritt

Tjejen är i Norrköping med jobbet. Och här sitter jag i min ensamhet.
Sitter och skriver på mitt skrivprojekt för fulla muggar. Det ska vara inlämnat innan februari. Synd bara att inspirationen och fantasin i hjärnan måste trängas med ungefär en liter snor och förkylning.

Tänkte sitta uppe hela natten och bara skriva skriva skriva, men jag tror att det är dags för sängen snart. Halvligger nämligen med huvudet på tangentbordet. (Jag har somnat så här alldeles för många gånger för att ännu en gång vakna upp med tangentmärken i pannan och femton datasidor skrivna med samma bokstav.

I morse gjorde jag diverse fasansfulla upptäckter. Hon hade snott med sig den bästa tandkrämen, den bästa rougeborsten och hårvaxet. Så jag fick ta den äckliga tandkrämen, ingen rouge och ha världens ostyrigaste hår. Som tur var fick jag ha kvar plattången. Det var den kompromissen vi gjorde. Hon fick ha rosiga kinder och jag fick möjligheten att platta håret i morse. (Som jag ändå inte hann.)

Det är faktiskt en nackdel med att vara sambo med en tjej när man själv är en tjej, när man delar på alla grejer. Typ mascara. (Fast jag vet att man inte ska det.) När den ena tar med sig den blir den andra helt plötsligt utan. Och är man som vi är, två mascaraberoende brudar så kan det bli en katastrof.

Det här med att dela dildo, kom jag osökt in på. Det ska man ju inte heller. Har jag läst. Flera gånger. Men nog fan gör jag det ändå. Man ska vara noga och tvätta av den med sånt där starkt medel, men vem fan hinner det när lusten redan är ett faktum? Man blandar ju baciller om en snopp tränger in i en, är det då farligt med lite pupp-slem? (Självklart vet man att ingen bär på någon otrevlighet av typen klamydia eller HIV eller sådant.)

Nej om man skulle fortsätta skriva kanske.
Egentligen borde man ju tycka att det är jätteskönt att vara ensam hemma en kväll och bara ha tid för sig själv en stund. Särskilt när man är sambo och aldrig är ensam. Men det tycker jag inte. Jag håller på att längta ihjäl mig...
Kom hem snart...


Ett vuxenpoäng till

Häromdagen missade ni en rolig syn. Jag och flickvännen och hennes pappa åkte iväg för att inhandla ett stycke diskmaskin. Jag har önskat mig en hur länge som helst. Jag ville slippa diska och sambon ville slippa ha dåligt samvete över att det är jag som diskar. (Hon tränar ju bara sitt nedrans fotbollslag hela tiden. Dessutom är jag så petnoga, så jag har råkat säga: "Ehh du missade lite där" varpå hon sagt: "Ja men gör det bättre själv då!" och jag har trott det var en utmaning och antagit den, utan att fatta att det bara var ett trick.)

Hursomhelst. Hennes pappa åkte med oss på fyra ställen innan vi hittade en som var tillräckligt fin/bra/billig. Sedan fick vi ringa hennes andra pappa för att få hjälp med frakt och att bära upp den till lägenheten. (Fjärde våningen utan hiss.)

Alltså, det lät som två bögpappor. Det är inte riktigt så, utan en riktig pappa och en bonuspappa. (Hennes mammas nuvarande man.) Ibland verkar det lite som att de inte riktigt gillar varandra. I och för sig kan jag förstå det om man har varit gift med samma kvinna. (Jag hatar också alla mina föredettingars nya samt mina nuvarandes ex.) Det bildas liksom en liten maktkamp om vem som är bäst.

Det gjorde ju saken ännu roligare eftersom båda två ville vara bättre än den andra på att bära och installera en diskmaskin. Flickvännen gastade att jag skulle hämta kameran, men jag vågade inte. Sedan till slut var diskmaskinen uppburen och även placerad under diskbänken. När den äntligen satt på plats så råkade jag hitta små runda plastfötter som visst skulle sitta under maskinen. Då suckade papporna båda två och så fick de dra ut maskinen igen.

När de äntligen var klara och båda två ansåg att de hade stoltheten i behåll reste de sig och torkade av pannorna på ett sånt där manligt sätt. Varken flickvännen eller jag vågade kommentera att diskmaskinen verkade luta en aning åt höger.

