Välkommen till flatkulturen

Klockan kunde vara fem-i-tre vilken lördag som helst, på vilket heteroställe som helst. Med djup urringning och intensiv blick hade jag kunnat få manligt sällskap i princip varje gång om jag velat.

Heteroraggning var så lätt: "Hej, här är jag, mina tuttar och mitt blonda hår ute och går." Det var lätt att få napp i heterofiskdammen. När jag sedan konverterade till flatfiske uppstod några smärre kulturkrockar. Nu blev jag tvungen att ragga med mina intellektuella tillgångar istället för att ragga med mina boobie-tillgångar och en djup urringning. Det var faktiskt ovant i början. Jag märkte att de som jag raggade på faktiskt lyssnade på vad jag sa och att de kom ihåg mitt namn/jobb/ögonfärg/val av fylle-hamburgare redan efter första tillfället.

När jag var yngre var jag utbytesstudent för en period. När lilla jag från Sverige klev in i en helt annan kultur, med helt andra värderingar och normer skedde det som kallas för kulturkrock. Helt plötsligt märkte jag att sättet jag betedde mig på, kläderna jag hade, sättet jag pratade, sättet jag umgicks på var helt annorlunda gentemot de andra runt omkring. Kulturkrock alltså.

Lite samma sak hände när jag flyttade in i flatvärlden. Jag kände lite som att jag var en alien från en annan planet som ville ta mig in i the secret society of lesbians. Det verkade finnas andra ideal, andra normer och andra värderingar. Stora tuttar var kanske inte längre någon självklar tillgång och det blonda prinsesshåret gjorde bara folk misstänksamma att jag kanske var en wanna-bi. Mitt första tjejstrul gick ut på att försäkra bruden ifråga om att jag verkligen inte var straight och att jag inte hade en pojkvän där hemma som ville ha trekant.

Min första lesbiska insats var att klippa av mina nagelförlängningar. Har du sett en flata med nagelförlängningar? Nej, inte jag heller. Sen färgade jag håret och blev brunett, ja nästan svarthårig. Varför vet jag inte riktigt, men jag ville tvätta bort den blonda söt-stämpeln och bli lite mer av en annan del av mig själv. (Jag är ju fortfarande jag.) Sen bytte jag ut mina tighta urringade toppar mot lite lösare, coolare toppar. Helt plötsligt såg jag ut på ett sätt som jag skulle vägrat gå ut som för några år sedan. Ändå ser jag fortfarande otroligt feminin ut. Men det är ju liksom lite min grej. Men det är ganska intressant hur ens ideal och ens förebilder förändras i och med att man upptäcker andra sidor och egenskaper hos sig själv.

Nu kanske någon moraltant tänker att "vad sorgligt att hon inte vågar stå för vem hon är och vara som hon egentligen var." Det är sant att jag var blond och hade ett barbie-ideal förut. Men är det idealet verkligen mer jag bara för att jag hade det idealet först? Nej, jag skulle inte tro det.

Kommentarer
Postat av: Fel benet

Jag har haft samma stil så länge jag kan minnas förutom då när mina föräldrar tvinga på mig klänningar och kjolar under högtider och annat trams. Hade även långt hår ett tag under mellanstadiet enbart för att mina föräldrar tvinga mig till detta. Men Jag fick chansen att gå till do frisör på egen hand en gång och klippte då av mig mitt långa hår och kom hem med kort klippt hår. Mina föräldrar gilla det och jag blev glad, min "pojk" stil har jag alltid haft så långt tillbaka i tiden jag kan komma ihåg.

2007-04-19 @ 12:18:13
Postat av: Fel benet igen

Jag tror så här att om jag skulle byta stil idag, butch till femme så skulle jag inte vara jag. Visst mina föräldrar hade blivit super nöjda medans jag skulle känna mig vilsen i mig själv. Visst kan vara kul när någon sminkar mig på skoj. Sen bet jag på naglarna innan men har slutat med detta nu. Har ganska långa naglar nu det är nog det som är de flickigaste med mig förutom tuttarna och puppan. Jag trivs med mig själv och mitt sätt att vara på. Det tycker jag alla ska vara. Alla är unika på sitt sätt.

2007-04-19 @ 12:36:32
Postat av: Femmelicious

Jag förstår dem som haft samma ideal och stil hela sitt liv också. Det är ju jättebra att man vågar stå för sin stil även om mamma/pappa/folk runt omkring tycker annorlunda. Men jag tycker också att det är helt naturligt att man, som jag, kan byta ideal och stil av olika anledningar om man vill och känner för det. Det ena "jaget" är inte mer jag än något annat av mina "jag". Jaget är något väldigt komplext och jag tror inte man har samma stil/värderingar/beteende hela livet ut. Det viktiga är att man inte förändas, eller behåller sin stil och sina värderingar för någon annans skull utan att man vågar leva ut den sida man vill visa och vara.

2007-04-19 @ 12:58:42
Postat av: Mahaha

Jo det är sant sa fisken själv i vattnet :) det jag menar mer är att så länge man trivs med sig själv och allt känns rätt så kör man på det man själv tycker känns rätt. Sen vet jag ju att du har faktiskt gått till det bättre :) i mina ögon iaf. Diggar din nya stil vrål mycket så ändra inte på den i första tag ;)

2007-04-19 @ 13:06:19
Postat av: Elenaria

Så länge förändringen främst kommer från en själv, och inte utifrån en önskan att passa in eller rätta sig efter andras standards, är den positiv. Hur den än går till.

Postat av: Anonym

Hurra, faaan dig diggar jag!

2007-04-19 @ 22:45:34
Postat av: Iris

Jag fick också det där trycket minns jag, känlsan av att jag inte fick 'vara' blond och sminkad och annat. Flator frågade; vad har du här att göra? Du är hetero ellerhur??? Så jag klippte av de långa blonda håret, hade sedan skiftat i rött, brunt och brunt med ljusa slingor. Ja, jag skaffade även baggyjeans och skjorta och t-shirtar och skateskor. Jag mådde jättedåligt just då och sämre mådde jag ju mer jag tog till mig av vad alla sa och tyckte kring mig. Jag förlorade min identitet. Så vips en dag efter bara motgångar, bekymmer och obehag tog jag tillbaka mitt gamla jag och vilken skillnad! Jag mådde bra igen! Som f**. Jag lärde mig att hitta mig själv. Kommer nog aldrig färga mörkt igen, och inte heller tvinga mig bära dessa kläder. Men de var trots allt gott på ont, jag kan nu klä ut mig mer som kille, när jag känner för, vilket händer ofta ;) Jag är glad för att du också hittade dig själv <3

2007-04-20 @ 13:00:05
Postat av: Anonym

jag vet vad du menar... men det finns ju en helt klar anledning till varfor flator inte har nagelforlagningar... ha ha ha

Men ,men, jag kande mig nog inte riktigt hemma i flatvarlden tills jag klippte av mig mitt langa har. Fast samtidigt sa provade jag att farga det brunt, och det var helt fel. Ha ha ha... fast jag fastnar i urringningar. Helt klart!

2007-04-23 @ 07:32:10
Postat av: Mamacita

Du låter snygg. Jag skulle inte banga på en wannabe-bi tjej.

2007-05-03 @ 22:54:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback