Femmelicious

Dagens fråga:

Hej!

Håller på och känner efter var jag står... Svårt... Kan du hjälpa mig, tror du?

Kände igen mig i det du skriver. Ritade bystiga kvinnor på mina teckningar när jag var liten, var imponerad av hur vacker min ena klippdocka var... =) Brydde mig inte så mycket om Ken när jag lekte med Barbie heller. =) Avgudade en av mina kvinnliga lärare i lågstadiet. Hade en väldigt bra vän som jag "lekte" (inget sex, men något på den vägen) med. Var också "besatt" av henne, hon var mitt allt!

När vi fick i uppgift att skriva en historia skrev jag om ett lesbiskt par... Frågade alltid min bästa vän om vad hon skulle säga om jag var lesbisk (detta var i högstadiet).

Har varit kär, antar jag, i en tjej som jag aldrig fick kontakt med.

Har dock bara haft relationer med killar, som jag alltid avslutat. Inte känt så mycket sexlust med dessa killar mot slutet av vår relation. Har funderingar kring om relationen avslutades för att jag inte kände någon lust längre eller om det har varit så att jag avslutat förhållandena för att det inte känts rätt och att lusten därför avtagit...?

Jag antar att jag bara borde prova...!? Men så svårt. Önskar att någon kunde säga att jag är det ena eller det andra...!

Vad tror du om lilla mig?

Varma hälsningar

Fisken

Femmelicious svarar:

Bara för att man är en tjej som inte hittat någon schysst snubbe som får ens hjärta att slå dubbelslag eller som man är så attraherad av att man glömmer blinka så behöver det ju inte betyda att man är lesbisk. Men samtidigt så behöver det ju inte betyda att bara för att man inte känt samma sak för en tjej så är man hundra procent hetero.

Jag var som du. Jag hade flera förhållanden med killar. Det var inget fel på dom. Jag var lycklig, men samtidigt kändes det som att det var någonting annat som jag väntade på. Det fanns en känsla av att jag fortfarande sökte något, men jag visste inte vad. Jag trodde att det skulle försvinna bara jag började gymnasiet / fick nya kompisar / flyttade till Stockholm / gick ner i vikt / bytte frisyr. Men vad jag än gjorde så fanns ändå den där känslan av att allt inte var fulländat inom mig. (Så kan man ju förmodligen känna även om man inte råkat undertrycka sin sexuella läggning, men jag tror att det var det som hände mig, för det gick över när jag insåg hur det låg till.)

Att "prova" är ju ett råd som jag också fick när jag var i din situation och desperat sökte råd från alla flator som verkade rutinerade på QX. Men som du sa så är det inte så lätt. Jag "provade" i alla fall, med första bästa tjej som dök upp. (Hon var väl också lika nyfiken antar jag. Träffade henne på QX.) Men efteråt trodde jag att jag var straight igen, eftersom det inte klickade någonstans. Jag kom däremot fram till insikten att det kanske var just HENNE jag inte klickade med. Det krävs ju lite mer än att det är EN TJEJ vilken som helst för att man ska bli kär. Men vips en dag så blev jag kär i en annan tjej och hon blev kär i mig. Då insåg jag och bitarna föll på plats.

Jag tror det är svårare om man inte känner någon annan som är gay. Känner man andra kan man känna igen sig i dem och känna sig trygg i att man absolut inte är ensam. Heteropolare är ju också guld värda, men de förstår ändå inte riktigt fullt ut. Därför skulle jag, om jag var du, skaffa mig ett konto på QX på direkten och spana runt lite på lokalflatsbefolkningen där du bor. (Om du inte redan har ett konto.) Prata med folk, be att de berättar om sina erfarenheter, vad du nu än är nyfiken på eller undrar. Råkar du finna någon intressant och de råkar tycka att du är intressant, ja men vad roligt! Om inte, så stressa inte. Man kan ju träffa folk överallt, och rätt som det är så blir man totalt knockad av någon. Börja leta lite gay-polare så sköter resten sig själv!