Femmelicious

Har en paus från jobbet nu. Har försökt boka en intervju med någon som absolut inte vill prata om sig själv. Det finns en problematik i det i och med att artikeln ska handla om just henne. Jag funderar på att skippa detta omöjliga fruntimmer och ringa någon annan som kan prata om kreativitet. Hur svårt kan det vara? Jag kanske skulle intervjua mig själv. På så sätt skulle jag kunna vinkla artikeln precis som jag vill och alla skulle bli nöjda och glada. Den senaste timmen har jag dedikerat åt att vika pappersmappar. Man kan tro att en sådan uppgift är tråkigt skitgöra, men faktum är att efter ett tag av monotont arbete har man arbetat upp ett sådant smidigt flyt att man blir fascinerad av sin egen snabbhetsförmåga. Ja, jo, jag är nog lite stolt över mina tre fyllda kartonger med färdigvikta pappersmappar. Tänk, någon kommer ta upp en mapp, lägga i sina papper och tänka "Åh vilken fint viken mapp. Det måste vara den snyggaste vikningen jag har skådat! Jag måste genast leta upp personen som har ett så konstnärligt sinne för raka vikningslinjer!" Ja, det tror jag i alla fall.

Om en timme ska jag på lunch med mitt ex som jag tidigare kallat Grannflickan. Tyvärr måste jag klura ut en annan pseudonym till henne eftersom knäppot gick och flyttade ifrån min gata. Och "exet" låter inte så himla spännande och kreativt och det berättar ju absolut ingenting om henne. Hon är mer än ett ex. Vi brukar ha våra flatfik eller flatluncher lite då och då. Då betygsätter vi flatigheten på alla kvinnfolk som befinner sig inom synlig radie. Det kanske låter som att vi har tråkigt och måste underhålla oss med något. Och så kan det mycket väl tänkas vara. Men det låtsas vi inte om!