Vart var alla flator?

Gayklubb igår. Jag hade svidat om till baggy-flata-klädstilen, men tyvärr så var stället mest fullt av heterosnubbar som förmodligen hade missat den stora regnbågsflaggan i entrén. Så antalet flatblickar jag skulle räkna kom bara upp i två. Den ena var en sur blick från en bitter flata som satt i soffan och ville stöta på Bruden M, och den andra var en butter blick från en brud vars tjej pekade igenkännande på mig.

De andra blickarna kom från två heterosnubbar som tittade på när jag skakade loss på dansgolvet med straighta kompisen Pitebruden. "Vilket vackert par ni är!" Skrikviskade ena i mitt öra. "Ja, visst är vi" sa jag och fortsatte dansa.

Pitebruden hade dagen till ära klätt upp sig i en vit klänning. Tyvärr drack vi rödvin på förfesten och ni kan ju alla gissa hur det gick. Istället fick hon låna mina Cheap Monday och en t-shirt och då kände hon sig jätteflatig. Tyvärr tror jag att guldskorna med stilettklack gjorde hennes image en aning mer heteroutstrålande.

Men vart var alla flator?
Det ryktas i och för sig om att det går magsjuka. Två av mina gaykompisar har det just nu. Och med tanke på att den här flatvärlden är så insyltad så skulle det inte förvåna mig om en magsjukeepidemi har ovanligt lätt att smitta samtliga inom loppet av en vecka.

Kvällens flatplaner

Ikväll är det gayparty. Eftersom jag hajpade flatstilar och flatkläder i förra inlägget så fick jag lite ångest idag när jag skulle klä på mig. Ska man köra femmestyle och vara fin-snygg, eller ska man köra flatstilen och vara mer. Ja, ful-snygg. För jag ser faktiskt ganska roligt ut i mina baggy brallor. Jag har för långa ben för att det där baggy ska lägga sig snyggt. Och ju längre byxorna är desto för stora blir de i rumpan. Det är inte lätt med flatbyxor.

Kvällens outfit består av följande:
Baggy jeans.
Grått linne.
Bruna gympadojjor.
Brett kedjearmband inhandlat på H&M, herravdelningen.

Jag ska föra noggrann statistik på antalet blickar så att jag kan sammanställa dem i en djupanalys kring vad som attraherar flator i klädväg. Det är ett väldigt intressant projekt.


"Men du ser ju inte lesbisk ut?"

"Men du ser ju inte lesbisk ut? Är du lite hobbybi eller? Du är väl ändå ihop med killar? Det är ju bara kul med tjejer som vill experimentera med andra tjejer! Höhöhö."

Kläder, personlig stil och ens utstrålning är ju en del av hur vi framställer oss själva. Genom våra kläder berättar vi lite för andra om hur vi är och hur vi känner oss. Sedan om jaget uppfattas som vi vill av andra, det är ju svårare att veta. Jag har läst kommunikationsteorier så pass länge så jag med säkerhet kan säga att våra kläder är ett uttryck för kommunikation. Vi kommunicerar alltså med hjälp av våra kläder.

Men vad vill vi säga då?

Är man en brud som gillar andra brudar är det såklart enklare att genom sina kläder skrika "hej, jag är lesbisk" om man vill att andra lesbiska ska lägga märke till en. Men är man en tvättäkta femmebrud som gillat mode och nagellack i hela sitt liv så är det ju fel att hon ska behöva ändra sin personlighet/stil/utstrålning bara för att hon ska accepteras i flatkretsarna som en "riktig flata." Och att hon ska behöva försvara sin läggning inför fulla snubbar på krogen som menar att "hon inte ser lesbisk ut."

Jag befinner mig någonstans mitt emellan. Ena dagen kan jag ha klänning och guldsandaler, för att andra dagen ha baggy jeans, stor t-shirt och vild frisyr. Omväxling is the shit. Men jag måste erkänna att det har blivit betydligt färre små söndagspromenader i stilettklack sen jag kom ut som brudgillare. Okänd orsak. Det är bara en känsla. Ser man en flata på stan vill man ju inte springa runt och se ut som en transa. Man vill kunna känna den där samhörigheten − nämen här går en till flata, hej hej.

Ofta kan man se det i blicken, i sätten hon ler eller sättet hon pratar. Men om man bara går förbi varandra i bankomatkön är det ju svårt att hinna titta efter.

Det sorgliga är att det springer säkert runt tusentals femmeflator som jag själv inte ens lägger märke till. Vem vet att bruden jag nyss mötte på ica i klackar, läppstift och barbiehår inte var homo?

Om oralsex som förspel

Ja i och för sig är gränsen för vart förspelet slutar och själva sexet börjar ganska diffust om man är en brud som har sex med brudar. Men det här handlar om ett fenomen som jag ofta kommit att tänka på under den heta akten.

Att bli slickad är ju bland det bästa som finns. Det finns däremot ett problem. Om jag har sex på kvällen och klär av mig alla kläder − då fryser jag. Om man då ska ligga utan täckte och kläder och bli slickad så innebär det ju att jag fryser ännu mer. Och man kan ju inte använda täcke. Hur skulle det se ut? Om jag drar täckte över båda två så skymmer jag ju hela härligheten. Dessutom riskerar jag att kväva bruden i fråga. Om jag bara drar täcke över mig själv så ser jag ju jättenördig ut.

Är det bara jag som hinner tänka på såna här saker?

Efter en stunds pippande har man ju däremot fått upp värmen, så då är det inget problem längre. Det är just själva kom-igång-grejen. Egentligen kanske jag bara vill skylta med att jag har pippat överhuvudtaget, vem vet.

På fredag är det gayklubb. Jag längtar redan. Tyvärr verkar det som att folk inte är så engagerande i att gå eftersom det ryktas om något så spännande som
Pride i Norrland nästa vecka. Jag ska självklart bidra till det goda initiativet genom att stråla med min närvaro där också. Två gayfester på två veckor. Det är ju nästan för bra för att vara sant.

Det kan börja med en gnutta bisexualitet

Hur vet man att man är bisexuell? Hur vet man om man är homo? Två vanliga frågor i mina brev till kamratposten som jag aldrig skickade. (Genom att skicka breven är man ju orolig på riktigt och det höjer ju i sin tur risken att man faktiskt är gay. Hemska tanke.)

De flesta homosexuella jag känner började med att komma ut som en gnutta bi. Gradvis stegrade sedan det homosexuella levernet tills personen i fråga var helt omvänd. Bisexualiteten verkar här* alltså vara någon form av mellanting, någon slags inskolningsperiod in i gayvärlden. Både för personerna själva samt för deras nära och kära runt omkring.

Genom att tänka att "Jamen hon är ju bara bi så chansen är ju stor att hon hittar sig en redig karl ändå till slut" kanske det är lättare för farmor, morfar och gammelfaster att acceptera personens sexuella läggning. Till en början. Och när de vant sig vid bisexualiteten så Pang. Här kommer homosexualiteten, men däremot som en blixt från en inte alltför klarblå himmel.

Men det är skönt att testa in sig på ett område innan man bestämmer sig. Det känns ju rätt onödigt att komma ut som homosexuell om man till sin stora fasa upptäcker att man råkar börja tända på snubbar, som om man vore en vanlig regular Svensson-heterosexuell, eller nåt.

Mina föräldrar tror fortfarande att jag bara haft en tjej, och att jag säkerligen kommer börja träffa killar igen someday soon. Vi är fortfarande i inskolningsperioden.

Jag var nyss och såg Oceans 13. Den var hur grym som helst. Det har ingenting alls med bisexualitet att göra, förutom att George Clooney och Brad Pitt är två snubbar som jag eventuellt skulle kunna tänka mig säga upp mina flatigheter för en stund eller två.



* Notera ordet här. Det betyder i dessa fall, och syftar alltså inte till att generalisera och säga att bisexualitet är en fas in i homosexualiteten. För så är det inte. Men det kan kanske vara så för vissa.  Jag ville bara påpeka det innan någon annan gjorde det.

MSN-idioti

MSN klockan 23.32

Anders säger:

Tja! Längesen! Är du singel nuförtiden??

F säger:

Oj, hej. Ja det var var längesen man snackade med dig. Hur mår du?

Anders säger:
Jag är suuuugen ;) ;) ;)

F säger:
Skaffa dig ett ligg då. Det är brudar som gäller för mig. Som du vet.

Anders säger:
Jasså, fortfarande?!?! Men du kom igen, vi kan väl ha trekant då?? ;) ;) ;)

F säger:
Nä.


Varför knullar folk på firmafest?

Vi hade som sagt firmafest i lördags. Jag åkte hem ganska tidigt eftersom jag inte pallade att åka taxi hem från middle of nowhere och det gick en gratis vi-som-ska-hem-tidigt-för-att-vi-orkar-inte-sova-över-bil, så jag åkte med den. Och tur var väl det. Firmafesten hade spårat ur som firmafester alltid gör. Och våra firmafester verkar vara av det värsta slaget.

Om någon inte hamnar i fyllecellen, hånglar med någon som är 20 år yngre, hjular på dansgolvet och slår ut tänderna, eller stjäl skruvdragare så pippar folk med varandra lite hur som helst.

Denna gång var det en snubbe och en brud, där bruden i fråga är gift. Snubben är bara en snubbe som gillar att pippa firmabrudar. Han har triss i firmadamer just i detta nu. Och jag dömer inte. Jag bara noterar.

Någonstans är det ju kul att man jobbar på en så vild firma. Men någonstans ringer ändå varningsklockorna. När jag tänker efter så började jag bli som mest skanky och pippade runt som mest just när jag började där.

Det är någonting skumt i ventilationen som gör att vi blir galna. Jag är i alla fall glad att det inte är jag som är värst.
Cheferna tar förövrigt priset.

Vi har till och med vårt eget bröd

Flatbröd

Vadå, är inte alla lesbiska?

I lördags stod jag på ett av mina jobb och tittade på flator som gick förbi.
− Hur vet du att det var flator? Sa någon.
Det vet jag inte. Men det är mycket roligare att utgå ifrån att alla är det. Man har större spaningsmöjligheter då.
Det är ganska intressant att spana på brudar. De berättar en egen liten livshistoria bara genom att gå omkring, utstråla sig själva och bära upp sin egna stil.

En solbrun tjej i svart kort hår med mycket vax och baggy shorts trippade förbi med en barnvagn. Det syntes på en gång att hon var en ensamstående lesbian som tagit saken i egna händer och åkt till Danmark och inseminerat sig. Nu väntade hon bara på sitt livs kärlek. Snubben hon hade i handen var nog förmodligen bara hennes blinda bror som hon måste hålla i handen för att han inte skulle ramla.

En fräknig tjej med eldrött hår tittade in genom skyltfönstret och gav mig en så intensiv blick att flatbarometern sköt i höjden. Hon stannade till och med upp och sökte med blicken. Att mitt huvud sitter alldeles under en klocka hade nog inget med hennes blickar att göra. Helt klart lesbisk.

En blondin med stora bröst kom in i butiken och ville "hitta något som passade henne". Ja, och självklart eftersom jag var den enda i butiken så borde det ju ha varit mig hon menade. Hundra procent flata alltså.

Det är inte lätt här i flatvärlden med så många lesbiska som bara går runt och suktar hela tiden...


Grannsämja

Igår hade jag varit på firmafest. Vi körde igång väldigt tidigt, så klockan tio ville gravida arbetspolaren åka hem och eftersom jag inte hade lust att åka taxi från tjotahejti så åkte jag med. Kom hem klockan kvart över tio, men hade ingen lust alls att sova. Så jag ringde Pitebruden så drog jag, hon och bruden M igång vårt egna lilla party.

På andra sidan häcken pågick ett grillparty av något slag. Nyfiken och lullig som jag var trampade vi väg för att skapa oss nya vänner. På denna fest var det en salig blandning av folk. En del såg ut som om de var fjorton, hade svarta kläder, svart hår och kajalprydda ansiktet i den matchande färgen svart. En del var ungefär trettio och hade stora svarta plastglasögon. En annan såg ut som ett dregg med dreads och skägg och han lovade att stränga om min gitarr. Så satt det också två tvillingar som var i femtioårsåldern.

Vi slog oss ner med tvillingtanterna och började snacka. De blev helt överlyckliga eftersom de läst i sitt horoskop att de skulle göra nya spännande bekantskaper just idag.

