Femmelicious

Oj, så tiden springer iväg. Här trodde man att man skulle bli en flitig blogg-klottrare och sen visar det sig att tiden helt enkelt inte vill räcka till. Nya tag, tänker jag och börjar genast klura på bloggämnen.
Varför inte börja med livet i allmänhet? Pratade med en gammal polare från förr för ett tag sedan. Hon frågade hur jag mådde.
-Kärleken blomstrar och jag ska börja jobba i morgon. Det ska bli hur spännande som helst.
Sen hade jag inte mycket mer att tillägga. Ljuva livet hägrar just nu med andra ord. Kanske därför bloggandet har stått stilla. Varför är det lättare att vara kreativ och påhittig när själen lider och plågorna hopar sig? Nej jag har inget svar på det. Istället tänkte jag passa på att avhandla historien om när jag började gilla flickor.

Redan på dagis var jag flickkär. Jag minns fortfarande (med ett leende på läpparna) dagisfröken Sandra med det långa bruna håret. Hon var det vackraste jag sett i hela mitt femåriga liv. Till mamma sa jag att jag skulle gifta mig med Sandra. Jaja, sa mamma förstrött. Tills den dagen när jag pratat om henne hela eftermiddagen och mamma till slut utbrast:
-Men kan du inte gifta dig med Anders eller Olle eller någon av de andra POJKARNA på dagis!?
Ett litet frö av heterosexuell socialisation började gro i mig och jag förstod att det är SÅ det "SKA" vara.
Hona och hanne. Mamma och pappa. Flicka och pojke.
Det dröjde åtta år innan jag funderade på flickor igen. Men det är en annan barndomshistoria.