Femmelicious

Var ute i norrlandsvimlet i lördags med några polare. Gick till ett ställe där vi inte varit på år och dar. Jag och kompisen T stod mest och filurade och tittade ut över folkmassan när jag ser två halvbekanta ansikten som ser mig, vänder sig mot varandra och ivrigt börjar viska. Två minuter senare glider de upp vid min sida och den ena av dem hälsar glatt och konstaterar att det måste vara minst fyra år sedan vi sågs och minst åtta år sedan vi faktiskt pratade med varandra. Vi var bästisar i mellanstadiet, men på högstadiet skar det sig rejält mellan oss och vi slutade att ens heja på varandra.

− Vad gör du nu för tiden? Vad har du gjort sen mellanstadiet? Vad förändrad du har blivit! började hon med. Efter ungefär en sekund utan att jag knappt haft tid att svara så fortsätter hon:
− Alltså, det är så här. Jag bara måste få ställa en personlig fråga... Jag har hört att du blivit HOMO! Det var en kompis tjejs bästa kompis kompis som hade sett dig på någon sån här homosida på internet. Men kan det stämma?!
− Ja, jag är ju sambo med en tjej så det lär ju helt säkert stämma. Sa jag.
Hennes ögon såg ut som tefat och hon utbrister:
− Så då var det sant alltså! Vet du, jag har också haft sex med en tjej!
− Jasså, vad kul för dig, sa jag. Inte allt för exalterad.
Hon malde på om vad annorlunda jag blivit sen mellanstadiet och jag höll tyst om att hon både såg likadan ut och betedde sig likadant som på mellanstadiet.

Jag har lite svårt för människor som plötsligt anser att man har så mycket gemensamt och att man är så mycket mer intressant att skvallra om så fort det börjar susa lite homorykten om en. De människor som man inte hade någonting gemensamt med i grundskolan/högstadiet och som man då inte alls umgicks med vet plötsligt allt om en och ens kärleksliv. Visst är det kul att folk minns en, men vore det inte roligare om man blev ihågkommen för något mer intressant än det simpla faktum att man nuförtiden lever som homosexuell?