Man måste ta hand om sin kvinna
Bildläraren pratade om sin kommande födelsedag och vad hans fru skulle ge honom i födelsedagspresent. Han ville egentligen åka till Frankrike nu under våren, men han tyckte inte att man kunde önska sig det av sin fru. "Det är ju kvinnan som ska få såna saker av mannen" sa han och skrattade och fortsatte en lång utläggning om att kvinnor måste få det dom vill ha. Jag log lite förstrött och bläddrade i mina papper och knappade på min dator. Sen frågade han om inte jag hade varit i Frankrike någon gång och nej det hade jag inte. Han frågade om jag inte skulle utomlands något i vår och jag svarade att tyvärr har både jag och sambon (ja ni vet ju att det är tjej, men det vet ju inte han) så mycket jobb just nu att det inte passar sig med semester.
Då tyckte han att det var min rätt som kvinna att kräva av min sambo att han skulle ta mig utomlands någon annan gång istället. Ja, kanske det, skrattade jag och en liten jämställdhetsdjävul hoppade fram på min axel och började skrika en massa om kvinnor, män och förlegade könsroller. Jag viftade bort honom och bet ihop eftersom jag kände att jag varken hade tid eller lust att ramla in i en diskussion i ämnet. Särskilt inte andra dagen på nya jobbet.
Sen vred jag om mina tolkningar och låtsades att bildlärarens budskap egentligen handlar om att man ska vårda kärleken och ta hand om sin kvinna och ge henne uppskattning och fina saker om det gör henne lycklig. Ungefär då insåg jag att jag suger på ge min egen kvinna uppskattning av denna typ. Jag är inte en så mycket ge-bort-blommor-och-choklad-eller-parisresor-aktig person av mig. Nej istället gick jag efter jobbet på systemet och köpte en flaska rött och en oxfilé på Hemköp. Lite stämning och lite rödvinsrus kan leda till både det ena och det andra. Kan jag inte ta henne till Paris kan jag ju i alla fall försöka med sjunde himlen...
råkade ut för samma sak när jag intervjuade en kvinna för ett par dagar sen, i arbetet. all fokus låg på att prata om min "partner" istället för flickvän, så resten av poängen flöt liksom bort och på något sätt så lyckades jag outa mig ändå. trots att jag bestämt mig för att inte blanda ihop jobb och privatliv. går ju sådär..
Jag som hetero försöker alltid ha i åtanke att det inte är självklart att alla andra är straighta.Om jag pratar med någon jag inte känner så väl och om samtalet tangerar frågor om privatliv väljer jag mina ord.Man kan fråga om den personen är ihop med någon, har en relation ,partner. Jag vet inte om det bidrar till att eventuella homosexuella jag pratar med kan känna sig mer avslappnade och öppna men jag tycker ändå det är ett viktigt ställningstagande.