Nu har vi i alla fall en diskmaskin och ännu ett stort vuxenpoäng!


Jag vill gifta mig

Någon sa häromdagen: Men vad spelar det för roll egentligen? Äktenskap och partnerskap är ju ändå samma sak. Man har ju samma rättigheter. Orka göra värsta debatten över ett namn när det ändå är samma sak.

Någonstans där började den romantiska sidan av mig protestera invändigt och ganska snart även den sidan av mig som vill sträva efter rättvisa. Efter ytterligare en millisekund kände jag vreden och alla andra argument började bubbla inom mig. Jag bet mig i tungan för att andas en sekund och inte bli en sån där bitterflata som käftar emot vad som helst utan att ens lyssna vad personen egentligen sagt. Och jag andades. Men bitterheten kändes ändå.
Inte för att det egentligen spelar någon roll nu ändå. Jag kommer förmodligen kunna gifta mig som vem som helst snart, bara politikerna får tummen ur och börjar reda upp lite i äktenskapsbalken. Lite tid så är det löst sen.

Men själva grejen, det här att "det är väl ingen stor grej" − det är det visst det! Jag vill väl också gifta mig. Kanske är jag inte urtypen av brudar som drömt om mitt storslagna sagolika bröllop sedan första gången mamma läste en prins och prinsess-bok, men jag har väl också drömmar. (Även om de inte innehåller lika detaljrika planer i vitt skimmer och rosa drömfluff som vissa jag känner. Inga namn nämnda.)

Ponera att jag skulle fria* till min sambo. Ska jag då gå ner på knä (fast det kanske känns lite nördigt, jag vet inte) och le ett vitblankt leende med en ros mellan tänderna (ehh, nu skenade jag iväg lite) och säga "Älskling, vill du ingå partnerskap med mig?" Hallå liksom. Där föll ju sexigheten direkt. Jag hade ju lika gärna kunnat ha en sparris i näsan och en blomkruka i munnen i stället. Nej, "Vill du gifta dig med mig" ska det vara. Så är det i alla romantiska historier.

Så i framtiden tycker jag att det ska skrivas fler sagoböcker om prinsess-prinsess bröllop och fler prins-prins-bröllop. Liksom för att ge våra barn ett lite bredare drömspektra.


* Alltså det finns inga planer på det i nuläget. Det är bara ett exempel.
 
(Alltså älskling, om du läser det här, så inte för att jag inte vill någon gång, förstås. Men kanske inte just nu. Eh, ja vi har ju inte ens diskuterat det någon gång. Oj, hoppas du inte tar det här som en chock att jag börjar prata om det eller så, för att det är bara ett exempel eftersom jag råkar skriva en debattblogg i ämnet. Men ja. Skitsamma. Eller inte skitsamma. Men du vet. Okej. Bra. Då har vi utrett saken.)

Dygnets olika sextillfällen

Femmelicious flickvän tillika sambo här. Har fått äran att skriva ett eget inlägg eftersom jag alltid kommer med så många fina förslag och idéer men som av någon konstig anledning inte blir skrivna eller publicerade. Jag har klagat lite på innehållet i bloggen på senaste tiden. Anledningen till detta är att jag tycker bloggen blivit lite för tråkig. För lite sex alltså. Så nu ska jag ta saken i egna händer är det bestämt. Ja, jag ska inte ha sex med mig själv, utan skriva ett eget inlägg om just sex.


Sen jag kom in i bilden, där någonstans i somras, så har bloggen inte haft samma innehåll sedan tidigare. Ja inte fullt ut iaf. Enligt mig kan det bero på att den rätta bloggaren inte vågar skriva en massa om sex eftersom den hon många gånger skriver om - alltså mig - är lite av det blygare släktet.. Kan visserligen ligga någonting i det. Enligt Femmelicious själv så skriver man inte lika roligt när man är lycklig som när man är bitter och cynisk. Egentligen är det är det kanske inte tänkt att jag ska veta om bloggen, men eftersom jag läste den redan innan vi träffades och jag efter ett tag märkte att den började likna mitt liv mer och mer ju längre tiden gick, så blev avslöjandet oundvikligt.


