Femmelicious

Så satt man långt därinne i garderobsmörkret igen. Ny på jobbet utan ett väletablerat kompiscrew som vet allt om en. Jag är dessutom bebisen där. Yngst och mest oerfaren. Mina regnbågsattribut skulle bli som strössel på kakan. Ni vet, det där som blir lite too much. Det räcker inte att jag redan är mest annorlunda, jag måste självfallet ha en annan läggning också. Och hur kan jag då säga "annan" läggning? Jag vet ju faktiskt inte vad alla på mitt jobb gör hemma i sänghalmen och med vilka. Mina föraningar är dock baserade på att Fem av Fem under dagen har pratat om sin "man" i olika situationer. Sägas bör väl att de alla var kvinnor. Tre av fem har frågat om jag har "någon pojkvän." När jag skakat på huvudet så har de sagt:
- Ja men du hittar nog någon snart, och så lägger de huvudet på sned och tittar på mig som att jag är den sista oköpta kaninungen i djuraffären. 
- Troligen inte, sa jag inte, men tänkte. Istället sa jag "kanske det." Och satte mig ner och låtsades skriva ner viktigheter i ett block. 

En annan av kollegorna ville promt berätta att jag skulle välja noga vad det är för man jag skaffar barn med. Man får tydligen inte vara för lika och inte för olika. Sen missade jag lite där i mitten, men det gick i stort sett ut på att det var svårt att hitta den där perfekta balansen och att min framtida man säkerligen ändå kommer att vara otrogen. Fint, tänkte jag och fortsatte skriva viktigheter. Då ska jag ha det i åtanke om jag någon dag vaknar upp och känner mig lite heterosexuell.