Tjej + tjej = Barn?
När jag var 16 och tillsammans med min första pojkvän (det höll i fyra år) så var jag jättenervös att jag skulle råka bli med barn. (Trots att skydd alltid användes.) Jag vet jättemånga som när de är äldre tänker: "Ja men blir det så blir det!" Det är svårt att tänka så när man är tillsammans med en tjej. Det finns liksom inte så mycket utrymme för att råka bli med barn. (Om man förutsätter trohet och inga skumma trekanter med oskyddade pojkar förstås.)
Jag och sambon hamnade i en diskussion om barn häromdagen. Hon är också väldigt barnkär och vill bli mamma någon dag. (Inte nu alltså, det vill inte jag heller. Men NÅN dag.)
Men liksom. Jag känner inga lesbiska som skaffat barn tillsammans. Jag vet en hel del om HUR man gör, men inget om känslomässiga bitar. Typ hur kommer man fram till om vem som ska bära första barnet? Hur känns det för "medmammans" föräldrar? Ser de sig som självklara mor- och farföräldrar? Är det inte lätt att bådas önskan och bild om mammarollen inkräktar på varandras roller? Hur pass jobbigt är det att genomgå själva skaffa-barn-processen? Hur mycket kostar det?
Egentligen vet jag inte varför jag skriver det här, för det finns inga konkreta planer. Men det är i alla fall mysigt att veta att man delar en dröm.
Hej,
Halkade in här på bloggen av en slump och läste senaste inlägget här. Jag har ingen vidare bra koll på de frågor du funderar över, men vet att både ensamstående och lesbiska tjejer åker till Danmark för insemination. Det finns såklart andra sätt att lösa det också.
Har du sett sajten "Familjeliv"? Det finns ett Queerforum där, där kan du säkert hitta fler med samma funderingar - men kanske fler svar än du själv har :-) http://www.familjeliv.se/Forum-1-145/
Lycka till när det nu blir dags!
Två sobril och en bettskena handlar om två brudar och deras barn. Hon kan säkert svara på många av dina funedringar om inte annat så är hennes blogg ett svar i sig.
http://lillmuppen1.blogspot.com/
nu ska ju inte detta bli någon debatt, men jag har hört att om man insemineras i danmark får den "icke-gravida" partnern inte adoptera i sverige, eftersom man i sverige måste veta vem fadern är och i danmark är inseminationen anonym.
Det är många år tills jag vill ha barn, men jag har också funderat mycket på det där. Vad kommer min tjejs föräldrar känna och hur kommer min tjej känna? kommer barnet se oss som lika mycket mammor båda två? det är lurigt. av någon anledning så är "vem ska bära första barnet" redan löst hos oss. men det är väl för att jag är några år äldre då.
Att den icke-gravida mamman inte får adoptera i Sverige efter insemination i Danmark stämmer inte. Man gör en s.k närståendeadoption. Man visar helt enkelt upp inseminationspapprena från Danmark och så läggs faderskapsutredningen ner. Fördelen med att inseminera i Sverige är att medmamman är rättslig förälder redan från början.
Ja, det finns mycket att fundera på i den här frågan.. För oss blir det knepigt att särskilja barnets morföräldrar, eftersom barnet kommer att få tre morfar och två mormor, mormödrarna delar även samma förnamn, så det kommer bli två mormor X. Lustigt. Jag antar att barnet själv kommer på nåt fyndigt sätt att särskilja dem. Hehe
Jag har kompisar som precis har skaffat ett barn tillsammans och det verkar som att allt faller naturligt på plats. Barn som adopteras till ett par (oavsett könskonstellation) verkar ju inte ha problem att klara ut det här med mormor och morfar och så vidare. Det är ju väldigt många barn idag som har flera föräldrar av olika kön. Handlar det verkligen om två mammaroller? Är det inte två föräldraroller? Hur som så är det väl bra att man börjar fråga sig sådant redan nu, för det är inte lika enkelt som för man och kvinna att skaffa barn för två tjejer.
Det jag vet är att i Malmö är det ingen kö till insemination, så det är bara de två åren man måste bo ihop som man först ska ta sig igenom.
Tidigare var det så att om två tjejer skaffade barn i Darnmark så blev det problem med närståendeadoptionen, kul att höra att det har ändrats.
Nu har jag babblat på tillräckligt länge. Ha en skön helg