Femmelicious

Jag måste bekänna att det finns två människor i denna värld som jag ännu inte kommit ut för. Nämligen de två människor som genom kött och blod borde stå mig närmast. Mamma och pappa. Av någon oförklarlig anledning har jag ännu inte kommit ut för dem. När folk undrar varför så har jag aldrig några bra svar. Vi är nämligen väldigt öppna annars och har en nära relation, även om vi mestadels pratar via telefon.

Nu är det så att jag idag gjorde slag i saken och skickade iväg ett SMS till dem med texten "Hej, jo det är så här att det finns en sak som jag måste berätta för er. Middag i morgon klockan sju?" Mamma blev så klart jätteorolig och ville veta direkt vad det var. Men jag höll på mig och sa att jag ville berätta det ansikte mot ansikte. Förmodligen tror hon att jag blivit:

Alternativ A: Våldtagen
Alternativ B: Dödligt sjuk
Alternativ C: Gravid med en okänd pappa

Så jag hoppas ju att beskedet blir en lättnad. Men samtidigt så är det svårt att veta på förhand vad de kommer att säga. Jag har lite samma känsla som när man ska till gynekologen första gången. Man ska öppna sitt privata så fruktansvärt mycket så varje ord de svarar kommer att sticka rakt in i min själ. Egentligen kanske de redan vet. Vad vet jag.

Fredagskvällen gick i lesbiskt tema. Redan på förfesten hade Flickvännen, Bruden M och Exet enats om att de kände samma flatbrud ifrån någonstans av Sveriges nedre regioner. Ja, de kände väl hennes nedre regioner också, fast olika mycket. Det är roligt att se hur folk fortfarande blir lika förvånade över att de pippat samma brudar trots att vi mycket väl vet hur pass liten flatvärlden är. Vi är alla förenade på ett eller annat sätt.

Under kvällen slets jag mellan det glittriga schlagerdansgolvet och den lite mer sofistikerade baren på sidan. Folk flöt förbi som vanligt. Vissa känner man utan och innan och blir överlycklig över att se, medan vissa känner man igen från QX och vissa är bara andras ex som man inte bryr sig nämnvärt om. En och annan heterobekant fanns också bland massorna. Jag vet fortfarande inte om de visste att jag har flickvän numera. Ja, nu vet de nog i alla fall. Bara för att man själv är vilse i sina egna alkoholångor och tror att man är osynlig så behöver det inte betyda att alla är lika ouppmärksamma som jag. Men för min del är det bara bra att de såg vad de såg. Det betyder att jag har tre personer mindre att komma ut för. Ja, och multiplicerat med alla deras kompisar, och deras kompisar förstås.

Fastnade i baren med Bruden M rätt länge. Flickvännen var mindre imponerad. Hon och Exet gaddade då ihop sig och tyckte att jag borde vara social med dem istället. Mina schizofrena jag slogs inombords och det enda vi kunde tänka var ”nej, vi sitter här en stund och bara lyssnar. Vi rör oss inte, och vi svarar inte. Vi sitter bara här en stund och betraktar.”

Brudar här och där, gör si och så, kom hit och dit, ring den och den, dissa den och den, snacka med den och den, snacka inte med den och den. Alltså, hade jag inte redan utvecklat alkoholschizofreni så hade jag garanterat gjort det i fredags. Som en ängel sänd från ovan uppenbarade sig min chef när läget var som mest kritiskt. Hon var full som ett troll och raggade småkillar. Hon hade nog inte riktigt förstått budskapet med regnbågsflaggan i entrén, men hon var lika glad ändå. Jag slet mig från flatorna och dansade loss med chefen tills hon blev uppraggad av en finnig rödtott och försvann.  

När kvällen var slut och jag låg i sängen med en av flatorna så kunde jag inte låta bli att tänka på hur allting vore om det var annorlunda. Hur ska man sätta fingret på vad som är fel när allting egentligen borde vara så rätt?  

Min vän Bruden M är totalt besatt av sitt onaniägg. Det är en sexleksak som ser ut som ett ägg med tillhörande sladd och dosa som reglerar styrkan på vibrationerna. Faran med ägget, som hon anser, är att ägget tar över hennes liv då hon inte kan motstå dess frestelse. Ägg i all ära, men hur många gånger är det egentligen okej att onanera varje dag utan att man ska ses som beroende? Och är alla beroenden verkligen av ondo?

Jag har själv genomgått faser är onaniberoende i mitt liv. Ja, man skulle egentligen kunna säga att jag  snarare har genomgått några få faser i mitt liv där jag inte var onaniberoende. Men dessa faser har varit sällsynta. Jag upptäckte fröken Klitoris i mina yngre tonår. Efter att vi skakat hand första gången och verkligen klickat, snarare dubbelklickat, hade vi fastnat för varandra för evigt.

Jag har ännu så länge inte hittat något bättre orgasmredskap än högerhanden. Däremot är jag alltid öppen för alternativa förslag. Dildosamlingen hemma i byrålådan fungerar så klart också bra, men vi känner varandra så bra vid där här laget att man sällan upplever några nya euforiska och spektakulärt överraskande orgasmer. Det är alltid roligt med nya experiment. Ägg exempelvis, viskar Bruden M i mitt undermedvetna och ler sitt finurligt sköna leende som har en förmåga att fastna i mina tankar allt för ofta nuförtiden.

Idag satt jag med i ett seminarium där det var meningen att vi skulle få insikt i hur dagens intranät kan byggas upp och utvecklas. En gråhårig farbror stod och berättade om diverse nymodigheter som uppkommit på internetfronten. I mitt lilla huvud funderade jag om han inte kunde dra en vals om hur det var på den tiden när inte telegrafen var uppfunnen ännu i samma veva. Nåja, trots att han såg gammal ut så kunde han en hel del om vad dagens internetanvändare sysslar med. Jag satt och ritade små fina cirklar i mitt nystulna kontorsblock när han börjar prata om "det här med bloggar, eller vad nu ungdomarna kallar det." Han undrade om det var någon där i rummet som kanske hade en blogg, eller så. Jag tittade inte ens upp från mina perfekt konstruerade blyertscirklar, men räckte ändå upp handen lite förstrött.
- Jasså, bara EN?
Oj då, tänkte jag, typiskt. Jag glömde kolla runt i rummet så att jag slapp avvika från mängden genom att ge ett annat svar än vad grupptrycket hade ordinerat. Attans. Det var bara att stå sitt kast.
- Så du har en blogg? Va kul!
- Ja jo, det är ju kul det. Heh.
- Jomen det är ju jättebra, vi kan ju kanske visa din blogg som exempel här då?
- Njaa, jag...
- Jo, men det är kul att se vad andra har skrivit om sig själva, och du är ju en kul ung tjej?
- Alltså...
- Vad är det för adress? www....?
- Nja, det är så här va, att du vet, jag har en förkärlek till att skriva lite invecklat och krångligt och jag tror ingen här har lust att läsa min tråkiga, komplicerade, ytterst byråkratiska och stela blogg... Så jag tror vi låter det vara.
- Ja, okej, det var ju tråkigt... Men är det någon som har chattat någon gång då?
Sen flöt samtalet på om andra grejer. Jag kunde dock inte låta bli att fundera på hur det skulle ha sett ut om jag ställt mig upp bland dessa äldre kostymherrar och travat fram till kanonen och tryckt upp min lesbiska sexblogg i deras tillknäppta, slipsstrypta små ansikten. Den reaktionen hade kanske varit underhållande.

Nu sitter jag med ett glas rött, brieost och kex. Äntligen fredag. Äntligen lite ledig. Snart ska jag iväg till Bruden M. Hon är helt underbar, har jag sagt det någon gång? Det kanske blir karaoke även idag. Inte för att jag brukar vara den första att kasta mig över micken. Hon är dock aldrig sen med att riva av en härlig Vem tänder stjärnorna. Jag funderar på att spela in henne och använda som ringsignal, just för att jag aldrig mer ska råka blanda ihop min egen ringsignal med någon annans och råka svara fast det inte är min mobil som ringer. Hatar när det händer. Det mäter högt på min pinsamtometer. Jag brukar låtsasprata en stund för att folk ska tro att min mobil faktiskt också ringde. Tyvärr brukar jag i dessa stunder alltid få ett samtal mitt i samtalet och blir således avslöjad.

Tillbaka till mitt rödvin. Är det ett allmänt känt fenomen, eller är det bara jag som blir kåt av rödvin? Och vad är det i rödvinet som gör att man/jag blir kåt? Eftersom rödvin är min egna viagramedicin så undrar jag huruvida det är smart av mig att dricka det innan jag ska vara social och trevlig med Bruden M. Jag hoppas att vanligt hyfs och heder ska hålla mig ifrån allt för låga skämt och tjyvnyp. Annars bussar hon väl sin galna katt på mig.

Problemet med rödvinskåthet är att när man väl är kåt och ska till att leka sängkammarlekar så brukar kåtheten övergå i en trötthetsfas i stället. Så tyvärr har jag inga fina rödvinssexminnen. Jag har alltid lyckats somna innan allt rajtan tajtan ens hunnit starta. Så med andra ord är rödvin ett säkert sätt att hålla fröken Klitoris i brallorna eftersom man hinner somna innan hon fått sin vilja igenom.

Sen vill jag passa på att tacka för alla kommentarer som slinker in lite nu och då. Jätteroligt!

Hej ketchupvecka. Kul att du tittar förbi nu igen. Eller inte.
Det är konstigt det där att man får mens lika ofta som man får lön, men att det ändå känns som att man får mens hela tiden och lön nästan aldrig. Kan någon snäll själ reda ut den paradoxen åt mig?

Idag tänkte jag i alla fall dela med mig av min handlingsplan för överlevnad under en mensvecka.

Viktigt:
- Värktablett av valfri sort och styrka.
- Mensskydd av valfri form, typ och storlek.
- Filt av valfritt material och tjocklek.
- Valfri soffa hos valfri vän (Bättre att gå bort så slipper man fundera över om man inte borde städa, gå ut med soporna, vattna blommorna, ringa mamma.)
- Valfri DVD

Eftersom många av alternativen är valfria och därför öppna för olika förslag kan man ju tänka att man varierar sig lite under veckan för att minimera risken för uttråkning. Så om man exempelvis mensdag 1 kombinerar en ipren 400 med rosa tampong, kompisen Malleballe och en thriller så kan man mensdag 2 variera sig med en alvedon, binda med vingar och en disney för att vara lite wild and crazy. Varierande och underhållande på samma gång. 

Ett annat alternativ är att hitta din alldeles egna menskompis*. Ni kan då göra era mensaktiviteter ihop. Allt är roligare när man gör det tillsammans med någon. Jag hittade till exempel Bruden M som jag mensade ihop med igår. Otroligt trevligt. Vi har kollat på allt ifrån den animerade filmen På andra sidan häcken till Brokeback mountain. Med henne kan man nog ha mens längre än en vecka till och med. Idag vet jag inte vilken film det blir, men det ryktades till och med om karaoke. Med rätt värktablett, rätt tjocklek på tampongen och rätt polare kan man överleva nästan vilken mens som helst.   

Finns det fler lesbiska och bisexuella brudar per kvadratkilometer i Stockholm än det finns i Norrland? Eller är det helt enkelt så att det beror på att det bor fler invånare överlag där? Jag tänkte nämligen på det här med gayklubbar och gayaktiviteter. Hur kommer det sig att det inte finns etablerade gayklubbar här på samma sätt som i större städer? Det kan väl inte vara så att det bor färre homosexuella här uppe? Eller är det så att många queera utvandrar till större städer just för att det finns fler gayaktiviteter där? Eller har gayklubbar svårt att överleva för att norrländska flator, bögar, bisexuella, transor och andra queera typer inte går ut lika mycket som de stockholmska? Nä, det har jag svårt att tro. Jag känner i alla fall inga inne-sittar-flator eller soffpotatis-bögar.

Hur många flator och bisexuella brudar finns det egentligen inom Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Östersund, Sollefteå, Umeå-området? Och i resten av Norrland som jag ännu inte känner till så bra tyvärr. Och hur många av er har jag ännu inte träffat? Spännande tanke.

Fler gayklubbar till Norrland, röstar jag för. Någon som är med mig?

Har du träffat ett fyllebi någon gång? Dessa bin är ofta av den kvinnliga varianten och oftast i sina bästa tonår. De rör sig ofta i grupp och trivs bäst i krogmiljö. Fyllebina är oftast straighta och har pojkvänner, men efter att ha konsumerat en tillräcklig mängd alkohol genomgår de en sexualitetstransformation och börjar pussa på varandra. Detta är ett intressant fenomen som forskarna inte riktigt lyckats klura ut orsaken till. Det står däremot klart att fyllebina ofta får positiva reaktioner från de manliga krogbesökarna. 

Det kan tänkas att det bland vissa fyllebin gömmer sig ett och annat garderobsfall som endast vågar leva ut sin queera sida bakom ridån av berusning. Men enligt min inte alls vetenskapliga teori är dessa garderobsfall en minoritet bland fyllebina. Men å andra sidan började jag min queera karriär genom att vara ett äkta fyllebi när jag var fjortis och lekte straight.
     
Det finns en fara med dessa odefinierbara wannabe bisexuella varelser. Gayradarn skriker ganska intensivt när man ser två brudar förenas med tungor och läppar. Man kan alltså bli förvirrad av deras signaler. För mig är ett tydligt tecken på att någon inte är straight att de stoppar tungan i ens mun. Därför kan det kännas en aning snopet när bruden i fråga presenterar en för hennes pojkvän efter en stund, eller när hon hånglar upp Ante, Svenne och Robban under samma kväll. Nej varningslampa på, tycker jag. 

En annan aspekt är att man kan råka ut för fyllebin som endast agerar i experimentellt syfte för att ”hitta sig själva”. Bruden kan vara hur snygg som helst, man drunknar i hennes ögon, man vill lukta på henne för alltid och bara komma närmare närmare närmare. Och efteråt tittar hon en djup in i ögonen, ler sitt vackra leende och tackar en för att man fått henne att inse att hon faktiskt ÄR hetero ändå…

Idag tänkte jag prata om dildos igen. Jag har redan fastslagit flators rättighet till att gilla dildos om de vill, trots att man inte gillar autentiska snoppar med tillhörande kroppar. Så idag tänkte jag gå ett steg längre.  

Senast jag gick in i en sexshop och frågade efter sexleksaker för lesbiska (inte helt utan en lätt nyans av rodnad på kinderna) träffade jag en rödhårig sexfilosof som lärde mig allt hon kunde om flatsex. Hon visade allt ifrån rosa deflinvibratorer med glitter på till svarta läderpiskor och sexgungor. Den grunkan jag såg fram emot mest att få veta mer om var dubbeldildon i rosa gummi. Dildon var ungefär 30 cm lång och hade en snopptopp i båda ändarna. Den såg alltså ut som två vanliga dildosar som man hade limmat ihop och gjort till en jättelång variant. I affären berättade hon att dubbeldildon är kul för två tjejer eftersom man med lite finess kan ha samma dildo i två muttor. Dildon var väldigt böjlig, så med rätt U-form skulle jag alltså kunna penetrera min tjej samtidigt som jag själv blev påsatt. Underbart, filosoferade jag och slog till. Hon fortsatte att visa diverse strap-ons och vibratorer i alla möjliga formen och färger. Innan jag visste ordet av stod jag på gatan utanför affären med en stor sexshopspåse i handen samt med en stor nyvunnen jag-kan-pippa-brudar-entusiasm.  

När jag kom hem och visade mitt fynd möttes jag av en lång skrattsalva. Pippa-brudar-entusiasmen var dock större än rädslan att bli utskrattad av min tjej, så jag höll kvar den sexiga lilla glimten i ögonvrån och hoppades på resultat. Jag fick resultat, precis som jag ville. Fast en vecka efteråt och när min lingvistiska övertalningsförmåga fått hjälpa sexigheten i ögonvrån på traven. Exakt hur penetrationen sedan gick till förtäljer icke historien. Men ett litet produktbetyg medföljer naturligtvis. 

