Femmelicious

Tjejfesten på Alladin var trots F.A:s kryckhoppande och min huvudvärk en riktigt rolig fest. Efter lite alkohol försvann värken, både i mitt huvud och i hennes fot. Hon valde ändå att inte hänga in kryckorna i garderoben eftersom hon ville bli påmind om att inte breakdansa eller hoppa grodhopp för mycket, eftersom foten då troligen skulle ha ramlat av redan innan vi gått över kungsbron på väg hem. Vi upptäckte också att just kryckorna var ett väldigt bra sätt att få kontakt med andra. F.A som var lite rädd att hon inte skulle få någon uppmärksamhet, blev bevisad motsatsen eftersom det var flera brudar som kom fram till henne och började prata om hennes stackars fot.

(Minnesanteckning till mig själv: Om jag någon gång skulle få lust att ragga på krogen ska jag låna ett par kryckor och hitta på en tuff historia innehållandes lite superhjälteaction, för att ha något väsentligt att börja prata obetydande strunt om.)

Träffade lite kompisar och förra exet. Hon var glad och mådde bra, och det var bra. Sen hände något, jag hann inte ens reagera på vad, så var hon sur och gick upp för den oändliga trappan. Eftersom jag och fröken Kryck-invalido (hennes nya alterego) var något långsammare på grund av snigelfarten i kryckhoppandet så hann exet försvinna. Träffade henne sen igen på dansgolvet. Hon drog en snabb genomgång i ämnet "du får göra preciiis vad du vill och träffa preciiis vem du vill, jag bryyyr mig faktiskt inte!!!" Sen var allting bra igen.

Jag tyckte mig känna igen var och varannan brud på festen. Först trodde jag att de måste vara kändisar som jag sett på TV eller liknande. Sen insåg jag att om jag bläddrar lite i mailen och gästboken på QX så har jag svaren. Ungefär fem av brudarna har jag mailat med under en längre tid om väder och vind och "vad har du gjort i helgen?"-frågor. Jag är inte den som går fram och säger "Men heeeej! Har inte vi pratat på Nääätet!??" så jag höll god min och nickade lite förstrött som för att säga: Jag känner igen dej, kul, trevligt, vi hörs, hej.

Det var ingen som nöp mig i tuttarna i år vilket var tur. Fick däremot ett nyp i baken i trappan av en tjej som undrade hur jag fick rumpan att se så snygg ut i jeansen. Jag minns inte vad jag svarade, för samtidigt sprang en tjej förbi och skrek att hon måste komma ut för att hon hade fått ett astma-anfall. Samma brud hade sekunden innan stått och skrikit "Andy! Andy! Andy!" Så tydligen kan astma-attacker komma väldigt fort när det är trångt och lång kö ut.

Jag har ju varit på tjejfesten en gång förut, då gick jag också med en straight kompis. Skillnaden var att jag själv också var inbillningsvis straight på den tiden. Idag ser jag flatorna med helt andra ögon. Då var jag livrädd för allt som gick att förknippa med ordet lesbisk, och idag, ja... är jag ju inte längre livrädd för flatvärlden kanske. Det skulle ha blivit jobbigt att gå runt och vara livrädd för sina egna flickvänner i längden antar jag.

Vi gick hem runt två, helt utmattade och trötta. Vaknade klockan tio i morse. Inte allt för bakis, vilket var skönt. Idag ska vi softa och framåt eftermiddagen ska vi ta med mat till tanto och sitta utanför och äta. Sen ska jag spana på Mian Lodalen och senare tjejsex-snacket.

Beware of the adventures with the norrlandsflata and her best friend Kryck-invalido in Stockholm Pride 2007.
To be continued...