"Men du ser ju inte lesbisk ut?"
Kläder, personlig stil och ens utstrålning är ju en del av hur vi framställer oss själva. Genom våra kläder berättar vi lite för andra om hur vi är och hur vi känner oss. Sedan om jaget uppfattas som vi vill av andra, det är ju svårare att veta. Jag har läst kommunikationsteorier så pass länge så jag med säkerhet kan säga att våra kläder är ett uttryck för kommunikation. Vi kommunicerar alltså med hjälp av våra kläder.
Men vad vill vi säga då?
Är man en brud som gillar andra brudar är det såklart enklare att genom sina kläder skrika "hej, jag är lesbisk" om man vill att andra lesbiska ska lägga märke till en. Men är man en tvättäkta femmebrud som gillat mode och nagellack i hela sitt liv så är det ju fel att hon ska behöva ändra sin personlighet/stil/utstrålning bara för att hon ska accepteras i flatkretsarna som en "riktig flata." Och att hon ska behöva försvara sin läggning inför fulla snubbar på krogen som menar att "hon inte ser lesbisk ut."
Jag befinner mig någonstans mitt emellan. Ena dagen kan jag ha klänning och guldsandaler, för att andra dagen ha baggy jeans, stor t-shirt och vild frisyr. Omväxling is the shit. Men jag måste erkänna att det har blivit betydligt färre små söndagspromenader i stilettklack sen jag kom ut som brudgillare. Okänd orsak. Det är bara en känsla. Ser man en flata på stan vill man ju inte springa runt och se ut som en transa. Man vill kunna känna den där samhörigheten − nämen här går en till flata, hej hej.
Ofta kan man se det i blicken, i sätten hon ler eller sättet hon pratar. Men om man bara går förbi varandra i bankomatkön är det ju svårt att hinna titta efter.
Det sorgliga är att det springer säkert runt tusentals femmeflator som jag själv inte ens lägger märke till. Vem vet att bruden jag nyss mötte på ica i klackar, läppstift och barbiehår inte var homo?
Hahaha, bra blogginlägg! Måste säga att jag nog enligt din beskrivning för det mesta ser ut som en flata. Vem vet, det är kanske är såna som jag som är smygflator. =) Fast jag saknar nog "det där" i blicken! Tyvärr, det borde ju öka mina chanser med typ 50%!
Keep kick´n! //P
Helt rätt, individ framför grupptillhörighet säger jag. Men jag måste ändå säga att den generella "flatstilen" är så sjuuukt het, för att inte tala om frisyrerna. Mmme like.
Hehe, jag måste nog faktiskt hålla med. Jag har ganska svårt att se mig själv ihop med en total-femmebrud. Mer femme än mig själv går bort. Och då är jag ändå inte sååå femme. Vad kul det skulle vara om det fanns en sån där mode och frisyr-blogg fast som var inriktad bara på flator. Någon som vill ta tag i den idén?
håller med! precis som jag, idag är det baggyshorts och t-shirt, imorgon klänning. Omväxling förnöjer som det så fint heter :)
Hehe man kanske skulle kombinera någon dag. Baggy jeans, klackar, läppstift, flatfrisyr, nagellack, sporttop och feta uringningen. Eller å andra sidan kanske inte...
Ja, ska man säga upp sig som "kvinnlig" helt, eller hur jag nu ska uttrycka de, bara för att man gillar andra tjejer? Låter ju inte heller friskt... Det är ju de som är charmen med lesbiska; sammet möter sammet och blomsterparfym mot annan parfym, som blandas ihop till ljuva dofter... hoppsan, där fick jag med poesi! ... jaja, helheten är så fantastisk iallafall om båda är mer femme, men kanske bara är jag som tycker så?!
Ett bra inlägg. Ja, det är svårt att se vilka som är och vilka som inte är, speciellt när man saknar gaydar som jag.
Så otroligt sant, well said. Vore underbart om man kunde komplettera sin fashionfemme-look med lite flatig utstrålning. Hjälper väl inte mot kåta heterokillar men kanske en eller annan flata skulle kunna köpa att man inte är straight.
That's my problem! Jag ser så kvinnlig ut att inga flator raggar på mig. Det är synd, eftersom det är det jag vill :P Men samtidigt tror jag inte att jag skulle passa i baggybrallor och kort hår. Jävligt synd det här med flat-utseende-idealen.
Androgyn: Åh, det lät vackert... Hade velat läsa mer av din poesi där ;)
Alexandra: Man kan träna upp sin gaydar. Det har jag gjort.
Emi: Jo det är ju så. Och heterosnubbar kan vara ganska tröga. Det sista man ska säga är att man gillar tjejer. Då blir dom bara mer på. Man kan säga saker som; "Mhm, din brorsa/bästa polare sa samma sak till mig förra lördagen."
Flatilicious: Jag ser jävligt rolig ut i baggy brallor måste jag säga själv. Men samtidigt är det rätt kul att gå ut på flatklubb och få helt andra blickar på sig. Skumt det där.
Nä men precis... hur gör man??
Om man är en annan person inuti än vad kläderna man vill ha på sig signalerar??
Jag är typ som du beskrev "bruden jag nyss mötte på ica i klackar, läppstift och barbiehår inte var homo?" Jag VILL se ut så, jag älskar stiletter och bling-bling o urringat.. men ja ghar högt IQ, många "akademiska intressen och älskar att arbeta hårt, skititgt och fysiskt.
Jag ger ut fel signaler och blir raggad på av fel killar (ja, killar är mitt intresse)
Men inte kan man gå ut på krogen i sina jobbarkläder bara för att visa att man är en stark kvinna som klarar sig själv.
Mycket intressant ämne
I övrigt en himla kul blogg!
Hur många gånger har man inte hört den inledande frasen från överkåta killar...
he he eh
skall man vara fin får man lida heteropin
...men vart går gränsen? Vart är det definitivt femme? När man framhäver sin byst med pushup, eller använder string? Är långt hår (längre än ett par centimeter, vart går den gränsen förresten) femme per automatik? Måste en piercing klassas som icke-femme-ig, och de målade naglarna och tatueringarna... hur är det med dem?
Blargh, definitioner är så ansträngande. Så förvirrande. Och alltid dessa "höhö", vad man än klär på sig, verkar det som.
Känner absolut igen mig där. Får försvara min sexualitet både inom hetero- och gayvärlden! Det suger..