Små överraskningar i vardagen
Vad vore väl livet utan alla dessa små överraskande äventyr i livet? Idag har det till exempel hänt tre små överraskningar som gjorde att den här dagen stack ut lite lagom från mänden av alla dagar. Tre sådana där saker som man senare kan komma ihåg och berätta i något roligt sammanhang.
Det började i morse när jag skulle skriva (förhoppningsvis) den sista tentan i hela mitt liv. Det var i marknadsföring och vi fick hålla på från klockan åtta till tre. Men hur lätt är det att tentera en engelsk bok på över niohundra sidor som man knappt har läst när det sitter en brud och gråter i frustration en meter ifrån en. Jag fylldes av en konstig blandning av medlidande och irritation. Jag övervägde att använda mina fiffiga fuskmetoder för att skicka över mina svar till henne, bara för att få tyst på henne så att jag i alla fall skulle få bättre resultat i den senare delen av tentan. Hon slutade gråta till slut i alla fall och jag hoppas att det gick bra för henne. Jag tror säkert det var många som kände samma sak, men inte så många som levde ut det på samma blöta sätt som hon gjorde.
Åtta dataskrivna a4:a senare så kände jag mig nöjd och försökte skriva ut tentan 14.58. Då hände nästa fantastiska överraskning för dagen. Skolan skrivare krånglade inte och jag lyckades fylla i alla fält rätt så att jag inte råkade kasta bort mina utskriftmarkeringar, få slut på dom, för att sedan behöva jaga en bankomat för att ta ut cash för att sedan kunna leta reda på Kerstin i receptionen för att fylla på markeringar för att sedan göra samma misstag igen. Men det fungerade alltså och jag hann lämna in min tenta precis 15.00.
Nästa överraskning inträffade när jag och sambon hade varit och tränat och skulle gå hem. Helt plötsligt fungerade inte portkod-dosan så jag och sambon blev stående som två förvånade fårskallar, som började fundera på om det kanske inte är så smart att alltid prioritera bort att gå på de där himla föreningsmötena. Vi fick i alla fall en bra anledning att ringa eniro och fråga efter numret till vår svartrockargranne som vi bara sagt några få hej till. Det visade sig att han var jättetrevlig! Det kanske är så här man raggar nya kompisar?
Egentligen finns en överraskning nummer fyra också, det är en grön och luden historia som förklarar en del skumma lukter som jag känt från kylskåpet, men jag låter historien ta slut där.
Det började i morse när jag skulle skriva (förhoppningsvis) den sista tentan i hela mitt liv. Det var i marknadsföring och vi fick hålla på från klockan åtta till tre. Men hur lätt är det att tentera en engelsk bok på över niohundra sidor som man knappt har läst när det sitter en brud och gråter i frustration en meter ifrån en. Jag fylldes av en konstig blandning av medlidande och irritation. Jag övervägde att använda mina fiffiga fuskmetoder för att skicka över mina svar till henne, bara för att få tyst på henne så att jag i alla fall skulle få bättre resultat i den senare delen av tentan. Hon slutade gråta till slut i alla fall och jag hoppas att det gick bra för henne. Jag tror säkert det var många som kände samma sak, men inte så många som levde ut det på samma blöta sätt som hon gjorde.
Åtta dataskrivna a4:a senare så kände jag mig nöjd och försökte skriva ut tentan 14.58. Då hände nästa fantastiska överraskning för dagen. Skolan skrivare krånglade inte och jag lyckades fylla i alla fält rätt så att jag inte råkade kasta bort mina utskriftmarkeringar, få slut på dom, för att sedan behöva jaga en bankomat för att ta ut cash för att sedan kunna leta reda på Kerstin i receptionen för att fylla på markeringar för att sedan göra samma misstag igen. Men det fungerade alltså och jag hann lämna in min tenta precis 15.00.
Nästa överraskning inträffade när jag och sambon hade varit och tränat och skulle gå hem. Helt plötsligt fungerade inte portkod-dosan så jag och sambon blev stående som två förvånade fårskallar, som började fundera på om det kanske inte är så smart att alltid prioritera bort att gå på de där himla föreningsmötena. Vi fick i alla fall en bra anledning att ringa eniro och fråga efter numret till vår svartrockargranne som vi bara sagt några få hej till. Det visade sig att han var jättetrevlig! Det kanske är så här man raggar nya kompisar?
Egentligen finns en överraskning nummer fyra också, det är en grön och luden historia som förklarar en del skumma lukter som jag känt från kylskåpet, men jag låter historien ta slut där.
Kommentarer
Postat av: sjuksyrran
Känner igen den där göna ludna saken...:) Må väl!
Trackback