Femmelicious

Nu blir det inget mer festande förrän Pride om en månad. När man var yngre var det inget problem att festivalfesta fyra dagar i streck, men nu i år känner jag att kroppen inte riktigt orkar med. I alla fall inte när man samtidigt står på jobbet om dagarna och måste vara trevlig med kunder, samtidigt som man råkat bryta sönder ett par bågar, beställt fel styrkor och råkat färga ett par linser prickiga. (Jag har ordnat upp allt idag, så oroa er inte om ni vet med er att ni beställt några glasögon eller linser någonstans i norrland de senaste dagarana. Jag har allt under kontroll.)

Sambon och jag skålade i champagne en av dagarna och firade att vi varit tillsammans i ett år. På kvällen när vi skulle sova var hon fortfarande lite lullig. (Vilket hon uttryckte genom att ligga i sängen, blunda, rynka näsan och sluddra att "när huvudet samlar ihop alla mina kroppsdelar, då mår jag lite illa." Jag vet precis hur det känns.) Det blev inget vi-firar-ett-års-pipp.

Idag flyttade den sista av mina universitetspolare. Förutom bästa killpolaren för han blir kvar i stan, tack och lov. Det sista minnet jag har av brudarna är Rinas fettiga fläktfilter eftersom jag var tvungen att ta hem det och stoppa det i diskmaskinen för att hennes lägenhetsbesiktning skulle gå igenom. När jag väl lämnar in det där fläktfiltret så har de verkligen flyttat härifrån, allihop. Det känns så tomt. Därför undersöker jag fortfarande möjliga vägar att hitta nya lokala kompisar. Sambon träffade en tjej idag på bussen som hon började prata med. Det slutade med att den här tjejen kom in i hennes butik efteråt och tog hennes namn och ville höra av sig senare. Om jag bör vara orolig eller överlycklig över min omåttligt sociala sambo låter jag vara osagt. Men det kanske är så där man ska göra.