Femmelicious

Ponera att jag har haft ett förhållande under ett tag och att det eventuellt tog slut i förra veckan. Typ. Ponera också att jag igår tog hem alla saker igen i min trogna gamla vapendragare Volvon. Om så var fallet, men jag inte riktigt vill skylta med det så kan jag ju ändå säga att jag mår bra trots omständigheterna. Jag hoppas att bruden som stod för andra hälften av förhållandet också mår bra. Hon är bland de bästa av alla brudar. Så mycket roligt som vi har haft tillsammans. En intensiv berg- och dalbana skulle jag kanske kalla vårt förhållande. Men med fler berg än dalar, helt klart.

Det kommer att krävas tid att bygga upp någon sorts relation igen. Men jag vill ge det så många försök som det går för att kunna behålla henne i mitt liv. Hon har lärt mig mycket, både om livet och om mig själv och det kommer jag alltid att vara tacksam för. Hennes lättsamma sätt och glada syn på livet, hennes humor och råa skämt, hennes kaxiga attityd och hennes känsliga inre där all hennes värme och omtänksamhet bor.  

Hur vet man egentligen när det är tid att gå vidare? Jag har inga bra svar på det och jag vet inte varför den tiden blev just nu.  Det enda jag vet är att hur arga vi än kan vara på varandra så kommer det ändå alltid att finnas ett band mellan oss, en sorts förståelse som bara hon och jag delar. Att göra slut låter så hårt, kallt och definitivt. Jag vill inte se det som ett slut, utan som ett förhållande i förändrad form. Hur mycket vi än kan ha sårat varandra och hur mycket vi än har bråkat om vems fel det var så hoppas jag att vi ska kunna skapa en helt ny vänskap som bygger på andra hörnstenar än vårt förhållande gjorde. På så sätt tror jag att vi båda kommer att börja må väldigt bra. I alla fall i sinom tid.