Femmelicious

Jag träffade henne den andra juli år 2007. Det var ett år sedan idag.

Jag stod på torget i stan som just då föreställde ett festivalområde med öltält, stora scener och massor av människor. Jag hade en gul kjol, bruna linser och en nervös skratt-min som liksom fastnat i ansiktet. Helt plötsligt stod hon där och vinkade. Jag skrattade till åt min kompis som jag pratade med för tillfället för att få det att se ut som att jag hade roligt och just hade berättat ett kul skämt. Min kompis fattade däremot inte alls varför jag började skratta hysteriskt helt utan anledning.

Vi beställde cider och satte oss ner. Hon var så trevlig, och rolig, och söt, och charmig, och snygg, och smart och attraktiv.

Det var oskyldigt från början - några växlade mail, ett par gemensamma bekanta, en del erfarenheter som liknade varandra och som inte alls liknade varandra och som var intressanta att prata om. Vi skämtade, vi skrattade, vi var allvarliga, vi berättade, vi lyssnade, vi förstod och vi kom närmare varandra. Hon var en sån där brud som man inte kan hjälpa att man vill umgås med hela tiden. Man vill veta vad hon tycker, vad hon varit med om, vad hon gillar mest, vad hon gillar minst, vad hon gör, vad hon tänker, vad hon äter, var hon handlar, vad hon tränar, hur hon lever och vad hon lyssnar på. Man bryr sig helt enkelt. Inte som när man sitter och pratar med någon och tvingar sig att komma på smarta motfrågor bara för att man inte ska verka självupptagen och bara prata om sig själv. Nej, hon var en sån som man verkligen intresserade sig för.

Vi började umgås - varje dag i en hel vecka. Hon kom förbi mitt jobb, vi lunchade, vi sågs på uteställen, på fester och på stan. Och varje dag växte det en liten pirrande bubbla någonstans mellan mina lungor. Ungefär som det känns när man svalt en pingisbolls och inte riktigt kan dra ett djupt andetag. Fast på ett bra sätt.

Det tog inte länge innan jag upptäckte att jag var helt galet kär i henne. Tänk om jag vetat den där kvällen för precis ett år sedan att jag idag, den andra juli 2008 skulle sitta på vår gemensamma balkong, i vår gemensamma bostadsrätt och på vår gemensamma bärbara dator skriva om hur jag kände då, och hur jag fortfarande känner.

För nu är festivalveckan här igen och tälten är återuppbyggda på torget. Minnen och känslor sköljer över en i takt med att popcornmaskinerna puttrar, karusellerna snurrar och artisterna spelar. Men det bästa är att i år är hon redan min och jag älskar henne så otroligt mycket. Vi skämtar, vi skrattar, vi är allvarliga, vi berättar, vi lyssnar, vi förstår, vi bråkar, vi reder ut, vi är passionerade och vi älskar och vi kommer hela tiden närmare varandra.

Kärlek.