Femmelicious

Förut bodde den en snäll och trevlig barnfamilj under oss. Förutom lite bebisskrik ibland så hörde man inte så många oljud därifrån. För ett par månader sen flyttade den trevliga barnfamiljen ut och istället flyttade det in ett ungt heteropar, typ 25+ ungefär. Nu saknar jag barnskriken... De har bytts ut mot höga tjut och grymtande stönanden var och varannan stund. På natten är kanske en sak, det är kanske så att det hörs lite extra eftersom allt i huset är så tyst nattetid. Men nu sitter jag här en tisdag klockan halv elva på dagen och försöker skriva en hemtenta i kommunikation. Mina försök att ignorera tjuten går inte så bra. Det låter som om att de hade sex typ ute i min hall, och inte i våningen under. Mest hörs hennes gälla "Aaahhh, aaaahhhhh!!!" Men också hans lite mullriga, bullriga "Uuuuurrrghaaaaahhh!!!"

Ibland känner jag mig som en gammal kärring som inte har något annat att göra än att klaga. Men jag blir galen ändå. Måste de skrika så där? Blir det skönare då? Det handlar inte om några pustningar och stönanden. Det ger man ju ifrån sig själv i var och varannan situation. Men att skrika så att man VET att man hörs i hela huset, och att man VET att vi hör dem så bra att vi nästan tror att vi är med i sexleken. Och VI vet ju att DOM vet att VI vet att DOM pippar, eftersom han till och med har skämtat om att dom är lite högljudda.

Jag och sambon bryr oss egentligen inte så mycket. Men jag undrar var gamla tanten på första våningen tänker. Hon är så söt och oskuldsfull så jag inbillar mig att hon mår ytterst dåligt över att finna sig själv i närheten av sådan lusta. Eller så kanske det egentligen är hon som är den skyldige ända från början. Vad vet man. Fast näe. Det måste vara heteroparet under oss.

Förhoppningsvis kanske de många stönande skriken tillslut resulterar i ett gäng härliga barnskrik. Jag längtar och hoppas.

Jag är en sann hår-hemmafixare. Ibland blir resultatet bra. Ibland mindre bra. Idag blev det mindre bra. Eftersom jag har en del röda pigment i håret är det ytterst lätt hänt att håret blir grönt om man inte är försiktig med de askigare nyanserna. Här är den hårfärg som jag ville ha:
(Det är alltså inte jag på bilden, jag vill bara ha hennes hårfärg.)

Nu är man 23 och faller därför inom ramen för den obligatoriska cellprovskontrollen. I måndags var det därför dags. Det är inte första gången jag går till gynekologen, men ångesten är inte mindre ihärdig för det. Jag klev upp och duschade på morgonen och hade en lång överläggning med mig själv kring huruvida jag skulle raka bort millimeterstubben eller inte. Man vill ju inte se för nytillpiffad ut - då kanske gynekologen får för sig att man piffat till sig bara för gynekologbesökets skull. Pinsamt ju. Men samtidigt vill man ju inte se pupp-skäggig och orakad ut när man inte brukar göra det i vanliga fall heller. Jag beslöt mig för att lämna tvådagarsstubben eftersom jag fruktade röda prickar som gynekologen kanske skulle kommentera eller ännu värre - misstänka någon konstig könssjukdom. Ve och fasa.

Jag och flickvännen har startat ett (evighets?)projekt. Vi renoverar och köper nya möbler. Häromdagen befann vi oss därför på IKEA. Vi hade lånat svärfars Volvo kombi så att vi kunde packa in hejdundrandets många platta paket. Nu visade det sig att paketen inte bara var platta utan också väldigt långa vilket resulterade i att flickvännen fick skjuta fram passagerarsätet så långt att hon immade igen rutan med näsborrarna. Paketen stack ändå ut två decimeter.

Flickvännen knöt fast alla paketen och bagageluckan och surrade fast allting på ett sätt som ingen någonsin sett på maken. Knuten innehöll rep, en massa öglor, plastkrokar och en dunk olja (som säkerligen hade en rimlig funktion men som jag aldrig lyckades förstå.) Syftet med knytkalaset i bagageutrymmet var i allafall (som hon förklarade) att bagaget varken skulle kunna röra sig, ramla ut, eller bli stulet eftersom ingen skulle orka sätta sig in att försöka få upp luckan och alla knutar.

Jag tror däremot inte att någon spontanknycker tre paket på 40 kilo på ICA-parkeringen på fem minuter när man måste springa in och köpa lite köttfärs och tamponger. Men så är jag ju blåögt naiv också. Det tyckte i alla fall flickvännen. Så småningom bar det iväg hem och flickvännen ropade att jag skulle sakta ner i alla uppförsbackar. (Det gick tydligen för fort i 40 km/h.)

Problematik nummer ett uppstod i trappuppgången eftersom vi inte har någon hiss. Men två stolta flator som man är så klarar man sig utan starka män, och därför bar vi som två bisonoxar utan att klaga. Eller jag klagade, eftersom jag dagen till ära var iklädd värsta femmeflatsmunderingen med högklackade skor och en liten tight jacka, men det var bara för att jag höll på att ramla hela tiden.

När vi äntligen fått upp hela skiten i lägenheten kom vi på att vi först var tvungna att bära ut möblerna som redan stod där. Vi stötte därför på problematik nummer två när vi insåg att mitt ex har belamrat hela vår vind med sina grejer medan hon hyr ut sin lägenhet och har flyttat till Stockholm. Vi fick pressa ihop vindsgrejerna, på bekostnad av två numera ihoptryckta cyklar och en krokig plastgran. Men det gick.

Just nu bor vi i en trea varanv tre rum av tre möjliga innehåller wellpapp, plast, ikeaskruvar och två galna katter som ser ut att leka fångarna på fortet. En viktig skruv har redan försvunnit. Jag säger inte att det var katterna. Men det var det.

Någon har kräkts i vår trappuppgång. Vem den skyldige är har varit veckans största vardagsmysterium. Vi vet att händelsen inträffade för en vecka sedan, i lördags. Sambon hann både vara på fotbollsträning och komma hem innan spyan upptäcktes. När hon senare skulle gå ut till bilen upptäckte hon det fasansfulla brottet.

En stund senare hade en arg lapp tejpats upp, troligen av tanten under. "Du som har spytt, var vänlig att torka upp efter dig. Det luktar kräk i hela huset!!!" Ingen kände väl sig direkt manad att ta upp den som den fick ligga. Den skyldiga verkade inte återvända till brottsplatsen, eftersom han/hon inte torkat upp. Eller så kanske personen har läs- och skrivsvårigheter och därför inte har uppfattat anvisningen på lappen.

Jag tänkte i tur och ordning gå igenom de misstänkta. Längst ner bor ett svartrockarpar och mittemot en jättejättegammal tant. Dessa är än så länge fria från misstankar eftersom spyan befann sig en trappa ovanför. (I fall de behövde kräkas verkar det ologiskt att de skulle springa en trappa upp. Eller så är det tanken att de ska bli friade eftersom det verkar ologiskt. Man vet aldrig med svartrockare och jättejättegamla tanter.

Våningen ovanför (där spyan fanns) bor en mellangammal tant och mittemot ett ungt par som vi känner lite. Handstilen på lappen verkar vara den mellangamla tantens för den är så här lagomt snirklig och mellangammeldags. Det unga paret trodde att någon som varit hos oss på förfest på fredagen innan gayklubben var den skyldige. Vi upplyste dock paret om att spyan inte uppkommit förän lördag eftermiddag, efter att sambon kommit hem från träningen. Det verkar ologiskt att någon som varit hos oss på förfest återkommit dagen efter bara för att kräkas i vår trappuppgång. Våningen ovanför bor en mamma och hennes vuxna son och mittemot dem bor vi. Sen kommer vinden och alla spöken.

Den huvudmisstänkta är därför i nuläget mammans son, och hans fjortiskompisar. Jag mötte en av fjortiskompisarna i trappan igår och när mina ögon smalnade och jag tittade forskande på henne så tyckte jag att hon såg lite skamsen och misstänkt ut. Eller så undrade hon bara varför en stressad brud som trasslat in sig i mp3-snöret och som är i full färd med att proppa ner en vinflaska i en alldeles för liten väska blängde på henne som om det vore hennes fel att min klocka aldrig synkar med vad jag måste hinna med.

Spyan hade vid det laget torkat in. Den har ju ändå legat där i en vecka, och alla har beklagat sig över annan ingen annan bara kunnat torka upp geggan. Och nu är den bortstädad av städpersonalen, och därmed alla bevis över vem den skyldiga var. Jag kommer aldrig få veta. Det känns lite sorgligt.

Jag har fått för mig att många heterosar tror att lesbiskt sex är väldigt lugnt, fint och vackert. Ja om de inte har kollat på lesbisk porr och därför har en allmänt skev bild av lesbisk sexualitet överhuvudtaget. (De brudarna pippar ju varandra medan de långsamt tittar in i kameran och ser ut att sukta efter en redig karl.) Det kanske är jag som har kollat på skeva porrfilmer förresten, vad vet jag.

Anyways.

Sex kan ju vara väldigt vackert, med fin musik och tända ljus. Det är mysigt. IBLAND. Oftast är jag mer inne på lite mer hardcore. Sex när det är som bäst är svettigt, ångande och euforiskt. (Vem kan komma av lite vackert smek? Jag kan då inte det i alla fall, tyvärr.) Vi har hittat på roliga nya ställningar flera gånger nu den senaste tiden. Utvecklande och sexigt. Nu är det så att på den senaste tiden har vi också utvecklat någon konstig tendens att ha så pass intensivt sex att vi har råkat ut för diverse olyckor under akten.

Sambons axel hoppade ur led för ett tag sen, mina ben har lyckats knaka i de mest konstiga lägen och igår fick jag en saftig fläskläpp från hennes tand. Sitter här idag och hoppas att den ska lägga sig till klockan tre när jag ska till skolan. Eller så får jag helt enkelt låna min polare Rinas nya lip plumper igen. (Man smetar på ett lager, det känns som att läpparna brinner och plötsligt är de så svullna att man knappt kan uttala B och P.) Kanske kan jag bara smeta på den halvan där läppen inte är svullen för att få en jämn och fin tjocklek som jag kan låtsas är tillfogad helt av egen vilja.

Gayklubb i fredags. Det är alltid lika spännande.

I min lilla stad i Norrland har vi bara gayklubb en gång i månaden. Men då är verkligen alla där. Det är the place to be i fall man vill uppdatera sig kring vem som pippar vem, vilka som har gjort slut, vilka som blivit tillsammans med någon annan, vilka som är ovänner och så där. Min flickvän och jag gick dit med några polare. Det var riktigt mycket folk, vilket var himla roligt. Det trista med att det bara är gayklubb en gång i månaden är att många inte inser att det är gayklubb. Jag välkomnar självklart alla heterosar, men de bör ändå känna till att det kan tänkas finnas flator som vill hångla med sina flatflickvänner utan att känna en massa heterosnubbars kåtblickar.

Jag och sambon dansade till någon gammal Michael Jackson låt (jag förstår inte varför det alltid måste vara Michael Jackson, Abba och Carola bara för att det är gaykväll?) och svängde våra lurviga bäst vi kunde. Då kom en snubbe i röda hängslen och skrik-väste i mitt öra att vi var "ett så otroligt snyggt par." Jag svarade "tack" (man är ju trevlig) och vi fortsatte dansa. Han fortsatte också dansa en stund tills han vände sig mot oss igen och frågade om vi inte kunde dansa med dem. Jag garvade lite och dansade vidare. (Man stod ju redan på varandra i princip eftersom det var så mycket folk så vi kunde inte ha dansat mycket närmare dem ändå.) Men sambon var hångelsugen så vi riktade väl ändå mest uppmärksamhet mot varandra. "Men gud vad ni verkar nykära då..." sa snubben och rullade ögonen. "Men kan ni inte dansa med oss istället för bara med varandra?" Ungefär här började jag bli trött på tjatsnubben och kläckte ur mig någonting om att det här var min sambo och att jag dansar med henne så mycket jag vill. Och att det inte behöver handlar om att vi är nykära, för vi dansar hellre med varandra än med dem hur icke-nykära vi än skulle vara.

Nu hörde han ingenting av det där ändå eftersom det var så hög musik. Men jag tror budskapet gick fram när vi tog varandra i handen och gick i väg och hånglade i något annat hörn som var på betydligt längre avstånd ifrån dem. Visst är det kul att få komplimanger, och visst är det kul att höra att jag och min tjej är ett snyggt par.

MEN ÄNDÅ.

Jag vet ju att heterosnubbar av hans kaliber enbart tycker att vi är snygga för att vi ser ut som två feminina brudar som de tror är ute och experimenterar och hånglar med bästisen. JÄTTEHETT. Typ. Jag har aldrig hört om någon brud som gått fram till ett bögpar och stört dem på dansgolvet bara för att hon tycker att de är heta och hoppas på att hon ska få lite uppmärksamhet.

Mitt ex var där med sin nya tjej också. Det skulle bli första gången jag träffade henne så det var roligt. Hon var söt och trevlig! I alla fall så länge hon presenterade sig. (Tre sekunder.) Sen talade hon om att hon tyckte att jag såg mycket bättre ut på kort än i verkligheten och att min hårfärg (vanlig blond) inte alls passar mig. "Nähä?" Sa jag förvånat och förstod inte riktigt vad hon var ute efter. Kanske är hon ganska ny på flatmarknaden så att hon inte har lärt sig att det brukar vara bäst att hålla sig på ganska god kant med sina flickvänners ex eftersom de troligen kommer att fortsätta vara polare trots nya flickvänner. (En flatbruds vänskapskrets består ju ofta av en stor del avdankade ex.) Eller så handlar det inte alls om att hon inte är insocialiserad i flatnormerna utan kanske bara om allmänt hyfs eller dålig uppfostran. Vad vet jag.

Men så länge hon gör mitt ex lycklig så är jag glad för deras skull. Hennes närvarande bidrog faktiskt också till att mitt ex var trevlig mot min sambo (!). Hon tog till och med henne i handen och hälsade. (Här snackar vi stora framsteg.) Det blev inget svartsjukedrama överhuvudtaget, vilket är första gången sen jag och flickvännen blev tillsammans. Tack för det exets nya flickvän! Jag kan nästan förlåta dig för dissadet av mitt utseende bara därför.

Nu sitter jag ensam i datasalen på skolan och försöker skriva C-uppsats. Den är snart klar.
Snart, mycket snart kan jag ana frihetens sötma.
Ikväll ska jag och flickvännen åka hem till svärmor, hennes mamma, och fira henne på födelsedagen!