Ganska snart hade vi kommit in på huruvida vi var gay, jag och Bruden M. Frågorna haglade, men det var inte den vanliga typen av frågor. De flesta frågorna var istället riktade till straighta Pitebruden.
− Men är inte du lesbisk?
− Hur kommer du in i bilden?
− Är ni alla tre tillsammans?
− Hur kommer det sig att du är med dom två?

Har de inte hört talas om att lesbiska kan ha heterosexuella kompisar?
Och tror de att man är mer experimentell och polygam om man lever lesbiskt? Haha, jag tyckte ganska synd om Pitebruden som fick sitta där och förklara att hon var en helt vanlig normal kompis till två förhållandevis vanliga flator.

"RFSU borde ju veta eller?"

Igår var jag och testade mig för könssjukdomar. Ja, se tidigare inlägg för förklaring till varför. Jag orkar inte skylla ifrån mig i varje inlägg. Det räcker med föregående. När jag nu ändå var där så passade jag på att fråga doktorn om hur det egentligen är det här med könssjukdomar mellan tjejer som har sex med tjejer. Könssjukdom är nämligen inte det första man kanske associerar med brudsex, vanligtvis.

Doktorn som var en äldre, lite rund kvinna i rött hår. (Vissa som råkar ha listat ut vem jag är och vet hur jag såg ut i håret nyss kan jag meddela att doktorns hår var väldigt brunt jämfört med mitt. Jag har förövrigt färgat det svart nu, jag blev less på att alla konturer jag såg vart jag än tittade lyste rött.) Doktorntanten var så som man vill att alla doktorer ska vara. Hon var lugn och trevlig och förklarade det här med tjejsex med både röst, mimik och kroppsspråk med armar och ben. Jag satt storögd och tittade på och nickade och mm-ade och höll med när jag tyckte att det passade.

Hon förklarade att såna saker som klamydia är svårare att smitta mellan tjejer eftersom den kräver mycket fukt och gnussande. (Hon sa så.) Bakterien dör ganska fort när det blir torrt. MEN, sa hon också. Det gör det bara ovanligare, inte ovanligt. När jag sa "du, jag skriver på en grej" och låtsades att min blogg var någon superviktig sexualupplysningskanal till hela gayvärlden, "skulle jag kunna citera dig?" Men då började det plötsligt rycka lite osäkert i mungipan på trygga doktorn. "Alltså" började hon. "Jag är ju inte någon expert på den här typen av sexuellt umgänge, men RFSU borde ju veta eller? Jag kan ju bara prata utifrån mina egna erfarenheter som läkare."

Jaha, tänkte jag. Så det hon satt och snackade om innan då? Och varför blir inte läkare utbildade i sexuellt  umgänge och sexuellt överförbara sjukdomar bland homosexuella? Och då även tjejer?

Vidare så förklarade hon att saker som herpes till exempel kan smitta, men att det finns olika typer av herpers. Äsch, för att göra det simpelt klistrar jag in Linnahs kommentar här. För ni sa typ likadant båda två.

"Vill också påpeka att närmare 80% har herpes, antingen typ 1 eller typ 2, de flesta föds med det eller får det senare men får aldrig någonsin några symptom. (Enda sättet på vilket du kan kolla det är via blodprov då man testar för antikroppar. Och för att få göra det kan man få bråka rätt mycket - ask me...) I princip alla som nånsin haft mer än två sexpartners har någon gång haft eller kommer att få en könssjukdom, även om många inte vet om det. Kan också meddela att det t.ex. finns 20 olika sorters kondylom, varav bara 4 ger symptom, och på de fyra sorterna är det bara 70% av befolkningen som KAN få symptom!"
-
Linnah

Herpes kan till exempel ligga latent i kroppen utan att man får utslag. Då har man bildat antikroppar och det är därför svårare för viruset att bryta ut. Har du däremot aldrig kommit i kontakt med smittan så har inte kroppen bildat några antikroppar och kroppen är inte skyddad.

Samma Linnah delade med sig av denna information redan första gången jag började älta det här med min eventuella klamydia.

"För övrigt så smittar alla könssjukdomar mellan alla som har slemhinnor, och jag har då inte träffat någon person utan det hittills! Klamydia smittar även till halsen och ögonen (otroligt omysigt!), och även om herpes och kondylom är de som mest smittar mellan tjejer som har sex med tjejer så kan även alla de andra göra det. Det är mer en fråga om hygien i samband med sex, om man använder leksaker, etc etc. Däremot finns bara ett känt fall med en tjej som smittat en annan tjej med hiv, och då var det mensblod inblandat. Jag kan ge dig en privatlektion istället, om du vill. Jag är varken virolog eller läkare, men jag kan åtminstone tillräckligt mycket för att informera festivalbesökare om det och hålla föreläsningar om könssjukdomar. ;)

- Linnah

Om du jobbar kvar på Pride i år och informerar om könssjukdomar så ska jag stå där och anteckna febrilt och lära mig så mycket jag kan. Tycker verkligen att såna här saker är dödsviktiga. Och det är de ju också.



 


Sjukhusångest

Ni som hängt med ett litet tag vet att jag för en tid sedan fick ett klamydiasamtal från en tant på sjukhuset. Hon menade att nån snubbe namngett mig som sexpartner. Jag blev smått förvånad eftersom det var väldigt länge sedan jag var intim med någon av typen y-kromosom. Dessutom är jag en duktig flicka som ändå testade mig i höstas, bara för att. Då hade jag ingenting, så jag skulle bli ytterst förvånad om det visade någonting idag.

Men ändå, när jag nu sitter här och om en kvart ska ta min gamla lilla volvo upp till sjukan så kryper sjukdomsångesten på. Jag börjar tänka att baciller smittar ju överallt, jag kanske har haft det i flera år men det är bara det att det inte visat något på de tester jag gjort... Eller tänk om jag har något ännu värre. Typ herpes eller något obotligt som HIV. Ångest som sagt. Könssjukdomar är en av mina värsta fasor.

Så då känns ju en liten släng av klamydia inte så farlig ändå kanske. Nej jag ska ta modet till fånga nu och åka upp och kissa i den där lilla muggen. Min egen logik säger att det inte är någon fara. Men den har ju tyvärr haft fel ett antal gånger.

Sommar och sol

Här följer en liten uppdatering av läget.
Idag åkte universitetspolarna hem till Stockholm och Jönköping, exet Kexet åker snart till Malmö och stan blir ovanligt kompislös. Som tur är finns några av de bästa pärlorna kvar. Pitebruden har förövrigt lovat att vi ska leka jätteofta så vi inte blir så ensamma. Det är bra. Hon är bra. Bästa killpolaren är också kvar i stan. Det är bra, han är också bra. Bruden M kommer tillbaka till stan efter en vecka hemma hos familjen söderut, det är också bra. Jag ska tvinga henne att bjuda mig på sån där god kyckling med hemligt recept som hon kan laga.

Några av universitetspolarna ska komma upp till en liten gatufestival som vi råkar ha i min lilla stad. Det ska bli jätteroligt. Det ryktas även om att en av dagarna ska vara en pridedag, vad nu det kan innebära. Jag lär väl inte undgå att bli involverad. Jag har redan inhandlat ett stycke tredagarsbiljett via jobbet. Smart tyckte jag, tills jag såg att jag jobbar hela veckan.

Jag har installerat en liten rolig funktion som gör att jag kan se hur folk hittar hit. Sökorden som ligger i topp just nu är följande fraser:
1. Snygg sexig pitebrud
2. Göda tjej fet


Om man söker en snygg sexig pitebrud har man tyvärr kommit fel. Men jag känner en, så om man är väldigt angelägen kan jag förmedla kontakt. Om man vill göda sin tjej fet har jag däremot tyvärr inga tips och inga kontakter att förmedla heller. Eventuellt har samma pitebrud även tips här då hon
medvetet planterar godis i min kyl, i syfte att göda mig för att själv se smalare ut bredvid mig. Eller så tyckte hon bara att jag behövde en liten pralin att tugga på så här i sommartiden.


Dagens lärdom

Dagens lärdom nummer Ett:
Gena inte där det finns brännässlor om du är iförd bikini och halkiga små sandaler.

Dagens lärdom nummer Två:
Sola inte huden om du bränt dig på brännässlor.

Dagens lärdom nummer Tre:
Salva innehållandes parfym är inte lämplig på nässel- och solbränd hud om du inte gillar känslan av att rumpan håller på att frätas bort från kroppen.

Dagens lärdom nummer Fyra:
Lyssna inte på bästa killpolarens tips om att tandkräm är den bästa huskuren mot en bortfrätande rumpa.

Vibratorn luktar bränt

Min vibrator som ser ut som ett ägg med tillhörande sladd har börjat ge ifrån sig konstiga ljud och börjar lukta bränt efter tre minuters fullfräs. Fabrikationsfel eller borde jag oroa mig över mina onanivanor?

Den rosa vibratorn har blivit glapp så man måste hålla den exakt still i ett visst läge för att den ska fungera. Men vilken nytta har en vibrator som inte får röra sig?

Och dildon är borta.

Jag är aningens bister.


Mitt nya ord: Snippa

När jag jobbade på dagis gick pojkarna runt och pratade vitt och brett om sina snoppar. De hade glömt att torka den, de hade ont i den, det kliade på den, ja ni förstår. Men tjejerna pratade inte på samma sätt. Och om det sved så sved det i snäckan, kissimurran, musen, kissen, puppan eller någon annan "söt" omskrivning.

Det är klart att flickorna redan som små blir blyga inför sitt kön om de inte ens får säga ett riktigt namn om den. Killar är snoppsjälvsäkra redan på dagis, men flickorna blir kvinnor utan att veta vad grejen där nere egentligen heter.

När ordet snippa kom tyckte jag att det lät klockrent. Det ska jag absolut lära mina barn i framtiden. Det låter inte laddat åt något håll. Snopp, snippa, snippa snopp. Problemet är att det inte är så många som använder det ännu. Och okej, oss emellan så kanske man inte kläcker ur sig "Åh ta mig i snippan" men det kan funka i väl så många andra sammanhang. "Jävlar nu har jag svamp i snippan igen."

Nu läste jag i DN att
snippa-kampanjen har dragit igång. Bra initiativ! Hurra för snippan!

Tjejsex i bokform

Eventuellt får jag svar på föregående blogginlägg i den här nya boken som kommer ut nån gång nu i juni. Det blir rolig sommarlektyr. En faktabok i tjejsex. Ja, bra initiavit måste jag säga. Men samtidigt känns det lite löjligt att vi tjejer ska behöva en handbok för att veta hur vi bäst ska mysa mellan lakanen. Men det kanske är sant som författarna menar, att många tjejer känner sig osäkra eftersom de "inte känner sina egna kroppar." Då blir det kanske automatisk att en osäker brud plus en till osäker brud blir en osäker kombination. Men om man bara har sex med brudar, varför skulle det då leda till att det är svårare att lära känna sin egen kropp? Varför är det alltid vi tjejer som ska vara osäkrare än grabbarna?

Att säga att det finns så väldigt många osäkra brudar där ute känns ju lite som att vi blir osäkra bara för att alla säger att vi ska vara det. Jag känner min kropp i alla fall. Utan och innan. Den lärde jag känna tidigt på egen hand, och jag har inte behövt hjälp av någon sexsjälvsäker grabb för att lära känna den, den biten tog jag tag i själv.

Men nu blev jag plötsligt osäker. Tänk om all den tjejsex jag har haft har varit fel? Jag har ju inte läst någon handbok i hur man gör? Jag har inte läst någon handbok i heterosex heller för den delen. Men den biten flöt också på hur bra som helst när det begav sig. Sex som sex resonerar jag. Jag ser inte så väldigt stora skillnader.

Förhoppningsvis fungerar boken mer som en inspirationskälla. Inspiration kan man aldrig få för mycket av. Tyvärr vet jag också av erfarenhet att tjejer kan fungera lite på det här sättet. De är lite osäkra och lite rädda för att testa grejer. Om ingen tar tag i dom så tar de inte tag i sig själva heller. Men med fingerfärdighet kan man få den blygaste blomman att blomstra. Men många är helt tvärtom. Det finns en hel del sexsjälvsäkra brudar där ute.

Om jag skulle skriva en sexbok skulle den vara fylld av exempel istället. En erotikbok i flatform som inte skulle lämna en puppa torr. Jag tror jag ska börja fila på det projektet.

Fenomenet fontänorgasm

En kväll för ett tag sedan var jag, fantastiska A och bästa killpolaren på väg in till stan efter diverse förfestaktiviteter. På något outgrundligt sätt kom samtalet in på fontänorgasmer. Jag har aldrig upplevt en, men A sa att det är den bästa orgasmen hon fått i hela sitt liv. Killpolaren hade varit med en brud som fått det, men han hade först trott att hon kissade på sig.

Fråga-Olle  säger att det inte är alla som kan få fontänorgasmer, men andra säger att alla kan få det om man bara har rätt teknik. Men jag är fortfarande förvirrad över begreppet. Jag ser ännu inte det roliga i att min orgasm kan blandas ihop med känslan av att kissa på sig. Vad är det som kommer ut och vart kommer det ifrån? Jag skall göra en studie i ämnet.

Om det är sant att en fontänorgasm är snäppet värre än en vanlig hederlig serie muskelsammandragningar så vill jag såklart uppleva en. Forskning återstår.

Nu ska jag hjälpa den där kunden som stått och tittat irriterat på mig i kassan i sisådär fem minuter.


Thorbjörn, Affe och homoäktenskapet

På DN debatt skriver Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson och några andra gamla rävar om det här med homoäktenskap. Jag har alltid haft intrycket av att den där Thorbjörn verkade vara en hyvens kille på den tiden när han var statsminister. Vår aula på universitetet heter ju till och med Fälldinsalen, tänker jag, som om i fall en sal är uppkallad efter en så borde man ha sunda värderingar. Ja, vad vet man. Gamle Affe och jag har aldrig gillat varandras åsikter. Men så är ingen sal på min skola uppkallad efter honom heller.

Hursomhelst är det alltid mer eller mindre underhållande att läsa om hur ens eget kärleksliv och ens egen lycka påverkar andra negativt. Oftast mindre underhållande. Exempelvis om jag får barn och jag älskar det barnet över allt annat, och försöker som alla andra föräldrar att se till att mitt barn finner lycka i sitt liv, nej då är det bättre att jag är utan barn eftersom det inte är säkerhetsställt utifrån alla konventioner och alla byråkratiska undersökningar att mitt barn inte kommer att få lida av mina homofadäser under sin uppväxt.

"Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Någon diskriminering handlar det inte om eftersom samkönade pars situation är annorlunda"

Alltså: Äktenskapet är till för att livet ska föras vidare och därför är det rätt att bara de som kan bidra till reproduktionen ska kunna få gifta sig.
Vad hände med kärleken? Vad hände med älska varandra till döden skiljer oss åt? Vad händer med de som gift sig men som inte alls gifte sig för att skaffa barn? Vad händer med de sterila? Vad händer med dem som råkar vara heterosexuella men som inte vill ha barn? Ska de verkligen också få gifta sig då? Vad händer med dem som redan har barn från ett annat äktenskap? Är det rätt att gå in i ett nytt om man redan har fortplantat sig?
Vad fan har begreppet Äktenskap med biologi att göra??

Kom igen gubbar, hur tänker ni egentligen? Och vad tror ni att det är för större skillnad på äktenskap och partnerskap? Tror ni att färre barn kommer att födas för att homosexuella par inte får kalla sin relation för gifta? Idag föds det regnbågsbarn som aldrig förr. Livet finner sina vägar även om alla spelregler inte är angivna.
Vill Tobbe, Affe och gänget inte låta homosexuella kalla sig för gifta? Känns det bättre att säga partnerskap? Som att det skulle vara en lägre form av äktenskap som inte är lika "äkta"? Kom igen, vad är ni så rädda för?

"En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet."

Ja, tänk på invandrarna för en gångs skull. Vad ska de tro när de kommer till Sverige och ser att här kan man visst gifta sig med vem man vill. Om vi ska börja anpassa oss på detta sätt nu kan vi ju lika gärna börja göra det i andra avseenden också? Kvinnofrågan till exempel. Det kanske är lika bra att vi drar tillbaka den så att ingen retar sig på att vi har så självständiga kvinnor här i landet?  Nej ni, satsa då hellre mer resurser på att bilda människor till att respektera varandra och att alla har rätt till sin egen religion och kultur, där inräknat kärleksliv.

Nu ska jag fortsätta ägna mig åt mina lesbiska aktiviteter och jag hoppas att inga barn råkar se mig så att jag inte råkar förstöra deras uppväxt.