Femmelicious

Idag satt jag med i ett seminarium där det var meningen att vi skulle få insikt i hur dagens intranät kan byggas upp och utvecklas. En gråhårig farbror stod och berättade om diverse nymodigheter som uppkommit på internetfronten. I mitt lilla huvud funderade jag om han inte kunde dra en vals om hur det var på den tiden när inte telegrafen var uppfunnen ännu i samma veva. Nåja, trots att han såg gammal ut så kunde han en hel del om vad dagens internetanvändare sysslar med. Jag satt och ritade små fina cirklar i mitt nystulna kontorsblock när han börjar prata om "det här med bloggar, eller vad nu ungdomarna kallar det." Han undrade om det var någon där i rummet som kanske hade en blogg, eller så. Jag tittade inte ens upp från mina perfekt konstruerade blyertscirklar, men räckte ändå upp handen lite förstrött.
- Jasså, bara EN?
Oj då, tänkte jag, typiskt. Jag glömde kolla runt i rummet så att jag slapp avvika från mängden genom att ge ett annat svar än vad grupptrycket hade ordinerat. Attans. Det var bara att stå sitt kast.
- Så du har en blogg? Va kul!
- Ja jo, det är ju kul det. Heh.
- Jomen det är ju jättebra, vi kan ju kanske visa din blogg som exempel här då?
- Njaa, jag...
- Jo, men det är kul att se vad andra har skrivit om sig själva, och du är ju en kul ung tjej?
- Alltså...
- Vad är det för adress? www....?
- Nja, det är så här va, att du vet, jag har en förkärlek till att skriva lite invecklat och krångligt och jag tror ingen här har lust att läsa min tråkiga, komplicerade, ytterst byråkratiska och stela blogg... Så jag tror vi låter det vara.
- Ja, okej, det var ju tråkigt... Men är det någon som har chattat någon gång då?
Sen flöt samtalet på om andra grejer. Jag kunde dock inte låta bli att fundera på hur det skulle ha sett ut om jag ställt mig upp bland dessa äldre kostymherrar och travat fram till kanonen och tryckt upp min lesbiska sexblogg i deras tillknäppta, slipsstrypta små ansikten. Den reaktionen hade kanske varit underhållande.