Skön: 4 av 5 poäng
Jag kan sätta på min brud!
Lättsam: 2 av 5 poäng
Okej, lite finurligt att få till, men träning ger färdighet!
Rengöring: 5 av 5 poäng
Lätt som en plätt. Vattentålig. Inget batteri.
Stimulans: 3 av 5 poäng

För slät, lite mer friktion tack. Vibrerar inte.

Sexig känsla: 4 av 5 poäng
Jo, det är hett att testa coola saker. 

Resultat: 18 av 25 poäng
Betyg: Godkänt

När jag var liten läste jag i kamratposten att man kunde träna att kyssas på tomater. Det var strax innan jag upptäckte min tomatallergi. Med utslag runt hela munnen gick jag runt i min tioåriga värld och tänkte att jag nog var grym på det här med hångling. Idag ser jag ingen likhet alls mellan kyssar av människor och tomater, som tur är. Förutom utslagen då. För mycket intensivt äta-upp-hånglade sliter ut vilken läpp som helst.  

När jag och min bästis var tolv kom vi på den briljanta idén att vi skulle testa att hångla med varandra för att veta hur det skulle kännas den dagen vi gjorde det ?på riktigt?. Hon somnade säkert gott den kvällen och tänkte att vi var rätt tokiga som busade på det där lustiga sättet. Själv låg jag vaken och förundrades över vilka mjuka läppar hon hade och hur underbart det kändes att vara så nära henne. Jag häpnades över hur hjärtat slog några extra slag och hur blodet rusade lite fortare när jag tänkte på våra tungspetsar som försiktigt nuddade och smekte varandra. Jag blundade och kunde se hennes söta ansikte och putande läppar och somnade lycklig med ett leende.  

Dagen efter frågade hon chans på fräkniga killen i klassen. Han sa ja, och sen levde de lyckliga ända till högstadiet. Jag gillade aldrig fräkniga killen, men jag visste aldrig riktigt varför. Min bästis ville inte träningshångla med mig mer, hon hade ju en som gav ?riktiga kyssar? nu. Så jag fick återgå till mina tomatkyssar istället för att få lite kärlek.

Det visade sig häromdagen att jag jobbar tillsammans med min flatkompis före dettas mamma. Mitt ex Grannflickan har dessutom bott granne med samma kollega och känner henne därför. Hey, jag är gay, och det var ingen på jobbet som höjde på ögonbrynet. Alla band knyts samman och man får återigen ge upp sina försök till att bli sedd som en egen individuell ärta i ärtsoppan. Ärtsoppa är vad det är. Tydligen har mitt ex och min kompis ex också strulat till det med varandra. Det blir lätt så när det är många ärtor i en för liten soppskål.

En interaktiv L-word-karta som ständigt uppdaterades vore faktiskt intressant. Fast risken skulle vara att man fick reda på såna kopplingar som man aldrig ville veta. En liten stödkarta hade dock varit bra. Så att man inte råkar stöta på någon som man inte borde stöta på, eller råkar tycka om någon som man blivit dumpad för. Man som i jag alltså. Exempelvis hade jag behövt en sådan karta i förrgår när jag utbrast att en tjej på QX var så jävla vacker. Det visade sig vara min flickväns ex och jag hade hellre sett att jag bitit av mig tungan i stället för att genomföra ett metaforiskt självmord på det sättet. Jag gillar inte när hennes ex är snyggare än jag. Och jag gillar verkligen inte när jag råkar erkänna det högt när någon hör. Min vanliga klantighet. Någon dag ska jag utrota det där lilla svartsjukemonstret som bor i mig och gnager i benmärgen ibland. Någon dag.

