Vårtrött, blek och tjock

Den ljuvliga våren har äntligen kommit till och med till Norrland! Det har varit soligt och varmt* i flera dagar, gruset har sopats av asfalten, en och annan blomma har tittat fram och alla norrländska bonde-varianter av Stockholms stureplansstekare har hittat sina parkbänkar och jäser i solen utefter gågatan genom centrum. Som en lång utomhuscatwalk, norrland-style.

Plötsligt finns det människor i stan igen. Under vinterhalvåret, som är bra mycket längre än ett halvår när man är bosatt här uppe, så går människorna i ide och vaknar inte till liv för än ungefär vid den här tiden på året. Det är nu folket dumpar sina brudar/snubbar som de kurat ihop sig med under vintern mest för att ha lite varmt sällskap. De skaffar nya tjusiga kläder, solar lite solarium för att inte erkänna att det är för kallt för att sola magen utomhus, och de börjar träna för att komma i form inför beach 2009.

Det är lite där jag är nu. Inte på dumpningsstadiet, men snarare det där med beachen och den bleka, lite runda magen. Som tur är har jag fått ett träningskort via jobbet, så jag får träna gratis på stans bästa gym som ligger ungefär trettio meter ifrån min trappuppgång. (Det finns med andra ord inte EN ENDA bra anledning att inte orka gå och träna.)

Problemet med att gå på gym är att jag är världens tävlingsmänniska. Om jag går på Body Pump och tjejen bredvid mig lyfter tyngre, så tar jag hellre två kilo extra och håller på att dö, hellre än att anpassa mig efter mig själv och se till att jag gör rörelsen RÄTT och inte bara att jag GÖR den. Nåväl, jag VET ju att jag inte borde tävla. Men likt förbannat gör jag det ändå. Personerna runt omkring mig har säkert ingen aning om mina självdestruktiva små tävlingsutmaningar och de bryr sig säkert inte för fem öre om jag tar tio kilo eller ett halvt. Självdestruktivt var ordet.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och njuta av solens uppiggande effekt. Klockan tre ska vi planera vår examensfest. Tänk att jag om en månad har en kandidatexamen inom kommunikation! Det ni!


image25



* Varmt för en norrlänning behöver inte alls betyda varmt för en person söderutifrån. Min kompis som är från Stockholm och har sina rötter i Kenya var klädd i vinterjacka både i lördags och söndags. När jag sa att det var varmt ute glodde hon bara på mig och orkade inte ens svara på det hon antog var ren sarkasm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback