Den första flickkyssen

När jag var liten läste jag i kamratposten att man kunde träna att kyssas på tomater. Det var strax innan jag upptäckte min tomatallergi. Med utslag runt hela munnen gick jag runt i min tioåriga värld och tänkte att jag nog var grym på det här med hångling. Idag ser jag ingen likhet alls mellan kyssar av människor och tomater, som tur är. Förutom utslagen då. För mycket intensivt äta-upp-hånglade sliter ut vilken läpp som helst.  

När jag och min bästis var tolv kom vi på den briljanta idén att vi skulle testa att hångla med varandra för att veta hur det skulle kännas den dagen vi gjorde det ?på riktigt?. Hon somnade säkert gott den kvällen och tänkte att vi var rätt tokiga som busade på det där lustiga sättet. Själv låg jag vaken och förundrades över vilka mjuka läppar hon hade och hur underbart det kändes att vara så nära henne. Jag häpnades över hur hjärtat slog några extra slag och hur blodet rusade lite fortare när jag tänkte på våra tungspetsar som försiktigt nuddade och smekte varandra. Jag blundade och kunde se hennes söta ansikte och putande läppar och somnade lycklig med ett leende.  

Dagen efter frågade hon chans på fräkniga killen i klassen. Han sa ja, och sen levde de lyckliga ända till högstadiet. Jag gillade aldrig fräkniga killen, men jag visste aldrig riktigt varför. Min bästis ville inte träningshångla med mig mer, hon hade ju en som gav ?riktiga kyssar? nu. Så jag fick återgå till mina tomatkyssar istället för att få lite kärlek.

Kommentarer
Postat av: karro

Jo, det där med att hångla med en tomat har jag provat... sådära va? HA ha ha


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback