Femmelicious

På DN debatt skriver Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson och några andra gamla rävar om det här med homoäktenskap. Jag har alltid haft intrycket av att den där Thorbjörn verkade vara en hyvens kille på den tiden när han var statsminister. Vår aula på universitetet heter ju till och med Fälldinsalen, tänker jag, som om i fall en sal är uppkallad efter en så borde man ha sunda värderingar. Ja, vad vet man. Gamle Affe och jag har aldrig gillat varandras åsikter. Men så är ingen sal på min skola uppkallad efter honom heller.

Hursomhelst är det alltid mer eller mindre underhållande att läsa om hur ens eget kärleksliv och ens egen lycka påverkar andra negativt. Oftast mindre underhållande. Exempelvis om jag får barn och jag älskar det barnet över allt annat, och försöker som alla andra föräldrar att se till att mitt barn finner lycka i sitt liv, nej då är det bättre att jag är utan barn eftersom det inte är säkerhetsställt utifrån alla konventioner och alla byråkratiska undersökningar att mitt barn inte kommer att få lida av mina homofadäser under sin uppväxt.

"Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Någon diskriminering handlar det inte om eftersom samkönade pars situation är annorlunda"

Alltså: Äktenskapet är till för att livet ska föras vidare och därför är det rätt att bara de som kan bidra till reproduktionen ska kunna få gifta sig.
Vad hände med kärleken? Vad hände med älska varandra till döden skiljer oss åt? Vad händer med de som gift sig men som inte alls gifte sig för att skaffa barn? Vad händer med de sterila? Vad händer med dem som råkar vara heterosexuella men som inte vill ha barn? Ska de verkligen också få gifta sig då? Vad händer med dem som redan har barn från ett annat äktenskap? Är det rätt att gå in i ett nytt om man redan har fortplantat sig?
Vad fan har begreppet Äktenskap med biologi att göra??

Kom igen gubbar, hur tänker ni egentligen? Och vad tror ni att det är för större skillnad på äktenskap och partnerskap? Tror ni att färre barn kommer att födas för att homosexuella par inte får kalla sin relation för gifta? Idag föds det regnbågsbarn som aldrig förr. Livet finner sina vägar även om alla spelregler inte är angivna.
Vill Tobbe, Affe och gänget inte låta homosexuella kalla sig för gifta? Känns det bättre att säga partnerskap? Som att det skulle vara en lägre form av äktenskap som inte är lika "äkta"? Kom igen, vad är ni så rädda för?

"En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet."

Ja, tänk på invandrarna för en gångs skull. Vad ska de tro när de kommer till Sverige och ser att här kan man visst gifta sig med vem man vill. Om vi ska börja anpassa oss på detta sätt nu kan vi ju lika gärna börja göra det i andra avseenden också? Kvinnofrågan till exempel. Det kanske är lika bra att vi drar tillbaka den så att ingen retar sig på att vi har så självständiga kvinnor här i landet?  Nej ni, satsa då hellre mer resurser på att bilda människor till att respektera varandra och att alla har rätt till sin egen religion och kultur, där inräknat kärleksliv.

Nu ska jag fortsätta ägna mig åt mina lesbiska aktiviteter och jag hoppas att inga barn råkar se mig så att jag inte råkar förstöra deras uppväxt.