Galna lesbosjukan och helgens upptåg
Hämta en chipspåse och sätt en kudde under rumpan.
I helgen var Älsklingen hemma i södra Sverige och hälsade på den omtalade och ytterst saknade familjen. Kul för henne tyckte jag, men såg ingen anledning att sitta hemma och deppa. Iväg bar det med polarna till en nyöppnad klubb. Där stötte jag ihop med Grannflickan som jag även har en liten historik ihop med. Hon mådde bra och så, så bra som man nu mår när man druckit så pass att man inte hittar dörren ut.
Träffade förresten min gamla barndomskompis utanför som nåtts av ryktet att jag "gått över till den andra sidan". Först tänkte jag att hon menade att jag dött och åkt till himlen, men sen förstod jag ju att det bara handlade om min läggning. "Va kul! Jag blev så förvånad! Men innerst inne har jag nog alltid vetat det!" ...Mmm precis. Varför blev hon då så förvånad? "Det är helt okej för mig, men du vet min pooojkvän är ju lite fördomsfull och så, så han kanske inte kommer gilla det. Det skulle ju vara sååå tråkigt för jag vill ju kunna umgås med dig precis som förut!" ...Ehh. Ja? Vad är skillnaden? Jag kommer ju inte springa runt och våldta mina kompisar nu så deras pojkvänner ska behöva känna sig oroliga. Om jag nu inte drabbas av Galna Lesbosjukan. Men det tror jag inte.
Lite dans, lite skratt, lite flickprat på toaletten om huruvida den där snubben var intresserad av min polare eller inte, lite tequila, lite mer tequila sen pang och hemgång. Jag tog handväskan i ena handen och Grannflickans arm i den andra och släpade iväg oss till bussen. Hon skulle upp och jobba tidigt och jag riktigt kände i kroppen vilken hemsk dag hon skulle få. Vi är rätt bra kompisar nu, efter mycket strul och ett par krasch-pannkaks-försök till något förhållandeliknande. Ibland är man helt enkelt bara vänner.
I förrgår kom hon hem. Den Ljuvliga.
Det är knäppt hur mycket man kan sakna någon efter typ en halv vecka. Men det gjorde jag.
Hon hade haft det bra, men hade saknat mig också. Jag vet inte om hon sa det för att jag envisades med att fråga, men ändå.
Nu ska jag se om jag har någon mat i min kyl eller om jag ska ta och hälsa på nere hos Älsklingen.
I helgen var Älsklingen hemma i södra Sverige och hälsade på den omtalade och ytterst saknade familjen. Kul för henne tyckte jag, men såg ingen anledning att sitta hemma och deppa. Iväg bar det med polarna till en nyöppnad klubb. Där stötte jag ihop med Grannflickan som jag även har en liten historik ihop med. Hon mådde bra och så, så bra som man nu mår när man druckit så pass att man inte hittar dörren ut.
Träffade förresten min gamla barndomskompis utanför som nåtts av ryktet att jag "gått över till den andra sidan". Först tänkte jag att hon menade att jag dött och åkt till himlen, men sen förstod jag ju att det bara handlade om min läggning. "Va kul! Jag blev så förvånad! Men innerst inne har jag nog alltid vetat det!" ...Mmm precis. Varför blev hon då så förvånad? "Det är helt okej för mig, men du vet min pooojkvän är ju lite fördomsfull och så, så han kanske inte kommer gilla det. Det skulle ju vara sååå tråkigt för jag vill ju kunna umgås med dig precis som förut!" ...Ehh. Ja? Vad är skillnaden? Jag kommer ju inte springa runt och våldta mina kompisar nu så deras pojkvänner ska behöva känna sig oroliga. Om jag nu inte drabbas av Galna Lesbosjukan. Men det tror jag inte.
Lite dans, lite skratt, lite flickprat på toaletten om huruvida den där snubben var intresserad av min polare eller inte, lite tequila, lite mer tequila sen pang och hemgång. Jag tog handväskan i ena handen och Grannflickans arm i den andra och släpade iväg oss till bussen. Hon skulle upp och jobba tidigt och jag riktigt kände i kroppen vilken hemsk dag hon skulle få. Vi är rätt bra kompisar nu, efter mycket strul och ett par krasch-pannkaks-försök till något förhållandeliknande. Ibland är man helt enkelt bara vänner.
I förrgår kom hon hem. Den Ljuvliga.
Det är knäppt hur mycket man kan sakna någon efter typ en halv vecka. Men det gjorde jag.
Hon hade haft det bra, men hade saknat mig också. Jag vet inte om hon sa det för att jag envisades med att fråga, men ändå.
Nu ska jag se om jag har någon mat i min kyl eller om jag ska ta och hälsa på nere hos Älsklingen.
Kommentarer
Trackback