En biltur med min käre far

Några av er som hängt med lite i min blogg vet ju att jag kom ut för mina föräldrar i våras via sms. Inte den bästa vägen kanske, men det funkade för mig, ett stolt barn av digitaltekniksåldern. Sedan dess har jag bara vid något enstaka tillfälle fått någon diskret fråga av pappa och någon fråga genom syrran av mamma.

Mamma är fortfarande i förnekelsefasen. Hon pratar fortfarande om snygga killar jag borde kolla på och rika män som jag borde gifta mig med. Vi har inte den där riktigt bra relationen där vi bara kan sätta oss ner och prata ut. Det är det här med känslor som vi har lite svårt med. Vi kanske är släkt, jag och min mamma.

Med pappa är det annorlunda. Jag är pappas lilla flicka and proud to be so. Men vi har inte riktigt heller haft något strålande tillfälle att ta upp min flatighet. Men igår åkta vi bil ensamma i en halvtimme och jag frågade lite försynt om mamma hade sagt något om att jag är tillsammans med A.

Det hade hon. Men inte så mycket. Pappa sa att mamma nog tror att jag genomgår en fas där jag söker mig själv. Jag visste ju att hon trodde det, men ändå så sticker det i hjärtat. "Vad tror du då?" frågade jag pappa. Han sa att det var klart att han också hade sina funderingar men att han är mycket mer öppen än mamma. Och han förstod att det inte var någon fas jag går igenom, utan att det är mina riktigta känslor. Han är lycklig om jag är lycklig.

Det kändes skönt att prata med pappa. Det känns som en bekräftelse på något vis. "Jag får för pappa, då är det okej" ungefär. Mamma kommer att bättra sig. Det vet både jag och pappa. Han skulle prata med henne och förklara att jag blir jätteledsen när hon låtsas som att en väldigt stor del av mig inte finns. Hon är världens bästa mamma, hon bryr sig, hon ringer och frågar hur jag mår, hon älskar mig... Men är det så svårt att bara säga "vad roligt att du är lycklig"?

Kommentarer
Postat av: Elenaria

Det är just så svårt. Och det kanske aldrig händer, men man får tänka sig att det händer, annars får man aldrig ro.
Det kanske är litet... eh, personligt, men jag hoppas verkligen att du och din mor finner varandra och att hon liksom förstår att allt egentligen är lugnt och du är världens bästa dotter.

Postat av: Dummie

Undra vad det är med pappor och döttrar. Min pappa har också tagit allting mycket bättre än min mamma. Men hade det varit så att min bror hade varit gay och inte jag så kanske det hade varit tvärtom? Jag vet inte. För att jag genom mitt tjej-gillande hamnar i pappas lag, och min bror i så fall skulle spela i mammas lag eftersom de båda gillar killar.... hmm, ja, jag bara spekulerar...

2007-09-20 @ 13:42:18
URL: http://vendettor.blogspot.com
Postat av: Humla

Jah. Exakt.
Det går över i tvätten var det visst nån som sa...

2007-09-20 @ 15:03:52
URL: http://humlafumla.blogspot.com
Postat av: pauo

aj aj. käre gode gud how i fear the day när jag kommer ut för mina folks. inte så mycket själva "jag är homo", utan mer hur awkward det blir följande dagarna.. men eeh man överlever. right..?

2007-09-20 @ 18:26:54
URL: http://thecentreofattention.webblogg.se
Postat av: Den där Manuela

känner exakt igen det där.. min mamma mumlar om "snygga ungkarlar" till mig när vi ses, men en dag så tröttnade min syrra och sa: men mamma, för helvete, Manuela är ju FLATA! haha! mamma började plocka med disken och blev lite röd i fejjan :P

2007-09-20 @ 20:23:10
URL: http://gioia.blogg.se/
Postat av: Lintin

Gött att du har pappa på din sida! Din mamma verkar lite nervig men hon vaknar nog och känner kaffedoften snart också. Heja dig!

2007-09-21 @ 06:26:37
URL: http://www.lintins.blogspot.com
Postat av: Femmelicious

Tack hörni, det är tur man har bloggen som en störrepelare i vardagen :)
Pauo: Man överlever. Det är i alla fall min erfarenhet. Det känns awkward, men det sliter väl till sig med tiden som min farmor brukar säga.

2007-09-21 @ 10:38:24
Postat av: Femmelicious

Tack hörni, det är tur man har bloggen som en stöttepelare i vardagen :)
Pauo: Man överlever. Det är i alla fall min erfarenhet. Det känns awkward, men det sliter väl till sig med tiden som min farmor brukar säga.

2007-09-21 @ 11:38:43
Postat av: Stella

Äsch, de behöver oftast bara en tid att brusa ner på, sen inser de att deras barns lycka faktiskt är lite viktigare än deras egna heteronormativa tankar! Så länge man aldrig förnekar sig själv, sånt känner de av likt blodhundar.... Heja dig!

2007-09-24 @ 22:35:27
URL: http://lesbianloveandlife.blogg.se/
Postat av: Verbal Kint

"Men är det så svårt att bara säga 'vad roligt att du är lycklig'?"
Ja, det verkar vara det när man inte beter sig som föräldrarna har förväntat sig. Hoppas att din mor inser att din lycka är det bästa för dig och att hon borde vara glad för att du är lycklig. Instämmer med föregående: Heja dig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback