Femmelicious

Jag vet inte längre hur lång tid jag egentligen har varit sjuk. Och dessutom så verkar ju precis ALLA vara sjuka just nu. Så man kan inte direkt komma någonvart med att tycka synd om sig själv. Jag kom däremot på mig själv med att just sjunga med i en låt, vilket betyder att min hals börjar klara lite större påfrestningar än hesa frampressade små ljud som försöker bilda meningar.

Trots att man är sjuk och har varit det ganska länge så har ju tiden fortfarande sprungit på som vanligt. Jag har hunnit med ganska många saker också. Ändå. Jag har skrivit klart den där bokgrejen så den är nu inskickad. Nu vet jag inte vad som kommer att hända med den, men det märker vi.

Jag har dessutom sökt ett nytt jobb. Att skriva CV var en rolig upplevelse. Jag har aldrig sökt ett jobb på ett sånt där traditionellt sätt förut så det var en rolig erfarenhet. Jag är nästan lite rädd att jag får jobbet, för då måste jag ju stå för alla de där otroligt bra sakerna jag skrivit om mig själv. Enligt mitt CV är jag både extremt påhittig och alltid glad och trevlig. Och kan typ en massa andra saker. Tänk Martina Haag.

Den tredje grejen jobbar jag fortfarande på. Hemtenta i Strategisk kommunikation C. Jag sitter mest och skriver här nu för att slippa ta tag i den skiten.

Min mamma fyllde 50 häromdagen så i fredags var jag och flickvännen hemma på släkt- och vänner-kalas. Det var jättetrevligt. Alla vet om att jag och flickvännen är tillsammans och det är så himla skönt att alla har tagit det så väldigt bra. Farfar frågade när han ska bli bjuden på middag och farmor frågade vad vi behöver till lägenheten tills vi fyller år. Farmor och farfar kramar alltid flickvännen när de ses. De hade varit inne på hennes jobb för ett tag sedan också för att hälsa, men hon hade varit på lunch eller något. Pappas kompis erbjöd sig att hjälpa till att renovera om jag målade ett par tavlor till hans hall. (Kan jag måla?) Så han och sambon kastade sig in i en diskussion angående kakel och badrum. Sen spöade hon alla mina grabbkusiner i pingis. Jag älskar henne.

Det var så bra stämning så att vi faktiskt var tvungen att diskutera det sen. Det hade ju faktiskt kunnat vara jättekonstig stämning. Egentligen. Bara för att vi är två tjejer. Men det tråkigaste är att man överhuvudtaget ska behöva tänka att det är skönt att alla tar det så bra. Egentligen borde det vara självklart. Vi kände oss i alla fall som vilket par som helst och jag är otroligt glad att jag har världens bästa släkt!