Jag vill gifta mig

Någon sa häromdagen: Men vad spelar det för roll egentligen? Äktenskap och partnerskap är ju ändå samma sak. Man har ju samma rättigheter. Orka göra värsta debatten över ett namn när det ändå är samma sak.

Någonstans där började den romantiska sidan av mig protestera invändigt och ganska snart även den sidan av mig som vill sträva efter rättvisa. Efter ytterligare en millisekund kände jag vreden och alla andra argument började bubbla inom mig. Jag bet mig i tungan för att andas en sekund och inte bli en sån där bitterflata som käftar emot vad som helst utan att ens lyssna vad personen egentligen sagt. Och jag andades. Men bitterheten kändes ändå.
Inte för att det egentligen spelar någon roll nu ändå. Jag kommer förmodligen kunna gifta mig som vem som helst snart, bara politikerna får tummen ur och börjar reda upp lite i äktenskapsbalken. Lite tid så är det löst sen.

Men själva grejen, det här att "det är väl ingen stor grej" − det är det visst det! Jag vill väl också gifta mig. Kanske är jag inte urtypen av brudar som drömt om mitt storslagna sagolika bröllop sedan första gången mamma läste en prins och prinsess-bok, men jag har väl också drömmar. (Även om de inte innehåller lika detaljrika planer i vitt skimmer och rosa drömfluff som vissa jag känner. Inga namn nämnda.)

Ponera att jag skulle fria* till min sambo. Ska jag då gå ner på knä (fast det kanske känns lite nördigt, jag vet inte) och le ett vitblankt leende med en ros mellan tänderna (ehh, nu skenade jag iväg lite) och säga "Älskling, vill du ingå partnerskap med mig?" Hallå liksom. Där föll ju sexigheten direkt. Jag hade ju lika gärna kunnat ha en sparris i näsan och en blomkruka i munnen i stället. Nej, "Vill du gifta dig med mig" ska det vara. Så är det i alla romantiska historier.

Så i framtiden tycker jag att det ska skrivas fler sagoböcker om prinsess-prinsess bröllop och fler prins-prins-bröllop. Liksom för att ge våra barn ett lite bredare drömspektra.


* Alltså det finns inga planer på det i nuläget. Det är bara ett exempel.
 
(Alltså älskling, om du läser det här, så inte för att jag inte vill någon gång, förstås. Men kanske inte just nu. Eh, ja vi har ju inte ens diskuterat det någon gång. Oj, hoppas du inte tar det här som en chock att jag börjar prata om det eller så, för att det är bara ett exempel eftersom jag råkar skriva en debattblogg i ämnet. Men ja. Skitsamma. Eller inte skitsamma. Men du vet. Okej. Bra. Då har vi utrett saken.)

Kommentarer
Postat av: Den där Manuela

ja, men politikerna har ju så mycket annat att göra. som att diskutera om de ska använda skattebetalarnas pengar för att betala notan eller om de ska splitta. sådana här frågor kommer bra mycket längre ner på deras prioriteringslista. katastrof egentligen.

Postat av: AndersP

Ha, så på att jag ska gå till bibblan och låna lite barnböcker, ska illustrera en prinsess-prinsess bok nu.. ska bara hitta nån som kan skriva.

2008-01-27 @ 23:33:08
Postat av: Androgyn.

Jag står helt på din sida.

Just nu lever jag i ett heterosexuellt förhållande,

men för den sakens skull slutar jag ALDRIG att vara "queer", om vi nu ska namnge min etikett.

Jag har varit förälskad och störtkär i tjejer till och från och nog hade jag velat gifta mig med dem, om vi hade hunnit så pass långt.

2008-01-27 @ 23:47:43
URL: http://metrobloggen.kattfasen.se
Postat av: Femmelicious

AndersP, du ritar, jag skriver! (Jag ritar nämligen som en kratta.)

2008-01-28 @ 10:46:02
Postat av: Femmelicious

Anders, du ritar och jag skriver :P Du är ju lite mer grafiskt lagd än vad jag är. Hehe

2008-01-28 @ 10:51:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback