Femmelicious

Så var flatäventyret i Stockholm över för denna gång. Det fortsätter i stället här hemma i Norrland. Jag hade jätteroligt i fredags. Det var bra musik och roliga människor på Club Intern. Dit vill jag fler gånger. Lördagen spenderades på Soap Bar. Där är det alltid så trångt att "dansen" man dansar egentligen beror på att man blir puttad åt olika håll. Så det var därför jag dansade i otakt. Inte på grund av tequilan.

På dagen shoppade vi. Eller inte jag. Jag var fullt upptagen med att söka bakfyllemat och stolar där jag kunde sitta och vila. Men det var rätt roligt ändå. Bara att andas lite storstadsluft med lagom blandning av havslukt och avgaser gjorde mig på bättre humör.

Nästa trip till Stockholm blir förmodligen Pride. Om jag inte får för mig att åka på fler flat/shopping/ kompis-helger i Stockholm innan dess.

Sen angående min menskopp. Alltså på nåt vänster så har jag inte riktigt lyckats få till en fullgod teknik för att inte blodet ska finna små genvägar förbi menskoppen. Jag vet inte om jag sätter den för långt in eller för långt ner, eller om jag ska vrida den åt något håll eller så. Den blir i alla fall helt utvecklad så det är inte det som är problemet. Så stor är inte min mutta så att menskoppen skulle kunna vara för liten... Jag får helt enkelt träna, pilla, klura och fundera lite mer.

Ja okej. Stockholm har roligare gayliv än vad vi har hemma i min lilla stad i norrland. Även fast brudarna envisades med att fråga "är du straight eller?" så var kvällen i stort väldigt rolig. Mina straighta kompisar stod i ett hörn och såg livrädda ut medan de drack några fina drinkar och pratade sin fina stockholmska. Sen fick en av dem för sig att beställa öl. Då blev hon raggad på på en gång. Lustigt det där.

En brud sa åt mig att om jag är på flatstudiebesök denna helg så valde jag fel flatdag att gå ut på. Tydligen ska det vara en stor tjejfest i Slussen i morgon som "man bara inte fååår missa!" Men ikväll har jag lovat mina straighta kompisar att gå på ett straight ställe. Tråkigt men sant.

Där hemma i Norrland har underbara Bruden M fått kattungar. Hon och bebisarna där hemma var det som ändå etsade sig fast i tankarna hela kvällen igår. Jag saknar henne.  

Jag står på ett av mina jobb och känner mig pigg och utvilad. Inte. Igår var det melodifestivalen. Av nån anledning hejade jag på Måns. Jag tyckte att det var lite drag i hans låt Cara mia. Men The Ark var ju också bra, så jag sörjde inte. Jag var på fest med Bruden M. Jag har umgåtts med henne alla dagar utom kanske tre sen jag träffade henne för en månad sen. Det är lite lustigt. Under kvällen var det väl ungefär 10 brudar som sms:ade henne och skrev att de var kåta, att de saknade henne, att de ville ha henne och dylikt. Jävligt poppis den där bruden. Det är ju nästan så att man undrar om man ska dra en kölapp och sätta sig och vänta i något hörn.
Eller inte. Det är inte min melodi.

Jag har aldrig varit särskilt bra på det där att vänta på min tur när alla andra gottar åt sig precis som de vill. Jag har aldrig varit mycket för att tävla om jag inte är säker på att jag vinner heller. Jag är nämligen världens sämsta förlorare. Nej, då inbillar jag hellre både mig själv och alla andra att jag inte är intresserad av högsta vinsten istället.

På fredag åker jag till Stockholm. Jag längtar. Egentligen är jag ju en inbiten norrländska som älskar Norrland över allt annat. Jag bodde inte i Stockholm så länge, men tillräckligt länge för att finna någon sorts harmoni och vardag. Jag fann en del av mig själv som till slut blev hela jag. Stockholm andas fina minnen.

Höstlöv på gatorna och varm caffe latte på mysiga fik. Fröken T med det eldröda håret och ögonen man kunde förlora sig i. Rödvin och Norah Jones och skrattet som fastnade i väggarna. Knarriga trappor i gamla hus på Söder. Kreativiteten i fingrarna, målningarna och inspirationen. Tiden gick sakta och fort på samma gång. Jag levde ett helt annat liv i Stockholm.  Egentligen var det i Stockholm som jag först erkände för mig själv att jag älskar brudar.

Tack för alla fina påhejanden inför mitt garderobsutträde för mamma och pappa. Tyvärr så måste jag göra er besvikna med att jag ännu inte haft chansen att berätta det eftersom både mamma och pappa ligger hemma med influensan... Typiskt när man äntligen bestämt sig för att berätta. Jag blev så irriterad så jag till och med skrev ihop ett SMS med texten: "Ja, men eftersom ni inte kunde komma på middag så vill jag ändå säga att jag är gay, bara så ni vet. Puss" Men jag skickade det inte. Det kändes lite för okänsligt. Fast egentligen ska det ju inte behöva vara så känsligt, men nu är det ju ändå så. Jag lovar att ge er en full redogörelse så fort jag berättat.

På frågan om det som händer i denna blogg är sant så kan jag bara säga att: Visst är det det. Det enda jag modifierar en aning är namnen, men det kanske går att lista ut att ingen egentligen heter "Bruden M" exempelvis ;)

Och så några rader om mitt liv at the moment: 
Just nu är mitt liv fullt av vägskäl, val som behöver göras och beslut som måste förmedlas till inblandade. Jag och Flickvännen har haft det kämpigt ett tag, det kanske inte har framgått så mycket här, men det verkar som att förhållandet gör sina sista dödsryck just nu. Det är jättetråkigt eftersom hon är en av de smartaste, klokaste, roligaste och mest intellektuella människor jag någonsin träffat. Det enda jag kan komma fram till är att "det är inte hon, det är jag."