Vad är väl en Pride i Stockholm?
Den kan ju vara värdelös, tråkig och alldeles, alldeles... underbar.
Det verkar dock som att det är flera än jag som ska gå in på området för första gången och som är lite fundersamma kring det här med Pridekulturen. Alltså hur man bäst smälter in bland alla andra flator, bögar, diverse bipersoner, transor och alla andra människor. Ett råd jag fått är: Var dig själv.
Nu råkar det vara så att jag har en väldigt bred personlighet. Att vara mig själv innebär olika saker varje dag. Idag står jag till exempel på jobbet i vit kjol, leggings, turkost linne och stora örhängen. (Tilläggas bör att jag aldrig är så feminin som när jag står på jobbet.) I går gick jag runt i baggy jeans, gympadojjor utan smink. Jag anar att folks gaydar pep mer igår kväll runt mig än den gör idag.
Så vem är jag själv då? Och vem av sig själv vill man ska synas?
Men ju mer jag funderar desto mindre orkar jag bry mig. Det är inte som att jag tänker bli uppraggad ändå. Men det vore ju kul att slippa höra "Du är hetero va?" så fort någon börjar prata med en. Om du tror att jag är hetero och att jag inte sänder några gayvibbar är det förmodligen bara för att jag inte är intresserad av just dig. Det gör mig inte hetero.
Det finns däremot en som verkligen sätter fjutt på mina gayvibbar dessa dagar. Och hon tror nog inte att jag är så mycket hetero av mig har jag en svag känsla av.
Det verkar dock som att det är flera än jag som ska gå in på området för första gången och som är lite fundersamma kring det här med Pridekulturen. Alltså hur man bäst smälter in bland alla andra flator, bögar, diverse bipersoner, transor och alla andra människor. Ett råd jag fått är: Var dig själv.
Nu råkar det vara så att jag har en väldigt bred personlighet. Att vara mig själv innebär olika saker varje dag. Idag står jag till exempel på jobbet i vit kjol, leggings, turkost linne och stora örhängen. (Tilläggas bör att jag aldrig är så feminin som när jag står på jobbet.) I går gick jag runt i baggy jeans, gympadojjor utan smink. Jag anar att folks gaydar pep mer igår kväll runt mig än den gör idag.
Så vem är jag själv då? Och vem av sig själv vill man ska synas?
Men ju mer jag funderar desto mindre orkar jag bry mig. Det är inte som att jag tänker bli uppraggad ändå. Men det vore ju kul att slippa höra "Du är hetero va?" så fort någon börjar prata med en. Om du tror att jag är hetero och att jag inte sänder några gayvibbar är det förmodligen bara för att jag inte är intresserad av just dig. Det gör mig inte hetero.
Det finns däremot en som verkligen sätter fjutt på mina gayvibbar dessa dagar. Och hon tror nog inte att jag är så mycket hetero av mig har jag en svag känsla av.
Redo för Pride?
Jag har ju faktiskt aldrig varit inne på området på Pride. Jag börjar få lite ångest för det nu. Ska gå med heteropolaren Fantastiska A och hon har aldrig heller varit på Pride. Liksom vad gör man där egentligen? Hur ska man bete sig? Hur ska man klä sig? Finns det speciella sociala koder och normer som man enbart känner till efter ett antal års Prideande när man testat sig fram?
Jag och A kommer förmodligen gå runt och se livrädda ut. Eller i alla fall lite mobbade och utstötta. Senast jag var i närheten av Pride var för två år sedan och då var jag vettskrämd eftersom en brud stegade fram och klämde mig på tuttarna helt utan förvarning. Om något dylikt händer i år ska min reaktionsförmåga och rappa käft vara bättre i trim, det lovar jag.
Nu står jag på jobbet och inte jobbar. En kund är inne i provrummet och hans pappa sitter på en stol och väntar och jag står vid datorn och låtsas pyssla med viktigheter och en rad glasbeställningar. Nyss ringde jag till och med till andra butiken för att efterlysa en referens som försvunnit. Sen borde jag söka fram priset på den där Efva Attling solbågen. Inte för att någon kommer köpa den just idag, men ändå.
Eftersom jag inte jobbar så står jag och funderar på vad jag ska packa till Pride. Baggybrallor är en självklarhet, men mer då? Vad har flator i storstan på sig nuförtiden? Som sagt, jag börjar utveckla första gradens res- och packningsfeber. Jag skulle vilja gå och klippa mig också. Senaste veckan har jag förövrigt fått fem mail på QX om att jag är så snygg i håret. That was a long time ago, viskar verkligheten medan egot tackar och blir glad. Man kanske skulle ta tag i det dära innan man åker.
Jag och A kommer förmodligen gå runt och se livrädda ut. Eller i alla fall lite mobbade och utstötta. Senast jag var i närheten av Pride var för två år sedan och då var jag vettskrämd eftersom en brud stegade fram och klämde mig på tuttarna helt utan förvarning. Om något dylikt händer i år ska min reaktionsförmåga och rappa käft vara bättre i trim, det lovar jag.
Nu står jag på jobbet och inte jobbar. En kund är inne i provrummet och hans pappa sitter på en stol och väntar och jag står vid datorn och låtsas pyssla med viktigheter och en rad glasbeställningar. Nyss ringde jag till och med till andra butiken för att efterlysa en referens som försvunnit. Sen borde jag söka fram priset på den där Efva Attling solbågen. Inte för att någon kommer köpa den just idag, men ändå.
Eftersom jag inte jobbar så står jag och funderar på vad jag ska packa till Pride. Baggybrallor är en självklarhet, men mer då? Vad har flator i storstan på sig nuförtiden? Som sagt, jag börjar utveckla första gradens res- och packningsfeber. Jag skulle vilja gå och klippa mig också. Senaste veckan har jag förövrigt fått fem mail på QX om att jag är så snygg i håret. That was a long time ago, viskar verkligheten medan egot tackar och blir glad. Man kanske skulle ta tag i det dära innan man åker.
Gay-dramatikens Mekka
Jag står på jobbet utan kunder och funderar över viktigheter. Föregående kundfria timme dedikerade jag åt att lära mig alla Europas länder. Hittade en jätterolig frågesportsida och nu är jag mästare på allt från amerikanska måttenheter till kända vänsterhänta. Att fördriva tid är ingenting jag har svårt för.
Igår var det gayklubb. Jag var där med heta bruden, bästa killpolaren och pitebruden. Vi förfestade hemma hos pitebruden där vi blandade "drinkar" genom att blanda hälften vodka utan smak och hälften smaksatt vodka. Vi toppade med lite juice för den fina färgens skull. (Vem behöver sprite när det är flera meter att gå till affären och man är trött i fötterna?) En vänlig rekommendation är dock: Don't try this at home.
Hur som helst tog vi oss någorlunda hela och rena ner till stan för att checka in i vimlet av månadens gaydramatik. Dramatiken består mestadels i att alla vet om att jag och Bruden M nyss gjort slut och att jag eventuellt har något på gång med den nya heta bruden. Alla våra ex, deras ex, gamla strul, exens strul (ja ni förstår) och alla andra nyfikna är inte så glada över min och heta brudens nyfunna attraktion för varandra. Men vi bestämde helt enkelt att hålla huvudena högt och inte låtsas om alla onda blickar och pekfingrar som (mer eller mindre) diskret pekade.
Vi gick hem tidigt, ungefär lagom till att mitt gamla ex Grannflickan som haft en crush på heta bruden (liten värld är bara förnamnet) kastade så pass mördande blickar att jag blev rädd att hon skulle utveckla tidig gråstarr i ögat. Hon hittade snabbt ett hångelobjekt vars läppar hon inte ville sluta suga på, framför allt när hon visste att jag och heta bruden var i närheten. Det ser ganska komiskt ut när någon hånglar med någon annan men samtidigt tittar sig omkring i rummet som för att försäkra sig om att fienderna skådar hennes erövring.
Jag hoppas att allt lugnar sig snart. För jag är inte direkt någon drama queen som gillar denna sorts skvallriga uppmärksamhet. Inte alls faktiskt.
Nu ska jag sälja linsvätska till en kund.
Igår var det gayklubb. Jag var där med heta bruden, bästa killpolaren och pitebruden. Vi förfestade hemma hos pitebruden där vi blandade "drinkar" genom att blanda hälften vodka utan smak och hälften smaksatt vodka. Vi toppade med lite juice för den fina färgens skull. (Vem behöver sprite när det är flera meter att gå till affären och man är trött i fötterna?) En vänlig rekommendation är dock: Don't try this at home.
Hur som helst tog vi oss någorlunda hela och rena ner till stan för att checka in i vimlet av månadens gaydramatik. Dramatiken består mestadels i att alla vet om att jag och Bruden M nyss gjort slut och att jag eventuellt har något på gång med den nya heta bruden. Alla våra ex, deras ex, gamla strul, exens strul (ja ni förstår) och alla andra nyfikna är inte så glada över min och heta brudens nyfunna attraktion för varandra. Men vi bestämde helt enkelt att hålla huvudena högt och inte låtsas om alla onda blickar och pekfingrar som (mer eller mindre) diskret pekade.
Vi gick hem tidigt, ungefär lagom till att mitt gamla ex Grannflickan som haft en crush på heta bruden (liten värld är bara förnamnet) kastade så pass mördande blickar att jag blev rädd att hon skulle utveckla tidig gråstarr i ögat. Hon hittade snabbt ett hångelobjekt vars läppar hon inte ville sluta suga på, framför allt när hon visste att jag och heta bruden var i närheten. Det ser ganska komiskt ut när någon hånglar med någon annan men samtidigt tittar sig omkring i rummet som för att försäkra sig om att fienderna skådar hennes erövring.
Jag hoppas att allt lugnar sig snart. För jag är inte direkt någon drama queen som gillar denna sorts skvallriga uppmärksamhet. Inte alls faktiskt.
Nu ska jag sälja linsvätska till en kund.
Mitt i naturen
För ett par dagar sedan satt jag på en solig balkong och njöt av det härliga sommarvädret. (Mycket ovanligt denna sommar.) Där satt jag i godan ro när jag plötsligt hör en surrande geting som luktat sig till min marmelad på fjärde våningen. Först blev jag irriterad och fångade in getingen i ett upp och ner-vänt glas. Harmonin och fågelkvittret infann sig igen för en liten stund. Getingen som däremot inte gillade tanken på att ha flugit fyra våningar upp i luften för att bli infångad i ett växthusliknande glasfängesle. Jag fick så dåligt samvete så jag stoppade in en sked marmelad som getingen genast började smaska på.
Det var dagens goda gärning, tänkte jag och hoppades att jag under dagen skulle bli behandlad på samma givmilda sätt av någon annan. Allt enligt dagens goda kharma. (Nu vet jag inte om jag hamnade på minus igen eftersom jag glömde bort att släppa ut getingen, men det är bara en parantes.)
Dagen och kvällen fortsatte i naturens tecken då jag och en viss brud åkte upp till min sommarstuga som ligger mitt i naturen, tre kilometer från närmaste asfalterade väg. (Det är var jag kallar buschen, ni stockholmare tror att allt är busch som ligger utanför tunnelbanans mystiska gräns, men så är icke fallet.)
Vi eldade i öppna spisen, åt god middag med tända ljus (inte så romantiskt som det låter eftersom det var myggljus som luktade mördarkemikalier) och senare på kvällen gick vi ner till sjön för att bada lite. (Hej isvak.) Det hade kunnat bli riktigt hett om det inte var för att det var svinkallt och min puppa varnade mig för att bli steril och bruden jag hade med mig hackade tänder och fick blåbärsfärg på läpparna.
Det finns en stor nackdel med att bo i Norrland:
MYGG.
I romantiska filmer med nattbad och levande ljus och heta stunder framför brasan besväras aldrig skådespelarna av mygg. Hur ska man kunna vara sexig när man har fem myggor som biter en i rumpan?
Dagen efter skulle jag iväg och jobba så vi packade ihop tidigt på morgonen. Vi tog ett inte lika kallt morgondopp i sjön (det finns varken toalett, rinnande vatten eller el.) och jag åkte till jobbet och kände mig lika fräsch som man känner sig när man inte duschat på några dagar, badat i dy och sjögräs, kissat i skogen och tvättat händerna i en vattenpöl.
Men det var ändå en jävligt bra helg.
Alla brudar man får på köpet
Idag ska vi prata om ytterligare ett fenomen jag blivit medveten om en bit in i mina brudrelationer. Det handlar om alla de brudar som kommer på köpet när du blivit tillsammans med en av dem − alla hennes polare med andra ord. En klok person sa en gång i tiden att för att kunna skapa en fungerande relation till sin brud så gäller det att man inte skär sig med hennes polare. Om så ändå skulle vara fallet är risken överhängande att hennes polare kommer att övertala bruden i fråga om att du inte är tillräckligt bra för henne/att du verkar ha psykotiska drag/att dina föräldrar troligen är syskon/att du troligen älskar Carola helt utan att vara ironisk, eller dylikt.
Eftersom bruden med de hemska kompisarna då kommer se dig som en lägre stående varelse är din utgångspunkt för att få till något, ja vad som helst med henne något begränsad. Att gå den hårda långa vägen är att övertala bruden på lång sikt om att du faktiskt är tillräckligt bra, att du är förhållandevis psykiskt stabil, att dina föräldrar inte är släkt och att du har en alldeles sund musiksmak. Den mindre jobbiga vägen är att antingen gilla hennes kompisar redan från början och få dem att gilla dig, eller helt enkelt knipa käft om det börjar lukta brända lameller.
När en relation sedan skapats och fungerar bra får man icke göra misstaget att glömma kompisarna om relationen tar slut. I många fall verkar det till och med vara kompisarna som tar uppbrottet hårdast.
Om jag ska ta mig själv och Bruden M som exempel, (och det faller sig helt naturligt att jag tar mig själv som exempel eftersom det är min blogg) så har jag en tydlig tes om att både jag och Bruden M har varit någorlunda överens om både vårt förhållande och senare också uppbrottet. Vi är inte ett dugg ovänner i nuläget och vi mår bra båda två. Däremot verkar vissa av våra kompisar helt ur balans och helt utan acceptans. De vill ha någon att skylla allting på, någon att klandra för att förhållandet tog slut. De vill veta vem av oss som är skurken så att de kan ge någon av oss en mental smäll på stjärten och säga "fy dig!"
Bruden M och jag, vi tar det lugnt istället. Oftast i alla fall. Visst har vi bråkat, men inte så mycket som man trodde från början. Hon är hur cool som helst tycker jag. Vi ringer varandra och snackar om brudar och livets stora gåtor, väder, vind och vem som pippat vem i flatkretsarna nyligen. Jag tror att vi på sikt kommer att kunna bli riktigt bra kompisar. Det är rätt roligt att hennes blodhundspolare vill se rättvisan skipas när det inte ens finns någon rättvisa att skipa, eftersom varken hon eller jag är särskilt bittra.
De här problemen kan jag i ärlighetens namn säga att jag aldrig hade med killar. Det tyder därför enligt mina beräkningar på att det inom flatvärlden är en aning mer skvaller och en aning mer känslosamma utbrott alla brudar emellan. En snubbe vars polare inte gillade mig skulle ha sagt åt dem att hålla käften eller sköta sina egna affärer. Och polarna skulle inte ha startat en skvallerfejd utan dess like för att de inte gillade mig, eller för att jag kanske hade råkat såra deras polare.
Ibland tycker jag helt enkelt att det är lite för många hormonstinna skvallerkärringar av typen XX-kromosom i min närhet.
Eftersom bruden med de hemska kompisarna då kommer se dig som en lägre stående varelse är din utgångspunkt för att få till något, ja vad som helst med henne något begränsad. Att gå den hårda långa vägen är att övertala bruden på lång sikt om att du faktiskt är tillräckligt bra, att du är förhållandevis psykiskt stabil, att dina föräldrar inte är släkt och att du har en alldeles sund musiksmak. Den mindre jobbiga vägen är att antingen gilla hennes kompisar redan från början och få dem att gilla dig, eller helt enkelt knipa käft om det börjar lukta brända lameller.
När en relation sedan skapats och fungerar bra får man icke göra misstaget att glömma kompisarna om relationen tar slut. I många fall verkar det till och med vara kompisarna som tar uppbrottet hårdast.
Om jag ska ta mig själv och Bruden M som exempel, (och det faller sig helt naturligt att jag tar mig själv som exempel eftersom det är min blogg) så har jag en tydlig tes om att både jag och Bruden M har varit någorlunda överens om både vårt förhållande och senare också uppbrottet. Vi är inte ett dugg ovänner i nuläget och vi mår bra båda två. Däremot verkar vissa av våra kompisar helt ur balans och helt utan acceptans. De vill ha någon att skylla allting på, någon att klandra för att förhållandet tog slut. De vill veta vem av oss som är skurken så att de kan ge någon av oss en mental smäll på stjärten och säga "fy dig!"
Bruden M och jag, vi tar det lugnt istället. Oftast i alla fall. Visst har vi bråkat, men inte så mycket som man trodde från början. Hon är hur cool som helst tycker jag. Vi ringer varandra och snackar om brudar och livets stora gåtor, väder, vind och vem som pippat vem i flatkretsarna nyligen. Jag tror att vi på sikt kommer att kunna bli riktigt bra kompisar. Det är rätt roligt att hennes blodhundspolare vill se rättvisan skipas när det inte ens finns någon rättvisa att skipa, eftersom varken hon eller jag är särskilt bittra.
De här problemen kan jag i ärlighetens namn säga att jag aldrig hade med killar. Det tyder därför enligt mina beräkningar på att det inom flatvärlden är en aning mer skvaller och en aning mer känslosamma utbrott alla brudar emellan. En snubbe vars polare inte gillade mig skulle ha sagt åt dem att hålla käften eller sköta sina egna affärer. Och polarna skulle inte ha startat en skvallerfejd utan dess like för att de inte gillade mig, eller för att jag kanske hade råkat såra deras polare.
Ibland tycker jag helt enkelt att det är lite för många hormonstinna skvallerkärringar av typen XX-kromosom i min närhet.
Om ändå skolan kunde börja snart
Jag hatar att vara student just för att skolan har sommarlov och jag tvingas jobba för att få ihop kosing till brödfödan. Just att jobba är roligt, men eftersom jag är så ohyggligt osmart och tidsoptimistisk så har jag tagit på mig på tok alldeles för mycket att göra. Jag har just nu två stora projekt på gång och timmarna räcker inte till. Särskilt eftersom det finns så himla många andra saker (och personer) som jag hellre skulle ägna min tid åt.
Jag kan ärligt säga att jag längtar tillbaka till skolan för jag saknar min vardag. Skolan är en trygg värld och jag är inte alls redo att lämna dess trygga, omslutande famn. Idag kom min lärare in i butiken där jag jobbar och jag fick hjälpa henne med en grej åt hennes barn. Hon lämnade mig i sjukt stor tillbaka-till-skolan-längtan. Egentligten är det väl fritt disponerad tid jag saknar, men ändå.
Pride kommer just nu som en räddande ängel, för är det något jag behöver så är det lite miljöombyte, lite perspektiv på livet och lite sommarledighet. Efter det lovar jag att bli en mycket mer harmonisk och snäll människa.
Jag kan ärligt säga att jag längtar tillbaka till skolan för jag saknar min vardag. Skolan är en trygg värld och jag är inte alls redo att lämna dess trygga, omslutande famn. Idag kom min lärare in i butiken där jag jobbar och jag fick hjälpa henne med en grej åt hennes barn. Hon lämnade mig i sjukt stor tillbaka-till-skolan-längtan. Egentligten är det väl fritt disponerad tid jag saknar, men ändå.
Pride kommer just nu som en räddande ängel, för är det något jag behöver så är det lite miljöombyte, lite perspektiv på livet och lite sommarledighet. Efter det lovar jag att bli en mycket mer harmonisk och snäll människa.
15 minutes of fame
I Flatvärlden (och särskilt i en liten stad) är man kanske inte alltid så anonym som man tror. Jag är alltid av uppfattningen att jag inte syns eller märks särskilt mycket, men just i dessa dramatiska göra-slut-tider är jag nog eventuellt lite lokalkändis. Det finns en hel del säkra sätt att få ett hum om huruvida man är omtalad eller inte:
1. Man hör rykten om sig själv.
"Jag hörde att det var en tjej som hade dumpat en kompis till min kompis/kusin/halvbror/buksvägerska och sen blev det en massa rappakalja på Gatufesten."
2. Man får mystiska mail
"Hej, jag är kompis till den och den och jag har hört det och det. Inte för att lägga mig i och inte alls för att jag är nyfiken, men stämmer det??"
3. Man får en massa nya besök på QX från lokalflatbefolkningen
I besökslistan har man nya besökare som tittar på ens bilder, läser ens gästbok, kollar ens fakta och läser ens dagbok. Nästa dag kommer de in igen. Och igen. Som för att söka någon slags fakta som inte fanns där igår.
Det är i och för sig kul att vara omtalad, men det är ju alltid roligare att vara omtalad för någonting roligt. Men många som inte har så mycket att göra om dagarna behöver nog gotta sig i lite skvaller för att få de gråa dagarna att rulla på. Här vet alla flator allt om varandra. Det bästa är att redan nästa vecka kommer ryktena vara utdöda för då har någon annan lyckats hamna i rampljuset och får sina femton minuter av kändisskap.
1. Man hör rykten om sig själv.
"Jag hörde att det var en tjej som hade dumpat en kompis till min kompis/kusin/halvbror/buksvägerska och sen blev det en massa rappakalja på Gatufesten."
2. Man får mystiska mail
"Hej, jag är kompis till den och den och jag har hört det och det. Inte för att lägga mig i och inte alls för att jag är nyfiken, men stämmer det??"
3. Man får en massa nya besök på QX från lokalflatbefolkningen
I besökslistan har man nya besökare som tittar på ens bilder, läser ens gästbok, kollar ens fakta och läser ens dagbok. Nästa dag kommer de in igen. Och igen. Som för att söka någon slags fakta som inte fanns där igår.