Det något som jag har tänkt på, att sex och sex kan vara så olika. Vilket sex är egentligen bäst? Sex vid olika tillfällen är ju vardagen. Men kan man enas om vilket sex som alltid är lite top of the line?


Planerat kvällssex, när man hinner både duscha och raka diverse delar av kroppen, spraya lite favoritparfym, borsta tänderna och krypa ner i värmen hos partnern...

(dock finns det en liten detalj som kan sabba det en aning − det är om man råkar somna lite.)


Spontant morgonsex är härligt, vakna av att någon smeker med lekande fingrar över hela kroppen och ligger med kåt blick efter en het fortsättning. Nackdelar är att jag 85% av mornarna vaknar kissnödig och ibland av taskig morgonandedräkt.


Oplanerat mitt-på-dagen sex. Alltid lika hett, ja beroende på var man befinner sig iof. Kan finnas vissa stunder det inte riktigt passa sig att sexa loss med sin partner. Då får man försöka hålla kåtheten i styr och skjuta upp det till ett planerat kvällssex. Om man är hemma och i frihet kan sprida sina kläder lite överallt och ha sex i flera timmar utan att känna sig stressad över att komma försent till jobbet alternativt "jag måste egentligen sova eftersom jag börjar skittidigt imorgon" så är det underbart. Man kan vara lite högljudd också med tanke på att alla andra i huset förmodligen är på jobbet.


Det här lite förbjudna sexet som egentligen inte får förekomma kan vara grymt hett. Om man får möjligheten att avsluta akten alltså. Annars kan det återigen bli tvunget att hamna i kategorin det planerade kvällssexet, vilket kan vara ytterst frustrerande har jag märkt. Aldrig har tiden gått så långsamt som när man är skitkåt. Några förslag på förbjudet sex är när man är i ens föräldrars husvagn och hälsar på. Ponera att man ska sova för natten, men innan sömnen faller på pillar man lite på varandra och kåtheten slår på. Men det finns ju några nackdelar med detta − husvagnar är ju inte direkt kända för att vara stora, gjorda i flera rum eller speciellt ljudisolerade. Det var hett som fan men när man verkligen inte får knysta ens ett litet litet stön eller andas speciellt märkvärdigt högt var det kört. Sexet fick skjutas upp. Alltså inget jag rekommenderar om man ska kunna vara människa dagen efter.


En annan förbjuden del som jag har hört ska vara ofint och pinsamt är när man har vänner hemma hos sig som sover över i extrarummet i lägenheten. Då är det tydligen jätteförbjudet. Det är något som jag fullkomligt gett mig blanka fan i. Visst man kan inte låta för mycket, mest på grund av att man ska kunna se på varandra på frukost dagen efter, men det blir bara lite extra krydda. En vibrator kan dock vara på gränsen beroende på hur mycket den låter och hur nära rummet ligger där vännen sover. Bör funderas på innan kåtheten slår på alltför hårt.


Nu skramlas det och visslas i köket av F... ska testa och se om spontant diskbänkssex slår det senaste oplanerade mitt-på-dagen sexet. Kan kanske återkomma med fler referat om det vill sig väl..

Flata, so what?

Jag sitter med datorn i knät och en milkshake i handen och skriver lesbiska anekdoter från förr och nu. Skriver på ett litet projekt som ska skickas in innan februari. Jag älskar att skriva, så svårigheten är inte att komma på ämnen, utan mer att begränsa sig till det som är mest intressant.

Däremot så kan jag inte riktigt begripa vad i mig själv som är intressant just av den anledningen att jag råkar vara gay. Det mesta som händer i mitt liv, och det mesta som gör mig till den jag är har knappt alls något med min flatighet att göra.

Så vad vill man egentligen veta om någon som är speciell bara av den anledningen att man är en aning lesbisk? Är det bara traditionella flatgrejer som är av intresse, typ hur man kom ut för sina föräldrar, hur man kom på att man var gay, eller hur det var första gången med en brud. Det måste ju finnas andra intressanta saker. Tycker man.

