Regnbågsnatt
Igår befann jag mig mitt i dimman bland hånglande flator, dansande bögar och glittriga transor. Och massa andra obenämnbara personer. Några igenkännande blickar, några kramar från gamla vänner, några nya bekantskaper. Kändes som att jag gick runt runt runt i ring och träffade nya människor hela kvällen. En social kväll med andra ord. Flickvännen var där någonstans i dimman också. Det kändes som att vi var en liten värld i världen. Alla känner alla mer eller mindre. "Hon har varit tillsammans med mitt ex, vars nuvarande tjej har varit otrogen med ett annat ex till mig som i sin tur har...." Som sagt. Gayvärlden är liten.
Flickvännens blickar brände på min kropp och hennes ögon gav mig löften om en lång euforisk natt. Hennes sätt att röra sig på dansgolvet, hennes sätt att dra fingrarna genom håret, hennes sätt att beställa i baren... Allt allt allt går jag igång på. Jag måste ha fastnat i något slags psykiskt viagrabaserat tankemönster. Allt hon gör får mig att tänka på sex. Hon vet om det också och hon använder sig av det. Några busiga leeden, några långa suktande blickar och hon vet att jag faller pladask och gör vad som helst för henne. Så när kvällen var över bildade vi vår egen lilla prideparad och gav oss iväg för att leta fyllemat och cola. Efter lyckat fyllematsletande gick vi hem och jag såg fram emot det ångade sexet vi skulle ha hela natten. Men... Som allt för ofta så hann vi bara smeka av varandra kläderna så somnade vi.
Varför är man aldrig så kåt som när man är full? Och varför är man alltid för full för att ha bra sex?
Dålig paradox.