Gynekologisk ångest
Nu är man 23 och faller därför inom ramen för den obligatoriska cellprovskontrollen. I måndags var det därför dags. Det är inte första gången jag går till gynekologen, men ångesten är inte mindre ihärdig för det. Jag klev upp och duschade på morgonen och hade en lång överläggning med mig själv kring huruvida jag skulle raka bort millimeterstubben eller inte. Man vill ju inte se för nytillpiffad ut - då kanske gynekologen får för sig att man piffat till sig bara för gynekologbesökets skull. Pinsamt ju. Men samtidigt vill man ju inte se pupp-skäggig och orakad ut när man inte brukar göra det i vanliga fall heller. Jag beslöt mig för att lämna tvådagarsstubben eftersom jag fruktade röda prickar som gynekologen kanske skulle kommentera eller ännu värre - misstänka någon konstig könssjukdom. Ve och fasa.
Problem nummer två blev vilka trosor jag skulle ta. String gick fetbort. Jag hade det en gång och fick då en avhyvling av en barnmorska som sa att stringtrosor ger svamp, dålig balans och alla möjliga jävligheter. Helst hade jag velat ha stora mameluck-mormorstrosor, som för att få mig att känna mig oerhört oskuldsfull och inte alls sexuell. Det blev ett par vita, intetsägande bomullstrosor.
Av någon anledning känner jag mig alltid så vulgärt syndig och skamsen när jag går till gynekologen. Det är därför jag måste vara orakad, osexig och oskuldsfull tror jag. Jag vet ju att de inte bryr sig ett dugg. De ser ju underliv hela dagarna och har nog sett både det ena och det andra. Jag VET det. Men det gör inte min ångest mindre kraftfull för det. För just JAG går ju inte och fläker upp mig för gamla tanter (fördom) varje dag direkt.
Min kompis F hade talat om för mig på förhand att jag skulle försöka få den blonda och tjocka, för hon var tydligen snäll och försiktig. Tyvärr hade jag oturen att få en mörkhårig och tjock istället, då min oro steg kraftigt när jag klev in i det sterila rummet med den fasansfulla stolen.
Det hela gick i alla fall snabbt och smärtfritt. Gynekologen som hette någon i stil med Gun-Britt eller Lisbeth eller Solveig var, som tur var också hon, snäll och försiktig. Hon förklarade pedagogiskt och förvarnade när det skulle sticka till lite.
Efteråt träffade jag en polare på bussen som också hon hade varit på cellprov just då. Vi satt där på vägen ner mot stan och diskuterade om det kändes som om den andra också hade råkat få en lång tops i livmoderhalsen som på något sätt inte hade kommit ut. Vi nickade i samförstånd och lugnade varandra med att landstinget aldrig skulle ha råd att glömma kvar undersökningsinstrument inuti sina patienter.
Kommentarer
Postat av: Petra
Åh, denna gynekologångest... jag fasar för varje gång jag ska dit
Postat av: sarah
Snart fyller jag, ve och fasa! Du får för övrigt skriva oftare i bloggen så man har mer underbar läsning :P
Postat av: Anonym
Åh, då anar du inte hur jag hade det när jag insåg att min flickvän smittat mig mer herpes... uuhhh. Ångest! Det gynekologbesöket var inte alltför trevligt kan jag meddela.
Trackback