Femmelicious

Igår gjorde jag den fasansfulla upptäckten att flickvännens granne nös i lägenheten bredvid. Det var inte själva nysningen som skrämde mig, utan hur väl den hördes genom väggen. Och då hade jag ändå musik igång. Det slog mig plötsligt att anledningen till varför jag trott att lägenheten är väldigt bra ljudisolerad egentligen beror på att grannarna inte låter så mycket. Några vilda högljudda nätter passerade revy för min inre syn och jag blev lite röd om kinderna.

Igår morse hade jag skjutsat flickvännen till jobbet och skulle sedan tillbaka till hennes lägenhet. Jag hade oborstat knullrufs, sömn i ögonen och svarta mysbrallor eftersom jag inte fixat i ordning mig bara för att sitta i bilen. När jag som bäst står och fumlar med nycklarna i dörren hör jag ett nyfiket och hest litet "nej men god morgon på dig!" Jag tittar upp och möts av ett frågande ansikte som undrar ungefär varför jag är på väg in i hennes grannes lägenhet. Sen känns det som att hon granskar mig en gång till som för att försöka förstå kopplingen med alla de ljud hon måste ha hört nattetid de senaste månaderna.

När man ser in i en gammal hederlig dams oskuldsfulla ögon är det lätt att känna lite skam över de inte allt för oskuldsfulla saker man ibland ägnar sig åt nattetid (och ibland på morgonen, en snabbis efter frukosten, sådär vid lunchtid, en snabbis innan middagen och ibland efter middagen om man inte åt för mycket.)

Undra om hon ens vet vad lesbisk är, tänkte jag och kände en stark lust att vara tio år och lyssna på farmors godnattsagor istället för att vara en halvvuxen, ohederlig lesbian som förmodligen inte kommer till himlen, i alla fall inte om de överdrivet religiösa får bestämma.

Men det finns en positiv sak med det hela. Eftersom de flesta tar för givet att om en tjej stönar på natten, och det är en tjej som bor i lägenheten, så är det förmodligen samma tjej. Därför kan jag stöna hur högt jag vill och kommer ändå att gå fri från misstankar. Värre är det för flickvännen.