Men vad vet jag. Jag är nog inte så jävla intressant som jag egentligen skulle vilja utge mig för att vara. Jag kom på att jag var gay, jag träffade tjejer, jag kom ut för mina föräldrar, jag träffade fler tjejer. Ja typ så. Allt har gått så väldigt smidigt. Hade jag stött på några motgångar och fördomar hade jag kanske kunnat skriva lite djupare och mer insiktsfullt. Men som det är nu så tycker jag inte att mitt liv skiljer sig så avsevärt mycket ifrån mina heteropolares.

Ett av ämnena handlar exempelvis om hur jag som flata definierar "vår" musik. Vadå "vår" musik? Jag har aldrig tänk att bara för att jag råkar vara gay så skulle jag lyssna på någon särskild musik.

Jag känner mig inte så värst annorlunda. Jag är flata, men liksom det är väl inget mer med det? Nåja, jag har ju trots allt ganska mycket material i min lilla hjärna som ändå har ett och annat med flatlivet att göra. Ska plita ner lite mer och se om jag någonstans sticker ut och blir en sån där intressant person som folk actually orkar läsa om i en bok. Önska mig lycka till...

Mata ex med kex

Dagens inlägg är en hemmagjord psykoanalys av mig själv.

Jag hade den konstigaste drömmen på länge i natt. Innan jag drar drömmen måste jag ge er lite bakgrundsfakta som kommer här:

Innan jag sparkade upp garderobsdörren och bestämde mig för att bli en heltidsflata så hann jag med att ha två längre förhållanden med killar. Det ena höll i fyra år och det andra i nästan två. De hette Cricke och Peppe. På ett ungefär.

Drömmen gick till på följande sätt:

Det är en vanlig dag och jag och flickvännen går runt i vår lägenhet. Solen sken och vi höll på att dammsuga. Jag öppnar garderobsdörren och tittar till mina två ex Cricke och Peppe som bor där inne. Jag klappar dem lite på huvudet och matar de med varsitt kex. "Duktiga ex" säger jag och ger dem varsitt kex till. Jag stänger dörren och är glad för att de inte bråkar med varandra idag. Det som är en så härlig dag och allting. Jag och flickvännen fortsätter städa och matar katterna också.

Ungefär här någonstans vaknade jag och utbrast: Höööh?!

Här följer några förslag till psykoanalyser: (Endast genomförda i hemmasyfte och saknar vetenskaplig grund.)

1. Att sitta i garderoben är en ganska vanlig symbol i gayvärlden. Drömmen kan därför betyda att jag numera vill gömma mina gamla ex istället för min egen läggning. Som att jag skulle vara rädd att någon skulle ta mig för hetero? Det verkar i och för sig inte så jättelogisk. Men så har jag aldrig gjort en hemmagjord psykoanalys. Ingen annan psykoanalys heller för den delen. Även kexen har här ett symbolvärde som skulle kunna betyda att jag på något sätt vill muta mina ex att vara snälla och tysta. Inte för att jag vet varför de någonsin skulle ha bråkat eller inte ha varit tysta. Kanske vill jag hålla dem ifrån att avslöja en stor hemlis?

2. Mina två ex är helt klart bögar och mitt undermedvetna har vetat det länge. De sitter där inne i garderoben och tuggar sina kex i ren frustration. De är i alla fall glada att de har varandra.

3. Jag är en störd hämdlysten exkidnappare inombords och drömmer om att spärra in mina ex i en trång liten garderob och endast mata dem med torra kex och inget att dricka.


Jag måste sms:a dem och fråga dem hur de har det på kärleks- och kexfronten.

London del 2

Väl i London hann vi med en massa saker:

Till exempel West Ham - Manchester Unitied. Flickvännen som är fotbollsspelare och numera fotbollstränare var helt lyrisk. Jag tyckte att det var kul, men mer underhållande på grund av den stora folksamlingen och själva draget och känslan, inte så mycket på grund av spelet.

