Finflatsfrämmande
Ikväll blir det flatförfest här hos oss, men med några heterosexuella inslag. Jag och flickvännen, våra flatpolare från Stockholm, min flickväns ex och hennes flickvän tillhör de mer queera av gästerna. Sen kommer mina klasspolare som i alla fall utger sig för att vara heterosexuella.
Nu ska jag fortsätta städa så att folket kan tro att vi alltid har städat och rent.
Ps. Flickvännen och jag har synkat mensen nu. Jag trodde att det var en myt, men vad vet man?
Lesbisk marknadsundersökning
Jag var i Stockholm en snabbis igår. Åkte tåget ner i måndagskväll och åkte tillbaka efter mötet igår. På lunchen hann jag smita in i en sexshop som uppenbarade sig framför mig med ljussken och änglasång. Den var inte helt olik den sexshop där jag är stammis här hemma i Norrland. Men ändå.
Jag gick runt och kikade för att se om storstan hade något utöver det vanliga att erbjuda. Det var si så där på den fronten. Däremot var kvinnan som jobbade där bland de mest excentriska personer jag träffat. Först var hon så där trevlig och hjälpsam och glad och tillgjort naturlig som alla som jobbar i sexbutiker verkar vara. Hon undrade om jag ville ha hjälp med något, eller om jag undrade något.
− Jo, egentligen tänkte jag väl bara kika lite, men har du till exempel dubbeldildosar och såna saker? För tjejer som har sex med tjejer menar jag?
− Men vad roligt! Utbrast kvinnan helt förtjust. Ja, vi har ju faktiskt lite sånt! Fortsatte hon exalterat och sprang in på lagret för att komma ut med en dubbeldildo i storlek XXL.
− Jaha, oj. Den var stor. Jag tänkte kolla om ni hade nåt mindre. Om man inte är van vid penetration är det lite svårt att trycka in hela den där.
Hon tittade funderade på mig och sa:
− Men det har du ju alldeles rätt i! Att jag inte har tänkt på det förut! Du förstår, när man inte är lesbisk själv så vet man ju inte riktigt vilka produkter som skulle kunna passa. Förlåt, men det är ju så fantastiskt att du kom in här just nu. Tror du att jag skulle kunna få fråga lite frågor, du vet så att jag lär känna marknaden lite bättre? Du verkar ju vara ganska öppen!
Jag garvade lite och svarade på frågorna. Hon lyssnade helt fascinerat, som om hon just blivit religiös på något konstigt sätt. Jag fick hennes kort, sen kutade jag vidare ut på gatan och till nästa möte.
Sen började jag fundera. Hur vanligt är det egentligen att flator springer i sexshopar om personalen blir så där uppjagad om bara lilla jag kliver in och frågar efter en dubbeldildo? Av situationen att döma verkar det inte hända varje dag.
Därför tänkte jag genomföra en liten enkät för dig som är tjej och har sex med tjejer:
1. Använder du sexleksaker tillsammans med din sexpartner?
2. Om ja på föregående fråga: Vilken typ av sexleksaker? Regelbundet eller någon enstaka gång?
3. Om nej på fråga 1: Varför inte? Skulle du vilja eller är du ointresserad/har inget behov av det?
Flata till storstan
Ikväll tar jag tåget till Stockholm. Tyvärr blir det ingen tid över för rekreation. Istället ska jag jobba, jobba, jooobba. Sen i morgon kväll tar jag tåget hem till Norrland igen. Snabbt och effektivt. I vanliga fall åker jag oftast buss. Men tidmässighet och bekvämlighet är två saker som övervinner det ekonomiska tänkandet. (I alla fall så här pass snart efter att lönen infunnit sig.)
Jag ska ta med min chica lilla dator och kolla på film alternativt spela The Sims hela vägen ner. Sims är bra på att döda tid. Man kan spela bort timmar utan att ens reflektera över att man inte ätit / varit på toa / pratat med sin sambo på flera flera timmar. (På grund av den sista anledningen har det blivit mindre simsande den senaste tiden. Och visst är det väl lite kul att leva i det verkliga livet också förstås.)
Sen vi var i Umeå och spanade på Lars Winnerbäck och alla dreadlockbrudar har jag kommit till insikt med att det faktiskt florerar en massa dreadlockbrudar här i min stad också. Bara igår såg jag hela tre stycken. Och då letade jag inte ens. (Förresten, tack till Joe som delade med sig av sina dreadlockerfarenheter som rutinerad dreadlocksbrud i kommentarerna för några dagar sen. Det ökade min fascination ännu mer.)
I natt ska jag alltså sova utan sambon. Kalla mig världens största toffel, men jag kommer sakna henne nåt otroligt.
Hur man tar upp ämnet dildo
Idag agerar jag frågelåda och ska göra mitt bästa för att svara på följande fråga från förra inläggets kommentarer:
Fråga:
Kära Femmelicious!
Jag har varit ihop med min flickvän nu i ca 2 månader. Det är mitt första förhållande med en tjej och det är fantastiskt. Sexet är otroligt, men jag skulle nu vilja utforska sexleksaker och sådant lite mer. Vi har aldrig pratat om det, så min fråga är hur tar jag upp det? Tacksam för svar!
MVH newbie-flata
Svar:
Kära newbie-flata!
Jag ska göra mitt bästa för att försöka svara på din fråga!
Till att börja med så kan det ju faktiskt vara ett känsligt ämne, så det krävs ibland lite finess. Det är viktigt att känna av läget, så att man inte tutar och kör när ens andra hälft inte alls är på humör och blir chockad av bara tanken.
Min nuvarande flickvän läste min blogg redan innan vi hade träffats, så det var inte direkt en chock för henne att jag har en viss böjelse för sexleksaker... Men mitt ex var helt grön på dildoområdet. Jag tog då upp saken först på lite skämt, sen på större allvar. När vi pratade om sexrelaterade grejer så frågade jag lite halvt skämtsamt om hon hade nån sexleksak eller så. När vi väl hade börjat prata om det rullade det på ganska naturligt. Man märker ju om personen blir helt stel, stirrig och nervös eller om den faktiskt inte verkar vara så främmande för tanken. Fas nummer ett kallar jag därför lirka efter nyfikenhet.
Om hon inte avfärdar dig helt av bara själva frågan kan du fråga lite mer.
− Har du använt nån? Vilken? Hur var det? Eller om inte, om hon har tänkt på det någon gång etc. Försök alltså att skapa ett intresse och även på ett lite försynt sätt visa att du själv är intresserad. Akta bara så att du inte låter alldeles för exalterad så att hon känner att det är hennes plikt att sälla upp. Det är hennes eget intresse du vill åt!
Finess utan press, is the shit!
Jag skulle inte chock-introducera en sexleksak. Typ ligga naken i sängen med en ros mellan tänderna och en bamsedildo i högsta hugg. Det skulle nog kunna skrämma iväg den mest promiskuösa personen.
När man senare har pratat om det lite och man märker att ens partner inte är helt omöjlig på sexleksaksfronten kan man starta nästa fas. Är hon helt ny på området kan det krävas viss avdramatisering. Förklara att man kan testa lite bara för skojs skull. Gillar man det inte kan man ju bara garva och hitta på nåt annat istället. Man behöver heller inte vara rädd för att prata under tiden. Ibland har jag upplevt det som att om man ska testa något nytt så går man liksom in i sin roll, och så spelar man den, även om man är osäker på om man gör rätt. Magin och attraktionen behöver inte försvinna bara för att man pratar och berättar hur det känns, särskilt om det är något helt nytt man gör. Hon behöver veta att du inte förväntar dig att hon ska börja ta en massa initiativ, om hon nu känner sig osäker. Du behöver inte heller känna att du måste ta en massa initiativ om du är osäker. Ni gör det här tillsammans, så ingen av er behöver känns sig utsatt eller utelämnad och nervös. Det är alltså ingen prestation ni ska visa upp för varandra. Ni ska ju bara testa och lattja lite!
Var beredd på krasch-pannkaka. Det är sällan skönt första gången man provar en dildo exempelvis. Man lägger större fokus på det praktiska och man lyssnar för mycket på den andras signaler för att man ska kunna njuta själv. När man inte vet riktigt var man har varandra och man är lite spänd når man sällan sjunde himlen. Sätt upp en övningskörningskylt på dörren och träna era färdigheter i lugn och ro. Få inte panik om nåt går snett. Garva istället tillsammans och upptäck med tiden vad som funkar och inte. Ju tryggare man är desto mer slappnar man av, är mindre rädd för att göra bort sig och vågar släppa loss och njuta.
Snabbgenomgång:
1. Lirka efter nyfikenhet
2. Locka intresset, finess utan press!
3. Avdramatisera
4. Testa sexleksaken. Våga prata med varandra och våga garva tillsammans!
Lycka till!
Winnerbäck, vår kung!
På tal om det här med dreadlocks och Umeå så måste jag ju avslöja resultatet av min lilla studie "Hur många brudar med dreadlocks hinner jag se på två dagar i Umeå". Resultatet blev sju (7). Resultatet är baserat på en lördagsförmiddag av shopping i Umeå centrum, en kväll på Idunteatern med Lasse, samt en promenad till bussen söndagmorgon. Vi fick höra av säkra källor att antalet dreadlockbrudar hade ökat avsevärt om vi faktiskt pallrat oss iväg på den där "Ladyfesten" som vi tofflade ifrån. Så jag måste härmed meddela att resultatet inte alls är vetenskapligt utan mest baserat på ren slump.
Sant är ändå att jag sett fler dreadlockbrudar i Umeå på två dagar än jag gjort i min egen norrländska stad på flera veckor. Fast här hemma räknar jag å andra sidan inte lika frekvent.
Flickvännen och jag hann också med ett litet möte med en spermadonator som jag träffade på ett nattåg från Malmö en gång i tiden. Ja nu träffade vi ju inte honom just i det avseendet, utan mer för att han är en rätt intressant person som jag blev lite kompis med den där gången på tåget. Det var roligt att träffa honom!
Det här med barn är inget som kommit upp eller så. Om det var någon som undrade. Mer än att vi bestämt namnen på de fyra framtida ungarna. Som alla föräldrar så vill vi döpa våra barn till något som verkligen betyder något. Här kommer dem:
1. Snooze (Vad är mer underbart?)
2. Lasse (Eventuellt Winnerbäck också, om det går igenom som förnamn.)
3. Glass (Bara förknippat med positiva saker.)
4. Lotion (Sladdbarnet. Vi är inga torrisar eftersom vi älskar (missbrukar?) hudkräm hysteriskt mycket.)
Men som sagt: Mamma, om du läser min blogg, (vilket jag hoppas att du inte gör för guds och husfridens skull) så behöver du alltså inte börja ladda för barnbarn riktigt än.
När vi kom hem blev katterna* överlyckliga. Den ena blev så uppspelt att hon kräktes två gånger på hallgolvet. (Det är väl en form av uttryckt lycka, eller? Annars vet jag inte hur jag ska tolka det riktigt.)
Mitt humör kompenserades dock senare av ett trevligt mail från min sambos kompis flickväns exflickvän på QX. (Flatgegga på hög nivå som vanligt och det finns väl inget trevligare?) Hon hade en massa häftiga bilder från någon safari på sin sida. Så nu återupplivades mina Serengeti-drömmar och jag har googlat "lejon + safari" i en hel timme.
*Synonymt med substitutbarn i flatvärlden.
Vad gör man i Umeå?
Ikväll går bussen till Umeå alltså. Jag har bara varit i Umeå när jag var tre och låg på sjukhuset i några månader. Så man kan säga att jag inte har så stor erfarenhet av vare sig klädkoder eller kulturer där uppe. Det enda jag har hört är att det finns många dreadlock-flator.
Tips på var man exempelvis kan gå ut?
"Jag har hört att du blivit HOMO!"
− Vad gör du nu för tiden? Vad har du gjort sen mellanstadiet? Vad förändrad du har blivit! började hon med. Efter ungefär en sekund utan att jag knappt haft tid att svara så fortsätter hon:
− Alltså, det är så här. Jag bara måste få ställa en personlig fråga... Jag har hört att du blivit HOMO! Det var en kompis tjejs bästa kompis kompis som hade sett dig på någon sån här homosida på internet. Men kan det stämma?!
− Ja, jag är ju sambo med en tjej så det lär ju helt säkert stämma. Sa jag.
Hennes ögon såg ut som tefat och hon utbrister:
− Så då var det sant alltså! Vet du, jag har också haft sex med en tjej!
− Jasså, vad kul för dig, sa jag. Inte allt för exalterad.
Hon malde på om vad annorlunda jag blivit sen mellanstadiet och jag höll tyst om att hon både såg likadan ut och betedde sig likadant som på mellanstadiet.
Jag har lite svårt för människor som plötsligt anser att man har så mycket gemensamt och att man är så mycket mer intressant att skvallra om så fort det börjar susa lite homorykten om en. De människor som man inte hade någonting gemensamt med i grundskolan/högstadiet och som man då inte alls umgicks med vet plötsligt allt om en och ens kärleksliv. Visst är det kul att folk minns en, men vore det inte roligare om man blev ihågkommen för något mer intressant än det simpla faktum att man nuförtiden lever som homosexuell?
Bekväm kärlek
För mig är det största hindret alltid bajset. (Se exempelvis detta inlägg.) När jag har överkommit bajshindret i ett förhållande blir jag som en helt annan människa. Jag blir lugnare, tryggare i relationen, får bättre självförtroende och blir mer öppen som person. Dessutom har jag inte så nedrans ont i magen hela tiden.
Jag och bruden jag var tillsammans med för ett år sen kom aldrig förbi bajshindret. Hon bodde granne med min bästa kompis, vilket var tur eftersom jag fick pipa iväg till henne i tid och otid när nöden krävde. Min tjej fattade inte vad jag höll på med. Men jag är säker på att om vi haft ett öppnare förhållande där vi kunde prata öppet om allt så skulle jag nog ha kommit över bajshindret. Nu hände aldrig det och vi gjorde slut på grund av att vi inte kände att vi kunde nå varandra på djupet.
Med min nuvarande flickvän tog ödet tag i bajshindret. Och en magsjuka senare så finns inget bajshinder kvar. Vi är öppna med varandra, vi kan prata om allt. Vi rakar benen innan man kan fläta hårstråna och hon törs ha sina skabbiga gamla snobben-boxer bara för att det är bekvämt och de är hennes favvosar.
Det är skönt med lagom mycket bekvämlighet. Jag älskar ju inte henne för att hon har sexiga underkläder och rakade ben. Jag älskar henne för att hon är just sig själv. Även om hon är iförd sina söta snobben-boxer och hennes hår har strulat sig i kudden så att hon ser ut som en halvblond variant av Plupp från Blåfjället.
Lagom mycket bekvämlighet is the shit tycker jag. Den dagen det slår över i publika prutt- och fisfadäser har det däremot gått för långt. Men jag kommer nog aldrig någonsin hamna där.
Rapport från en flyttkartong
Vi befinner oss närmare centrum i en trea med inglasad balkong och två katter. Jag är alltså sambo. S-A-M-B-O. Vuxenpoäng så det skriker om det. (Ännu mer vuxenpoäng är att vi faktiskt beslutat betala TV-licensen. Inte för att det är det rätta att göra, utan för att slippa skräcken varje gång det plingar på dörren.) Vuxenpoäng nummer två är att vi börjat prenumerera på en morgontidning i pappersform. Vem vet, jag kanske till och med börjar dricka kaffe? Vuxenpoäng nummer tre är att skaffa ICA-kort. Vilket vi också gjort. Mitt vanliga gamla jag hade fått panik någonstans vid första tanken på att ge upp mitt egen tillhåll, men paniken har ännu inte infunnit sig. (Skulle vara ganska dålig tajming om den kom nu också, i och med att vi står på ett fläskigt lån tillsammans, samt att släktingar och vänner kommer vägra flytta ut skiten eftersom vi bor på fjärde våningen utan hiss.)
Men som det känns nu så kan jag bo här så länge sambon vill. Och vill hon flytta så vill jag följa med henne till världens ände. Om jag nu inte lyckas övertala henne att följa med mig till huvudstaden i sinom tid. (Lagom till när alla har glömt hur jobbigt det var att flytta in.)
Det har gått väldigt snabbt. (Det brukar ju ha en viss tendens att göra det i flatvärlden, av någon outgrundlig anledning.) Vi träffades i somras och har just nu varit tillsammans i fyra månader. Många gapskrattar och olycksfåglarna kraxar i högan sky. Men vad har vi egentligen att förlora? Vi är lyckliga båda två, och om det skiter sig får vi väl bara sälja och hitta på något nytt. Egentligen behöver det inte vara så krångligt. Och det känns bra. Otroligt bra.