Det är i och för sig kul att vara omtalad, men det är ju alltid roligare att vara omtalad för någonting roligt. Men många som inte har så mycket att göra om dagarna behöver nog gotta sig i lite skvaller för att få de gråa dagarna att rulla på. Här vet alla flator allt om varandra. Det bästa är att redan nästa vecka kommer ryktena vara utdöda för då har någon annan lyckats hamna i rampljuset och får sina femton minuter av kändisskap.
Ett hederligt inlägg om vädret
Jag tänkte att det är på tiden att skriva ett vanligt hederligt inlägg om vädret för en gångs skull. Det verkar lugnast så eftersom varken min moral, min civila status eller mina känslor kan ifrågasättas efter det.*
Igår åskade det. Jag hade just satt mig i bilen för att åka en liten tur när hela himlen sken upp. Först tänkte jag att jag fått något fel på hellyset, men sen när smällen kom dånade det så högt så både jag och bilen hoppade till. Sen kom regnet. Halvvägs ner i stora backen insåg jag förtvivlat att mina vindrutetorkare är skeva och hoppar frenetiskt i små dödsryck. Det åskade och dundrade och regnet piskade mot rutan och motorhuven och jag följde sakta de två små ljusen från bilen framför. Som tur var skulle den åt samma håll, så jag behövde bara ligga på lagom avstånd efter den.
Nu tycker jag faktiskt att det kan ha regnat klart så att solen kan titta fram någon gång. Jag behöver faktiskt bruna på mina ben några nyanser.
* Jag vet att jag också har gjort fel. Jag har aldrig sagt något annat. Men bara för att vi båda har gjort fel och jag valde att ta steget och göra slut gör det inte mig omoralisk. Det är bättre att göra slut när känslorna försvinner än att vara tillsammans för att vara schyst. Det är mer moraliskt, faktiskt. Även om det sårar.
Att dumpa eller dumpas?
Är det alltid lättare att dumpa än att bli dumpad? Min egna göra-slut-erfarenhet väger över lite åt att vara den som dumpar. (Peppar, peppar.) Jag har däremot varit med om två riktigt sviniga dumpningar där jag nästan var redo att lägga mig och dö i separationsångest och vanlig hederlig stolthetskrackelering.
Hur jag blev dumpad: Version 1
Jag är 15 år och dejtar en snubbe (egentligen för att bevisa för en viss basketflicka att jag inte alls var intresserad av henne.) Snubben i fråga åker bort över helgen. När jag ringer för att kolla läget svarar en tjej.
− Ja hallå, det är Idiotens* telefon.
− Ja, eh, hej. Är Idioten där eller?
− Öh, näe. Han står och väntar på mig i duschen. Vi ska duscha tillsammans.
− Öh. På så vis. Men du vi hörs då. Eller inte.
Sen ringde han aldrig mer. Och inte jag heller.
Hur jag blev dumpad: Version 2
Jag bor i Stockholm och är sambo, har jobb, ica-kort och tvättdag på söndagar. Jag är en duktig husfru och diskar och städar och donar och fejar. Mitt i all min fascination för att hålla vardagen så hel och ren så möjligt tappar visst vårt förhållande "glöden och spänningen." Plötsligt är en fyra år yngre blondin mycket mer spännande än jag och min hålla-ihop-livet-och-ställa-upp-i-alla-lägen-livsstil. Puckot** ändrade dock uppfattning och insåg senare att jag varit det bästa som någonsin funnits i den lägenheten. Uppskattning kommer förr eller senare. Och hädanefter skulle jag lära mig att jämställdhet är en bra grej och att bli någons morsa ska jag vänta med tills jag faktiskt blir någons morsa på riktigt.
Nu är det så att de flesta av mina förhållanden/försök till förhållanden har varit ganska långrandiga. (Därav den relativt låga bli-dumpad-frekvensen.) Jag har dumpat några stycken inte allt för snyggt också. Hur en dumpning nu kan vara snygg. Nu senast var den inte snygg alls och mitt dåliga samvete äter upp min hjärna inifrån. Hur som helst är bruden i fråga inte så bra på att spela tyck-synd-om-mig utan hon gör sitt bästa för att hämnas. Detta är ett ganska fördelaktigt beteende eftersom mitt dåliga samvete då försvinner lika fort som det tar för mig att spendera tusen spänn på skor utan att det var meningen. Det blir så mycket enklare att gå vidare när båda har gjort lika mycket fel.
Hur fort efter att man har gjort slut är det egentligen moraliskt lagligt att känna saker för någon annan? Kanske inte efter en vecka... Men jag är å andra sidan inte direkt drottningen av Moral alla gånger − och tydligen inte nu heller. Men känslor kan man faktiskt inte styra över, bara sina handlingar. Och det gör jag faktiskt.
* Idioten var bara hans andra namn och alltså inte det egentliga tilltalsnamnet.
** Se Idioten.
Hur jag blev dumpad: Version 1
Jag är 15 år och dejtar en snubbe (egentligen för att bevisa för en viss basketflicka att jag inte alls var intresserad av henne.) Snubben i fråga åker bort över helgen. När jag ringer för att kolla läget svarar en tjej.
− Ja hallå, det är Idiotens* telefon.
− Ja, eh, hej. Är Idioten där eller?
− Öh, näe. Han står och väntar på mig i duschen. Vi ska duscha tillsammans.
− Öh. På så vis. Men du vi hörs då. Eller inte.
Sen ringde han aldrig mer. Och inte jag heller.