image18

Samma kväll åt vi på Jamie Olivers restaurang. Supergott! Men tyvärr var inte Jamie där. Jag och flickvännen som skulle fråga om han inte har lust att ställa upp som spermadonator. (Vi funderade på att hälsa genom personalen, men insåg att vi inte visste vad "han får skriva på ett papper som innebär att han säger upp sina rättigheter så att vi två blir de lagliga förmyndarna" på engelska.)
Maten var himmelsk, särskilt efterrätten:

image19

Vi träffade trots allt Jamie till sist. Men han var ganska tystlåten och rörde inte en min när vi frågade om spermagrejen. Ingen annan kändis på Madame Tussaudes heller för den delen. Man får kanske inte röra en min då. Ungefär som de rödklädda engelska männen som vaktar i London:

image20


image21

Nyår firades på Trafalgar square. Det var meningen att vi skulle hinna till fyrverkerierna i närheten av London Eye, men tre miljoner människor på Londons gator var i vägen:

image22

På tolvslaget blev britterna som tokiga och ville hitta hångelkompisar. Jag greppade tag i flickvännen som för att markera. Men sådant uppfattades inte av fulla britter. Till slut skrek jag "I am engaged!" eftersom jag inte kunde förklara att "det här är min flickvän" eftersom girlfriend, bara blir tjejkompis på engelska.
Så om ryktet spridits till Sverige så måste jag tyvärr dementera en eventuell förlovning.

På hemvägen satt vi bakom två brudar i planet. Vi tänkte inte mer på det förän de började hångla. Oj, tänkte vi. Hur fan kan de sätta alla flator bredvid varandra hela tiden? Det hände ju på bussen till Arlanda också. Jag kände dessutom igen dem, säkert från QX eller nåt. Världen är ju inte alltid så oändligt stor i flatvärlden.

På bussen hem hände det igen...!

Det är vad vi numera kallar en flat-hattrick. På bussen hem satt två unga flator och pussades hela vägen upp till Norrland. Lite lustigt! Det är kul när man träffar på andra flator. Man ser att de är flator och man undrar om de förstår att även vi är flator. Man får den där igenkännande nicken som säger "hej du jämlike". Eller så funderar de helt enkelt över om man är deras ex ex, eller om man pippat deras förra brud eller om man är ex till dennes nya. Vad vet man.

London del 1

Så var vi då hemkomna från London. Blev aldrig någon tid över att blogga där nere. Fullt upp ändå med andra ord. Resan startade med buss här uppifrån. Vi åkte vid tolv på natten och flyget till London skulle gå på morgonen. I bussen hamnade vi framför två andra flator som satt och smygsöp och diskuterade livet och musiken och det osannolika i att de hade träffats just den kväll de träffats. Jag och flickvännen försökte stänga av öronen och sova, men utan öronproppar var det svårt. Jag brukar aldrig ha problem att sova någonstans så jag kände lite halvt ångestladdat att om jag inte somnar snart kommer första dagen i London vara sabbad.

När flatorna tappade ut sin öl under sätet så att det rann och luktade och blötte ner min flickväns väska var det kört. Flickvännen fick snabbt ut burken som sprutade åt alla håll, vartefter hon läxade upp öl-flatorna så halva bussen häpnade. Sen sa de inte ett pip mer på den resan. Och vi kunde sova.

Det här var inte de enda flatorna vi skulle träffa på, skulle det visa sig.

På Arlanda satt vi och väntade och väntade och väntade eftersom vi var ganska tidiga. Vi åt frukost och var otroligt trötta eftersom vi sovit ungefär en timme den natten. Äntligen öppnade gaten och vi kunde sitta där och vänta. Sen skulle vi boarda. Men så skulle det bara dröja 20 minuter. Sen skulle vi boarda igen men så skulle det bara dröja en halvtimme. Vi började ana oråd och mycket riktigt så kunde vi inte åka förän fyra timmar senare. Vi hade då slagit rekord i att sova korta powernaps på konstiga stället. Flickvännen sov på en liten pall, jag sov på ett ben (hennes alltså), jag sov sittande, hon låg i en soffa. Jag höll till och med på att somna på toan. Vi var nere i London klockan 5 ungefär och hade alltså missat en dag eftersom vi var trötta som två utslagna lamm. 

Vi gick en runda på kvällen. Såg Piccadilly Circus bland annat. Men jag var så trött så allt tycktes sväva omkring bredvid mig och jag kände mig full på något nyktert vis. i Efterhand hann vi se desto fler roliga grejor:
 

image14
Norrland möter London


image15
Bussarna syns till precis hela tiden. Även här vid Big Ben.


image16
Fontänen var stängd så det var bara reklamväggen på Piccadilly som kom med.


image17
Vi tänkte åka London Eye, men kön var för lång för tre kissnödiga brudar.