Femmelicious

Nu har jag väntat på besked om anställning sen i våras på mitt jobb. Men beskedet ska komma "nästa vecka" varje vecka. Jag höll på att bli bitter ett tag där i början på hösten, men sedan hände något fantastiskt. En marknadschef för ett visst företag ringde upp mig och ville träffa mig för en marknadsföringstjänst. Jag blev helt paff och travade dit utan att veta vad jag egentligen givit mig in på. Efter samtalet bestämde vi en ny träff med hennes chef och båda två var väldigt intresserade av att anställa mig. Coolt med tanke på att jag inte ens sökt tjänsten! Mina chefer på mitt nuvarande jobb fick reda på att jag eventuellt skulle bli erbjuden ett annat jobb och de ringde upp mig för ett möte.

Vi träffades och jag förklarade läget och bad dem att OM de vill anställa mig vill jag gärna ha ett besked. Jag kan inte vänta hur länge som helst. De förstod läget och lovade att snabba på. Tyvärr ringde företaget och sa att de fått nej till nya anställningar från sin Fack eftersom de nyligen tvingats avskeda folk. Så vips var den möjligheten borta. Men jag sa inget till mitt nuvarande jobb, utan hoppades att de ändå skulle skynda på med sitt beslut och kanske höja lönen i samma veva. Tyvärr verkade inte lite konkurrens skrämma dem och beskedet dröjde några veckor till. Jag insåg att de inte alls är så rädda för att tappa mig så det är lika bra att foga sig in i ledet och vara glad över de få antal timmar man ändå får jobba.

MEN. Då ringde en annan organisation och sa att de gärna ville träffa mig för en intervju. Först fattade jag inte vad det var, för det var så längesen jag skickade in ansökan. Men jag knatade iväg på intervjun några dagar senare. Jag gick mest för att det var den första regelrätta arbetsintervjun jag någonsin varit på. Det kändes lite spännande och jag hoppades att jag skulle lära mig något. Tjänsten hade varit utannonserad både i tidningar och på nätet och den krävde bland annat flertalet år arbetslivserfarenhet inom området, vilket jag inte har. Men söker gör man ju ändå. Så att gå vidare till intervju kändes lite som att gå vidare till slutaudition i Idol. Otroligt!

Jag surrade på, att surra är inget jag har problem med. Surrade om både ditt och datt och det var en ganska trevlig intervju. Efter några dagar hörde de av sig och sa att det nu var tre (3!) stycken kvar och att de gärna ville träffa mig igen. Nu började jag bli smått nervös och tänkte saker som "Men tänk om jag faktiskt har en chans?!"

Träffade dem förra fredagen och surrade på en gång till. Det var en trevlig intervju igen och den här gången tog den närmare två timmar. De lovade att komma med ett besked nästa vecka. Men de ringde upp mig efter tre timmar och ERBJÖD MIG JOBBET! Det är en fast tjänst som informatör* (det jag är utbildad till) och jag börjar om en vecka!

Jag är glad!

På mitt nuvarande jobb verkar cheferna inte förstå någonting. De säger "Jaha, vad roligt för dig, men vi trodde att du ville jobba här?" Ja, det ville jag också, men att jobba på timmar känns inte så lockande. Man vet ju inte från en månad till en annan om man kommer lyckas knåpa ihop till hyran. Jag kan ju inte vänta hur länge som helst på besked om hur det blir med jobbet. Särskilt inte när det finns andra som erbjuder bättre saker. Så trogen är jag inte.

(Jag har redan shoppat upp nästan hela första lönen och den beräknas väl komma i november antar jag. Hur jag har lyckats med det är för mig en gåta, haha. Men det kändes nödvändigt att investera i mitt nya arbetande jag genom flertalet nya kläder, stövlar och dyra schampon. Det kändes i alla fall nödvändigt just då! ...det lät dessutom mycket bättre i huvudet när jag tänkte det i affären än när jag kom hem och inte hade prioriterat att köpa mat.)

---

* Eftersom jag fick frågan så är det väl lika bra att beskriva vad en informatör gör.
Wikipedia: Informatör är en yrkesbeteckning för en anställd eller utbildad person vars uppgift är att analysera, planera, skapa och utvärdera det informationsmaterial som flödar ut ifrån, inom eller genom den organisation informatören är anställd vid. Informatörens utbildning består vanligen av studier i medie- och kommunikationsvetenskap.

Jag själv skulle snarare säga att det inte bara handlar om "informationsmaterial" utan om att analysera, planera, skapa och utvärdera ALL kommunikation som sker till, från och inom organisationen. Det handlar om image-frågor, internkommunikation, marknadsföring... allt möjligt när man tänker efter. Alla reklambudskap, alla kampanjer, alla logotyper, alla företagstexter, alla profilprodukter, inredningen i en butik, personalens bemötande... Nästan all kommunikation du möter är genomtänkt och har ett syfte. Och allt som oftast är det en liten informatör inblandad på ett hörn.