Inne i min lilla bitterhetsbubbla
En kollega hade hört av en som hade hört av en annan som hade pratat med en tredje som hade pratat med någon i ledningen och det verkar som att jag kommer att bli erbjuden någons sorts skitjobb som involverar noll procent av det som jag arbetat med tidigare och 100 procent av sådant skitgöra som ingen annan orkar göra. Det känns som att de vet att jag är nyutbildad och arbetslös och totalt beroende av dem. Därför är det väl skönt att lasta över saker på mig. Eftersom jag är oförmögen att säga nej.
Jag är så arg. Därför sökte jag precis en ny utbildning på Umeå Universitet. Fick antagningsbesked idag. Nu ska jag läsa en kurs mest för att ha studiemedel som backup om min chef erbjuder mig skitgöra och jag blir utom mig av ilska och kastar mina projektpärmar i golvet och störtar ut därifrån. Jag brukar inte gripas av sådana vredesutbrott, men jag känner att om jag någonsin skulle kunna göra det så är det nu. Därför är det bra med en backup. Och kursen verkade dessutom skoj. Men nej, tro inte att jag skall flytta dit. Det är en distanskurs, så jag kommer stanna kvar här hemma. Men förhoppningsvis lyckas jag klättra ut ur min lilla bitterhetsbubbla som jag skapat här i mitt arbetslösa näste. Jag sitter i mjukisbyxor och undrar varför jag ens ska borsta ner sovluggen på morgonen. Det mest spännande är när brevbäraren kommer och kastar in ett par reklamblad. Reklam för saker som jag i och för sig inte ens är en potentiell kund till eftersom jag är ARBETSLÖS.
Att komma ihåg till nästa Pride
Pride var en härlig upplevelse i år igen. Man kan tycka att jag som varit på Pride två gånger innan skulle ha blivit en aning mer rutinerad vad gäller alla prajdigheter, men så var inte fallet. Därför har jag sammanställt en lista till mig själv som jag ska skriva ut lagom till nästa års Pride:
1. Tag med toa-papper. Bajjamajjor i all ära. Men de har främst tre nackdelar. För det första krävs ett band (som jag i och för sig oftast har, men ändå.) För det andra brukar kön vara som allra längst när nöden är som störst. För det tredje orkar man inte alltid gå in på området när alla roligaste sitter utanför i parken och pratar om roliga saker som man inte vill missa. Då finns bara en lösning, att kissa ute i det fria. Jag kan tänka mig att den där parken inte alls skulle vara lika grön om det inte var för att Pride gick av stapeln en gång om året då hela grönområdet förvandlas till en stor natur-toa. Var helst man går sitter någon liten tös och dropptorkar bland träd och buskar. När mörkret faller på och alkoholen suddar ut ens egentliga spärrar bryr man sig inte ens om träd och buskar som gömställen utan sätter sig helt sonika i någon slänt. Problemet är att jag inte är helt så naturligt lagd som jag skulle vilja vara. Gröna blad i all ära, men inget går upp mot hederligt toapapper. Det är en läxa man lär sig efter att man råkat sätta puppan emot en brännässla.
2. Byt tampong alldeles innan paraden, (alternativt ha inte mens alls!) Det är inte roligt att upptäcka att man nog borde byta tampong när man står mitt i paraden, bakom Qruiservagnen, som inte ens har gått förbi Kungsträdgården. MC-bruden som jag och flickvännen hängde med upptäckte att hon ville byta linne. Hon drog av sig den ena tröjan och stod i BH medan hon lättsamt fiskade upp en annan och drog över huvudet. Men att stå i BH i Prideparaden är inte ens i närheten så uppseendeväckande som ett tampongbyte mitt på Hornsgatan. Nej, det kändes som att tänja en smula för mycket på de öppensinnade gränserna. Jag fick helt enkelt knipa ihop och hoppas på det bästa och mest fläckfria.
3. Förbered dig för att möta gamla skelett som du gömt i garderoben. (Och när du väl gör det, säg inga korkade saker! ) Pride är ju ett sådant tillfälle när många av ens gamla ex och gamla och mer nyligen avdankade projekt helt plötsligt koncentreras till ett mycket mindre område. Det innebär att vem som helst kan knacka dig på axeln och när du vänder dig om kan du ställas inför vad som helst. Där stod hon, Fröken T i egen hög person. Jag kan ha nämnt henne någon gång. Hon hade en hel del med mitt beslut att kliva över till de lesbiska territorierna att göra. En gång i ett annat liv, i en annan världsrymd och i en annan evighet bodde jag i Stockholm. (Hur kan fyra år kännas så långt?) Jag levde heterosambo-liv och jobbade på förskola. Sen kom hon in i mitt liv och öppnade mina sinnen och visade mig nya världar. Inte på något fysiskt plan. Inte alls så. Hon visste inget alls om mina upptäckter och tankar. Men hennes sätt att prata om sig själv och sitt liv fick mig att inse vad det var jag saknade i mitt. Sen slutade hon, och jag slutade och vi hördes aldrig igen. Tills torsdagsnatten på Kolingsborg. Där stod hon helt plötsligt och på någon mystiskt sätt krockade mitt gamla liv med mitt nya så att det kändes som när man råkat glömma en metallsked i micron. Pang, eld, rök, brandvarnare. Men det var väldigt kul att se henne! Synd bara att jag efter att ha sagt de obligatoriska fraserna "Men hej! Vad kul att se dig! Hur är det med dig? Vad gör du nuförtiden?!" Inte kom på ett dugg mer att säga. Det blev helt tomt i skallen.
Hade det varit två år sedan hade jag velat berätta för henne vilken stor del hon haft i mitt liv, utan att hon ens vetat om det själv, eller hur mycket hon har betytt för mig och för det liv jag lever idag. Men jag stod där tyst som ett fån. Egentligen hade jag kanske velat säga något mer, något klargörande, avslutande. Istället uppkom den där konstiga känslan av att man glömt något eller att man inte lyckats genomföra något tills det var helt klart. Ungefär som när man byter tampong av ett billigt märke och det fastar ludd som man inte får ut. Irriterande, förargligt och retfullt. (Förlåt för alla mens-metaforer, det är tyvärr bara den tiden i månaden just nu, och det upptar mycket av min tankeverksamhet eftersom det känns så jävla mycket.) Till slut lyckades jag i alla fall presentera henne för min sambo, och de två pratade på, fler frasväxlingar än mina ynka två.
Men hur som helst så var det skönt att träffa henne, att se att hon mår bra och att visa henne att jag efter jobbet i Stockholm åkte hem till Norrland och tog tag i mitt liv, blev vuxnare, träffade världens snyggaste tjej som gjorde mig till en stolt och lycklig heltidsflata!
