Rapport från en flyttkartong
Vi befinner oss närmare centrum i en trea med inglasad balkong och två katter. Jag är alltså sambo. S-A-M-B-O. Vuxenpoäng så det skriker om det. (Ännu mer vuxenpoäng är att vi faktiskt beslutat betala TV-licensen. Inte för att det är det rätta att göra, utan för att slippa skräcken varje gång det plingar på dörren.) Vuxenpoäng nummer två är att vi börjat prenumerera på en morgontidning i pappersform. Vem vet, jag kanske till och med börjar dricka kaffe? Vuxenpoäng nummer tre är att skaffa ICA-kort. Vilket vi också gjort. Mitt vanliga gamla jag hade fått panik någonstans vid första tanken på att ge upp mitt egen tillhåll, men paniken har ännu inte infunnit sig. (Skulle vara ganska dålig tajming om den kom nu också, i och med att vi står på ett fläskigt lån tillsammans, samt att släktingar och vänner kommer vägra flytta ut skiten eftersom vi bor på fjärde våningen utan hiss.)
Men som det känns nu så kan jag bo här så länge sambon vill. Och vill hon flytta så vill jag följa med henne till världens ände. Om jag nu inte lyckas övertala henne att följa med mig till huvudstaden i sinom tid. (Lagom till när alla har glömt hur jobbigt det var att flytta in.)
Det har gått väldigt snabbt. (Det brukar ju ha en viss tendens att göra det i flatvärlden, av någon outgrundlig anledning.) Vi träffades i somras och har just nu varit tillsammans i fyra månader. Många gapskrattar och olycksfåglarna kraxar i högan sky. Men vad har vi egentligen att förlora? Vi är lyckliga båda två, och om det skiter sig får vi väl bara sälja och hitta på något nytt. Egentligen behöver det inte vara så krångligt. Och det känns bra. Otroligt bra.
Strunt i gapskratt och krax, det är ert liv och era beslut. Livet är för kort för att missa lyckliga stunder :) Ett stort GRATTIS till er!)
Tack så mycket! :)
Äh, skit i allt annat än det som känns bra för er. Grattis och lycka till!
Att dela sitt liv med någon man älskar väger så mycket tyngre än alla gapskratt och sådant som ingår när det sticker i ögonen på folk när någon annan är lycklig. Fånga istället dagen!!
Om det finns tid över så finns det alltid andra små världsproblem att ta tag i. Tex att ta bort dom vassa kanterna på konservburkarna! ;)
patetiskt
Bruden M, du kan ju lika gärna skriva ditt namn. Synd att du inte klarar av att antingen bara vara glad för min skull eller bara skita i att göra kommentarer överhuvudtaget.
GRATTIS VÄNNEN .. NU ÄR VI GRANNAR
Well, håller det så håller det, spricker det så spricker det. Det är bara att ta en dag i taget så löser allt sig på sitt eget lilla vis.
Nu kände jag mig mystisk, hums det var inte riktigt meningen.
Well, alla mina seriösa förhållanden har varit impulsgrejer, även det jag är i nu. Vi träffades första gången runt 20 mars, han var en snäll kille som lät mig förvara mina saker hos honom (saker som jag tidigare haft hos exet). 1 april blev vi tillsammans, någon dag senare bad han mig flytta in och jag hämtade mina sista prylar från polaren jag bodde hos.
Och det funkar finfint, oftast iaf :)
Så jag tror på er 100%, det är inget fel med att göra saker lite snabbare än "vanligt" folk. Man inser bara fortare om det var rätt eller fel.