Hur jag blev dumpad: Version 2
Jag bor i Stockholm och är sambo, har jobb, ica-kort och tvättdag på söndagar. Jag är en duktig husfru och diskar och städar och donar och fejar. Mitt i all min fascination för att hålla vardagen så hel och ren så möjligt tappar visst vårt förhållande "glöden och spänningen." Plötsligt är en fyra år yngre blondin mycket mer spännande än jag och min hålla-ihop-livet-och-ställa-upp-i-alla-lägen-livsstil. Puckot** ändrade dock uppfattning och insåg senare att jag varit det bästa som någonsin funnits i den lägenheten. Uppskattning kommer förr eller senare. Och hädanefter skulle jag lära mig att jämställdhet är en bra grej och att bli någons morsa ska jag vänta med tills jag faktiskt blir någons morsa på riktigt.
Nu är det så att de flesta av mina förhållanden/försök till förhållanden har varit ganska långrandiga. (Därav den relativt låga bli-dumpad-frekvensen.) Jag har dumpat några stycken inte allt för snyggt också. Hur en dumpning nu kan vara snygg. Nu senast var den inte snygg alls och mitt dåliga samvete äter upp min hjärna inifrån. Hur som helst är bruden i fråga inte så bra på att spela tyck-synd-om-mig utan hon gör sitt bästa för att hämnas. Detta är ett ganska fördelaktigt beteende eftersom mitt dåliga samvete då försvinner lika fort som det tar för mig att spendera tusen spänn på skor utan att det var meningen. Det blir så mycket enklare att gå vidare när båda har gjort lika mycket fel.
Hur fort efter att man har gjort slut är det egentligen moraliskt lagligt att känna saker för någon annan? Kanske inte efter en vecka... Men jag är å andra sidan inte direkt drottningen av Moral alla gånger − och tydligen inte nu heller. Men känslor kan man faktiskt inte styra över, bara sina handlingar. Och det gör jag faktiskt.
* Idioten var bara hans andra namn och alltså inte det egentliga tilltalsnamnet.
** Se Idioten.
Det kom ett SMS
Igår fick jag ett SMS av mitt förra ex. Det löd ungefär så här:
"Det har hänt något fantastiskt. Jag har fått min första orgasm!"
Åh vad roligt! var min första reaktion. Men innan jag hann tänka klart den tanken slog det mig plötsligt att jag med andra ord aldrig lyckades få henne att komma under vårt halvår tillsammans. Mitt ego fick sig en liten törn och självsäkerheten ramlade i backen som en ivägsvingad pannkaka. Här går man runt och tror att man är Guds gåva till kvinnan (jag skulle önska att jag var ironisk, men det finns ta mig tusan en liten gnutta i mig som tror att jag är det ändå) och så blir man både kraschad, överkörd och jämnad med marken.
Låter jag bitter?
Det är jag inte. Jag är jätteglad för hennes skull. Och istället för att bli bitter över min oförmåga ska jag genast klottra ner ett antal anledningar till att det inte var mitt fel att hon inte kunde komma med mig. Är det något jag är bra på att reparera så är det mitt ego.
Rimliga förklaringar till utebliven orgasm:
1. Eftersom jag är en jävel på att laga god mat så åt hon alltid för mycket och orkade med andra ord inte njuta av sexet.
2. Eftersom hon hade en vägg full med kort på sina ex var min prestationsförmåga något försämrad.
3. Eftersom jag är så grymt snygg så blev hon nervös i min närvaro. (Okej, den var bara halv-rimlig, men kvalade ändå in på listan.)
Nu känns det lite bättre.
Och som sagt, jag är jätteglad för hennes skull. Men jag vill ändå inte veta vad det var som var bättre än mig.
Listan utökad av Bruden 070714 och eftersom hennes förslag till anledningar klingade extremt bra i tillsammans med mitt ego så utökar jag listan:
"Det har hänt något fantastiskt. Jag har fått min första orgasm!"
Åh vad roligt! var min första reaktion. Men innan jag hann tänka klart den tanken slog det mig plötsligt att jag med andra ord aldrig lyckades få henne att komma under vårt halvår tillsammans. Mitt ego fick sig en liten törn och självsäkerheten ramlade i backen som en ivägsvingad pannkaka. Här går man runt och tror att man är Guds gåva till kvinnan (jag skulle önska att jag var ironisk, men det finns ta mig tusan en liten gnutta i mig som tror att jag är det ändå) och så blir man både kraschad, överkörd och jämnad med marken.
Låter jag bitter?
Det är jag inte. Jag är jätteglad för hennes skull. Och istället för att bli bitter över min oförmåga ska jag genast klottra ner ett antal anledningar till att det inte var mitt fel att hon inte kunde komma med mig. Är det något jag är bra på att reparera så är det mitt ego.
Rimliga förklaringar till utebliven orgasm:
1. Eftersom jag är en jävel på att laga god mat så åt hon alltid för mycket och orkade med andra ord inte njuta av sexet.
2. Eftersom hon hade en vägg full med kort på sina ex var min prestationsförmåga något försämrad.
3. Eftersom jag är så grymt snygg så blev hon nervös i min närvaro. (Okej, den var bara halv-rimlig, men kvalade ändå in på listan.)
Nu känns det lite bättre.
Och som sagt, jag är jätteglad för hennes skull. Men jag vill ändå inte veta vad det var som var bättre än mig.
Listan utökad av Bruden 070714 och eftersom hennes förslag till anledningar klingade extremt bra i tillsammans med mitt ego så utökar jag listan:
4. Hela hennes förmåga att få orgasm hade bara med henne att göra och nu har hon tagit itu med något litet trauma som satt ivägen på den tiden ni dejtade.
5. Hon har en väldigt specifik fetisch som hon inte vågade nämna för dig eller knappt visste om själv, plötsligt var det någon som råkade penetrera henne med en rosa hårborste från 1985 och vips bom kom hon.
Bruden
Vem får vårdnaden om sexleksakerna?
När ett flatpar gör slut måste de båda (eller fler om man är lite poly av sig) komma överens om ett antal olika regler sinsemellan och även dela upp olika gemensamma ting emellan sig. I vårt fall är det största problemet katterna. Eftersom katter sägs vara ett ganska tydligt flatattribut kan man lugnt kalla oss lesbiska eftersom vi hade sju stycken som mest. Nog för att hälften av dem var kattungar. (3,5 kattungar är hälften på 7 katter i och med att en var halvstor. Jag kan min matematik.) En av katterna var min, men eftersom den vant sig vid att vara ute kändes det taskigt att ta in den i min lägenhet på tredje våningen där den förevigt skulle få viga sitt liv åt att titta på fåglarna genom fönstret och tugga på mina döda blommor på balkongen. Vi löste problemet genom att Skräpet (min katt) får bo kvar tills jag hittar någon snäll själ som vill förbarma sig över den.
Problem nummer två. Vem får dildosarna? Ska man ens spara dem? Om vi ska gå vidare med nya brudar, är det kul att använda samma dildo då? Än så länge bor dildosarna kvar hos henne. Egentligen är de inte så mycket att hurra för eftersom den ena fått kortslutning och den andra luktar bränt. (Som jag ältat i tidigare inlägg.) Egentligen tror jag vi gör bäst i att spara pengar och köpa nya helt och hållet.
Det verkar inte finnas några generella regler eller normer kring hur man delar upp gemensamma saker av den här typen. Hur brukar alla andra göra? Dessa konflikter verkar lösas/inte lösas i det fördolda. Tips någon?
Problem nummer två. Vem får dildosarna? Ska man ens spara dem? Om vi ska gå vidare med nya brudar, är det kul att använda samma dildo då? Än så länge bor dildosarna kvar hos henne. Egentligen är de inte så mycket att hurra för eftersom den ena fått kortslutning och den andra luktar bränt. (Som jag ältat i tidigare inlägg.) Egentligen tror jag vi gör bäst i att spara pengar och köpa nya helt och hållet.
Det verkar inte finnas några generella regler eller normer kring hur man delar upp gemensamma saker av den här typen. Hur brukar alla andra göra? Dessa konflikter verkar lösas/inte lösas i det fördolda. Tips någon?
Underbara du
Ponera att jag har haft ett förhållande under ett tag och att det eventuellt tog slut i förra veckan. Typ. Ponera också att jag igår tog hem alla saker igen i min trogna gamla vapendragare Volvon. Om så var fallet, men jag inte riktigt vill skylta med det så kan jag ju ändå säga att jag mår bra trots omständigheterna. Jag hoppas att bruden som stod för andra hälften av förhållandet också mår bra. Hon är bland de bästa av alla brudar. Så mycket roligt som vi har haft tillsammans. En intensiv berg- och dalbana skulle jag kanske kalla vårt förhållande. Men med fler berg än dalar, helt klart.
Det kommer att krävas tid att bygga upp någon sorts relation igen. Men jag vill ge det så många försök som det går för att kunna behålla henne i mitt liv. Hon har lärt mig mycket, både om livet och om mig själv och det kommer jag alltid att vara tacksam för. Hennes lättsamma sätt och glada syn på livet, hennes humor och råa skämt, hennes kaxiga attityd och hennes känsliga inre där all hennes värme och omtänksamhet bor.
Hur vet man egentligen när det är tid att gå vidare? Jag har inga bra svar på det och jag vet inte varför den tiden blev just nu. Det enda jag vet är att hur arga vi än kan vara på varandra så kommer det ändå alltid att finnas ett band mellan oss, en sorts förståelse som bara hon och jag delar. Att göra slut låter så hårt, kallt och definitivt. Jag vill inte se det som ett slut, utan som ett förhållande i förändrad form. Hur mycket vi än kan ha sårat varandra och hur mycket vi än har bråkat om vems fel det var så hoppas jag att vi ska kunna skapa en helt ny vänskap som bygger på andra hörnstenar än vårt förhållande gjorde. På så sätt tror jag att vi båda kommer att börja må väldigt bra. I alla fall i sinom tid.
Det kommer att krävas tid att bygga upp någon sorts relation igen. Men jag vill ge det så många försök som det går för att kunna behålla henne i mitt liv. Hon har lärt mig mycket, både om livet och om mig själv och det kommer jag alltid att vara tacksam för. Hennes lättsamma sätt och glada syn på livet, hennes humor och råa skämt, hennes kaxiga attityd och hennes känsliga inre där all hennes värme och omtänksamhet bor.
Hur vet man egentligen när det är tid att gå vidare? Jag har inga bra svar på det och jag vet inte varför den tiden blev just nu. Det enda jag vet är att hur arga vi än kan vara på varandra så kommer det ändå alltid att finnas ett band mellan oss, en sorts förståelse som bara hon och jag delar. Att göra slut låter så hårt, kallt och definitivt. Jag vill inte se det som ett slut, utan som ett förhållande i förändrad form. Hur mycket vi än kan ha sårat varandra och hur mycket vi än har bråkat om vems fel det var så hoppas jag att vi ska kunna skapa en helt ny vänskap som bygger på andra hörnstenar än vårt förhållande gjorde. På så sätt tror jag att vi båda kommer att börja må väldigt bra. I alla fall i sinom tid.
