Femmelicious

Jag har precis börjat julpynta. Det innebär att jag har hämtat en låda krafs från vinden och ställt på hallgolvet. Sedan tog min motivation slut. Sambon A är däremot i full fart med att stryka julgardiner med små tjocka tomtar på. Juligt värre.

Helgen har varit händelserik. I fredags bjöd vi in några kompisar på glöggkväll. Bästa killpolaren C tog med sitt nyaste kompisfynd som är en jättecool snubbe som har ett jättecoolt jobb och som pratar om jättecoola saker. Jag vill också bli kompis med honom och jag och C har redan börjat fila på en strategi om hur vi ska verka mycket häftigare än vi egentligen är och på så sätt behålla honom i vår vänskapskrets och således sola oss i glansen av hans coolhet.

I lördags var vi några som träffades hemma hos kompisen E, och sen drog vi ner på krogen. Det var typ år och dar sedan jag var på en vanlig heteroklubb, så det tog en stund att vänja sig. Det är lustigt att gå ut i en liten stad. Man lyckas alltid träffa på ett halvt dussin personen som man hade hoppats aldrig behöva uppvisa sitt nylle för igen. Bland dem ett ex till ett ex som jag "råkade" knuffa till lite i en trappa på gymnasiet, ett gammalt ragg ur högstadiet som blivit skitlång och töntig, ett hatobjekt ur min klass i gymnasiet som jag på "låtsas" försökt utöva woodoo på och några andra som jag inte ens bevärdigar med att nämna. Däremot träffade jag några trevliga också, typ E från gymnasiet som berättade att hon börjat plugga juridik.

Sedan skulle jag gå iväg på toa och öppnade toadörren. Där stod en panikslagen tjej som i handen höll den andra delen av handtaget som lossnat och gjort att hon suttit inlåst. Hon tackade så hemskt mycket att hon äntligen blev utsläppt. "Inga problem" sa jag chockerat och glömde bort att gå på toa.

Nu har jag varit i Göteborg i tre dagar och åker norröver igen i morgon. Det har varit nice att besöka den här fina staden. Tyvärr har jag mestadels hållit till på mässan, men ikväll ska jag pallra mig bort till Liseberg och spana in deras julpreimär! Man måste ju passa på när man ändå är här.

Jag har en känsla av att Göteborg är en nice gaystad. Min gaydar har pipit till en hel del! Jag skulle till och med kunna tänka mig att flytta hit på heltid. Inte för att jag funderar på att flytta ifrån Norrland, men ibland är det kul att leka med tanken.

I morgon klockan 13.00, norrländsk tid, drar jag söderut för att jobba på utbildningsmässan Kunskap & Framtid i Göteborg torsdag till söndag. Det ska bli trevligt, trots att flygplan är min stora skräck i livet. Ser mest fram emot hotellfrukost fyra dagar i rad dock. Samt att jag ska passa på och träffa exkexet Bruden M som flyttat tillbaka dit efter typ två år i Norrland. Det var jättelängesen jag såg henne så det ska bli kul att hälsa på nere i hennes gamla hoods.

Nu måste jag fortsätta packa.

Jag och A har en liten crush.

Dock inte på varandra utan på Mariette i Idol! Redan första gången hon gled in i TV-rutan vidgades fyra ögon och två hjärtan började banka lite extra här hemma hos oss. Vår gaydar var nära att haka upp sig och vi svor på att äta upp varandras dojjor om det visade sig att hon av någon outgrundlig anledning skulle föredra män framför kvinnor.

Det var obefogad oro som tur va, och vi slapp äta skor. Det visade sig dessutom att A känner hennes tjej. Såklart. Typiskt gayvärlden. Men då fick vi i alla fall anledning att lägga Mariette på hyllan och återgå till att bara vara kära i varandra. Vilken tur! Hur är det egentligen om båda i ett par skulle råka bli kära i samma person? Det måste ju vara jättekrångligt. Får man ha olika veckor då?

Nu är vi istället stolta fans som faktiskt måste inse att vi blivit Idol-knarkare av stora mått. Vi har väl aldrig följt Idol så här intensivt. (I alla fall inte erkänt det.) Det är kul att vara flata när man spelar i samma team som en person som Mariette som är så charmerande och ball! Hon sätter lite guldkant på vår annars ganska oglamorösa och inrutade gayvardag. Det är coolt att vi också är flator och alltså är liiite mer som Mariette än vad alla andra vanliga heterosvensson-bondlurkar är!

Vi röstar sönder våra SMS-tummar.

Tänk att det fortfarande är flera besök om dagen i min lilla bortglömda blogg. Fantastiskt! Jag undrar hur det kommer sig att man trillar in här.

Det är både skönt och tråkigt att jag inte bloggar här längre. Det är skönt eftersom jag numera är ganska anonym igen, som tanken var från början. Det är svårt att ha en anonym blogg när fler och fler får reda på vem man är. Men det är tråkigt också. Det finns ju en viss charm i att vräka ur sig sina vardagliga funderingar och bryderier, och att dessutom faktiskt ha några som läser det (!). Och framförallt saknar jag er alla som (i alla fall enligt besöksstatistiken) klickar in på bloggen då och då och läser mina banala små anteckningar.

Detta gör jag nuförtiden:
- Åtta-till-fem-jobbar.
- Glor på tv-serier.
- Kollar på när A renoverar (hjälper till någon enstaka gång).
- Filar på en skiss till en brudklänning som jag tänkt få användning av under kommande år.