Alla brudar man får på köpet
Idag ska vi prata om ytterligare ett fenomen jag blivit medveten om en bit in i mina brudrelationer. Det handlar om alla de brudar som kommer på köpet när du blivit tillsammans med en av dem − alla hennes polare med andra ord. En klok person sa en gång i tiden att för att kunna skapa en fungerande relation till sin brud så gäller det att man inte skär sig med hennes polare. Om så ändå skulle vara fallet är risken överhängande att hennes polare kommer att övertala bruden i fråga om att du inte är tillräckligt bra för henne/att du verkar ha psykotiska drag/att dina föräldrar troligen är syskon/att du troligen älskar Carola helt utan att vara ironisk, eller dylikt.
Eftersom bruden med de hemska kompisarna då kommer se dig som en lägre stående varelse är din utgångspunkt för att få till något, ja vad som helst med henne något begränsad. Att gå den hårda långa vägen är att övertala bruden på lång sikt om att du faktiskt är tillräckligt bra, att du är förhållandevis psykiskt stabil, att dina föräldrar inte är släkt och att du har en alldeles sund musiksmak. Den mindre jobbiga vägen är att antingen gilla hennes kompisar redan från början och få dem att gilla dig, eller helt enkelt knipa käft om det börjar lukta brända lameller.
När en relation sedan skapats och fungerar bra får man icke göra misstaget att glömma kompisarna om relationen tar slut. I många fall verkar det till och med vara kompisarna som tar uppbrottet hårdast.
Om jag ska ta mig själv och Bruden M som exempel, (och det faller sig helt naturligt att jag tar mig själv som exempel eftersom det är min blogg) så har jag en tydlig tes om att både jag och Bruden M har varit någorlunda överens om både vårt förhållande och senare också uppbrottet. Vi är inte ett dugg ovänner i nuläget och vi mår bra båda två. Däremot verkar vissa av våra kompisar helt ur balans och helt utan acceptans. De vill ha någon att skylla allting på, någon att klandra för att förhållandet tog slut. De vill veta vem av oss som är skurken så att de kan ge någon av oss en mental smäll på stjärten och säga "fy dig!"
Bruden M och jag, vi tar det lugnt istället. Oftast i alla fall. Visst har vi bråkat, men inte så mycket som man trodde från början. Hon är hur cool som helst tycker jag. Vi ringer varandra och snackar om brudar och livets stora gåtor, väder, vind och vem som pippat vem i flatkretsarna nyligen. Jag tror att vi på sikt kommer att kunna bli riktigt bra kompisar. Det är rätt roligt att hennes blodhundspolare vill se rättvisan skipas när det inte ens finns någon rättvisa att skipa, eftersom varken hon eller jag är särskilt bittra.
De här problemen kan jag i ärlighetens namn säga att jag aldrig hade med killar. Det tyder därför enligt mina beräkningar på att det inom flatvärlden är en aning mer skvaller och en aning mer känslosamma utbrott alla brudar emellan. En snubbe vars polare inte gillade mig skulle ha sagt åt dem att hålla käften eller sköta sina egna affärer. Och polarna skulle inte ha startat en skvallerfejd utan dess like för att de inte gillade mig, eller för att jag kanske hade råkat såra deras polare.
Ibland tycker jag helt enkelt att det är lite för många hormonstinna skvallerkärringar av typen XX-kromosom i min närhet.
Eftersom bruden med de hemska kompisarna då kommer se dig som en lägre stående varelse är din utgångspunkt för att få till något, ja vad som helst med henne något begränsad. Att gå den hårda långa vägen är att övertala bruden på lång sikt om att du faktiskt är tillräckligt bra, att du är förhållandevis psykiskt stabil, att dina föräldrar inte är släkt och att du har en alldeles sund musiksmak. Den mindre jobbiga vägen är att antingen gilla hennes kompisar redan från början och få dem att gilla dig, eller helt enkelt knipa käft om det börjar lukta brända lameller.
När en relation sedan skapats och fungerar bra får man icke göra misstaget att glömma kompisarna om relationen tar slut. I många fall verkar det till och med vara kompisarna som tar uppbrottet hårdast.
Om jag ska ta mig själv och Bruden M som exempel, (och det faller sig helt naturligt att jag tar mig själv som exempel eftersom det är min blogg) så har jag en tydlig tes om att både jag och Bruden M har varit någorlunda överens om både vårt förhållande och senare också uppbrottet. Vi är inte ett dugg ovänner i nuläget och vi mår bra båda två. Däremot verkar vissa av våra kompisar helt ur balans och helt utan acceptans. De vill ha någon att skylla allting på, någon att klandra för att förhållandet tog slut. De vill veta vem av oss som är skurken så att de kan ge någon av oss en mental smäll på stjärten och säga "fy dig!"
Bruden M och jag, vi tar det lugnt istället. Oftast i alla fall. Visst har vi bråkat, men inte så mycket som man trodde från början. Hon är hur cool som helst tycker jag. Vi ringer varandra och snackar om brudar och livets stora gåtor, väder, vind och vem som pippat vem i flatkretsarna nyligen. Jag tror att vi på sikt kommer att kunna bli riktigt bra kompisar. Det är rätt roligt att hennes blodhundspolare vill se rättvisan skipas när det inte ens finns någon rättvisa att skipa, eftersom varken hon eller jag är särskilt bittra.
De här problemen kan jag i ärlighetens namn säga att jag aldrig hade med killar. Det tyder därför enligt mina beräkningar på att det inom flatvärlden är en aning mer skvaller och en aning mer känslosamma utbrott alla brudar emellan. En snubbe vars polare inte gillade mig skulle ha sagt åt dem att hålla käften eller sköta sina egna affärer. Och polarna skulle inte ha startat en skvallerfejd utan dess like för att de inte gillade mig, eller för att jag kanske hade råkat såra deras polare.
Ibland tycker jag helt enkelt att det är lite för många hormonstinna skvallerkärringar av typen XX-kromosom i min närhet.
Kommentarer
Postat av: dummie
Ja! Det är precis det som gör att jag väljer att ta avstånd från gayvärlden med jämna mellanrum. Det finns en gräns för hur mycket dagisbeteende man klarar av.
Fast det är väl samma sak som med det superfashionabla gymmet jag tränar på. Man får helt enkelt ignorera de uppstylade hunkarna som står och stönar bland vikterna och koncentrera sig på sin egen träning.
Trackback