Femmelicious

Oj, här kommer man tillbaka till sin lilla blogg och upptäcker att besökstatistiken har skjutit i stjärnhimlen! Kul! Tack för kommentarerna cec, 5me, Pings, Elenaria, Carolina och du som undrade om jag är bosatt ovanför norrlandgränsen. Till dig kan jag ju förtydliga att jag är född och uppvuxen i Norrland, men att jag bott i Stockholm i två år. Sedan tog jag mitt förnuft till fånga och flyttade hem till de norrländska vidderna igen. Klokt och bra. Stockholm har fått stå kvar bara för att jag inte velat tala om vilken stad det rör sig om. Men det kanske man förstår ändå? Vad vet jag. (Och jag tycker förövrigt att du absolut ska nappa på Brudens stafettpinne och börja plita norrlandsflatablogg på studs!)

Idag tänkte jag ge mig på att definiera min egen sexualitet och hur den har formats till vad den är idag. Ibland tror jag att jag är bi. Gud vad mina kompisar skulle skratta om de visste. När jag var yngre betraktade jag mig själv som en sjuttio-trettio-biperson. Med övervikt åt den heterosexuella vågskålen. Numera tror jag nog att jag är en nittiofem-fem-flata. Vi kan alltså se en tydlig stegring åt det homosexuella hållet. 

Från början var min lesbianism lika säsongsbetonad som vinterkräksjukan. Sommaren var den årstid när mina tjejtjusarhormoner skuttade omkring likt parningssugna kaniner. Korta kjolar och bikinis som visade mer än de dolde lockade mig att glömma alla tankar på att eventuellt hitta en redig karl att stadga mig med. Men när vintern kom och alla solbrända nyponrosor gick i ide så sökte jag tryggheten hos någon stor och stark man som välkomnade mig i sin varma boning hela vintern lång. Där stannade jag tills vårkänslorna ville ut på brudupptäcktsfärd igen.  

Jag hade säkert fått gå i ide med en av nyponrosorna också, men det tog ett tag för mig att förstå att det är okej att vara nära en brud i mer än en natt åt gången. Det krävdes en argsint nyponros som tvingade kvar mig för att jag skulle förstå att girls are the way to go för mig. Och det är jag ju glad för idag. Jag tror inte att jag inom de närmaste livstiderna (jag förutsätter att vi har fler, det verkar så trist annars) kommer att vakna upp och känna att jag nog är lite heterosexuell ändå. Nej, skulle jag känna så skulle jag ringa och sjukanmäla mig från omvärlden och ligga hemma tills den fasen gått över.