Ett stycke regnig Gatufest, tack
Sundsvall Pride var kul, men jag skuttade istället ut på området för att kolla in The Ark som uppträdde på stora scenen. Ola var grym som han oftast brukar vara enligt min mening. Han ropade "Sundsvall!" varje gång han tyckte att publiken var för tyst. Vi beräknade antalet utrop till 35, så antingen var publiken väldigt tråkig och behövde livas upp, eller så behövde Ola hela tiden upprepa ordet Sundsvall för att det inte skulle försvinna från närminnet. Vad vet jag. Det hade varit pinsamt om han helt plötsligt ropat Östersund eller något. Sekundärskam på hög nivå.
Den bästa festivaldagen var fredagen, ösregn och kyla till trots. Var på förfest där vi alla var snygga för att två meter ut i regnet se ut som ett gäng nybadade afghanhundar − med geggiga skor. Eftersom jag inte direkt är känd för att planera så hade jag naturligtvis inget paraply. Inga turkosa stövlar heller, som fröken F. Jag hade mina bruna, trasiga pumadojjor som drar åt sig fukt lika snabbt som Svamp-Bob Fyrkant.
Jag trodde att jag hatade regn. Men det visade sig att den ljuva känslan som infann sig i det stora publikhavet ifrån ljudet av Sahara Hotnights och neonljuset som då och då glänste till i blicken skapade en oerhörd lycklig och harmonisk känsla i bröstet. Trots att regnet rann nerför kinderna och suddade bort alla spår av snygghet.
Ju blötare och kallare fötterna blev desto varmare blev jag inombords. Det visade sig också att bruden som stod framför mig och hoppade omkring så mycket var min syrra så vi började hoppa runt tillsammans istället. Min syrra är bra. Hon är en sån som vaktar utanför bajjamajjan med sitt liv eftersom hon vet att jag är för full för att låsa ordentligt.
När jag tänker efter så var de inte så mycket Sahara Hotnights, eller musiken, eller ljuset eller regnet. Det var stämningen.
Gatufest. Polare. Alkoholrus. Eufori.
Försmak av Pride
Befinner mig i Sundsvall för att Prajda loss lite innan den riktiga Priden. Bra och kul initiativ! Kul att norrland kan skrapa ihop sitt alldeles egna lilla Pridetåg! Ikväll ska det bli stor gayfest. Roligt roligt!
http://www.sundsvallpride.se/
Här var flatorna
Det visade sig sedermera att gayfolket hade sparat sig från fredagens gayaktiviteter för att istället inta öltälten som står placerade på torget at the moment. Riktigt trevligt. Det fanns läggningar för alla smaker under de hängande tygtaken skulle jag gissa. Såg några butchflator, några femmeflator i butchflatornas knän, några femmebögar, en bög med världens vackraste ögonfransar, en helrosa bög, ett gäng transor och sen alla kanske någon var heterosexuell också. De flesta var nog i och för sig bara sexuella. Eller osexiga för den delen.
Jag träffade en cool brud från QX och hennes ex. de var hur trevliga som helst. Det tog en sekund innan jag kunde koppla ihop henne med mitt ex, men jag är inte direkt förvånad. Inte förvånad alls faktiskt. Det är bara ytterligare ett bevis på att gayvärlden är överraskande trång.
Jag är nyligen hemkommen från festdag nummer två i ordningen. Min taktik är att öka alkoholintaget gradvis dag för dag för att minska risken att skåla ut sig inför följade dag. På söndag är jag ledig så lördagen blir min final.
Jag har till och med köpt nya skor!
Jag träffade en cool brud från QX och hennes ex. de var hur trevliga som helst. Det tog en sekund innan jag kunde koppla ihop henne med mitt ex, men jag är inte direkt förvånad. Inte förvånad alls faktiskt. Det är bara ytterligare ett bevis på att gayvärlden är överraskande trång.
Jag är nyligen hemkommen från festdag nummer två i ordningen. Min taktik är att öka alkoholintaget gradvis dag för dag för att minska risken att skåla ut sig inför följade dag. På söndag är jag ledig så lördagen blir min final.
Jag har till och med köpt nya skor!
Grillen är tänd
Det är 23 grader, grillen är tänd och en massa skön musik ekar ur högtalarna. Solen skiner, himlen är blå, cidern är öppnad (jag vet, flatminuspoäng, but still...) och jag har ännu inte gått in i väggen av att ha två heltidsjobb. Kan det bli mer perfekt?
I veckan är det festival. Vi har redan börjat förställa för att få den rätta stämningen. På torsdag är det Pridefest. Hoppas att det kommer mycket folk!
Nyss rymde en kattunge. De är så små så att de lätt försvinner. Jag sökte överallt för att hitta den liggandes inuti påslakanet i täcket.
Åh, det är såna här perfekta stunder som man vill spara i en liten burk för att kunna plocka fram dem senare i vinter när man blivit dumpad, bedragen, avskedad, fått fel hårfärg hos frisören och gjort hål i grenen på favvo-jeansen...
I veckan är det festival. Vi har redan börjat förställa för att få den rätta stämningen. På torsdag är det Pridefest. Hoppas att det kommer mycket folk!
Nyss rymde en kattunge. De är så små så att de lätt försvinner. Jag sökte överallt för att hitta den liggandes inuti påslakanet i täcket.
Åh, det är såna här perfekta stunder som man vill spara i en liten burk för att kunna plocka fram dem senare i vinter när man blivit dumpad, bedragen, avskedad, fått fel hårfärg hos frisören och gjort hål i grenen på favvo-jeansen...