På garderobsfronten intet nytt
Nu vet de ju. Och nu måste vi ändå prata om det. Pappa ringde till exempel fem gånger, men jag svarade inte. Han lämnade mobilsvar och jag svarade via SMS att jag blev glad för vad han skrev men att jag inte har tid att prata i telefon.
Varför är jag plötsligt så otroligt blyg för mina föräldrar? Nu vet de ju. Nu borde ju det värsta vara över. Men sen kom jag på att nu har de naturligtvis frågor. Frågor som de naturligtvis vill att jag svarar på. För det krävs någon typ av kommunikation och jag tror inte att de nöjer sig med mina taffliga SMS.
Jag har aldrig varit blyg eller haft något problem med att prata med mina föräldrar. Hur kan man då bli det när man är 22 och är jävligt säker och stolt över sig själv? Paradoxalt. Så nu ligger bollen hos mig igen. Gaah, jag hatar att ha bollen...
Hej och tack för din kommentar! Läste för övrigt det du skrev i Brudens gästbok också, om att du känner igen dig. Hur visste du att du gillar tjejer? Modigt av dig att komma ut för dina föräldrar! Jag tror inte min familj skulle göra nån stor sak av det om jag skulle "byta sida", men det är klart att det tar emot att ens tänka tanken på att säga det... Och jag har inte ens kommit ut för mig själv, inte ens varit med nån tjej. Så hur 17 vet man?
Det är just det jag är rädd för när jag kommer ut för min pappa :O
Du får gärna vara mitt moraliska stöd *S*
Saga, jag ska genast börja fila på ett långt svar till dej.
Sara, jag är gärna ditt moraliska stöd. Hoppas det går bra! Det behöver ju inte vara en så stor grej som man själv gör det till.
Ja vet vad du går igeenom. När jag hade berättat för mina föräldrar så satt jag i vardagsrummet och kände mig så jävla naken och blottad och sårbar, det var hemskt! Visste inte alls var jag skulle göra av mig. Det kommer att vara lite spänt ett tag men det går över när alla parter har vant sig! Lycka till, modiga du!!!!!!!!!!!!!
Kram S
Det går bra, det är jag säker på. Berättade ju för dig att jag berättade för min mamma över telefonen sen när jag skulle hem då sade hon inget utan betedde sig som vanligt. Kram
Haha, usch, jag är likadan. Kom iofs ut för min mor ansikte mot ansikte (eller, ja, hon satt o lyssnade medan jag försökte gräva ner huvudet i kudden medan jag snabbt hasplade ur mig att "Jag har träffat nån o hon heter A". Sen vart jag jätteblyg om det, men det har absolut inte varit några problem o mina föräldrar o syskon är jättestöttande. :)