Gaykväll
Fredagskvällen gick i lesbiskt tema. Redan på förfesten hade Flickvännen, Bruden M och Exet enats om att de kände samma flatbrud ifrån någonstans av Sveriges nedre regioner. Ja, de kände väl hennes nedre regioner också, fast olika mycket. Det är roligt att se hur folk fortfarande blir lika förvånade över att de pippat samma brudar trots att vi mycket väl vet hur pass liten flatvärlden är. Vi är alla förenade på ett eller annat sätt.
Under kvällen slets jag mellan det glittriga schlagerdansgolvet och den lite mer sofistikerade baren på sidan. Folk flöt förbi som vanligt. Vissa känner man utan och innan och blir överlycklig över att se, medan vissa känner man igen från QX och vissa är bara andras ex som man inte bryr sig nämnvärt om. En och annan heterobekant fanns också bland massorna. Jag vet fortfarande inte om de visste att jag har flickvän numera. Ja, nu vet de nog i alla fall. Bara för att man själv är vilse i sina egna alkoholångor och tror att man är osynlig så behöver det inte betyda att alla är lika ouppmärksamma som jag. Men för min del är det bara bra att de såg vad de såg. Det betyder att jag har tre personer mindre att komma ut för. Ja, och multiplicerat med alla deras kompisar, och deras kompisar förstås.
Fastnade i baren med Bruden M rätt länge. Flickvännen var mindre imponerad. Hon och Exet gaddade då ihop sig och tyckte att jag borde vara social med dem istället. Mina schizofrena jag slogs inombords och det enda vi kunde tänka var ”nej, vi sitter här en stund och bara lyssnar. Vi rör oss inte, och vi svarar inte. Vi sitter bara här en stund och betraktar.”
Brudar här och där, gör si och så, kom hit och dit, ring den och den, dissa den och den, snacka med den och den, snacka inte med den och den. Alltså, hade jag inte redan utvecklat alkoholschizofreni så hade jag garanterat gjort det i fredags. Som en ängel sänd från ovan uppenbarade sig min chef när läget var som mest kritiskt. Hon var full som ett troll och raggade småkillar. Hon hade nog inte riktigt förstått budskapet med regnbågsflaggan i entrén, men hon var lika glad ändå. Jag slet mig från flatorna och dansade loss med chefen tills hon blev uppraggad av en finnig rödtott och försvann.
När kvällen var slut och jag låg i sängen med en av flatorna så kunde jag inte låta bli att tänka på hur allting vore om det var annorlunda. Hur ska man sätta fingret på vad som är fel när allting egentligen borde vara så rätt?
Under kvällen slets jag mellan det glittriga schlagerdansgolvet och den lite mer sofistikerade baren på sidan. Folk flöt förbi som vanligt. Vissa känner man utan och innan och blir överlycklig över att se, medan vissa känner man igen från QX och vissa är bara andras ex som man inte bryr sig nämnvärt om. En och annan heterobekant fanns också bland massorna. Jag vet fortfarande inte om de visste att jag har flickvän numera. Ja, nu vet de nog i alla fall. Bara för att man själv är vilse i sina egna alkoholångor och tror att man är osynlig så behöver det inte betyda att alla är lika ouppmärksamma som jag. Men för min del är det bara bra att de såg vad de såg. Det betyder att jag har tre personer mindre att komma ut för. Ja, och multiplicerat med alla deras kompisar, och deras kompisar förstås.
Fastnade i baren med Bruden M rätt länge. Flickvännen var mindre imponerad. Hon och Exet gaddade då ihop sig och tyckte att jag borde vara social med dem istället. Mina schizofrena jag slogs inombords och det enda vi kunde tänka var ”nej, vi sitter här en stund och bara lyssnar. Vi rör oss inte, och vi svarar inte. Vi sitter bara här en stund och betraktar.”
Brudar här och där, gör si och så, kom hit och dit, ring den och den, dissa den och den, snacka med den och den, snacka inte med den och den. Alltså, hade jag inte redan utvecklat alkoholschizofreni så hade jag garanterat gjort det i fredags. Som en ängel sänd från ovan uppenbarade sig min chef när läget var som mest kritiskt. Hon var full som ett troll och raggade småkillar. Hon hade nog inte riktigt förstått budskapet med regnbågsflaggan i entrén, men hon var lika glad ändå. Jag slet mig från flatorna och dansade loss med chefen tills hon blev uppraggad av en finnig rödtott och försvann.
När kvällen var slut och jag låg i sängen med en av flatorna så kunde jag inte låta bli att tänka på hur allting vore om det var annorlunda. Hur ska man sätta fingret på vad som är fel när allting egentligen borde vara så rätt?
Kommentarer
Postat av: Karro
HAHAHAHAHAHAHAH
Trackback