Har en paus från jobbet nu. Har försökt boka en intervju med någon som absolut inte vill prata om sig själv. Det finns en problematik i det i och med att artikeln ska handla om just henne. Jag funderar på att skippa detta omöjliga fruntimmer och ringa någon annan som kan prata om kreativitet. Hur svårt kan det vara? Jag kanske skulle intervjua mig själv. På så sätt skulle jag kunna vinkla artikeln precis som jag vill och alla skulle bli nöjda och glada. Den senaste timmen har jag dedikerat åt att vika pappersmappar. Man kan tro att en sådan uppgift är tråkigt skitgöra, men faktum är att efter ett tag av monotont arbete har man arbetat upp ett sådant smidigt flyt att man blir fascinerad av sin egen snabbhetsförmåga. Ja, jo, jag är nog lite stolt över mina tre fyllda kartonger med färdigvikta pappersmappar. Tänk, någon kommer ta upp en mapp, lägga i sina papper och tänka "Åh vilken fint viken mapp. Det måste vara den snyggaste vikningen jag har skådat! Jag måste genast leta upp personen som har ett så konstnärligt sinne för raka vikningslinjer!" Ja, det tror jag i alla fall.

Om en timme ska jag på lunch med mitt ex som jag tidigare kallat Grannflickan. Tyvärr måste jag klura ut en annan pseudonym till henne eftersom knäppot gick och flyttade ifrån min gata. Och "exet" låter inte så himla spännande och kreativt och det berättar ju absolut ingenting om henne. Hon är mer än ett ex. Vi brukar ha våra flatfik eller flatluncher lite då och då. Då betygsätter vi flatigheten på alla kvinnfolk som befinner sig inom synlig radie. Det kanske låter som att vi har tråkigt och måste underhålla oss med något. Och så kan det mycket väl tänkas vara. Men det låtsas vi inte om! 

Oj, här kommer man tillbaka till sin lilla blogg och upptäcker att besökstatistiken har skjutit i stjärnhimlen! Kul! Tack för kommentarerna cec, 5me, Pings, Elenaria, Carolina och du som undrade om jag är bosatt ovanför norrlandgränsen. Till dig kan jag ju förtydliga att jag är född och uppvuxen i Norrland, men att jag bott i Stockholm i två år. Sedan tog jag mitt förnuft till fånga och flyttade hem till de norrländska vidderna igen. Klokt och bra. Stockholm har fått stå kvar bara för att jag inte velat tala om vilken stad det rör sig om. Men det kanske man förstår ändå? Vad vet jag. (Och jag tycker förövrigt att du absolut ska nappa på Brudens stafettpinne och börja plita norrlandsflatablogg på studs!)

Idag tänkte jag ge mig på att definiera min egen sexualitet och hur den har formats till vad den är idag. Ibland tror jag att jag är bi. Gud vad mina kompisar skulle skratta om de visste. När jag var yngre betraktade jag mig själv som en sjuttio-trettio-biperson. Med övervikt åt den heterosexuella vågskålen. Numera tror jag nog att jag är en nittiofem-fem-flata. Vi kan alltså se en tydlig stegring åt det homosexuella hållet. 

Från början var min lesbianism lika säsongsbetonad som vinterkräksjukan. Sommaren var den årstid när mina tjejtjusarhormoner skuttade omkring likt parningssugna kaniner. Korta kjolar och bikinis som visade mer än de dolde lockade mig att glömma alla tankar på att eventuellt hitta en redig karl att stadga mig med. Men när vintern kom och alla solbrända nyponrosor gick i ide så sökte jag tryggheten hos någon stor och stark man som välkomnade mig i sin varma boning hela vintern lång. Där stannade jag tills vårkänslorna ville ut på brudupptäcktsfärd igen.  

Jag hade säkert fått gå i ide med en av nyponrosorna också, men det tog ett tag för mig att förstå att det är okej att vara nära en brud i mer än en natt åt gången. Det krävdes en argsint nyponros som tvingade kvar mig för att jag skulle förstå att girls are the way to go för mig. Och det är jag ju glad för idag. Jag tror inte att jag inom de närmaste livstiderna (jag förutsätter att vi har fler, det verkar så trist annars) kommer att vakna upp och känna att jag nog är lite heterosexuell ändå. Nej, skulle jag känna så skulle jag ringa och sjukanmäla mig från omvärlden och ligga hemma tills den fasen gått över.