Ex-hysteri, flatgegga och Ernst
I fredags befann sig en kändis på gayklubben. Nämligen Ernst Kirchsteiger. (Ja okej, jag fick googla för att stava rätt.) Alla pratade om att Ernst var där, men jag missade honom totalt. Min mamma som är kär i honom och allt. Han sänder ju faktiskt ut lite queera vibbar då och då. Men jag säger som min mamma:
"Bara för att han är känslosam och orädd för att uttrycka sig behöver han inte vara gay. Jag blir faktiskt arg när folk tar för givet att man måste ha en viss läggning bara för att man beter sig på ett speciellt sätt!"
Hon sa förövrigt samma sak om Peter Jöback en gång i tiden.
Bruden M var där, jag var där, min tjej var där, hennes ex's ex var där, och en brud som både mitt ex Bruden M och min tjej har varit med. Flatgegga på hög nivå som vanligt. Mina andra ex var inte där, så vi slapp några trianglar och cirklar från den sidan av geggan.
Jag börjar helt ärligt bli ganska trött på flatgegga. Det känns som att vart man än vänder sig så finns det alltid någon äcklig koppling som ligger och lurar. När jag levde i straighta förhållanden var det helt annorlunda. Jag skulle inte ens ha tittat åt en kille som jag visste att en kompis varit med, och mina tjejkompisar skulle aldrig ha kollat åt en kille som jag haft något med. På den tiden var jag ganska svartsjuk. Jag tyckte att det var konstigt om min kille skulle fika/festa/sova över hos sina ex. Men i flatvärlden kan man inte riktigt vara lika svartsjuk eftersom nästan alla flator då skulle bli kompislösa. (Eftersom hälften av den gemene flatans kompiskrets består av ex, ex's ex, eller dylikt.)
Kvällen till ära fick jag vara the lipstick-lesbian och min tjej fick vara butchen. Jag tänkte att vi kanske kunde byta nästa vecka, men det ville hon inte. Och eftersom jag har råkat klippa mig i nästan samma frisyr som henne (det bara råkade bli så) så kanske det ser lite töntigt ut om vi båda har samma stil också. Men återigen; det är väl ganska typiskt flatvärlden. Två brudar med baggybrallor, gympadojor, brottarlinne, spretigt hår och snus som hånglar loss på dansgolvet. Det är bra att min stil är lite flexibel. Jag är inte främmande för vare sig baggybrallor eller högklackat.
Jag kan tänka mig att Ernst skulle kunna säga någon sådant här: "Det känns så häärligt att kunna kombinera kläder och uttryck för att skapa en inre känsla av harmoni för den egna själens återspegling mot världen. Där det inre tankarna får ta ut sin skepnad i den yttre sfären av underbara textilier ...och massa mer fingerborg- och känslotjafs...."
"Bara för att han är känslosam och orädd för att uttrycka sig behöver han inte vara gay. Jag blir faktiskt arg när folk tar för givet att man måste ha en viss läggning bara för att man beter sig på ett speciellt sätt!"
Hon sa förövrigt samma sak om Peter Jöback en gång i tiden.
Bruden M var där, jag var där, min tjej var där, hennes ex's ex var där, och en brud som både mitt ex Bruden M och min tjej har varit med. Flatgegga på hög nivå som vanligt. Mina andra ex var inte där, så vi slapp några trianglar och cirklar från den sidan av geggan.
Jag börjar helt ärligt bli ganska trött på flatgegga. Det känns som att vart man än vänder sig så finns det alltid någon äcklig koppling som ligger och lurar. När jag levde i straighta förhållanden var det helt annorlunda. Jag skulle inte ens ha tittat åt en kille som jag visste att en kompis varit med, och mina tjejkompisar skulle aldrig ha kollat åt en kille som jag haft något med. På den tiden var jag ganska svartsjuk. Jag tyckte att det var konstigt om min kille skulle fika/festa/sova över hos sina ex. Men i flatvärlden kan man inte riktigt vara lika svartsjuk eftersom nästan alla flator då skulle bli kompislösa. (Eftersom hälften av den gemene flatans kompiskrets består av ex, ex's ex, eller dylikt.)
Kvällen till ära fick jag vara the lipstick-lesbian och min tjej fick vara butchen. Jag tänkte att vi kanske kunde byta nästa vecka, men det ville hon inte. Och eftersom jag har råkat klippa mig i nästan samma frisyr som henne (det bara råkade bli så) så kanske det ser lite töntigt ut om vi båda har samma stil också. Men återigen; det är väl ganska typiskt flatvärlden. Två brudar med baggybrallor, gympadojor, brottarlinne, spretigt hår och snus som hånglar loss på dansgolvet. Det är bra att min stil är lite flexibel. Jag är inte främmande för vare sig baggybrallor eller högklackat.
Jag kan tänka mig att Ernst skulle kunna säga någon sådant här: "Det känns så häärligt att kunna kombinera kläder och uttryck för att skapa en inre känsla av harmoni för den egna själens återspegling mot världen. Där det inre tankarna får ta ut sin skepnad i den yttre sfären av underbara textilier ...och massa mer fingerborg- och känslotjafs...."
En biltur med min käre far
Några av er som hängt med lite i min blogg vet ju att jag kom ut för mina föräldrar i våras via sms. Inte den bästa vägen kanske, men det funkade för mig, ett stolt barn av digitaltekniksåldern. Sedan dess har jag bara vid något enstaka tillfälle fått någon diskret fråga av pappa och någon fråga genom syrran av mamma.
Mamma är fortfarande i förnekelsefasen. Hon pratar fortfarande om snygga killar jag borde kolla på och rika män som jag borde gifta mig med. Vi har inte den där riktigt bra relationen där vi bara kan sätta oss ner och prata ut. Det är det här med känslor som vi har lite svårt med. Vi kanske är släkt, jag och min mamma.
Med pappa är det annorlunda. Jag är pappas lilla flicka and proud to be so. Men vi har inte riktigt heller haft något strålande tillfälle att ta upp min flatighet. Men igår åkta vi bil ensamma i en halvtimme och jag frågade lite försynt om mamma hade sagt något om att jag är tillsammans med A.
Det hade hon. Men inte så mycket. Pappa sa att mamma nog tror att jag genomgår en fas där jag söker mig själv. Jag visste ju att hon trodde det, men ändå så sticker det i hjärtat. "Vad tror du då?" frågade jag pappa. Han sa att det var klart att han också hade sina funderingar men att han är mycket mer öppen än mamma. Och han förstod att det inte var någon fas jag går igenom, utan att det är mina riktigta känslor. Han är lycklig om jag är lycklig.
Det kändes skönt att prata med pappa. Det känns som en bekräftelse på något vis. "Jag får för pappa, då är det okej" ungefär. Mamma kommer att bättra sig. Det vet både jag och pappa. Han skulle prata med henne och förklara att jag blir jätteledsen när hon låtsas som att en väldigt stor del av mig inte finns. Hon är världens bästa mamma, hon bryr sig, hon ringer och frågar hur jag mår, hon älskar mig... Men är det så svårt att bara säga "vad roligt att du är lycklig"?
Mamma är fortfarande i förnekelsefasen. Hon pratar fortfarande om snygga killar jag borde kolla på och rika män som jag borde gifta mig med. Vi har inte den där riktigt bra relationen där vi bara kan sätta oss ner och prata ut. Det är det här med känslor som vi har lite svårt med. Vi kanske är släkt, jag och min mamma.
Med pappa är det annorlunda. Jag är pappas lilla flicka and proud to be so. Men vi har inte riktigt heller haft något strålande tillfälle att ta upp min flatighet. Men igår åkta vi bil ensamma i en halvtimme och jag frågade lite försynt om mamma hade sagt något om att jag är tillsammans med A.
Det hade hon. Men inte så mycket. Pappa sa att mamma nog tror att jag genomgår en fas där jag söker mig själv. Jag visste ju att hon trodde det, men ändå så sticker det i hjärtat. "Vad tror du då?" frågade jag pappa. Han sa att det var klart att han också hade sina funderingar men att han är mycket mer öppen än mamma. Och han förstod att det inte var någon fas jag går igenom, utan att det är mina riktigta känslor. Han är lycklig om jag är lycklig.
Det kändes skönt att prata med pappa. Det känns som en bekräftelse på något vis. "Jag får för pappa, då är det okej" ungefär. Mamma kommer att bättra sig. Det vet både jag och pappa. Han skulle prata med henne och förklara att jag blir jätteledsen när hon låtsas som att en väldigt stor del av mig inte finns. Hon är världens bästa mamma, hon bryr sig, hon ringer och frågar hur jag mår, hon älskar mig... Men är det så svårt att bara säga "vad roligt att du är lycklig"?
Men hur vet man att man är gay?
En ytterst vanlig fråga. Jag tycker att frågan är väldigt bra. Och svår. Svår för vissa men lätt för andra. Ett vanligt misstag som ärkeflatorna som vetat att de var flator sedan befruktningen gör är att de tycker att frågan borde vara lika lätt för alla.
Det kan tyckas vara lika självklart att veta om man gillar korv med eller utan senap som det är att veta om man gillar att pippa folk med eller utan penis. Riktigt så enkelt är det inte för alla. Vi får ju inte glömma att det finns de som både gillar med och utan senap och som till och med kör med ketchup och räksallad, allt i en härlig normlös sörja.
Jag var själv en ovetande sökare när min flathistoria startade. Tecknen fanns ibland, för att sedan försvinna helt, för att återuppstå i drömmarna till att rinna ut i sanden. Tiden snurrade runt i dessa cykler och någonstans fann jag en bra balans och trygghet i att veta att jag inte visste. Det fungerade. Jag hade pojkvän som jag var trygg med och det gjorde att jag slapp tänka så mycket. Men tänka, det är en av mina favoritsysselsättningar så till slut vägde ändå nyfikenheten över. Tanken att det kanske finns något bättre fanns alltid nära till hands.
Det fanns många ledtrådar. Några av dem reagerade jag över och några av dem ignorerade jag för att jag ville slippe oroa mig över att jag inte var som alla andra.
Ledtråd 1: Dagis
Jag var kär i mina dagisfröknar och när de andra barnen ritade prinsar och prinsessor så ritade jag nakna brudar. (Ja, det finns tre kurviga fruntimmer i min pärm från dagis. Något som skulle visa sig ganska genant under min senare uppväxt.)
Ledtråd 2: Basketbruden
Basketbruden som kom in i mitt liv i sjuan. Jag ville vara som henne, klä mig som henne, jag tyckte som henne, jag började gilla basket, jag kunde inte sluta tänka på henne. Kärlek säger några, besatthet säger andra. Själv sa jag att jag bara ville bli kompis med henne för att hon verkade kul. Jomenvisst serru.
Ledtråd 3: Homofobin
Alla andra måste vara gay!
Ledtråd 4: Fucking Åmål
Herregud, tänk om mina föräldrar skulle veta att Fucking Åmål låg gömd längst nere i min skrivbordslåda. De skulle ju börja tro en massa saker!
Ledtråd 5: Drömmarna
Citat ur ett frågebrev till ungdomstidningens sexspalt: "Jag är en tjej som verkligen älskar min pojkvän, men så fort vi har sex så fantiserar jag om tjejer. Jag kan inte komma utan att tänka på tjejer. Är jag otrogen mot min kille?"
Svaret: "Nej, men du är förmodligen inte straight heller."
"Det finns faktiskt de som tänder på själva tanken med tjejsex, utan att de skulle vilja ha det i verkligheten!" ville jag svara.
Min egen väg. Från nyfiken till övertygad:
1. Blev medlem på QX, av ren nyfikenhet. (Det stod heterosexuell på min sida.)
2. Började prata med flator. ("Fatta, livs levande flator!!" tänkte jag.)
3. Frågade mina tusen frågor: "Hur visste du, hur reagerade dina kompisar, hur träffar du tjejer.." (Tack till de snälla tålmodiga flator som tog mig under sina vingar och på ett tryggt sätt lugnade mig inför min homo-oro. Jag är lite av en sådan själv idag tror jag. Vet inte hur många sådana mail jag svarar på i veckan.)
4. Jag stämde träff med en flatbrud. (I kompissyfte så klart.)
5. Jag satte på bruden. (Fortfarande i kompissyfte enligt mig själv.)
6. Någonstans här började den riktiga förvirringen uppstå. Jag blev inte kär i bruden. Jag var alltså straight!
7. Insikt: Bara för att man gillar tjejer behöver man inte bli kär i första bästa flata.
8. Kärlek.
9. Kärlek.
10. Kärlek.
11. Övertygad.
Det kan tyckas vara lika självklart att veta om man gillar korv med eller utan senap som det är att veta om man gillar att pippa folk med eller utan penis. Riktigt så enkelt är det inte för alla. Vi får ju inte glömma att det finns de som både gillar med och utan senap och som till och med kör med ketchup och räksallad, allt i en härlig normlös sörja.
Jag var själv en ovetande sökare när min flathistoria startade. Tecknen fanns ibland, för att sedan försvinna helt, för att återuppstå i drömmarna till att rinna ut i sanden. Tiden snurrade runt i dessa cykler och någonstans fann jag en bra balans och trygghet i att veta att jag inte visste. Det fungerade. Jag hade pojkvän som jag var trygg med och det gjorde att jag slapp tänka så mycket. Men tänka, det är en av mina favoritsysselsättningar så till slut vägde ändå nyfikenheten över. Tanken att det kanske finns något bättre fanns alltid nära till hands.
Det fanns många ledtrådar. Några av dem reagerade jag över och några av dem ignorerade jag för att jag ville slippe oroa mig över att jag inte var som alla andra.
Ledtråd 1: Dagis
Jag var kär i mina dagisfröknar och när de andra barnen ritade prinsar och prinsessor så ritade jag nakna brudar. (Ja, det finns tre kurviga fruntimmer i min pärm från dagis. Något som skulle visa sig ganska genant under min senare uppväxt.)
Ledtråd 2: Basketbruden
Basketbruden som kom in i mitt liv i sjuan. Jag ville vara som henne, klä mig som henne, jag tyckte som henne, jag började gilla basket, jag kunde inte sluta tänka på henne. Kärlek säger några, besatthet säger andra. Själv sa jag att jag bara ville bli kompis med henne för att hon verkade kul. Jomenvisst serru.
Ledtråd 3: Homofobin
Alla andra måste vara gay!
Ledtråd 4: Fucking Åmål
Herregud, tänk om mina föräldrar skulle veta att Fucking Åmål låg gömd längst nere i min skrivbordslåda. De skulle ju börja tro en massa saker!
Ledtråd 5: Drömmarna
Citat ur ett frågebrev till ungdomstidningens sexspalt: "Jag är en tjej som verkligen älskar min pojkvän, men så fort vi har sex så fantiserar jag om tjejer. Jag kan inte komma utan att tänka på tjejer. Är jag otrogen mot min kille?"
Svaret: "Nej, men du är förmodligen inte straight heller."
"Det finns faktiskt de som tänder på själva tanken med tjejsex, utan att de skulle vilja ha det i verkligheten!" ville jag svara.
Min egen väg. Från nyfiken till övertygad:
1. Blev medlem på QX, av ren nyfikenhet. (Det stod heterosexuell på min sida.)
2. Började prata med flator. ("Fatta, livs levande flator!!" tänkte jag.)
3. Frågade mina tusen frågor: "Hur visste du, hur reagerade dina kompisar, hur träffar du tjejer.." (Tack till de snälla tålmodiga flator som tog mig under sina vingar och på ett tryggt sätt lugnade mig inför min homo-oro. Jag är lite av en sådan själv idag tror jag. Vet inte hur många sådana mail jag svarar på i veckan.)
4. Jag stämde träff med en flatbrud. (I kompissyfte så klart.)
5. Jag satte på bruden. (Fortfarande i kompissyfte enligt mig själv.)
6. Någonstans här började den riktiga förvirringen uppstå. Jag blev inte kär i bruden. Jag var alltså straight!
7. Insikt: Bara för att man gillar tjejer behöver man inte bli kär i första bästa flata.
8. Kärlek.
9. Kärlek.
10. Kärlek.
11. Övertygad.
För jämställdhetens skull (och för att behålla min bästa killpolare)
Publicerar denna kommentar från gårdagens inlägg som en upprättelse för de manliga invånarna som har sex med tjejer i vårt samhälle:
"OK så här ligger det till.. ni tjejer är inte heller så jävla varsamma när det gäller att stimulera oss killar. Jag har varit med tjejer som har dragit i min kuk så jävla hårt och trott att jag låter för att det är så jävla skönt. Jag är rak och säger till. Eller lägger handen och visar hur hon ska göra. Samma sak har tjejer gjort på mig. En annan sak är att tjejer ser väldigt olika ut och det skulle inte skada någon om alla bara visade hur de vill ha det: Även om man bara har en natt tillsammans så tycker jag att man ska visa hur man vill ha det så slipper man alla de dåliga Pippen."
Killen
Well said, killen.
"OK så här ligger det till.. ni tjejer är inte heller så jävla varsamma när det gäller att stimulera oss killar. Jag har varit med tjejer som har dragit i min kuk så jävla hårt och trott att jag låter för att det är så jävla skönt. Jag är rak och säger till. Eller lägger handen och visar hur hon ska göra. Samma sak har tjejer gjort på mig. En annan sak är att tjejer ser väldigt olika ut och det skulle inte skada någon om alla bara visade hur de vill ha det: Även om man bara har en natt tillsammans så tycker jag att man ska visa hur man vill ha det så slipper man alla de dåliga Pippen."
Killen
Well said, killen.
Lite klitoriskunskap
Efter en diskussion igår bestämde jag mig för att ta upp detta högaktuella ämne. Det handlar om sex (ovanligt va?) och vad man ska akta sig för när man tillfredsställer någon med tillhörande klitoris. Det handlar om hur närgången fröken klitoris man egentligen får vara.
Fröken Klitoris är en känslig och blyg dam. Hon må vara lite skrynklig och gömd, och det finns förmodligen en mening med det. En del personer (jag nämner som vanligt inga namn, men det handlar uteslutande om killar på den tiden när det begav sig) blir så lyckliga när de lyckas hitta klittan att de blir lite väl framfusiga. Det gnussas och trycks och masseras och petas och kläms. Aj.
Som klitorisbärare kan man då råka ut för vad som kallas Benryck. Låren börjar hoppa okontrollerat och detta ska inte av misstag antas vara någon form av nära-orgasmkänsla. Dessa killar blir i sin iver över att hitta rätt känsliga punkt så lyckliga över detta ryckiga bevis på att gnussandet verkar ge resultat att de inte inser att det faktiskt inte är ett dugg skönt. Det gnussas lite hårdare och benen skakar lite mer. Någontstans här måste ju tjejen avbryta eller i alla fall be personen att ta det lite försiktigt.
Killen (i alla fall han som jag var med) tar det som att tjejen (eller jag i detta fall) var så nära att komma att hon ville ta en paus för att kunna fortsätta längre. Ja så kan man ju också se det om man är kille med världens största klitoriskunskaps-ego. Nu hade ju jag i och för sig kunnat tala om ett och annat för honom istället för att ligga där och bli irriterad över morgondagens mycket troliga skavsår, men när man bara träffats ett par gånger känns det inte riktigt som något bra läge dyker upp. Man vill ju inte döda den där glada entusiasmen heller med en dräpande tillrättavisning över något som han har trott att han varit grym på i hela sitt liv. För han vet ju i alla fall att klitoris finns och att man kanske borde göra någonting med den. Det är det inte alla killar som vet.
Att jag inte råkat ut för detta när jag har sex med tjejer tror jag beror på den enkla anledningen att de är stolta klitorisbärare själva också. De kan oftast hemligheten med lirkande, lockande, ömma, pulserande smekningar.
Fröken Klitoris är en känslig och blyg dam. Hon må vara lite skrynklig och gömd, och det finns förmodligen en mening med det. En del personer (jag nämner som vanligt inga namn, men det handlar uteslutande om killar på den tiden när det begav sig) blir så lyckliga när de lyckas hitta klittan att de blir lite väl framfusiga. Det gnussas och trycks och masseras och petas och kläms. Aj.
Som klitorisbärare kan man då råka ut för vad som kallas Benryck. Låren börjar hoppa okontrollerat och detta ska inte av misstag antas vara någon form av nära-orgasmkänsla. Dessa killar blir i sin iver över att hitta rätt känsliga punkt så lyckliga över detta ryckiga bevis på att gnussandet verkar ge resultat att de inte inser att det faktiskt inte är ett dugg skönt. Det gnussas lite hårdare och benen skakar lite mer. Någontstans här måste ju tjejen avbryta eller i alla fall be personen att ta det lite försiktigt.
Killen (i alla fall han som jag var med) tar det som att tjejen (eller jag i detta fall) var så nära att komma att hon ville ta en paus för att kunna fortsätta längre. Ja så kan man ju också se det om man är kille med världens största klitoriskunskaps-ego. Nu hade ju jag i och för sig kunnat tala om ett och annat för honom istället för att ligga där och bli irriterad över morgondagens mycket troliga skavsår, men när man bara träffats ett par gånger känns det inte riktigt som något bra läge dyker upp. Man vill ju inte döda den där glada entusiasmen heller med en dräpande tillrättavisning över något som han har trott att han varit grym på i hela sitt liv. För han vet ju i alla fall att klitoris finns och att man kanske borde göra någonting med den. Det är det inte alla killar som vet.
Att jag inte råkat ut för detta när jag har sex med tjejer tror jag beror på den enkla anledningen att de är stolta klitorisbärare själva också. De kan oftast hemligheten med lirkande, lockande, ömma, pulserande smekningar.
Hur sexigt är snor, egentligen?
Jag håller på att genomgå tidernas längsta förkylning tror jag. Den varierar i kraft och uthållighet, men vill inte riktigt gå över helt. Sen börjar den om igen. Jag börjar bli ganska less på att det känns som att hjärtat ska slå bakut så fort man går i en liten trappa eller när man måste springa till bussen. Men det jag är mest less på är att snorets konsistens aldrig förmår sig hålla sig på en lagom nivå. Antingen rinner det eller så är man så täppt så att alla N låter som D och alla M låter som B. I jobbet hamnar jag ofta i situationer där jag måste presentera mig och det kräver numera lite finess eftersom mitt namn annars blir helt förvridet. Snor gör inte mitt namn vackrare direkt.
Ett annat stort problem är att sexigheten och snoret inte alltid kommer överens så bra. Blandningen av stön och snörvel tar liksom ut varandra och det blir varken eller. Det är en fin balansgång mellan att hålla sexigheten levande samtidigt som man koncentrerar sig på att snoret inte ska rinna ut på kudden, eller för all del på någon annan. Det brukar gå så där. Nu har jag ändå så pass mycket självdistans att jag inte riktigt bryr mig om hur sexig jag är jämt och ständigt, men det är ändå irriterande.
Sen har vi ju problemet med mina svimningar. (Ja, jag ska ringa läkaren igen...) Efter att nästan ha lyckats svimma när jag och flickvännen lekte sängkammarlekar har jag börjat inse att det här är inte så bra. Flickvännen gjorde däremot slag i saken och köpte Dextro. Det är mitt nya viagra. Nu går det bra att pippa igen. Utan att svimma. En tablett ordinerad innan varje pipp och pippandet flyter på utan diverse störande händelser i form av däckade deltagare. Eftersom antalet tabletter inte får överstiga en viss siffra så finns det alltså en osynlig gräns för hur många pipp man kan ägna sig åt per dag. Annars finns säkert risk för laxerande effekt. Och vem vill pippa då, ändå.
Ja, det här lyckades ju bli ett blogginlägg om min egen osexighet för tillfället. Inte så väldigt upplyftande för egot. Jag återkommer som aningen mer positiv när jag är friskare.
På lördag är det kräftskiva!!.
Ett annat stort problem är att sexigheten och snoret inte alltid kommer överens så bra. Blandningen av stön och snörvel tar liksom ut varandra och det blir varken eller. Det är en fin balansgång mellan att hålla sexigheten levande samtidigt som man koncentrerar sig på att snoret inte ska rinna ut på kudden, eller för all del på någon annan. Det brukar gå så där. Nu har jag ändå så pass mycket självdistans att jag inte riktigt bryr mig om hur sexig jag är jämt och ständigt, men det är ändå irriterande.
Sen har vi ju problemet med mina svimningar. (Ja, jag ska ringa läkaren igen...) Efter att nästan ha lyckats svimma när jag och flickvännen lekte sängkammarlekar har jag börjat inse att det här är inte så bra. Flickvännen gjorde däremot slag i saken och köpte Dextro. Det är mitt nya viagra. Nu går det bra att pippa igen. Utan att svimma. En tablett ordinerad innan varje pipp och pippandet flyter på utan diverse störande händelser i form av däckade deltagare. Eftersom antalet tabletter inte får överstiga en viss siffra så finns det alltså en osynlig gräns för hur många pipp man kan ägna sig åt per dag. Annars finns säkert risk för laxerande effekt. Och vem vill pippa då, ändå.
Ja, det här lyckades ju bli ett blogginlägg om min egen osexighet för tillfället. Inte så väldigt upplyftande för egot. Jag återkommer som aningen mer positiv när jag är friskare.
På lördag är det kräftskiva!!.
Cirklar och trianglar
I fredags hade vi förfest hemma hos flickvännen innan vi drog i väg på månadens gayklubb. Det var väldigt trevligt på förfesten. Dagen till ära hade jag inhandlat ett stycke bacardi apple, sprite och en vinare som jag och tjejen delade på. (Vi mådde inte bra dagen efter kan tilläggas.) Bästa killpolaren och hans polare kom samt tjejens jobbarkompisar. Bland dessa fanns en av hennes bästa kompisar, H. Jättetrevlig brud! Vi har pluggat samma sak, vi är långa båda två, vi är lite smått bittra på våra småsystrar som fick lockigt hår och söta fötter, och vi har dessutom varit smått involverade i samma tjej. Där har vi kvällens första triangel. Vem vet, vi kanske har fler likheter än så? Sjukt rolig tjej i alla fall!
Väl inne i stan kom vi till insikt om att det måste ha varit väldigt lite människor ute eftersom det var noll kö fast klockan var mycket. Det gjorde inget eftersom vi såg dubbelt allihop ändå. Det var trevligt på klubben. Vi dansade omkring och stojade för fullt. Bruden M var också där. (Mitt ex som jag numera är bästa kompis med.) Hon gick fram och kramade min nya flickvän. Alla blev nog lika förvånade. Inte minst min flickvän och Bruden M själv.
Alla i cirkeln var däremot inte där denna kväll. Endast nummer 1, 2, 4 samt 7. Det kan förklara varför kvällen var förhållandevis lugn. Cirkeln* består av följande brudar:
1. Jag "A"
2. Min tjej "B"
3. Hennes ex "C"
4. C:s ex "D"
5. D:s ex "E"
6. E:s ex "F"
7. F:s ex Bruden M. (Mitt ex).
Cirkeln sluten.
Jag hade lovat Bruden M att inte hålla på med flickvännen framför ögonen på henne. För den goda sakens skull. Och för husfridens. Det gick bra ganska länge. Sen blev det strömavbrott. Musiken dog och discolamporna stannade. Mitt i dramat fick jag en liten puss som blev till en liten till och precis då (så klart) gick Bruden M förbi. Jag såg henne i ögonvrån och tänkte "shit, nu blir det livat." Men hon gick istället. Och tog med sig en tröstande donna hem.
Och nu kommer vi till det roliga. Dagen efter ringde jag till Bruden M och bad på mina bara knän om förlåtelse, och så berättade hon om sin lilla triangel. Hon lyckades nämligen gå hem med syrran till en av hennes andra flirtar och nu vet hon inte riktigt hur hon ska ta sig ur knipan. Igår träffade hon den första systern igen. Det ska bli intressant att följa utvecklingen med de här två systrarna. Lesbiska intriger på hög nivå.
Det är så härligt att ha rätt. För två månader sedan när alla pratade om mig och var arga över mitt förargelseväckande beteende att lyckas bli kär i min nya flickvän trots den höga halten förbjuden kärlek, visste jag någonstans att pratet skulle lugna sig så fort någons annans intriger uppdagades. Och mycket riktigt. Den senaste tiden har nummer 3,4,5,6 och 7 i cirkeln haft så många intriger för sig att ingen numera reflekterar över mig och tvåan (min flickvän.) Jag känner dig så väl, kära flatvärld.
Nu är flickvännen på jobbet och jag ska tvätta hennes och mina kläder i hennes tvättstuga för första gången. Jag antar att vi tar ett nytt steg i relationen idag.
* Cirkeln är beskriven i förenklad version och skall icke antagas sakna fler dimensioner och krångliga genvägar, interna cirklar, krusiduller och en och annan fnurra på diverse trådar.
Väl inne i stan kom vi till insikt om att det måste ha varit väldigt lite människor ute eftersom det var noll kö fast klockan var mycket. Det gjorde inget eftersom vi såg dubbelt allihop ändå. Det var trevligt på klubben. Vi dansade omkring och stojade för fullt. Bruden M var också där. (Mitt ex som jag numera är bästa kompis med.) Hon gick fram och kramade min nya flickvän. Alla blev nog lika förvånade. Inte minst min flickvän och Bruden M själv.
Alla i cirkeln var däremot inte där denna kväll. Endast nummer 1, 2, 4 samt 7. Det kan förklara varför kvällen var förhållandevis lugn. Cirkeln* består av följande brudar:
1. Jag "A"
2. Min tjej "B"
3. Hennes ex "C"
4. C:s ex "D"
5. D:s ex "E"
6. E:s ex "F"
7. F:s ex Bruden M. (Mitt ex).
Cirkeln sluten.
Jag hade lovat Bruden M att inte hålla på med flickvännen framför ögonen på henne. För den goda sakens skull. Och för husfridens. Det gick bra ganska länge. Sen blev det strömavbrott. Musiken dog och discolamporna stannade. Mitt i dramat fick jag en liten puss som blev till en liten till och precis då (så klart) gick Bruden M förbi. Jag såg henne i ögonvrån och tänkte "shit, nu blir det livat." Men hon gick istället. Och tog med sig en tröstande donna hem.
Och nu kommer vi till det roliga. Dagen efter ringde jag till Bruden M och bad på mina bara knän om förlåtelse, och så berättade hon om sin lilla triangel. Hon lyckades nämligen gå hem med syrran till en av hennes andra flirtar och nu vet hon inte riktigt hur hon ska ta sig ur knipan. Igår träffade hon den första systern igen. Det ska bli intressant att följa utvecklingen med de här två systrarna. Lesbiska intriger på hög nivå.
Det är så härligt att ha rätt. För två månader sedan när alla pratade om mig och var arga över mitt förargelseväckande beteende att lyckas bli kär i min nya flickvän trots den höga halten förbjuden kärlek, visste jag någonstans att pratet skulle lugna sig så fort någons annans intriger uppdagades. Och mycket riktigt. Den senaste tiden har nummer 3,4,5,6 och 7 i cirkeln haft så många intriger för sig att ingen numera reflekterar över mig och tvåan (min flickvän.) Jag känner dig så väl, kära flatvärld.
Nu är flickvännen på jobbet och jag ska tvätta hennes och mina kläder i hennes tvättstuga för första gången. Jag antar att vi tar ett nytt steg i relationen idag.
* Cirkeln är beskriven i förenklad version och skall icke antagas sakna fler dimensioner och krångliga genvägar, interna cirklar, krusiduller och en och annan fnurra på diverse trådar.