Att dumpa eller dumpas?
Hur jag blev dumpad: Version 1
Jag är 15 år och dejtar en snubbe (egentligen för att bevisa för en viss basketflicka att jag inte alls var intresserad av henne.) Snubben i fråga åker bort över helgen. När jag ringer för att kolla läget svarar en tjej.
− Ja hallå, det är Idiotens* telefon.
− Ja, eh, hej. Är Idioten där eller?
− Öh, näe. Han står och väntar på mig i duschen. Vi ska duscha tillsammans.
− Öh. På så vis. Men du vi hörs då. Eller inte.
Sen ringde han aldrig mer. Och inte jag heller.
Hur jag blev dumpad: Version 2
Jag bor i Stockholm och är sambo, har jobb, ica-kort och tvättdag på söndagar. Jag är en duktig husfru och diskar och städar och donar och fejar. Mitt i all min fascination för att hålla vardagen så hel och ren så möjligt tappar visst vårt förhållande "glöden och spänningen." Plötsligt är en fyra år yngre blondin mycket mer spännande än jag och min hålla-ihop-livet-och-ställa-upp-i-alla-lägen-livsstil. Puckot** ändrade dock uppfattning och insåg senare att jag varit det bästa som någonsin funnits i den lägenheten. Uppskattning kommer förr eller senare. Och hädanefter skulle jag lära mig att jämställdhet är en bra grej och att bli någons morsa ska jag vänta med tills jag faktiskt blir någons morsa på riktigt.
Nu är det så att de flesta av mina förhållanden/försök till förhållanden har varit ganska långrandiga. (Därav den relativt låga bli-dumpad-frekvensen.) Jag har dumpat några stycken inte allt för snyggt också. Hur en dumpning nu kan vara snygg. Nu senast var den inte snygg alls och mitt dåliga samvete äter upp min hjärna inifrån. Hur som helst är bruden i fråga inte så bra på att spela tyck-synd-om-mig utan hon gör sitt bästa för att hämnas. Detta är ett ganska fördelaktigt beteende eftersom mitt dåliga samvete då försvinner lika fort som det tar för mig att spendera tusen spänn på skor utan att det var meningen. Det blir så mycket enklare att gå vidare när båda har gjort lika mycket fel.
Hur fort efter att man har gjort slut är det egentligen moraliskt lagligt att känna saker för någon annan? Kanske inte efter en vecka... Men jag är å andra sidan inte direkt drottningen av Moral alla gånger − och tydligen inte nu heller. Men känslor kan man faktiskt inte styra över, bara sina handlingar. Och det gör jag faktiskt.
* Idioten var bara hans andra namn och alltså inte det egentliga tilltalsnamnet.
** Se Idioten.
Det här med att dumpa och att bli dumpad är svårt... Jag har bara blivit rådumpad en gång, av en som senare ångrade sig när jag insett att det var lika bra. Gav honom en andra chans efter en månads tjat, men när han fått mig dit han ville var det inte roligt längre och han började svina sig igen. Så då dumpade jag honom och bad honom vänligt men bestämt att dra åt helvete.
Sen har jag visserligen blivit ratad ett par-tre gånger av såna jag varit intresserad av, men det är inte riktigt samma sak tycker jag.
Men det här med att dumpa själv... Aj oj. En del har
fått smaka på det dåliga beteendet "jag hör inte av mig, svarar inte när personen ringer, snart fattar väl puckot" (det använde jag till mitt försvar bara när det handlade om sånt som inte kan kategoriseras som riktigt förhållande ändå). Det kunde ta lite tid, men funkade bättre än att göra det på det schyssta sättet, för då blir man aldrig lämnad ifred heller... :oP
Den bästa dumpningen var när jag och min dåvarande kille bestämde oss gemensamt för att göra slut. Vi är fortfarande vänner. Synd att det inte kan vara så jämt :)
När det gäller känslor kan man ju knappast rå för vad man känner, men det kan ju vara taktfullt att skynda långsamt :)
Vet inte om nåt av det jag just skrivit makes any sense, är sjukt trött just nu... Du får be mig förklara en gång till isf! :)
Om det inte BARA är för att komma över den gamla så tycker jag att det är helt egalt att känna saker för en ny väldigt snabbt. Jag är själv väldigt bra på att komma över, och då finns det ju ingen anledning att vänta för väntandets skull. Däremot kan man kanske tycka att en viss respekt för exet kan vara lämpligt, således inte dejta en ny dagen efter. För mycket samvete ska man dock inte ha, det är ju ditt liv och inte erat.
Jag tror att enda chansen till att man ska kunna fortsätta vara vänner är om man är på samma nivå känslomässigt, det vill säga att man släppt "vi är ihop"-känslorna. Men det är nog ovanligt, jag umgås inte med något annat ex. Lite kontakt har jag väl med ett par stycken, men det här exet och jag är riktiga vänner. När det tog slut var vi nog båda rädda att förlora varandra som vänner, mer än som partner...
Om ditt ex gått vidare är det väl inget konstigt i att du oxå gör det. Du får väl ta ett steg i taget och se vart det leder med den nya tjejen, man vet aldrig vad som händer :)
Saga: Jo det är den där balansen som är svår, att båda ska känna lika mycket kompiskänslor respektive lika lite kärlekskänslor. Det är ju lätt att nån vill mer av det ena eller andra. Jag hoppas ändå att jag och nya exet ska kunna vara kompisar. Men hon måste nog känna att hon hämnats klart först innan vi kommer på samma nivå. Jag skulle också hata mig om jag var hon så jag klandrar henne inte.
Har hon, nya exet, skaffat nån ny?
Har hon, nya exet, skaffat nån ny?
Det tror jag inte. Men eventuellt lite förströelse och någon som slickar hennes sår. Det är skönt att skaffa sig en sån när man blivit dumpad. Jag skulle ha gjort samma sak förmodligen. Jag är jätteglad för det för det innebär att jag kan träffa en viss brud med mindre dåligt samvete för exet. En mycket bra ekvation med andra ord.
Och den bruden försöker, samtidigt som hon slickar hennes sår, vinna hennes hjärta?
inte lätt det där med kärlek och förhållande. en lära är dock att den dagen du är riktigt kär så dröjer det år innan du kan ens titta på en annan. tjejer finns det gott om. jag har bott ihop med min tjej i 16 år. Inte lätt alltid, men än idag så svävar jag med henne...
Annars kan det ju vara en mycket god idé att se till att vara singel under Pride!
Blev dumpad på ett sms .. efter 1 och ett halvt år. Hmm.. det kan inte bli värre tänker jag =)
Kärlek är Kärlek och det spelar ingen roll om du känner det efter en dag, 1 timm eller en sekund. Det som spelar roll är att du mår bra av den känslan. Blir du glad, pirrig i magen och allmänt SÄL så säger jag FUCK moral.. Go for SÄL
Jag säger alltid: ingen moral, ingen självdisciplin, inget samvete, ingen stolthet. Fint mantra va?
Jag håller med Lintin.
Kan jag säga så här att jag har inte träffat någon gammal flamma som jag ligger och knullar!
Och det verkar som om det endast var jag som gjorde fel i vårat förhållande? jag menar man är väl två i ett förhållande? jag hade mina brister och jag vet att jag gjorde fel då och då, men det var aldrig så illa att jag var med någon annan. du säger det var slut när det hände men var det verkligen det? isf visa du det på ett dåligt sätt genom att fortsätta med mig och säga du älska mig hit och dit? det kallar inte jag att göra slut i mina öron och huvud!? jag har betett mig illa det nekar jag inte till men att du skriver om mig, men sen inte skriver om dina fel utan mest mina? så förstår jag inte. känns fel att sitta och läsa när mesta dels av all skit riktas mot mig, i ett förhållande är man två alltså gjorde båda fel å inte den andre. Och min mamma, vad menar du med det? jag kunde ta vara på mig själv, klarar det nu med! bara för att jag är mer för att vara ute och ha kul mm.. är jag omogen då? jag menar har ett jobb, klarar min ekonomi och kan ta vara på mig själv så vart var du min mamma?
"men det var aldrig så illa att jag var med någon annan." *host host*
Ja, jag håller faktiskt med Bruden M.
Men snälla lilla Bruden M. Om det känns fel att sitta och läsa, så sluta då? Det är ingen som tvingar dig att läsa lilla du. Det är inte som att någon vet vilka du och jag är. Vi kan väl bestämma här och nu att vi inte läser varandras bloggar? Du får skriva vad fan du vill i din blogg, inte bryr väl jag mig om det. Och jag har inte heller någon lust att diskutera i min bloggs gästbok huruvida någon av oss var otrogna, du kan ju ringa mig istället, eller hur?
Anonym: Som sagt så är min blogg min verklighet och det finns inga som helst krav på någon objektivitet. Så som jag gör/känner/tänker vet bara jag själv och även om jag sårat henne så har hon sårat mig minst lika många gånger. Även om det inte är hennes uppfattning så är det min, och det går liksom inte att diskutera, för det här är verkligneheten och där är ingenting svart eller vitt. Och vems sida man står på beror helt enkelt på vilken sida man har hört eller vem man känner av oss två. Och det är så det alltid är.
Lintin och Petra: Jag har faktiskt mer moral än jag ger sken av. Vilket är tur ;) Jag tycker faktiskt att det är mer moraliskt egentligen att göra slut med någon som man inte passar ihop med istället för att vara tillsammans för att den inte ska bli ledsen.
rätt sagt. verkligheten är aldrig svart eller vit och ni båda två kommer ju att tycka att det är den andra som har gjort mest fel. man kommer aldrig att kunna vara helt objektiv när det gäller kärlek. sanningen är olika för alla inblandade KOm ihåg att tiden läker alla sår...
alltså... den här bloggen är ju helt anonymt skriven, så det finns ingen direkt fara för att någon inblandad ska bli uthängd. så därför har jag lite svårt att se poängen i att börja skriva väldigt personliga kommentarer här. man kan tycka att det kanske vore smartast att ta såna diskussioner face to face. mkt snyggare och mer diskret.
är det bara jag som tycker det är lite kul att ditt ex bråkar med dig i bloggen.
bruden m: det är väl ingen som inte förstår att båda två gjort en massa fel, så är det ju i de flesta relationer... men vinklade berättelser är ju så mycket roligare.
Och
du jag e inget pucko ;)