Femmelicious

Ibland relativt tidigt och ibland relativt sent blir man väldigt bekväm med varandra i ett förhållande. Nu snackar jag inte oblyga värstingfisar eller raptävlingar vid matbordet. (Även om jag känner till enstaka fall där detta beteende faktiskt uppkommit. Dock inte hos mig. Aldrig hos mig.) Bekväm för mig är att man inte längre bryr sig om att raka benen bara för att man eventuellt kanske tror att det finns en liten möjlighet att kanske ens partner ska smeka en på benet. Och man kanske inte sover i de snygga men osköna trosorna bara för att man vill vara lite extra sexig. Eller som för mig; att man äntligen kan börja gå på toaletten helt normalt utan diverse plumspappersprocedurer och stinkdöljande parfym/tvål/tändsticka-förfaranden. 

För mig är det största hindret alltid bajset. (Se exempelvis detta inlägg.) När jag har överkommit bajshindret i ett förhållande blir jag som en helt annan människa. Jag blir lugnare, tryggare i relationen, får bättre självförtroende och blir mer öppen som person. Dessutom har jag inte så nedrans ont i magen hela tiden. 

Jag och bruden jag var tillsammans med för ett år sen kom aldrig förbi bajshindret. Hon bodde granne med min bästa kompis, vilket var tur eftersom jag fick pipa iväg till henne i tid och otid när nöden krävde. Min tjej fattade inte vad jag höll på med. Men jag är säker på att om vi haft ett öppnare förhållande där vi kunde prata öppet om allt så skulle jag nog ha kommit över bajshindret. Nu hände aldrig det och vi gjorde slut på grund av att vi inte kände att vi kunde nå varandra på djupet. 

Med min nuvarande flickvän tog ödet tag i bajshindret. Och en magsjuka senare så finns inget bajshinder kvar. Vi är öppna med varandra, vi kan prata om allt. Vi rakar benen innan man kan fläta hårstråna och hon törs ha sina skabbiga gamla snobben-boxer bara för att det är bekvämt och de är hennes favvosar.

Det är skönt med lagom mycket bekvämlighet. Jag älskar ju inte henne för att hon har sexiga underkläder och rakade ben. Jag älskar henne för att hon är just sig själv. Även om hon är iförd sina söta snobben-boxer och hennes hår har strulat sig i kudden så att hon ser ut som en halvblond variant av Plupp från Blåfjället. 

Lagom mycket bekvämlighet is the shit tycker jag. Den dagen det slår över i publika prutt- och fisfadäser har det däremot gått för långt. Men jag kommer nog aldrig någonsin hamna där.