Det absurda i det absurda
Man upptäcker inte det absurda i det hela förän man, som jag i fredags, skulle förklara alla relationer för en utomstående. Så där svart på vitt i någon annans öron förstår jag att hela min omvärld ibland med fördel kan liknas vid ett stort incestuöst sexualsekts-harem där alla har pippat både varandra och varandras ex. Men så här mitt i smeten har man ändå rätt bra koll och det absurda försvinner någonstans på vägen.
Alla relationer hit och dit till trots så skedde inga större tragedier/vredesutbrott/otrohetsaffärer eller dylikt vilket var skönt. Min egen svartsjuka fick högsta betyg då den lyste med sin frånvaro. Jag brukar inte vara så svartsjuk i vanliga fall heller. (Vissa skulle till och med kalla mig dumt naiv och blåögt korkad.) Men när exen vimlar runt så där i ögonvrån vart man än kollar kan ju läget bli annorlunda. Men allt gick väldigt bra. Jag och en av brudarna fann varandra till och med så bra att vi hamnade i djupa diskussioner om livet, kärleken, framtiden och huruvida vi såg tjocka ut för kvällen eller inte. Som sagt, en mycket trevlig afton med trevliga människor!
En släng av dildoarm
Dildoarmen har främst satt sig på högerarmen eftersom jag är ytterst högerhänt. Jag antar att man skulle ha kunnat jämna ut mjölksyran under akten om man bytte arm emellanåt, men som sagt så är jag helt handikappad om högerhanden blir bänkad.
Jag undrar om detta i längden kommer att bidra till en biffig högerarm och en tanig vänsterarm. Det är sånt här man måste fundera igenom innan man bestämmer sig för att bli lesbisk.
Lång, lesbisk och lycklig
Jag är relativt lång. Jag har alltid haft komplex över att jag alltid varit längst bland mina vänner. (Nu råkade mina kompisar i högstadiet tillhöra släktet pygmé och därför såg jag i jämförelsen med dem ut som jätten Gluff-Gluff.)
Saken blev inte bättre för att min första pojkvän, (jo det var somsagt långt innan min lesbiska era) var tre centimeter kortare än jag. Ve och fasa. De där tre centimetrarna blev till tre väldigt stora och problematiska dystra moln över min nyvunna lycka. Töntigt, tyckte mina kompisar. (Som aldrig någonsin skulle riskera att möta en kille som var kortare än dem utan att vara ett litet barn. Eller dvärg.)
Killen i fråga hade också problem med de där tre centimetrarna. Varje centimeter blev som ett bevis på hans omanlighet och hans mindervärdeskomplex växte sig allt större. (Tills han kände ett behov av att återfå sin manlighet tillsammans med en liten chic brud i en dusch, men jag är inte bitter. Längre.)
Egentligen borde det inte spela någon roll. Och det gör det inte heller så länge man älskar varandra. Min mamma och pappas bästisar är ett levande bevis på att längden inte har någon betydelse. Han ser ut som en gråsugga och hon ser ut som en trafikskylt bredvid. Men de är jättesöta och jättelyckliga.
Men varför bryr man sig då? Det har jag ingen aning om.
Flickvännens kompis H beklagade sig för en tid sen. Hon och hennes kille är lika långa, och det medför platta skor för henne. Nu tycker ju jag att det är skillnad på lika lång och tre centimeter längre, men jag kan ändå relatera till hennes känslor.
Nu är det ju så att min flickvän är ett helt huvud kortare än mig. Så jag är återigen jätten Gluff-Gluff. Visst kan jag tycka att det är lite jobbigt, men samtidigt så måste ju en vara längre än den andra om man inte är lika långa.
Kompisen H tittade anklagande på oss och sa: "Det är så orättvist! Ni lesbiska kan ta mig tusan vara hur långa ni vill, det är ingen som bryr sig om att fel person är längre än den andra! Om ni två står och hånglar ute på gatan är det ju ingen som kommer att tänka på att den ena är längre än den andra. Ni fattar inte hur lyckliga ni är!"
Jag garvade högt och insåg att flatigheten har fler fördelar än de som är synliga med blotta ögat.
Saknar du inte den "äkta varan?"
Om någon mot förmodan skulle ha missat det så är ju jag en tjej som har sex med andra tjejer. Ibland får jag frågan om jag inte saknar den "äkta varan" eller "the real thing, liksom". Först har jag varit oförstående eftersom the real thing för mig verkar skilja sig mot det där real thinget för andra. Om vi nu förmodar att the real thing för de som frågar är samma sak som det manliga könsorganet så kan jag på en gång säga nej. Jag har inte saknat det manliga könsorganet när jag har sex med tjejer. Det finns flera anledningar till detta:
1. Penetration är en relativt liten del inom sex.
2. Fingrar kanske är relativt små, men kan däremot böja sig i diverse lirkiga och roterande rörelser.
3. Vill man ändå ha något stort och dunkande i sig så finns ju Dubbeldildon.
När två tjejer använder dubbeldildon kan de göra precis samma ställningar som vilket heteropar som helst, men med fler variationsmöjligheter. För mig känns missionären rätt bra. En stund. Sen är den rätt tråkig. Det gäller alltså missionären-sex både med killar och tjejer. Fördelen med tjejsex är alltså att man då kan variera och göra något helt annat. Variationen kommer så mycket lättare för två tjejer eftersom sexet kräver lite kreativitet från båda sidor. Ingen kan lägga sig ner och säga: "Älskling, jag orkar inte riktigt ikväll, är det okej om jag bara ligger här?" (Citat: mig själv i ett heteroförhållande.)
För er som inte förstod så kan jag göra en pedagogisk liknelse. Jag är laktosintolerant, därför brukade jag dricka havremjölk förut. Havremjölken var då ett substitut till den "äkta varan". Och inte alls lika god. Tjejsex är inte som havremjölk. Tjejsex är som Valios laktoslåga mjölk som smakar exakt likadant som vanlig mjölk, men med fördelen att man mår så mycket bättre av den och kan dricka så mycket mer.
Vi har förövrigt köpt en lägenhet nu!
Tunna väggar
Igår gjorde jag den fasansfulla upptäckten att flickvännens granne nös i lägenheten bredvid. Det var inte själva nysningen som skrämde mig, utan hur väl den hördes genom väggen. Och då hade jag ändå musik igång. Det slog mig plötsligt att anledningen till varför jag trott att lägenheten är väldigt bra ljudisolerad egentligen beror på att grannarna inte låter så mycket. Några vilda högljudda nätter passerade revy för min inre syn och jag blev lite röd om kinderna.
Igår morse hade jag skjutsat flickvännen till jobbet och skulle sedan tillbaka till hennes lägenhet. Jag hade oborstat knullrufs, sömn i ögonen och svarta mysbrallor eftersom jag inte fixat i ordning mig bara för att sitta i bilen. När jag som bäst står och fumlar med nycklarna i dörren hör jag ett nyfiket och hest litet "nej men god morgon på dig!" Jag tittar upp och möts av ett frågande ansikte som undrar ungefär varför jag är på väg in i hennes grannes lägenhet. Sen känns det som att hon granskar mig en gång till som för att försöka förstå kopplingen med alla de ljud hon måste ha hört nattetid de senaste månaderna.
När man ser in i en gammal hederlig dams oskuldsfulla ögon är det lätt att känna lite skam över de inte allt för oskuldsfulla saker man ibland ägnar sig åt nattetid (och ibland på morgonen, en snabbis efter frukosten, sådär vid lunchtid, en snabbis innan middagen och ibland efter middagen om man inte åt för mycket.)
Undra om hon ens vet vad lesbisk är, tänkte jag och kände en stark lust att vara tio år och lyssna på farmors godnattsagor istället för att vara en halvvuxen, ohederlig lesbian som förmodligen inte kommer till himlen, i alla fall inte om de överdrivet religiösa får bestämma.
Men det finns en positiv sak med det hela. Eftersom de flesta tar för givet att om en tjej stönar på natten, och det är en tjej som bor i lägenheten, så är det förmodligen samma tjej. Därför kan jag stöna hur högt jag vill och kommer ändå att gå fri från misstankar. Värre är det för flickvännen.
Lesbiska system
Det här med fotboll är inte riktigt min grej hur som helst. Jag satt mittemellan lillebror och flickvännen och båda två är väl insatta i fotbollsvärlden. Flickvännen var rädd att jag hade tråkigt, men det hade jag inte. Det finns så mycket att titta på och så många människor som rör sig. Det är sällan jag orkar följa bollen med blicken, men jag tittar lite runt omkring, lite på allt möjligt. Kallt som i en frysbox var det också.
Min blick fastnade dock hela tiden på reklamen nere på planen. En illgrön skylt med texten L.E.B system fångade min uppmärksamhet. Är det bara jag, eller kan det associeras till helt andra saker än att handla om "att utveckla och leverera standardsystem med tillhörande kringtjänster"? Förmodligen är det bara jag som ser vad jag vill se, hör det jag vill höra och associerar till det jag vill associera till. Som vanligt.
Bruden M är arg på mig. Man måste lära sig att allt man gör har effekter på människor runt omkring. Särskilt på sina ex. Jag hatar att vara osams med henne. Det har gått bra så länge nu, även fast det har varit jobbigt för både henne och mig. Nu svarar hon knappt när jag ringer och skulle lätt kunna vinna mästerskap i minst tecken per SMS.
Det här med Lesbiska system återigen. Om man spinner vidare tanken med L.E.B system skulle man kunna utveckla en god utvecklingsmöjlighet för många infekterade flatrelationer. Här handlar det om att på ett enkelt sätt kartlägga missförstånden/ilskan och systematisera flathjärnan så att flatvärlden på minst möjliga sätt kan komma och bita dig i rumpan när du minst anar det. En helteckande standardlösning som utvecklar flatrelationerna och uppgraderar dem till nästan mellanmänsklig kommunikation. Utan krusiduller, utan känslosamma missförstånd som stegras till hysteriska raseriutbrott, utan svartsjuka som kväver vänskapen. Ja nästan som en vuxen och mogen relation alltså. Det vore skönt.
Okej, nu är jag lite bitter och cynisk. Men det är jag medveten om. Jag är bara så less på att vara osams.
Jag är bara så lesbisk ibland
1. Vi har baggy brallor.
2. Vi har kort spretigt hår.
3. Vi känner alltid en flata som heter Anna. (Källa: Bruden.)
4. Vi har katt/katter.
5. Vi har pippat hälften av våra kompisar (som ju är våra ex.)
6. Typ nio av tio av oss är deprimerade och har försökt ta livet av oss. (Källa: Metro)
7. Vi snusar.
8. Vi blir dökära, sover med varandra varje natt efter att vi träffats och flyttar ihop inom tre månader.
Ja och det här stämmer ju inte alls. Eller...?
Låt oss utvärdera:
1. Jo ibland har jag baggy brallor.
2. Nej. jag har axellångt spretigt hår!
3. Ja jo det stämmer väl...
4. Ja två katter råkar väl finnas med i bilden...
5. Inte hälften. Men tillräckligt många för att en utekväll på gaystället kan kännas som ett rent incestharem.
6. Jag är rädd för allt som sticks, är vasst, gör ont eller är läskigt, så nej. jag har aldrig tänkt ta livet av mig. Jag älskar att leva.
7. Ehh ibland blir det väl en och annan snus kan hända.
8. Ja så var det ju den här punkten då. Jag måste faktiskt erkänna att ibland är jag bara så lesbisk. Idag klockan 10 lades min lägenhet ut på blocket, så nu blir det Samboliv med stort B för mig. Det är jättespännade! Olycksfåglarna kraxar redan i högan sky och den lesbiska sambostatistiken ser tyvärr väldigt dyster ut. Men det struntar vi i. Allt känns jättebra och det värsta som kan hända är att vi ändrar oss och flyttar igen. Man är väl ta mig tusan flexibel! Vågar man inte chansa här i livet så kommer man vakna upp en dag när man är 70 och tänka: Varför vågade jag inte lite mer? Nej så vill inte jag bli.
Så om du är sugen att flytta in i min etta i Norrland så jag har visning på lördag!